Monthly Archives

augusti 2016

mamahood. vardag

och aldrig har jag tidigare saknat nuet, redan innan det varit förbi.

vi går till daMatteo vid Victoriapassagen. vi har lekt och han är trött, jag beställer en
cortado och ett rågbröd med avokado. han får lunchen ur en glasburk och när han är
mätt lutar han sig bakåt med sin filt mot kinden och tittar på de som passerar förbi.

jag minns att det var här jag pratade med Hugo för första gången, nu sitter jag
här med vår son. tänk, vilka hemligheter och sammanträffanden livet bär på ändå.

Göteborg är fint idag, det är sommar och luften känns liksom snäll. jag tror det
är för att det är fredag. jag har köpt med mig ett wienerbröd med hallonkompott
och vaniljkräm från Brogyllen som jag ska fira in helgen med när min lilla sover
middag.

vi sitter på uteserveringen och i tankarna vandrar jag därifrån till okänd plats.
jag slappnar av och återhämtar mig under ett par sekunder, förmiddagen har
varit intensiv. så som det blir med en 1.5-åring.

blicken vandrar ner i vagnen och möter de ögon som ser ut som mina.
otroligt att vi är så lika, han och jag.

han sträcker fram sin filt mot mig, vill dela med sig. jag lutar mig framåt och
vilar huvudet mot den, på andra sidan vilar han sitt. sen sitter vi sådär en liten
stund och är alldeles nära med filten mellan våra ansikten.

och jag tänker att någon gång kommer det här att vara över. han kommer att
vara vuxen och minnet av det här är allt jag kommer ha kvar.

aldrig har jag varit så medveten om min egen dödlighet och existens,
om tid och rymd som jag blev sedan jag fick barn.

och aldrig har jag tidigare saknat nuet,
redan innan det varit förbi.

hos oss

på vår köksvägg.

jag hade bråttom att komma i ordning
när vi flyttade hit.

så den första veckan målade jag om i köket,
med ett berg av flyttkartonger framför väggen.
så att min lilla inte skulle komma åt.

en ljus turkos som nästan försvinner,
men som finns där, jag lovar.

hyllan fick bli nästa steg.

jag och Hugos pappa satte upp den först, på egen hand.
backade några steg och såg att den var…sned.  

det blir alltid så här suckade min kompanjon
och jag kände ungefär likadant.

vi hade varit lite för ivriga med slagborren.
gjort ett kryss här och ett kryss ungefär där.
så Hugo fick plocka fram lasern och vattenpasset,
gå in och styra upp.

nu samsas där bröllopspresenter
och fina ting jag köpt på loppis
när jag väntade Ebbe-Lou.

små ljushållare jag haft som krukor
och lite grann från Hugos liv
innan vårt.

en silverranka, en gullranka
ihop med lite annat som viskar
och påminner om en annan tid
samt om ett helt annat liv.

inspiration

Instagramtips och med Frida Schüler som referens.

 
om det är någonting jag längtat efter 
så är det känslan av ett ombonat hem. 
i den förra lägenheten fick vi aldrig riktigt till det. 
kanske hade jag inte tålamodet heller. för tid tar det ju, 
och det är vad jag nu ger det här hemmet. 
tid och färg. 
med en lite ljusare variant av Tant Johannas gröna 
och med blå sovrumsväggar provar jag mig fram 
till känslan jag vill ha. 
tar ett steg tillbaka och undrar 
om det verkligen är rätt väg att gå,
om jag kanske inte borde målat grått
eller vitt. 
men så hittar jag till Frida Schüler

och känner mig genast säker 
på min sak. 
ibland behöver en få se
hur det kan komma att bli
för att våga fortsätta fullt ut.
referenser.
det var också därifrån jag fick 
min inspiration till att måla köksväggen.
och att bära ut det indiska bordet
till vardagsrummet.
genom Frida
hittar jag lite mer
bitar av hem.
tack.
personligare.

En höstlista.


 

Beskriv din höst i tre ord.  
Sökande, händelserik, intensiv.

 
Har skol/jobbstarten fört med sig några insikter?
Ja faktiskt, trots att allting precis börjat.
En av insikterna handlar om vad bra reklam egentligen är
och vad jag vill göra med livet, ungefär.
  

 
Hur ser din höstoutfit ut?
Tjockare strumpbyxor i någon murrig färg,
en svart klänning under kappan och en färgglad
halsduk. Sneakers eller kängor som blivit alldeles
mjuka med tiden.

Vilka bloggar frossar du i för tillfället?
Niotillfem av Sandra Beijer
Volang av Linda Hansson
Wilderness av Sara Edström
Cafévärld av Hannah Ellen

 
Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden?
Nej. Eller ja, Stockholm då, för ett avslut.
 

