Monthly Archives

februari 2017

mamahood.

milstolpe

 

33165005065_f6c74b47a1_h

32319804704_66f96c5b0e_h
ikväll sitter här en mamma
som kommer ha svårt att sova inatt.

därför att imorgon börjar han,
den lilla fina, på förskolan.

vår värld
den blir en annan.

och hans värld,
den kommer att
bli större.

det är lite
som om vi haft honom
för oss själva.

fram tills imorgon.

men jag är inte orolig, ängslig
eller rädd.

för jag ser hur han springer
till barnen på lekplatsen.

hur de förtrollar honom
på spårvagnen.

hur han tar dem i handen,
klappar mjukt på kinden.

hur han kramar om,
med sina små armar.

som om han vill berätta
att hej hallå här är jag
vill du leka.

8
hos oss mamahood. vardag

om kommande inskolning och mina träd.

den där förkylningen, den slog hårt. men nu är jag nästan helt bra igen. så jag har städat mitt skrivbord, skrivit en lista på vad som ska göras och ikväll är det slut på att vara sjuk och dags att göra MKV-saker igen.

den här veckan ska vi prova att följa ett recept om dagen, för att få någon ordning här hemma. det är allt för ofta som någon av oss står och river allt ur kyl, frys och skafferi, i hopp om att hitta något till lunch eller middag, i sista stund.

den här veckan börjar dessutom inskolningen på förskolan. jag trodde jag skulle må sämre och vara mer orolig än vad jag är. men det känns helt okej. Ebbe-Lou VILL vara med andra barn och det ger mig ett lugn. det övertygar mig om att det här är rätt, att det kommer bli bra. och jag behöver få tid att läsa och Hugo behöver jobba, så det finns egentligen inga andra alternativ ändå.

som jag har förstått det finns det olika typer av inskolningar men vår håller på i ungefär två veckor. de två första dagarna är jag och Hugo med lite kort (vi tar inskolningen tillsammans), nästkommande två dagar ska vi lämna honom där, utan att vi är kvar alls, och hämta efter 1.5 timme. just det här är jag lite skeptisk mot.

sen kommer några dagar som vi är med igen (till efter frukosten) innan vi säger hejdå och sen hämtar efter lunch. därefter har jag för mig att vi ska hämta honom efter att han vilat eller om det var efter mellanmålet.

jag är inte helt säker på att den här ordningen känns riktigt logisk. men jag antar att jag kommer få klarhet i hur de tänker på onsdag. det finns säkert en eller flera rimliga tankar bakom det hela.

förresten, något helt annat – mina träd. de tog så mycket stryk av all flytt att jag trodde det var över, men de har börjat repa sig. jag har ställt upp dem på ett litet bord så att de inte ska behöva sträcka sig efter solljuset, planterat om dem i större krukor med ny jord och sprayar frekvent vatten på bladen för att de inte ska bli mer uttorkade än vad de blivit.

 

hoppas, hoppas det hjälper.

4
vardag

ett hjärta av guld, food pharmacy och skummad mjölk.

pang – förkyld.
det är så ofta nu för tiden, att jag är sjuk.
alltid vid PMS och alltid går de två över
ungefär samtidigt.

jag har börjat dricka
blutsaft.

och använda
min astmamedicin
så som jag ska.

dessutom har jag köpt en bok
om antiinflammatorisk kost.

ja precis, den boken.
Food pharmacy.

jag kommer aldrig att kunna leva
efter några få budord och många regler.
men jag byter ut litegrann.

igår gick jag på bio, med en jag tycker om.
vi såg Rouge one.

sen tog jag fel
spårvagn
hem.

ikväll ska Hugo gå
med sina kompisar,
och se på samma film.

det blir min tur
att ta på pyjamas,
duka fram kvällsmat
och pussgodnatt lilla hjärtat.

på mitt skrivbord står en bukett
jag gick och köpte själv.
på alla hjärtans dag.

till mig från mig.

nej det är inte helt sant,
den var faktiskt
från Hugo.

runt min hals hänger
det lilla hjärtat av guld,
jag fick av honom i julklapp.

jag har tagit fram
vår lilla mjölkskummare
ur en kartong

den har jag inte använt
sedan våren då Ebbe-Lou
kom till oss.

på väggen har jag
satt upp läsanvisningar
bredvid bilder jag sparat
i många år.

jag har ägnat timmar
åt att skapa struktur.

och åt att dekorera
mitt liv, min tillvaro, min vardag
med allt som känns fint
och bra.

