Monthly Archives

november 2016

bröllopet

vår första bröllopsdag.

det var inte tänkt att göra något av vår bröllopsdag, en mörk novembrig måndag drog ner oss båda. och jag hade tusen och åter tusen saker att göra. så vi lät det vara. tänkte att kanske sen.

på söndagen åkte jag för att dränka mina skeva saker, från keramikkursen, i glasyr. kom hem och fann ett fång blommor och några praliner på köksbordet. Hugo nattade Ebbe som skulle sova middag.

telefonen blinkade till – gå ner och släpp in Jonna. gick ner till porten och där stod hon. min bästa. i en vecka hade det varit bestämt, att hon skulle vara med Ebbe-Lou så att jag och Hugo skulle kunna gå ut och äta tillsammans. vilken överraskning.

till slut somnade den lilla och vi sa hejdå, tog spårvagnen till Järntorget för middag på Tacos and Tequilas. ett glas champagne till mig, en öl till honom. tre små förrätter att dela på, tacos till huvudrätt och churros till efterrätt. bara vi. ingen liten att muta med en smula av allt och inga bilar på bordet. bara, bara vi. för första gången på nästan två år.

0
personligare.

vi ska flytta.

det verkar som att vi har haft turen på vår sida, igen.
lägenhetsbytet vi ansökt om ser ut att gå vägen.

men först ska en lägenhetsbesiktning göras.
en slags kontroll, försäkran om att vi inte har…
ja, jag vet inte. slagit den i spillror, kanske.

när det är gjort ska vi skriva kontrakt.
och förhoppningsvis flytta snart.

jag är redan där. inte alls kvar här.
just nu skruvar jag upp en hylla
i vardagsrummet.

ställer ut mina växter,
radar upp pennorna
på skrivbordet.

i tankarna.

funderar, resonerar mycket
med mig själv om väggfärger.
om en vi haft och om en vi har.

den grå vi hade på vår förra plats
i både sovrum och vardagsrum
var så mjuk där solen inte låg på.
men i varmt ljus blev den nästan
beige.

och jag gillar inte beige.

i den här lägenheten har vi målat
väggarna gröna.

när det är ljust ger de mig energi,
fyller min själ med färg.

när det är mörkt drar de ner mig,
gör mig trött och tar all min kraft.

kanske blir det en ljusare variant
av den gröna i ett soldränkt sovrum.
och kanske blir det den grå i köket
som bara har morgonsol.

vilket bekymmer
vilken huvudvärk.

– den allra finaste
jag har, just nu.

 

0
livet

så här tänker jag om att skriva mer om kläder och sånt.

det var några som ville läsa mer om kläder, mode och sådant när jag frågade sist (har fått ta bort det inlägget för jag drabbades av så mycket spamkommentarer från en robot som ville sälja viagra(?).

och ärligt talat är jag nog ingen hejare på mode. jag följer det visserligen genom att konsumera det som finns i butikerna men jag har ingen särskild strävan efter det. däremot tycker jag det är intressant ur ett historiskt perspektiv och för samhällsanalysens skull. genom att se vad folk bär kan man också förstå sin samtid bättre – japp det är vad Modevetenskapen gör med en.

dock är jag oerhört engagerad av kläder för att jag gillar estetik, färg och form. men det som intresserar mig mest vad som gäller just kläder är den personliga stilen. vad den berättar om en människa, vilka sidor den manar fram hos oss. VAD den GÖR med oss.

det här är alltså ett älskat ämne för mig att plocka upp oftare i bloggen. så tack för det <3 jag har en tanke om att lyfta det i form av mina tankar kring stil men också i form av kollage på sådant jag inspireras av eller tips för vart man hittar det ena eller det andra. hur man får till en schysst garderob kanske också blir ett inlägg. jag vet inte än, har så mycket idéer att det blir till ett enda brus i huvudet just nu. så småningom ska jag också visa er mer ur min garderob. visa hur jag tänkt kring dess uppbyggnad och så lite mer om vad jag själv har på mig.

det enda eventuella problemet jag kan känna kring det här är att på de flesta inspirationsbilder finns det bara en typ av människa på och det känns ju sådär. vill inte spä på skeva ideal. och så vill jag inte heller konsumtionshetsa.

nåväl, det reder sig nog.

i vilket fall ser jag fram emot det här och är väldigt glad för att det finns någon som vill lyssna (och förhoppningsvis prata) på och om detta. det är ju som sagt ett högintressant ämne för mig och jag uppskattar verkligen att jag blev påmind om det.

ha en fin måndag!

