Monthly Archives

september 2015

vardag

hurra för fredag och påskliljor!

fy så härligt med fredag. och helg. och att vara lediga tillsammans.
Hugo är visserligen hemma varannan dag i veckan, men då hänger jag
i Eskilstuna, går på lektion och ser lite svår ut på nåt café innan den börjar.

eller svår och svår. mest sitter jag med näsan klistrad mot skärmen och tittar
på bilder och videoklipp av Ebbe-Lou och tänker förtvivlat att han säkert
börjat på dagis innan jag är hemma igen.

på agendan idag står att hämta ut min nya förlovningsring och varför jag
har en ny är en egen historia i sig och kräver mer än en parentes, så det
kommer en annan gång.

men ja, ungefär så mycket tänker jag att jag ska orka idag efter att suttit
uppe för länge inatt och målat färdigt våra inbjudningskort.

de är förresten också en historia för sig, inbjudningskorten. trots att Hugo
är den av oss som läst på konstskola sedan födseln till vuxen ålder, så blev
det jag som fick måla. och utan att vara alltför för hård mot mig själv kan
jag berätta att det ser ut som att ett medelbegåvat barn med en faiblesse
för påskliljor har varit i farten. spretiga, sjöstjärneliknande påskliljor.

de blev alltså ganska fula, men om man kisar mycket eller ser dem på
tillräckligt långt håll kan man nog kalla dem charmiga.

så det så.

mamahood.

mammahjärtat, det finns visst.

Ebbe-Lou var en riktig liten stjärna idag. långa sovstunder, mycket skratt
och massa bus. fram till klockan 19, prick. då somnade han för natten,
i min famn.

la ner honom försiktigt i den lilla sängen, med den ena snuttefilten bredvid
huvudet, och den andra över de små benen som sprattlat runt hela dagen.

stod kvar en stund och tittade lite på honom. försökte förstå att han är
vår och tackade honom för den här dagen. för att han finns.
för att han är så bra på alla sätt och vis.

mitt livs kärlek. mitt livs skatt.
det finaste jag har.

personligare.

det nya livet.

jag somnar sent men vi vaknar tidigt. ungefär innan andra kaffekoppen är slut
har alla andra gått och lagt sig igen. förutom jag, som blir kvar i vardagsrummet
med morgonljus som målar väggarna. det är måndag. men det känns inte så.

på bordet står champagneflaskan från igår, den som Hugo lyckades öppna att
skjuta iväg korken, medan jag stod i hallen och höll för öronen, för att jag inte
gillar när det smäller.

efteråt drack vi Bollinger ur små, små kupade glas jag köpt av en man på torget
för några helger sedan.

vi ritade inbjudningskort med vingliga linjer och texten skrevs för hand,
något snett och något skevt men ändå skrivet av en riktig person, med
handledsinflammation och allt. om det inte är på riktigt och inte något
som känns, så vet jag inte vad mer som är.

på varsitt ringfinger hade vi vigselringarna bara för att, hundarna sov nedanför
våra fötter och framför oss hade vi en bricka med ost. vi satt i ett vardagsrum
med små bebisstrumpor här och var, leksaker spridda på golvet och ett berg av
nytvättad tvätt som tagit över soffan. en sorts kärleksfull röra av allting som
tillhör en vardag. vår vardag.

och vi kallade detta för det nya livet.