4
vardag

anemoner, struktur och anteckningsblock från Rivoli

anemon vintagelampa

anteckningsblock rivoli rum för papper

jag hade hoppats på sovmorgon eftersom jag börjar senare än vanligt. naturligtvis vaknade Ebbe klockan fem och väckte hela huset för att sen somna om. inte lika lätt för mig, så det var bara att smyga ut på det knarrande gamla brädgolvet, med morgonrocken i handen. nåväl. måndagar, helt enkelt. jag samlar ihop mig med lite kaffe och ljusglimtar från helgen istället;

  • att vi var ute och åt lunch på lördagen och för första gången beställde en barnportion åt Ebbe. i fyrtio minuter satt han med den och åt koncentrerat, knäpptyst. istället för att värma matburkar och sen kasta i oss vår egen mat så satt vi bara där och hade det fint. förstår inte varför vi inte gjort så tidigare.
  • att spontant måla på lite rött läppstift och åka ner till Masthugget för att drick Ginger Joe‘s med några klasskompisar.
  • att sitta på ett café med min bästa vän när en annan bra person, som jag inte sett på sex år, plötsligt kommer in genom dörren och får mig att skratta så som jag inte gjort på flera år.
  • att äta american pancakes på Egg and milk till söndagsfrukost med en av mina bästa och sen promenera ner till Järntorget.
  • att gå ner till förrådet och leta fram alla saker till kontoret vi håller på att ordna åt mig. som gamla fina lampor och teckningar att sätta upp.
  • att blivit presenterad för Rum för papper av Elsa och där hittat allt jag behöver, för att organisera och strukturera upp mina dagar mer och bättre. bland annat det fina anteckningsblocket från Rivoli.
  • en trött liten anemon som kämpar in i det sista.
2
vardag

på, av, på.

tio dagar senast ska man ha anmält sig till tentamen. tio. jag upptäckte den raden igår, när det var åtta dagar kvar. har aldrig missat något sådant, blev så paff. efter att ha läst in till sent på nätterna för att sen fortsätta på morgnarna så skulle jag inte få skriva? kändes så snopet. mailade kursansvarig innan och efter upptäckten; jaha, jag hann inte registrera mig, får skriva vid nästa tillfälle då. penslade på rött läppstift och åkte hemifrån.

en cortado och kanelbulle på daMatteo och en ny jacka. en blå. en sjal till det med, efter påtryckningar från Hugo. bonuscheck på 125 och jag fixar så du får tio procents rabatt. tack så mycket. gick ut ur affären i min nya jacka och bestämde mig för att måla fram ett kontor av den tiden jag skulle använt åt att läsa in resterande teorier.

när den lilla somnat målade Hugo hallen och jag målade rummet som tids nog ska bli till Ebbe. han har inget behov av ett eget rum, det finns ingen anledning att avvara så många kvadrat åt att stå tomt. överallt där vi är – där är han. ibland går han ut och sätter sig själv vid köksbordet och kör med sina bilar. annars är han i vardagsrummet med oss. han har en bit där istället, med alla favoritleksakerna. det räcker.

men det var en svår avvägning att göra, särskilt när de flesta barn (på sociala medier) verkar ha ett eget rum redan när de föds. jag kan visserligen förstå det om barnet ska sova själv, men vår lilla gör inte det. hans säng står fortfarande vid sidan om min och vi vill inte ändra på det. vi provade i den förra lägenheten men det var ingen hit, mest var det kallt att gå upp om han vaknade mitt i natten.

den här morgonen blev jag väckt med kaffe på nattduksbordet och ett mail från min kursansvarige; man behöver inte anmäla sig till första examinationstillfället, det är bara att komma.

 

 

3
personligare.

spektrum.

i flera timmar ligger jag och vänder och vrider på mig. jag kan inte somna, fastän jag vet att jag behöver sova – nu. till slut måste jag ha lyckats för jag vaknar med ett ryck när Ebbe plötsligt gråter. han måste ha drömt någonting. jag klappar lite och han somnar om. efter ett tag vaknar han igen, jag har huvudvärk, klockan är 05.50. Hugo låter mig sova vidare till nio.

danskt rågbröd till frukost och kaffe, Ebbe äter mellanmål – mest gurka. jag stryker med fingret över det stora märket han fick i ansiktet igår, när han sprang i cirklar, halkade och ramlade in i den stora kistan. det ser så hemskt ut och det gör ont i mig när jag ser det, fastän jag vet att om några dagar är det borta och att sådana här märken, de hör barndomen till. den insikten sticker i mig med. mammahjärtat, det är visst på riktigt.

jag försöker läsa i min bok, men jag kan inte därför att jag inte har några glasögon. de ligger ute i köket. jag vet inte varför men istället för att gå ut och hämta dem börjar jag tänka att jag aldrig kommer klara det ändå, den här tentan kommer aldrig att gå. jag känner mig plötsligt nedstämd och…dålig.

samtidigt börjar jag tänka på att det är den 11 februari. en dag då vi egentligen skulle ha firat någon, som inte längre finns med oss. en dag då min storasyster skulle ha blivit 38, om hon inte hade bestämt sig för att avsluta allting själv, för många år sedan.