0
kläder och sånt

bilden av en garderob som följer mig

 

1 / 2 / 3 / 4 / 5 / 6 / 7 / 8 / 9

jag har ju skrivit det tidigare, att jag strävar efter att inte ha mer än 30-40 plagg. och att de helst ska gå att kombinera med varandra. åtminstone de flesta av dem. mycket har fått försvinna och mycket har fått flytta in. men bara sånt som stått på min lista och uppfyllt vissa kriterier. och basgrejer, som tunna strumpor och nya underkläder. de räknar jag inte in bland de där 30-40.

jag har bytt stil rätt ofta under åren men fastnade för den bohemiska under flera år. mycket färgstarkt. bara klänningar och kjolar. nyligen bestämde jag mig för att byta till något annat.

ett sidospår här är att en av de största nackdelarna med en klädstil som syns och tar plats är att många gärna vill kommentera den. aldrig på något otrevligt sätt men ändå – obekvämt med främmande människor som ska ge en komplimanger och titta länge på en. en annan nackdel är att man så lätt hamnar i en kategori som blir svår att ta sig ur. det tog mig många vändor innan jag kände mig säker nog att välja bort.

nu försöker jag få ihop en någorlunda enhetlig stil, i jordnära toner. mycket svart också. tänker kimonoinspirerat, bekvämt, fladdrig, feminint och maskulint. en snygg och praktisk blandning som följer mitt rätt så kontrastrika liv. det måste fungera när jag är mamma och när jag är jag. målbilden är ungefär så som här ovan.

en svart kappa, längre än på bilden ovan, har införskaffats. likaså en mössa som påminner om den rosa, bara det att min är grå. det jag saknar allra mest nu är vardagsklänningar och några sköna tjockare tröjor.

0
personligare.

Du ska tänka att hur mycket pyssel de än dränkte er med, kunde de aldrig beröva er hoppet om början på en riktig lek.

jag har letat ganska länge efter en bok, med språk och tempo, att sjunka in i på riktigt. som inte skulle kännas mjuk, mjäkig, förutsägbar. jag har längtat efter träffsäkra formuleringar, rappt, lagom långt och med meningar man bara vill upprepa om och om igen för att de är så satans bra.

Vi kämpade med riktlinjer! Riktiga EU-riktlinjer. Sen skrev vi fiiiinaste när våra vänner hade bakat kanelbullar eller fotat sina barn genom skönhetsfiltren på Instagram. Sen gick vi hem.

och det är sällan jag får något sådant i min hand, men för ett tag sedan hittade jag faktiskt en novell av Daniel Sjölin, Alla vill bara gå hem. den är så hetsig och hård. man kan liksom höra röstens snabba takt, känna pulsen slå snabbare för varje ord för att plötsligt stanna till i ett stycke där hastigheten skruvats ner.

Senare, efter att ni sista gången burit hem alla pärlplattor och lerfigurer och vävar och teckningar från det som du i vuxen ålder ska referera till som pysslades, kommer du alltid att återvända till Sassabarookattens få minuter som skapelse.

boken handlar om dåtid, nutid, framtid. allting har liksom flutit ihop. den belyser, berättar, varnar om framtida samhällskonsekvenser på ett klockrent vis. den gör ont att läsa.

När din egen pojke Neos hjärta slutar slå, på er familjebrits i KI-annexet med alla tyfusmänniskor på rad och deras stön och syrgasmasker med hostande sköterskor bakom, så kommer du att öppna hans hand, försiktigt utan att röra dig, och utan att ta den, betrakta den legoskapelse som hans livsvilja in i det sista kämpade med.

det här är en bok jag kommer ha länge, tills den är alldeles trasig. kommer läsa den om och om igen, öronmärka och stryka under i. jag är med andra ord väldigt tagen av den. såpass att jag vill att alla ska läsa den här röriga lilla boken.

