Monthly Archives

oktober 2016

vardag

om att gått vidare till del två.

Alicia Vikander ler mot mig i kassan i förorten. hon har designat det rosa bandet och jag undrar
varför är det ingen vanlig person som haft bröstcancer som får den äran istället?

smör, mjölk, mineralvatten, blöjor och andra tråkiga saker åker på bandet mot kassörskan.
Hugo möter mig  i porten för det är tungt.

han stryker sen sina skjortor medan jag ligger i sängen och läser. jag tittar på honom då och då,
tänker att han är förbannat snygg. vi somnar, den lilla vaknar. vi somnar igen och den lilla vaknar
en gång till.

på morgonen när diskbänken är täckt med diskmedel och Ebbe-Lou nyss ratat gröten jag kokat
plingar till i telefonen. jag hinner glömma bort det, dricka en kall kopp kaffe och göra ny gröt
innan jag minns att det lät.

jag har fått ett mail. jag har gått vidare.

mitt arbetsprov blev godkänt och jag har blivit kallad till ett muntligt test.

 

0
hemma.

om att prova sig fram.

det flyttas omkring mycket här just nu.
skulle tro att det är nu jag börjar bo in mig på riktigt.

provar olika konstellationer hela tiden.

nu står sängen i vardagsrummet eftersom vi tänker
att Ebbe ska börja sova ensam.

hans rum ligger vägg i vägg med det rummet
så då är det inte många steg fram ifall han vaknar.

och så hör jag dessutom minsta gäspning,
vilket ger mig ett lugn.

så småningom ska vi börja måla i hans rum
och i det som ska bli vårt riktiga sovrum.

men inte än.
just nu trivs jag så här.

0
inredning

fint som kan bli finast med lite piff och sånt.

Kvarteret Mäkleri

här kommer en lägenhet med allt jag är lite extra kär i just nu. brädgolv,
gröna köksluckor och vackra gamla element. och bumling-lampan som
gör sig fin mot det gröna.

i en framtid är det nog så här jag vill bo. eller i sekelskifte. sekelskifte står
alltid högst på min lista, men längst ner på Hugos. när jag säger att jag saknar
den gamla lägenheten säger han att han är lycklig över att slippa den.
och ja jag håller väl med om att det var ett väl dolt renoveringsobjekt,
men fint blev det ju ändå till slut.

lägenheten här ovan och fler bilder på den finns hos Kvarteret Mäkleri om någon vill se mer.

0
vardag

detaljerat.

min utsikt är just nu en skog som långsamt klär om sig i matta, eldiga och jordiga färger.
på marken har trädens blad rasslat ner och ligger nu spridda likt konfetti från en fest
som nyss tagit slut. solstrålarna som filtreras genom molnen blir vita, istället för gyllene.

här sitter jag och skriver, redigerar, kompletterar och så vidare. söndagen är snart förbi
och måndagen närmar sig med stormsteg. som alltid.

mesta delen helg hade vi igår, när vi  tog spårvagnen till stan för att äta frukost.
Ebbe-Lou sträckte ut händerna för att känna hur regndropparna kändes, stampade
i vattenpölar och höll mig i handen den lilla biten från Kungsportsplatsen till slutstation.
croissanter, cortados, baguetter och yoghurt. en buffé av småplock för den lilla och
en lyx för mig och Hugo att få det så serverat.

vi trängdes sen med andra människor i olika butiker. provade, stod i kö, frågade efter
andra storlekar och betalade för oss. när vi passerade en blomsteraffär stannade Ebbe
till och stack ner sin lilla näsa bland rosorna som stod i hinkar på golvet.
älskade lilla fina.

hem kom vi sen alla tre med varsin påse. skjortor till Hugo, varmare tröjor till Ebbe-Lou
och två blusar med fina detaljer till mig.

en färdigbakad pizzabotten, hemmagjord tomatsås, riven ost och ett gäng  champinjoner
hann precis ordnas innan det ringde på dörren. min mamma och lillasyster kom med en
bukett rosor till oss och något lurvigt mjukt åt Ebbe-Lou. en panda som han sedan somnade
med.

man kan säga att vi slog in två dagar i en. och tur var väl det, för det var behövligt med
mängden fint trots bristen på tid. innan jag somnade lovade jag mig själv att aldrig mer
göra så här igen – tvinga mig till att fylla ut varenda lucka som livet har och sen försöka
trolla fram tid som inte finns.

