Monthly Archives

oktober 2015

personligare.

konstant.

jag fungerar. jag skrubbar golvet och städar maniskt mellan hysteriskt
gråtande eller tung apati. jag gör inbjudningskort, håller middag och är
en tjoande mamma. som går sönder mellan det vardagliga.

sorgen är som en tjock dimma, eller som en tunn fiskelina som drar åt runt
bröstkorgen. ständigt där, och den värsta av dem alla, för den kommer alltid
vara konstant. får aldrig en ny skepnad. konstant, definitiv, oföränderlig.

det känns att hon inte finns mer. att det saknas någon.
men jag fungerar. jag skrubbar golv och gråter hysteriskt.

personligare.

fredag. det nya livet.

igår.
igår blev vi en mindre i vår familj.

 

och jag vet inte längre hur jag ska förhålla mig till livet.
eller om jag någonsin blir hel igen.

hon fattas mig.
något oerhört.