Vi hade verkligen kämpat. Ni måste veta det. Vi hade stoppat in guld för er skull! Och yttrium, iridium! Inte bara vanlig koppar – vi snackar barium, zirconium, lantan och didym. Terbrium och erbium för er skull! Neodym, europium – demokrati för fan. En vanlig telefon behövde trettio olika metaller. Vi hade uppskattat om ni lajkat det.

sorry not sorry för alla citat, men det var svårt att välja, även titeln är ett citat. läs boken. och en recension som beskriver den ännu bättre här.

0
livet

sånt som gnistrat i novembermörkret.

jag vet knappt hur man tackar ordentligt för alla fina gratulationer i det här inlägget. tycker alltid det är så svårt att paketera alla känslor i ett enda litet ord som tack. tänk, att ni är så fina mot mig? jag uppskattar det. mycket.

för att fira att jag kom in på utbildningen, och för att det var helg, tog vi spårvagnen till Kungsportsplatsen för att äta koreanskt till lördagslunch. bimbimbap – kanske det godaste jag vet. efteråt gick jag tvärs över gatan till saluhallen för att köpa ost på Hilda Nilsson. prinsesstårta från Brogyllen kändes också som ett måste på en sådan här dag.

på vägen till spårvagnen gick jag in på daMatteo. beundrade deras vackra golv och köpte två cortados. tack, hej ut till kullersten igen. nynnade glatt på en låt de spelat, men som jag aldrig hört förut. Hugo plockade upp tråden och brast plötsligt ut i sång. Frank Sinatra, förklarade han. och jag tänkte att alla dessa tokigheter, de gör honom så vansinnigt fin att leva med.

0
bröllopet

några ord om när vi gifte oss.

bilder Sara Holmberg

idag är det ett år sedan vi gifte oss i Strängnäs.
ett år sedan då frosten låg som ett tunt lager socker
runt allting.

ett år sedan då vi lovade varandra tills döden
skiljer oss åt.

jag var inte särskilt bra på att gifta mig.
tyckte faktiskt inte om det så värst.
det var för mycket ståhej för mig.

Hugo visade sig vara en bridezilla.
och det var svårt att kompromissa.

jag ville så mycket mindre
och han så mycket mer.

dessutom hade vi för lite tid.
och för mycket annat
vid sidan om.

jag kände mig lite som en gäst
på någon annans fest.

vi skulle gett oss minst ett år.
kanske pratat med någon sådan där
professionell.

men jag måste säga
att även om bröllopet i sig
inte blev riktigt rätt
så var vårt fång
av människor
helt perfekt.

för det bästa
med hela vårt
kärleksspektakel
var just våra närmsta.

dessa älskade, som tagit sig
kors och tvärs över landet
för att fira oss.

som sent kvällen innan dukade borden
och köpte pizza.

och som på den stora dagen
tog hand om allt vi inte tänkt på.

för all tid har de vår tacksamhet.

men ja, någon dag tänker vi
att vi ska göra det igen.
fast i ett mindre format

så vi hinner
äta bröllopstårta

och dansa
med varandra.

0
mamahood 2.0 personligare.

ett långt och ärligt inlägg om hur jag lagt upp det med studierna och om hur det varit att studera samtidigt som jag varit föräldraledig

den här frågan har jag fått tidigare – hur har jag lagt upp det med studierna, hur har det fungerat när man har en liten. jag ska försöka göra mitt bästa för att svara på det nu. men jag känner att jag behöver walk you trough bakgrunden först, tankarna om hur det skulle fungera för att sen berätta hur det faktiskt blev. orkar man inte ta sig igenom den texten så står det mer detaljerat om vad som gällt för varje kurs längre ner.
okej? okej.

när Ebbe-Lou var fem månader började jag ett program på MDH i Eskilstuna. Språk och kommunikation, 100 procent. att bli förälder var så nytt för mig att jag inte riktigt kunde se vad som faktiskt pågick, att jag redan gjorde tillräckligt. samtidigt hade jag en så stark lust att komma vidare och att äntligen få röra på mig igen efter en graviditet som helt sopat mig av banan. jag hade också ett enormt behov av att få vara min egen, hitta spillrorna av mig som fanns kvar och lägga ihop dem till någonting nytt. klä på mig något annat än morgonrocken och börja möta människor igen.

ett år senare flyttade vi, till Göteborg. Hugo började en provanställning på ett filmproduktionsbolag och jag pausade allting för att vara hemma med Ebbe fram tills vi blev med förskoleplats. jag insåg, efter att ha vridit och vänt på olika möjligheter tusen gånger om, att jag inte kunde göra någonting alls på dagtid. men jag hade ändå ett behov av att bli utmanad, att tänka på annat. att lära mig någonting mer. så jag började tre distanskurser.