0
personligare.

höst, gå fort. gå nu.

jag är förkyld och blir trött och sen blir jag matt och då blir det jobbigt.

dessutom står vi i ett nytt sorts vänteläge så jag kan inte riktigt fokusera
på någonting nu. inte när tankarna hela tiden befinner sig i en annan möjlig
framtid. sist det var så slutade det ju i en så härligt ofokuserad hysteri att jag
stängde ner bloggen. ska ej hända den här gången.

så jag väntar. och läser några rader här och några där, skriver när jag hinner,
sorterar leksaker och står liksom still. i ett tillstånd som gör mig nästan
sjukligt rastlös.

dessutom har jag lite livsångest. mest för att alla andra i hela världen är så bra,
duktiga, häftiga och att alla platser redan är tagna överallt. jag har ingen aning
om vad jag skulle kunna tillföra världen just nu. ingenting, känns det som.

ja ni hör ju hur det låter. undrar om det är hösten som spökar. som gör mig
lite extra svår inombords nu när mörkret faller nästan innan lunch.

glöm att jag någonsin längtade efter den, jag ångrar mig.
jag menade våren. jag längtade efter vår, inte höst.

och Charlie. jag längtar efter Charlie.

0
personligare.

ett framvaskat allvar mitt i måndagen.

jag klamrar mig fast vid livet
på ett helt annat sätt nu än då.
än tiden innan Ebbe-Lou.
liksom krampaktigt.

de första dagarna efter att han kom till oss
minns jag att jag så ofta tänkte att herregud
när det är hans tur att gå, låt honom inte gå ensam.

tanken på att jag inte skulle finnas där,
att jag skulle gått bort långt innan
och att han skulle vara ensam
gjorde mig skräckslagen.

jag vet faktiskt inte varför
jag tänkte just så.
eller varifrån
de tankarna kom.

kanske därför att livet och döden
var två ting som kom så nära ihop
med varandra, hand i hand.

den ena blev så tydlig
bredvid den andra.

det är ganska ofta, jag tänker på när det ska
bli min egen tur. min dödsångest är stark.
och tyvärr omöjlig att gömma i förnekelse.

större grepp om mig får den
genom vetskapen om att
jag kommer att lämna Ebbe-Lou.

att jag inte kommer få vara med mer.
en sådan mardröm, för mig.

när det blir dags för mig,
önskar jag honom nära.
och Hugo.

jag vill ha dem i min famn,
sluddra, mumla, viska
att jag älskar dem.
att de var alltid
allt, mitt allt.

jag vill att de blir
det sista jag känner,
ser och hör.

att jag får klamra mig fast
in i det allra sista, som går.

aldrig skulle jag tro,
att kärleken skulle kunna
bli så stor, så utplånande
och överväldigande.

att någon skulle kunna bli mitt allt,
mer än som på ett tonårigt vis.

och jag vet faktiskt inte
varför jag skriver det här.

men när jag kokade spaghetti
blev plötsligt orden tydliga.
framvaskade ur mitt inre.

som om de behövde sägas,
skrivas någonstans.

