Monthly Archives

december 2016

personligare.

vi hinner ännu kasta konfetti och bada i glitter. om vi vill.

nästa år händer det något stort lovade jag Hugo, en sommardag på vita brädgolv. vad som fick mig att säga så vet jag inte. men jag gissar att det var en föraning om den vilja till förändring, som haft år på sig att växa sig stark nog.

den sortens vilja som röjer allting ur sin väg, som tvingar en igenom storm och annat otyg, därför att på andra sidan väntar någonting annat, som kallar på en. vissa saker måste bara göras, de går inte att förklara, de bara är, finns och kräver.

förändringar ber sällan om tillåtelse att bli.

förra året stod jag i ett kök i Södertälje och lagade mat med en bebis på höften. väntade in våra vänner och skålade klockan tolv.

det här året har jag stått i ett rosa kök, i Göteborg. måttat, vispat, blandat. vi har varit hos mina föräldrar och ätit tigerkaka, dansat med Ebbe och önskat varandra ett gott nytt år. sen gick vi hem till vårt. för ikväll blir det bara vi tre. vi lagar middag och i kylskåpet står en tiramisu jag gjorde för några timmar sedan.

det är så fint, så lagom. och det känns verkligen att en ny tid tar vid. Hugo och jag pratar om nya, kommande traditioner. om vad som är viktigt, egentligen. just nu är det att få anpassa allting till det som faktiskt är, till hur livet faktiskt ser ut och till dem vi är idag.

en stilla nyårsafton skrämmer mig inte, jag känner inte att jag missar någonting. för jag har börjat inse att livet har många kapitel. det har sagts tusen gånger om, jag vet. men det är först nu som jag har förstått att det finns en sanning i de orden.

att jag kommer hinna leva hundra liv under detta enda. att de kommer vara korta, långa, svåra, lyckliga och olyckliga. och att de kommer vara många och föränderliga. och jag behöver inte längre vara rädd. för tiden kommer räcka till, precis så som den är tänkt att göra, för mig.

allt som ska bli, det blir.

gott nytt år.

0
inspirerande hem

hej.

allt här är rätt. förutom djuren, vilka är vackra i sig, så låt oss hoppas att de inte är riktiga. takrosetten, stuckaturen och pardörrarna – herregud. fina lampor med, varenda en. tack till fina Linda på Volang för det här tipset.

hos oss rör det på sig hela tiden. jag är så glad att julen är förbi. inte för att jag blev stressad, alls, det här året. men därför att vi behöver tiden till lägenheten. vi har packat upp nästan allt och igår gick vi till Emmaus, som finns här i vårt kvarter, och köpte en läslampa. ikväll ska jag beställa väggfärg och fortsätta leta efter ett vitrinskåp.

0
livet

god jul.

jag har bakat kola som aldrig stelnat,
gjort praliner och slagit in julklappar.

Ebbe har en ny skjorta och jag har en ny klänning.
i vardagsrummet finns en ståtlig kungsgran
som vi köpte på torget jämte oss.

jag klädde den ihop med Ebbe-Lou
som tog sitt uppdrag på allra största allvar
– att  ge mig julkulorna så jag kunde hänga
dem på grenarna.

det var fint. kanske en
av mina finaste kvällar
i hela livet.

nu är vi i Skövde.

vi firar först med Hugos familj
och imorgon med min.

jag lämnade en bukett blommor
på bordet i vardagsrummet,
som jag valt ut kort innan vi åkte.

såg solen vandra varsamt över dem
precis innan jag stängde ytterdörren.

imorgon kommer jag hem igen
och kan ge dem nytt vatten.

eftersom vi inte längre har
nästan ett helt lands avstånd
mellan oss och våra familjer.

God jul.

0
personligare.

vi har landat.

flytten gick som den gick. i helhet skulle man kanske kalla den helt okej. i vilket fall är det över nu och i skåpen står glas och tallrikar. i garderoben hänger mina klänningar och Hugos skjortor. köket är rosa och mina växter är trötta. tror att jag har övervattnat några och ett par andra har jag nog inte vattnat alls. det är ingen fara.

de senaste två morgnarna har jag och Hugo vaknat med lättare hjärta än på många år. vi trivs. det är mycket som behöver göras här, men vi trivs. det här är en bra plats för oss och vi upprepar det ofta. vi har hamnat rätt, det känns så starkt i oss båda två.