tanken var att Hugo skulle avlösa mig 17.30 varje dag för att jag skulle få lite tid att skriva. men återigen underskattade jag föräldraskapet. och hur slut man är efter en hel dag med en liten som kräver allt en liten behöver. hellre vill jag vara med mina två eller träffa mina vänner för en kvällsfika, teaterföreställning, promenad på Avenyn och så vidare. ytterst sällan har jag satt mig för att skriva. god tanke absolut, men inte helt lätt att förverkliga.

så. insikten, sanningen, förståelsen nu efteråt är att jag satte mig själv i en riktigt dålig position. den ena delen, den drömmande och drivande, planerade in och bestämde så mycket saker som den andra delen av mig, den som faktiskt skulle göra allting, inte klarade av. det resulterade i många blåmärken och mycket ångest. intentionen var god men det blev inte hållbart och jag kommer aldrig mer att göra så här igen.

man ska inte underskatta tiden och engagemanget som faktiskt krävs för att gå en kurs eller läsa en utbildning. det är inte att bara bläddra igenom kurslitteraturen och skriva lite här och där. inte för mig. över all min lediga tid har känslan av att jag borde göra annat varit närvarande. ständig ångest, dåligt samvete och min inspiration till roligare saker har mattats ut. för tiden har helt enkelt inte funnits. inte heller har jag kunnat fördjupa mig i något av de ämnen jag läst, av samma anledning. och man ska definitivt inte underskatta rollen som förälder. det är ett heltidsjobb, även om det kanske inte känns så, fastän det ibland känns så in i dödens trist och stillsamt.

jag säger inte att det inte går att läsa samtidigt som man har ett litet barn. därför att mycket handlar om vem man är som människa, om hur väl man känner sig själv, vad det är som driver en och så vidare. många gör det säkert och klarar det säkert fint. men för mig var priset alldeles för högt. skulle jag verkligen behöva ha något att göra under nästa föräldraledighet så kanske det blir en liten distanskurs på 7.5 poäng. rimliga krav och inga egna pengar investerade i, så man kan backa om det blir för mycket.

så jag säger inte att så här ska man inte göra. men om jag ska ge någon ett råd i det här så är det att verkligen begrunda sina förutsättningar – de som finns och de som faktiskt behövs för att kunna prestera. och funderar på vem man är som person, vilka behov finns? jag har till exempel insett att all min tid utöver föräldraledigheten vill jag lägga på roligare saker än tentaångest, trist litteratur och tvångsprestation. läser hellre en bok jag tycker är spännande, ligger under en filt i soffan och scrollar på Pinterest, redigerar bilder, bloggar eller äter en god middag med Hugo. jag är i min fulla rätt att välja enkelt och roligt. jag förtjänar det. och det är nog det här jag skulle vilja säga har varit min största insikt – att jag har lärt mig att sätta värde på mig själv som människa, om att vara snäll mot mig själv. låta mig leva lite och bara vara. att aldrig mer planera in någonting som det faktiskt inte finns avsatt tid åt.

och om vi någon gång blir med en till liten så kommer vi att lägga upp allting annorlunda. men det är ju ett helt annat inlägg.



MDH – Språk och kommunikation

Hugo som varit hemma med oss de första tre månaderna började arbeta lite mindre än deltid. Han var hemma varannan dag ungefär och tog över ansvaret för Ebbe. Jag pendlade till Eskilstuna två dagar i veckan och försökte skriva eller läsa på den tredje.

Och ärligt talat, så blev det inte bra. det blev för mycket. Jag hade inte disciplinen att stänga dem ute när jag var hemma. kunde inte koncentrera mig när jag hörde min bebis gråta eller jollra. Ville hellre vara med dem. Och när den lilla sov middag var jag själv ganska trött eller så ville jag göra någonting för mig själv. Att sjunka in i ett tyngre ämne blev omöjligt när jag visste att Ebbe kunde vakna snart. Det tar tid för mig att gå ner mig i någonting, att komma in i det läget. Sen tar det mig tid att komma ur det.