0
mamahood. vardag

små bitar ur veckan som varit.

fy fan för vilken vecka det har varit.

några kvällar har jag suttit uppe länge länge för att komponera ihop ett arbetsprov
till en utbildning jag upptäckte av en slump, ganska sent, att en kunde ansöka till.
så jag hade tre dagar på mig istället för trettio. det talar ju för sig självt om hur det
kommer att gå.

mitt i allt började jag må som när jag var gravid med Ebbe-Lou. på torsdagen,
två dagar innan min mens skulle komma tog jag ett test som visade positivt,
trodde jag.

både Hugo och jag blev chockade men glada (nej vi försöker inte) och sen
besvikna när vi insåg att jag inte alls var med barn. sen kom mensen när den
skulle och kvar var vi, snopna och förvånade över vår reaktion.

på lördagen blev Ebbe-Lou riktigt förkyld,  för första gången i hela sitt liv.
han har varit lite snuvig och kanske haft en febertopp tidigare, men ingenting
särskilt ändå. men nu är han hes och lite trasig. jag och Hugo har turats om att
sitta med honom i famnen inatt, stått bredvid sängen när han varit ledsen och vi
inte har kunnat göra något mer.

och det är i de stunderna jag uppskattar som allra mest att vi är två.
som stöttar varandra, avlastar och finns där.

0
vardag

Hjalmar Söderberg och Agatha Christie

hjalmar söderberg tuschritningen agatha christie ett vattentätt alibi hjalmar söderberg tuschritningen agatha christie ett vattentätt alibi

här kommer några ord om två små böcker jag läste ut i helgen.

av dessa två gillade jag den av Hjalmar Söderberg bäst.
där fanns ett fint språk i lagom tempo och flera små korta
historier istället för en enda. var och en hade ett innehåll,
en slutpoäng, som liksom fastnade i mig. tyckte det hela
var djupt, koncentrerat och innehållsrikt.

den andra boken, av Agatha Christie, var en ganska medelmåttig
historia om två detektiver som ska lyckas spräcka ett alibi. helt okej,
men är ingenting jag tänkt på efteråt. den var inte särskilt spännande
heller.

rekommenderar med andra ord starkt den första.

0
vardag

en rosa pion och tio saker som helgen innehöll

  • tolv små rätter av libanesisk mat, kaneldrinkar och hallonmojitos.
  • en ny jacka som är grön.
  • pannkakslunch serverad till sängen medan jag satt och skrev.
  • söndagsfrukost med min lilla familj på stan.
  • ommöblering av vardagsrummet.
  • en kvällspromenad igenom stan, arm i arm med en nära.
  • game of thrones.
  • schweizernöt.
  • två utlästa böcker.
  • påbörjad beställning av fotografier.
vardag

helg med picasso och annat fint.

lördagsmorgon och väckning vid 05.35. Hugo gick upp med liten och jag fick sova
vidare ett par timmar innan tvättiden kallade.

åh detta tvätteri, som jag hatar det. ingen av oss bokar någonsin en tid innan det
uppstår kris och sen när det väl är dags har vi berg som behöver brytas ner på fyra
små timmar.

den här gången fick Hugo ta det, medan jag gjorde annat. som att locka håret med
ena benet på toalettstolen eftersom Ebbe-Lou precis upptäckt det roliga med den.

att jag satte stopp för det hela gjorde honom så förbannad att han släckte lampan för
mig, nöp mig i tårna och drog mig i tröjan samtidigt som han gallskrek. kan meddela
att det inte var direkt gynnsamt för humöret och att mina tillsägelser inte gick att räkna
som särskilt pedagogiska.

nu sover den lilla marodören middag, Hugo lagar lunch och själv sitter jag och skriver
på en uppgift till Forsbergs och provar mina tankar på Hugo, mitt bästa bollplank.
bläddrar också lite i en av hans avlagda gamla konstböcker, tänker att jag ska
klippa ut de bästa bilderna och rama in.

senare ikväll ska jag klä mig i min finaste sjuttiotalsklänning och äta middag på
Chateau Beirut med en av mina äldsta vänner.

hoppas ni där ute får en fin helg!

0