Hur förbereder du dig för vintern?
Jag har ingen aning, den slår alltid
som den hårdaste av käftsmällar med
tungt mörker och snöslask när man minst
anar det. Vet inte ens när detta helvete
egentligen börjar, november någon gång?

Bästa musiken för regniga dagar?
José Gonzales, Veronica Maggio, Håkan Hellström

Vilka serier rekommenderar du att följa?
Eller kanske någon sevärd film?
Jag gillar alla filmer av Wes Anderson och Tim Burton
men de jag helt ärligt tittat på om och om igen genom
åren är Shrek-filmerna. Jag vet faktiskt inte varför.
De serier som berört mig mest den senaste tiden är
House of cards, Game of thrones.
 

Var hänger du helst under helgen?
Förmodligen någonstans där min lilla gulliga
kan leka med en spade, jaga såpbubblor eller
peta på andra små gulliga, på Brogyllen
eller Kultur för frukost. Kanske också
en del på Röhsska. Och i soffan på kvällarna
med min Hugo.

Vad har du på TO-DO listan just nu?
Två uppgifter från Forsbergs
Inköp av kurslitteratur
Att ordna upp ett ordentligt kontor.
Strukturera upp mina dagar så att jag
får gjort det jag behöver.

Några tips på hur man botar höstdeppigheten?
Måla om en vägg, träffa människor som får dig att må bra,
gå på museum eller spännande föreläsningar.
Se till att bli inspirerad, den gnistan botar det mesta.

Vad är det bästa med hösten?
Att den är som en nystart, att allting börjar om.
Och stillsamheten som infinner sig när sommaren
äntligen är över. Och så färgerna, såklart, på både
kläder och träd.

 Vad är det sämsta med hösten?
Att det blir mörkt så fort på kvällarna.

Hur höstmyser du?
Med en kopp kaffe i handen och på en promenad,
sparkandes i färggranna löv som trillat ner på marken.

 
Dina 3 bästa hösttips – alla kategorier?
Ta vara på ljuset, ta hand om dig, ät äppelpaj.

Vad är den höstigaste maträtten?
Pasta eller surdegsbröd med kantareller och hasselnötter.

Listan har jag hittat hos Atilio/Sandra Hjort
Berätta gärna om ni också gör en höstlista, 
skulle vara fint att få läsa.
vardag

anteckningar om en fredag.

jag har inte sovit många timmar och utanför blåser storm. regnet piskar hårt ner
mot allt det träffar och molnen är nästan svarta. men, det är ju fredag. och vad
vore jag för någon som inte ens försökte med fredagsbuketter och fredagskänsla?

på med läppstiftet och upp med håret, fram med min svarta spetsklänning
och på med skorna. ner med Ebbe-Lou i vagnen och ut genom porten.
mot hållplatsen, trotsa ovädret.

halvvägs framme inser jag att det här var en av mina sämsta idéer på länge.
humöret har virvlat iväg med blåsten och Ebbe hänger med huvudet igenom
den lilla luckan som regnskyddet lämnar. han har bestämt sig för att inte missa
någonting och för att hans mamma är pjoskig och jobbig som försöker hålla
honom torr. mitt paraply får jag gå med över honom istället för över mig och
jag kan nästan känna hur läppstiftet rinner ner mot hakan och får det att se ut
som att mungi bad word a hänger neråt.

på spårvagnen är det fullt av fyra hundra tusen andra som också jagar
fredagskänslan i stormen. jag får vänta på nästa och irritationen i mig
mot Västtrafik stegrar högre än surfvågorna på Bali. som jag aldrig
surfat på, men hört om.

efter många om och men kommer vi på, efter det tar det inte många
minuter innan vi kan gå av i Brunnsparken och promenera upp mot
Kompassen. regnet öser fortfarande ner men det gör inte lika mycket nu.

jag köper två buntar blomster och ser Hugo komma mot oss. Ebbe-Lou
skiner upp och jag likaså. vi går till saluhallen och köper tre olika sorters
ost och några chokladpraliner. middagen köper vi färdig och sen åker vi
tillbaka och jag känner i mig att det är varken blommor eller ost som gör
fredag för mig, utan det är det att vi gör det ihop. att vi förbereder för helgen
tillsammans. 

vardag

litteraturvetenskap och copywriting.

det är måndag och jag har tackat ja till att fortsätta vidare
på utbildningen från MDH, men genom Göteborg.

på något sätt ska jag börja läsa heltid med Ebbe-Lou hemma
och utan de där föräldralediga dagarna Hugo haft tidigare.
utmaning – here I come.

dessutom har jag fått veta att jag kom in
på en copywriter-kurs via Forsbergs,
och det gör mig så in i satans glad.
ännu större utmaning – here I come.

samtidigt börjar ångesten nå mig för emellanåt
kommer jag på att jag är precis lika dödlig som alla andra
och att timmarna på dygnet envist fortsätter att vara endast tjugofyra.