Ebbe-Lou, sover återigen hos oss därför att jag tänker att en liten som precis flyttat kan behöva vara nära sina föräldrar. särskilt på nätterna. han väckte oss klockan sju idag. stod i sin säng och krävde att vi skulle gå upp. jag fick ligga kvar medan de gjorde kaffe som ställdes på mitt nattduksbord. Hugo slog på radion för första gången på månader och jag satt i sängen med mitt kaffe och hörde hur de gjorde smörgåsar och hur den lilla sprang snabbt över det knarrande brädgolvet.

Hugo pussade oss båda hejdå runt åttatrettio-någonting och vår första vardag härifrån var igång. jag packade upp kartong efter kartong fram till klockan elva, då tog jag Ebbe-Lou med mig för en promenad ner till Alkemisten. jag drack en cappuccino och med Ebbe delade jag en kanelbulle. kändes fint att ha något så bra så nära.

och jag inser nu, när jag skriver dessa rader, att för första gången på åtta år känner jag mig äntligen hemma. som att jag har landat. inte i något vackert för stunden, inte i något jag snart ska lämna. utan här, i vårt hem, på vår plats. i min stad.

0
livet

några korta

– han fyller år idag, min Hugo. men vi firar inte för att vi har flyttkartonger att fylla. vi hinner inte, säger han, jag vill göra det en annan dag. så då gör vi det. men i kylen står ändå en öl jag vet att han tycker om och i skafferiet finns det kanelbullar.

– i lördags tappade jag bort hela min nyckelknippa. ringde så många samtal på måndagen att halva morgonen gick åt. det tog al dri g slut. och när det väl gjorde det hade jag en kvart på mig att ta mig till BVC. huurra. på eftermiddagen ringde det på dörren – en trevlig person hade hittat mina nycklar och ville lämna tillbaka dem. vad i hela världen var oddsen för det?

– vi skrev på kontraktet för lägenheten i måndags. tidigare har vi bara haft ett muntligt godkännande att gå på. men nu är det klart, färdigt, över. på lördag flyttar vi till Wieselgrensplatsen. tillbaka till Hisingen, närmare min familj och till ett område som både jag och Hugo känner väl till sedan innan. nu ska vi bara få ihop det sista, sen flyttar vi på lördag.

– jag har ett relativt tunt bildarkiv för flyttkartonger från Clas Ohlson är kanske inte det ljuvligaste jag vet. det är ganska svårt med orden just nu med. så det blir kanske lite tyst här ett tag. eller kanske inte. vi får se.

0
personligare.

Här har jag bott och det här har jag läst.

jag kommer från Falkenberg. i den lilla staden växte jag upp och längtade faktiskt aldrig bort. inte så som de flesta andra. småstad var aldrig något problem, särskilt inte när Göteborg fanns en kort tågresa bort.

när jag fyllde 12 flyttade jag till Hisingen i Göteborg med min mamma, lillasyster och styvfar. mina föräldrar har varit skilda sedan jag var två och jag har alltid bott hos mamma. men ändå jämt haft min pappa nära – de har alltid varit goda vänner.

jag trivdes inte alls i Göteborg som tonåring. alla mina vänner fanns ju kvar i Falkenberg, alla de jag vuxit upp med. så några år senare var jag tillbaka. jag började på gymnasiet, läste Design, mode, stil och trend och tog mig igenom de tre åren med nöd och näppe – var inte helt intresserad av att sy kläder.

några år efter studenten, kanske två, tre flyttade jag tillbaka till Göteborg. den här gången frivilligt. jag råkade bli med lägenhet där, fick helt enkelt ett erbjudande på Hisingen som jag inte kunde tacka nej till. så jag paniksökte och kom in på en folkhögskola som låg på Järntorget. läste Globala studier och hade ett av de bästa åren i mitt liv.

sen gick det några år och jag träffade Hugo. då hade jag hunnit läsa några kurser på högre nivå samtidigt som jag jobbade. flyttade till Stigbergstorget och kort därefter till Telefonplan, i Stockholm. där bodde vi på 35 kvadrat med två hundar och en katt. jag läste på universitetet fram tills jag blev gravid och min kropp bara la av. då hade vi precis flyttat till Södertäljes fina lilla centrum.

när Ebbe var fem månader började jag läsa på MDH i Eskilstuna. i somras flyttade vi tillbaka till Göteborg och då läste jag ju på Berghs och Forsbergs. snart flyttar vi igen och sen börjar jag läsa till copywriter i januari.

ser så mycket fram emot att få läsa just en YH-utbildning nu. det känns som att det kan vara mer för mig än vad universitet och högskola är. mer praktiskt och med ett ganska tydligt slutmål, som jag tror att jag behöver för att bli motiverad nog att satsa allt jag har. till skillnad från det andra som är så luddigt och diffust.

