Monthly Archives

november 2015

bröllopet

första inlägget undertecknat fru Bergström.

så då blev jag gift i lördags då.

och det hela var så omtumlande
att jag fortfarande inte riktigt hittar orden.

jag pratar mycket om det
men samtidigt inte alls.

försöker landa här hemma och ta itu med allt annat
som blivit till kaos medan vi hade siktet inställt på den där
enda dagen.

alla jag pratat med efteråt säger att det var trevligt, roligt och fint.

någon sa nog också mysigt. jag minns mest den sista stunden bäst, 

då jag och Hugo, ombytta till vanliga kläder, hoppade runt till Robyn

precis innan vi skulle åka.

bröllopet

högt i tak och ljusgrå toner.

FA46FA51

FA44

FA43

fa25

fa24

fa22

fa18

fa7

fa6

fa5

fa2

ljuset, färgerna, höjden, rymden. precis vad jag ville ha och fick, efter många
sena kvällars letande, och med flera andra preliminära lokaler bokade som inte
kändes riktigt rätt. en av de första bitarna

som föll på plats, kanske också en av de svåraste. men värt varenda sekunds
uppgivenhet och sömnbrist.

om en vecka är det ju trots allt på den här platsen där vi kommer haft en av våra
allra största dagar.
vardag

tio meter tyll och Söder.

21183515953_7efb040954_o

tycker så mycket om att bo i min gulliga lilla stad med Den Stora Världen runt hörnet.
eftersom vi bor mitt i centrum har vi nära till pendeltåget och med det tar det bara fyrtio
minuter till Söder. som jag gillar i lagom dos.

efter tidig pannkaksfrukost packade vi ihop oss och åkte just dit idag, till Söder.

vi fikade på Chic där vi fick kass service av snorkig person i kassan, Hugo köpte lite
tanklöst en helt orimligt dyr fluga som han lämnade tillbaka efter fem minuter och jag…
ja, jag hade råkat bestämma mig för att gå in på Tygverket och sitter nu här med tio meter
brudtyll och spets. hehe. men känner dock optimism efter att klippt lite i det. vilket brukar
vara det första tecknet på att något redan gått käpprakt åt helvete. lägg dessutom till att jag
hatar att sy. detta kommer alltså bli mycket spännande och tydligen är det så jag vill ha det

– spännande. och jobbigt.
vardag

bride to be.

hipp3

hipp2

hipp1

i lördags plingade de här två donnorna på dörren med en flaska bubbel

och ett bride to be-band. därefter mötte vi upp en tredje på Wienercaféet
(som jag aldrig ville lämna). snittar, champagne och franskt – säger ju sig
självt om hur bra det var.

resten av kvällen var uppstyrd med bowling, drinkar, middag och frågesport
om Hugo. allting var så himla bra och genomtänkt med hänsyn till att jag inte

alls är typen som vill springa runt i tyllkjol på stan och göra bort mig, riktigt dit
sträcker sig inte min humor.

det är verkligen himla fint att man har personer som gör sånt här för en. ibland är

det så lätt, att i vardagens snabba tempo, glömma bort att man faktiskt är omtyckt

av andra människor än man och bebis. dessutom kändes allting lite extra verkligt

med bröllopet, särskilt när de på bowlingen hade gett mig namnet fru Bergström.
var tvungen att stanna upp en stund och ta in det, att snart är jag faktiskt det –
fru Bergström.

hemma. personligare. Stigbergstorget

från Stigbergstorget.

tumblr_mlxm2gzNVw1sptkxno1_1280 13714399615

 

_MG_5848 13714459265

 

 

 

_DSC5043 13054797263

 

_DSC5086 13054772903_DSC5065 13054960354

 

 

_DSC5093 13054951414

 

DSC09965 13603785414

 

innanför de väggarna skrev vi vår historia i långa frukostar runt det gröna bordet, sena
morgnar i sängen med långa diskussioner och flera koppar kaffe. på balkongen där Hugo
trädde en ring runt mitt finger och i vardagsrummet där han sa att han älskade mig för
första gången. och hit har jag längtat tillbaka många gånger.

varje gång jag tittat på bilderna har jag fått en lite ihålig känsla i bröstet och velat krypa
ihop och gapa najnajnajnaj som Ebbe-Lou gör åt vadsomhelst. men ikväll längtar jag inte
tillbaka.

kanske har jag helt enkelt vuxit upp och accepterat att det var en annan tid och att den
kanske trots allt var tillräcklig.

 

aldrig mera Majorna, croissanter från franska bageriet eller en promenad nerför
Stigbergsliden med Hugo. och det känns…ingenting. istället är det gulrutiga golv,
bebisgröt på tröjan och tid som rinner genom fingrarna snabbare än vatten.
det nya livet.

 

som jag aldrig någonsin skulle byta bort.
mamahood.

…och inte bara löven byter färg.

han har förändrats, den där lille. det är mer ‘vill’ och ‘vill inte’. en annan
attityd, stundtals grinigare och något mer missnöjd. det är svårt att hantera
emellanåt för plötsligt vet jag inte riktigt vad som funkar längre och det gör
mig osäker. jag vet att det reder sig så småningom, men ändå.

han sätter också gränser nu, genom att knuffa bort eller säga nej med ljud.
och vi respekterar, för integriteten ska värnas om tidigt, tidigt. men det är
svårt för mest vill man bara hålla fast och pussa tills man svimmar.

tur att han själv börjat med de dära bebispussarna. något bitterljuvt när han
sliter tag i ansiktet och drar det hårdhänt mot sitt, men när den där öppna
munnen som ofta landar lite varstans, träffar en kind eller ett ögonbryn så
är allt förlåtet.

det är alltså mycket nu.

dessutom kryper han och rullar från ena änden av rummet till den andra.
tekniken sitter inte riktigt där, men vad gör det, han kan förflytta sig nästan
som han vill.

jag har svårt att bestämma mig för vad som är det bästa med den här perioden.
men om jag skulle välja så är det kanske ändå nätterna jag gillar allra mest. när
han vaknar för att nappen är borta eller för något han kanske drömt, och vi lyfter
över honom till vår säng, sen turas vi om att krama honom när han sover.
för då gör han det mysigaste vi vet – han snurrar runt och gör sig till lilla sked.

älskade lilla skeden, som kan rulla sig fram och som kan visa nej.

det käraste vi har.