Sent på kvällarna skrev jag istället tentorna. Hugo satt ofta uppe med mig och stöttade. han gjorde kaffe eller kvällsmat, hade handlat om jag bett om det. Själv satt jag med ångest och var helt slut. Men visst, det gick ju. Godkänd på allting blev jag.

Berghs – Content marketing
Varje tisdag är det deadline vid lunch och varje onsdag läggs det upp en ny föreläsning med tillhörande uppgift. Det här är en ganska tung kurs som kräver mycket av mig. Den är egentligen till för någon som redan är verksam inom området. Jag försöker därför börja varje lördag med att lyssna på föreläsningen. Sen funderar jag lite på hur man ska lösa uppgiften under dagen. Jag fungerar så – jag läser, tittar på någonting sen tar jag ett steg tillbaka och låter det sjunka in. Om jag dessutom börjar de två lediga dagarna med att göra en bedömning av hur mycket som krävs så blir det enklare att lägga upp resten av tiden. Ibland sätter jag mig på lördag eftermiddag igen och skriver, men oftast gör jag det på söndagarna. Från eftermiddagen fram till kvällen. Hugo tar såklart över allting som rör Ebbe-Lou.

Forsbergs – Copywriting
Med Forsbergs gör jag lite annorlunda. För det första är den kursen roligare och inte lika tung som den andra. Jag skulle vilja säga att Forsbergs är något enklare men inte att man ska underskatta den. Två veckor är tiden man får för att lösa en uppgift. Jag lämnar in på fredagarna.

När Ebbe-Lou sover middag (han sover mellan 2-3 timmar om dagen) så kan jag arbeta lite med det som behövs för den här uppgiften. Det är ett ämne som är lite lättare att gå in och ut ur, för mig. Då och då skriver jag någonting kvällarna men mest arbete sker sista söndagen innan den ska in. För att jag inte ska bli stressad under resten av veckan när jag har så lite tid. Då går jag istället i baklås, det har hänt och det blev jobbigt. Jag skulle vilja säga att de här uppgifterna löser jag mellan varven under de där två veckorna. Eller att jag samlar på mig delar till en lösning som jag sen arbetar mer med. Har Berghs tagit för mycket av just den tiden så sitter jag uppe längre på kvällarna innan fredagen och skriver.

Umeå universitet – Att skriva om samtida konst
Här har jag valt att inte engagera mig så mycket ännu, det är mycket mer fritt. Den första inlämningen var väldigt enkel och den gjorde jag direkt. Men de andra uppgifterna behöver jag lägga mer tid på, tid som jag inte har. Därför kommer jag att göra färdigt de uppgifterna i december, när de andra kurserna är slut


så, det var väl ungefär det. jag hoppas att någon hittade någonting som kändes givande i det här milslånga inlägget. kram.

0
livet

en fredag med tvära kast.


Ebbe-Lou vaknar tidigt
trots att han inte vill
och skäller högt
på oss för det.

han vill inte bli upplyft, vill bara stå i sin säng,
skrika åt sina yrvakna föräldrar.

han måste ha drömt någonting.
eller blivit väckt av de där tänderna
som är på väg ut. fyra samtidigt nu.
alltid är det så för honom,
aldrig en i taget.

till slut lyckas vi fiska upp den lilla ledsna.
jag gör kaffe, Hugo sitter med honom i knät.

stämningen mellan mig och Hugo är svår, trevande.
vi var inte sams när vi somnade. vem som gjorde värst,
vad eller sämst är en enda sammanfluten röra.

det är inte farligt. det blir så ibland.
men hallå herregud vilken jädra morgon.

jag sätter mig på mattan
i Ebbes rum och sorterar
hans leksaker.

Hugo kramar oss båda hejdå.
och när han går följer den lilla
honom inte ut till dörren.

istället kommer han fram
och pussar mig på ryggen,
lägger sina små armar
runt mina axlar.

till lunch steker jag kantareller,
kokar pasta och kollar mailen maniskt.
Jocke Berg, Thåström, Håkan och Kent
håller mig sällskap.

den lilla leker och kvittrar.

han ville inte alls gå ut.
det blev ett himla liv
när ytterkläderna åkte fram.
så jag sa okej vi stannar hemma idag.

plötsligt är det där
antagningsbeskedet.

jag kom in.

skriver till Erika, ringer till Hugo.
jag visste det säger hon,
vi måste fira, älskling säger han.

0