nu ibland tänker jag att det var slöseri med tid, alla de där kurserna. och att jag inte är helt klok som börjar om från början, precis innan jag fyller 30 (i april). att jag bara gör en sådan tvärvändning och helt byter spår.

men så påminner jag mig själv om att jag inte haft en aning om vad jag vill göra med mitt liv, förrän nu. att jag aldrig haft en klar och tydlig målbild. istället hade jag flera olika jobb och tänkte att det ordnar sig väl på vägen. att läsa vidare var helt enkelt ingen självklarhet för mig.

tanken på att göra det började dock gro när jag jobbat ett år på en förskola. både chef och kollegor uppmuntrade mig att läsa till förskollärare eller till någon slags lärare överhuvudtaget. men det blev aldrig mer än en tanke. eller, jag sökte och jag kom in. men jag var inte redo, inte riktigt där ännu.

istället fortsatte jag läsa sånt som verkade kul och intressant (har listat allt längst ner, om någon vill läsa) och inte för att komma vidare, förutom den sista tiden i Eskilstuna då. det har resulterat i att jag har 20 hp mer än jag behöver för en kandidat.

så grunden för en sådan är ju rätt ordentligt lagd och jag tänker att någon gång i livet ska jag ägna det där året som krävs, åt en kandidatexamen i Modevetenskap.

men det ligger långt, långt fram.


2016
Content marketing
Berghs School of Communications

Copywriting
Forsbergs skola

2015-2016
Textkommunikation
Kommunikation i arbetslivet
Skriftlig kommunikation i teori och praktik
Kommunikationsteori
Språk och kommunikation
Mälardalens högskola

2013
Dräkthistoria
Modevetenskapliga begrepp
Flärd och film
Modevetenskap
Stockholms Universitet

Bild, historia, tolkning
Konstvetenskap
Stockholms Universitet

2012
Design och konsumtion
Samhällsvetenskap
Högskolan i Borås

2011
Svensk formgivning
Form och funktion 1880-2000
Formgivaren och föremålen
Konstvetenskap
Högskolan i Halmstad

0
personligare.

några favoriter och ett par tankar om julen.

vi gjorde fredag på stan idag, jag och Ebbe-Lou. jag köpte med mig fika från daMatteo, en bunt tulpaner i lila att ställa på köksbordet och två små bilar från leksaksaffären som den lilla lekte med fram tills han somnade.

nu sitter jag i ett mörkt vardagsrum därför att solen har gått ner och jag har inte orkat tända lampan. jag letar i arkivet och hittar ett par kombinationer som blivit mer lyckade än andra, så idag visar jag några favoriter en gång till.

vattnet kokar i köket och jag väntar på att liten ska vakna och på att Hugo snart ska komma hem. ännu en vecka har gått och snart är hela året slut. trots att det känns som att det var nyss det började.

en av mina grannar har satt upp juldekorationer som lyser så starkt och galet att de skulle kunna framkalla ett anfall. en annan hade spikat upp ett tomtehuvud på sin ytterdörr som Ebbe-Lou stirrade på varje gång vi skulle gå förbi. nu är den borta, kanske tyckte någon annan att den såg lika läskig ut som jag gjorde.

vi har ingenting uppe som vittnar om jul, men så fort vi klistrat upp namnet på ytterdörren är det jag som beställer hem en gran. vi har inte haft någon sedan jag var gravid eftersom vi helt enkelt inte orkade efter bröllopet förra året och bestämde oss för att låta julafton vara en vanlig dag bara.

dessutom renoverade vi badrummet så hur mycket glitter och julkulor vi än hade strösslat runt i lägenheten hade vi ändå inte kommit närmare någon känsla av jul. men detta året ska jag bannemej ha allt som hör till.

0
övrig inspiration

några av mina tusen bilder för framtiden.

magnusdottern / Historiska hem / från min pinterest / Mokkasin

tänker jag på någonting annat
än att vi ska flytta?
knappt.

det är vad som rör sig i mitt huvud ständigt nu.
att vi om 9 dagar flyttar in i ett mysigt kvarter
med låga, små funkishus.

brädgolv och gamla element.
med en halv trappa upp istället för två.

att vi kommer ha en saluhall på gångavstånd
och att jag får åka över Götaälvbron varje
gång jag ska till centrum.

och att jag kan promenera hem till henne
som varit min bästa sedan jag var tonåring.
att vi kommer bo så nära varandra efter så
många år ifrån.

den är sliten, vår lilla lägenhet.

