Monthly Archives

juni 2016

fint.

tre bloggar jag läser

http://fireandjoy.com/ 
 
 

   www.midis.se 
http://elsa.elle.se/
här kommer tre av de kanske sjuttio bloggar jag läser, som alltid får mig att vilja 
göra mer, bättre. mer färg, mer dokumentation, bättre texter och vardagslyx. 
tänker att det blir nog mycket sådana här enklare inlägg nu under sommaren när hela 
min tillvaro har kastats upp i luften. det är svårt att ställa sig och känna in de ögonblick
som finns när allting mest smälter ihop en enda känsloröra färgad av så många händelser.
 
ytligheter, färg och inspiration är vad som håller min gnista uppe medan vi väntar 
på svar om både det ena och det andra och samtidigt packar ner allting runtomkring 
oss.  
internet och duktiga människor, alltså. vilken lifesaver. 
så tacksamt.
personligare.

om att hämta upp en ny identitet ur ett par kartonger och om att samtidigt lämna en annan.

Hugo ställer ut alla kartonger vi har i förrådet och jag går ner och sorterar. jag står i 
den mörka källaren med dåligt ljus och lyssnar på Håkan och Kent medan jag öppnar 
låda efter låda och slås av minnen och spår från ett tidigare liv. hur är det möjligt att 
så mycket själsligt kan finnas lagrat i det materiella?
det var en annan person som packade ner dessa ting. det var inte jag, men ändå var det
jag. 
flera av plaggen har jag inte sett på flera år, under och efter graviditeten var det ett faktum
att kroppen inte längre skulle kunna bära dem. kanske inte för alltid men inte på en lång
tid. allting får följa med upp och jag tänker att jag provar dem en sista gång innan jag ska
lämna över dem till någon annan. 
nästan allting sitter precis som förut. mycket till och med mer löst än tidigare. och jag,
jag vet inte hur jag ska hantera det när jag står där i en skjorta som hör till någon annan
som inte längre finns. 
jag har haft en avlägsen dröm, förhoppning om att detta någon gång skulle ske. att jag
aldrig mer skulle behöva handla på Kappahls avdelning för “de lite större”, på nedre 
plan i ett mörkt hörn. det har varit förnedrande, diskriminerande. som att plötsligt 
blivit förvisad, utpetad ur samhället.
kläderna har alltid varit mitt största och viktigaste sätt att uttrycka mig på. ett sätt 
att bära humöret och identiteten på, utanför kroppen. under en lång tid har det varit
omöjligt, för att det har inte funnits något särskilt urval för en med en sådan kropp, 
som min. med det utbud jag har haft har jag provat mig fram, tagit det som stått till
buds och försökt hitta mig själv i det. egentligen skall det ju vara tvärtom. 
åh den ilska jag känt för det här. frustrationen. sorgen. det icke värdiga i att få villkoren
dikterade så här och för hur diskriminerade modevärlden är. visst, jag har studerat mode
i flera år och är ändå rätt så allmänbildad, så i grund och botten var det ingen nyhet. 
men, det är en sak att läsa om det och en annan sak att uppleva det.
så ja, jag har på ett sätt varit identitetslös under en väldigt lång tid. fram tills nu. 
när jag plötsligt kan bära nästan vad jag vill och berätta precis vad jag vill om mig 
själv, igen. 
och det i sin tur bjuder in till andra tankar och är väldigt känslosamt. 
på både gott och ont. 
det är helt enkelt en mycket ambivalent tid just nu.
 
mamahood.

som en liten födelsedag.

det här året var jag med om min andra mors dag. en dag jag tror alltid kommer ligga
mig mycket varmt om hjärtat. den symboliserar, för mig, ett firande av den dag jag blev
mamma till Ebbe-Lou. egentligen kändes det kanske allra mest när han fyllde år, att det
var en dag att fira för mig med, men just den får han ha ifred.

att bli mamma är den största identitetsförändringen någonsin. och den största
livsomställningen. världen ser fortfarande likadan ut men ingenting är längre
detsamma, tvärtom. allting är upp och ner och bak och fram.

kroppen är använd och är sig inte längre lik och plötsligt är man mycket mer skör
än tidigare. sover inte helt optimalt och tänker jämt på någon annan. det är inte längre
jag som dikterar vardagen, utan det blir Ebbe-Lou och de behov han har. vi är inte helt
rutinbundna men till en del, och det är helt okej för mig. det får vår vardag att gå ihop.

jag var väldigt oförberedd på hur mycket det blir när man är förälder och samtidigt
på hur roligt det faktiskt är. och på att mammahjärtat inte alls bara är ett lite töntigt
uttryck, utan faktiskt en sanning. för mig.

så för mig är detta ett datum att fira, oavsett hur kommersiellt det än må vara. jag lägger
alla sådana teorier åt sidan när det kommer till den här dagen.

så jag fick följa med till blomsterhandeln och välja en bukett med färggranna blommor
och en bok med recept på bara bröd från bokhandeln och sen fick jag så mycket tid för
mig själv att jag till slut inte visste riktigt vad jag skulle göra med den. den nya lyxen
för en småbarnsförälder. och middag som hämtats från en restaurang i stan, också
oerhört uppskattat. kanske mer än någonsin sedan vi fick barn.

så det var min Mors dag, det. som en extra liten födelsedag firad på de lyxigaste av vis.

personligare. vardag

syrener i en glasburk, på en pall som nattduksbord som skvallrar om gnistor.

i sovrummet står syrener och vittnar om sommar och jag dricker kallt mineralvatten
hela dagarna. förutom idag, för då stod jag i förrådet och packade om över trettio
flyttlådor varav sju innehöll klänningar jag samlat på mig med åren. nu är fem av
dem borta och resten rullar runt i tvättmaskinen eller hänger på tork. alla kanske,  
nån gång och bra att ha finns inte längre kvar, de har fått vandra vidare till någon
annan. och så även de kläder som bara blivit till dagboksanteckningar, det blir för
tungt att samla på den typen av minnen.

hela själen känns lättare trots allt som krävs av mig just nu. på kvällarna är jag så
trött att det värker bakom ögonen och på morgnarna känns kroppen tung och ovillig.
ändå känner jag…mer, av allt det som ger livet färg. jag vill så mycket igen. skriva,
plocka blommor, laga god mat och återigen öppna upp mig för världen och allt den
har att ge.

det har varit en turbulent tid, men nu är den snart förbi och jag är på väg tillbaka.
jag avsäger mig ingenting längre, jag tar tillbaka allt – allt som hör mig till.