men. jag älskar ju detta.

det är ju det här som får mig att känna att jag lever
– när jag står och balanserar på gränsen av stress och  
mycket, men hanterbart.

i väntan på att allting drar igång
möblerar jag om och äter dumplings,
leker lite i sandlådan med min lilla
och tänker att det ordnar sig nog
på ett eller annat sätt.
så som det oftast gör.

personligare.

några tusendelar och ett par partiklar.


dina skäggiga kinder
och din mjuka röst.

dina klarblå ögon.
och hur du alltid letar
efter nagelsaxen.

din barnsliga
förtjusning
över pannkakor till middag.

eller kanelbullar
till kvällsmat.

att du diskar
min favoritkopp
och att du vet
vad jag inte
gillar att äta.

med silverstänk
vid tinningen
och skrattrynkor
vid ögonen.

hur du stryker
alla dina skjortor.

hur du aldrig
vattnar några blommor.

du.

hos oss

en halvt målad vägg.

jag hittade en bild på en målad vägg igår
och kunde inte släppa tanken på att måla
en av våra.

efter att Ebbe-Lou ätit upp sin gröt
gjorde jag en kopp kaffe.

plockade fram målarhinkarna
och började blanda färg
tills det kändes bra nog
och letade fram en roller.

(och lasern, jag lovar älskling, 
jag använde lasern.)

ett, två, tre och väggen var klar,
jag tvättade av mig färgen på händerna,
spolade rent penslarna och drog bort tejpen
redan vid lunch.

personligare.

om att vara nerklädd och tillgänglig.

för ett par dagar sedan påbörjade jag
och avslutade utrensningen i garderoben.

mitt mål var och är en enklare garderob
med färre plagg som gör livet lite lättare
och som jag själv kan klä upp och klä ner
som jag vill. samt enhetligt och praktiskt.

resultatet blev sådär, vad ska man säga….
snopet och tomt.

föga förvånande dock med tanke på hur jag
resonerar när jag handlar.

det vill säga knappt alls.


mest rycker jag åt mig något tjusigt
som fångat mitt intresse för att mönstret
eller färgen är fin.

utan en tanke på vad det är för skärning
eller när det ska användas.

ofta är det ett plagg som är låst,
som behöver någonting annat
som ger mig möjligheten
att göra något mer av det.

ett annat problem
är att jag har alldeles för lätt
att visualisera fram en person
som jag inte är och ett liv
som jag inte lever,
när jag köper kläder.

jag är någon med hund
och med barn.

som hänger på lekplatsen
och som går ut med mina vänner
för en lunch eller en fika.

min vardag är inte glammig
utan den är snabb och enkel.
och så behöver det också vara
när jag klär mig.

det finns också ett behov av en glittrig kjol
och några fladdriga klänningar. men de får
inte längre ta över. för de begränsar mig.
jag måste kunna röra mig fritt och ledigt.

när jag gått igenom allt jag har gjorde jag en lista
på allt jag alltid tänker att jag saknar. ett par svarta byxor
var det första jag skrev ner och det första jag köpte.
de används flitigt, redan.

idag till en tjockare tröja jag köpte för fyra år sedan på H&M
och till en väska jag fått från en vän, som för några år sedan
gjorde en liknande störtdykning i garderoben,
så som jag gör nu.

till detta ett par sneakers och jag är redo
för att promenera i Haga, med en kopp kaffe
och för att leka i sandlådan med min lilla.

personligare.

om vikten av att spara skrivna ord.

jag har skrivit på nätet länge. sedan 2007 om jag inte har helt fel.
alltså har jag dokumenterat vad jag tyckt om, vad jag ätit till frukost,
vad jag haft på mig och hur jag har bott och tänkt i nio hela år.

med undantag för enstaka perioder.

fortfarande kan jag minnas hur jag satt där och skrev
mina första inlägg med vit text mot en svart bakgrund
utan en tanke på att någon skulle kunna hitta dit.

när jag sen förändrades så stängde jag ner med ett lösenord
och började om från början någon annanstans och så fortsatte det.

genom möjligheten att se tillbaka kan jag senare förstå
vad som varit av värde för mig för det är sällan jag ser
någon mening med att lägga upp sådant som inte berör mig
eller som är en del av det innersta.

det jag skriver om är sådant jag vill bevara och ibland prata om.
drömmar, sinnestillstånd, längtan eller ting som talar om en tid
som varit eller är.

sällan är en stol bara en stol liksom ett inlägg bara ett inlägg.
ibland kan de enklaste ord eller den tråkigaste bild vara en markering,
en påminnelse eller en anteckning för någonting annat som pågår nu.

och jag kan tänka mig att det är så i många fall –
att det lilla man får se mest är en del av en tidskarta
över ett helt liv bakom.