så som de flesta hyresrätter är.
kräver färg, omtanke och en snäll hand.
jag ska måla köksluckor och väggar.
spackla igen hål och göra den till vår.

vi började lite här, där vi är nu.
men vi hann aldrig särskilt långt.
och jag minns att jag sa att

det här är inget hem.

inte ett sådant som hjärtat landat i
och inget som riktigt fastnar i väggarna.

det är mer som en passage,
som ingen riktigt lärt sig att älska.

så jag tar mina gamla drömmar med
mig bort, dit vi ska nu. till den lilla platsen
som fick mig att tappa andan redan i hallen.
för man kunde känna att det här var ett hem
och man kunde se potentialen i varje vrå.

jag vet att den kommer få min kärlek.
den där villkorslösa.

nästan så
som det hem,
vi ganska nyss,
lämnade bakom oss.

0
livet

del två – keramikkursen

förra söndagen hade jag två timmar på mig att glasera (?) mina saker. mina skeva och ojämna sådana. och jag kunde återigen konstatera att  jag blir ingen proffsig keramiker. men det gör mig ingenting. det är något fint i det, känner jag. att kunna släppa på det, att inte kräva topprestation. att bara göra utan att bry sig om vad betyget blir.

allt annat i min vardag är så tvunget att jämt ligga på en högre nivå – mitt föräldraskap, mina kurser – som ju tagit upp hemskt mycket tid de senaste två åren. här fick det inte bli så. dessutom var det för lite tid och för intensivt för mig. som ett enda långt provtillfälle som aldrig ville ta slut och fick mig att längta därifrån hela tiden. samspelet mellan mina händer och leran är någonting jag vill arbeta fram under mer tid, i omgångar.

jag doppade lite skålar här, målade lite med en pensel där. det blev hipphappigt. och älskat. för att det var första gången på länge som jag bara lät mig vara, göra, ha kul. inspireras av andra – se bara så fint de gjorde. tror de tog sitt skapande på ett större allvar än jag, och fastän jag inte drogs med är det alltid som att själen får lite nytt liv, i närheten av sådana människor. jag ska förresten visa mitt när jag har hämtat hem det. någon gång.

0
mamahood.

ur en dag och om en framtid.

går du upp mumlar Hugo. jag svarar med att sätta mig i sängen. det är kallt och jag drar ihop mig lite som ett dragspel när fötterna når golvet. tar till slut sats och ställer mig upp i det kalla.

med raska steg, knappt hörbara, går jag in till Ebbe-Lou. där står han och pratar rätt ut i den tidiga morgonens mörker. som om han redan hade sällskap. han blir glad när han ser mig. jag tänder hans lilla lampa, drar gardinerna åt sidan. det är frost över allting utanför.

han ger mig sin filt, sin napp och höjer armarna mot mig. jag försöker hålla honom nära. men det är svårt med de långa benen och armarna. kroppen som inte längre hör till en bebis. utan till ett barn. när, när, när?

vatten, filter, kaffe, knapp. i den ordningen. mjölk, koppar, häll upp, häll i och ta med
till sängen. ner under täcket igen och börja dagen på riktigt.

sen följer telefonsamtal efter telefonsamtal. vi står inte längre i förskolekön. vi bekräftade inte att vi ville ha kvar vår plats, i det där brevet vi aldrig fick. det gör mig inte så mycket först för jag vill egentligen ha kvar honom hemma. men så kommer jag på att i januari måste jag vara någon annanstans.

jag kopplas mellan olika personer. den ena är trevlig, den andra är otrevlig och den tredje är ingenting alls. till slut reder det hela ut sig och jag kan börja fånga flyttdatum och sen  en flyttfirma. herregud vilka tråkiga saker att göra.

stänger ner min instagram, för jag orkar inte riktigt med ängsligheten. tar en paus. hejdå till alla likes. klär Ebbe-Lou i allt varmt, den nya gröna mössan skriker han högt och länge om. men jag är förälder och nu bestämmer jag. hand i hand går vi, min lilla och jag. snart är de dagarna slut och jag tänker mycket på det om kvällarna. jag önskar att jag inte haft så bråttom. att jag väntat med min ansökan och stannat hemma ett litet tag till. jag vill bromsa, stoppa. men Hugo lugnar, tröstar.

på öppna förskolan lämnar Ebbe mig. går och leker med andra föräldrar och barn. står en stund och tittar på, när han inte får vara med de stora barnen. nästan rycker på axlarna innan han vänder sig om mot någonting annat.

det kommer gå bra, tänker jag. det kommer gå bra.

0