jag ringer min mamma. vi pratar om allt men inte om det. innan vi lägger på säger jag att jag tänker på henne idag, mycket mer än vanligt. jag berättar inte att jag känner med henne på ett helt annat sätt än tidigare, att jag förstår mer nu. jag låter det vara osagt, varför vet jag inte. det bara blir så.

sen tar jag ett rejält tag i min egen krage och bestämmer mig för att börja om den här dagen innan det dåliga brer ut sig över allting.

klär mig i en klänning jag tycker om, lägger morgonrocken åt sidan. gör en kopp kaffe, putsar upp mina glasögon och påminner mig själv om att Hugo ska måla hallen ikväll. kastar ett öga på alla grönsaker han handlat till middagen och på den där biten ost han köpte igår efter att han ringt och frågat vad var det den du tyckte om hette nu igen.

jag ställer mig en stund i solen med, intalar mig att strålarna gör mig gott även om vi har ett fönster emellan oss. tänker på den här bloggen, på hur jag börjat släppa på garden och känner en ny sorts lust åt att skriva här när allting inte längre behöver vara så tillrättalagt.

3
mamahood.

syltkakor med en liten.

32693165871_bcb2b23378_h

för första gången har vi ordentligt med snö. ett tjockt lager att trampa runt på och göra snöbollar av. jag tar fram ytterkläderna och Ebbe svarar med att kasta sig på golvet och skrika neeeeeeie. han  v ä g r a r  gå ut.

jag hänger tillbaka overallen. då skriker han åt mig igen, går och drar i den. jag tar ner den och han gör samma sak som innan. den där proceduren upprepar vi sen en gång till och ursäkta mig men jag blir så jävla trött på föräldraskapet just där och då. det är så svårt därför att det är så ologiskt.

sätter mig i soffan med en kopp kaffe och hämtar andan lite. vill han inte gå ut, så vill han inte. jag vill inte tvinga. letar istället fram ett recept och tänker att vi får prova någonting annat. någonting som är enkelt och snällt nog så han känner att han klarar av det. syltkakor.

jag ställer fram allt vi behöver och en stol så att han når. när han börjar upptäcka vad som pågår tjuter han så glatt att jag tror taket ska lyfta. fastän han inte vet vad som ska hända så vet han att någonting händer – att det finns en stol man får klättra upp på och burkar att peta och titta i. och att allt detta är till honom.

det är inte helt enkelt. mjölet yr och i eftermiddag ska Hugo hitta smet på de mest underliga ställen. men vi har roligt. han upptäcker, provar, utforskar och jag passar mig för att säga nej och ajaj. försöker ge honom fria tyglar i den mån det går och hela tiden är han glad och intresserad. fokuserad och nyfiken. allra roligast är det att hälla i socker och mjöl, att vispa med elvispen och såklart – att hiva i sig sylt, så fort jag vänder ryggen till.

2
hos oss personligare.

egentligen.

jag känner
att jag upprepar mig
konstant.

alltid är jag trött
stressad.

eller så är det något
om att solen skiner.

egentligen
tänker jag allra mest
på vad det ska bli av
mig.

på om jag någonsin
kommer att arbeta
med det jag vill.

på om Ebbe
kommer få det bra
på förskolan.

på hur det liv
som vi lämnade
inte längre
finns kvar.

på om vi ska
måla om.

och på hur bekant det är
att möta våren
i Göteborg, igen.

1
vardag

guldkanten.

Ebbe är inte alls glad i att gå ut, han stretade hårt emot när vi stod i kör och sa man måste få lite luft. jag hatade också att vara ute som liten, satt hellre med näsan i böckerna, ritade eller såg på en film. men det tar emot att låta en (snart) tvååring sitta hemma framför Alfons Åberg en hel dag.

jag sitter vid skrivbordet och läser, det står mot fönstret. utanför ser jag mina två. den lilla är fortfarande inte med på noterna, förvandlar sig själv till spaghetti och ringlar ner på marken i protest. det ser så roligt ut när man tittar på, hur den lilla overallen och vintermössan plötsligt sjunker ihop och hur Hugo försöker lirka med honom. till slut lyckas han – Ebbe reser sig upp och börjar traska på.

de kommer tillbaka med semlor och tekakor, precis när det är dags för mig att ta en paus. jag ordnar kaffet och klipper ner mina ranunkler medan kaffekokaren gör sitt. Ebbe-Lou springer lyckligt omkring med sin tekaka och Hugo läser om något nytt program. in i lägenheten börjar våren lysa och jag tänker att det här är en fin stund på en tisdag. inte särskilt händelserik, inte särskilt extraordinär utan bara fin.

0
inspirerande hem vardag

att söka ordning i kaos.

 alla bilder kommer från historiska hem, som är min bästa plats i livet just nu.

vi har det rörigt här nu. köksluckorna hämtades förra veckan och köket känns nu som en katastrof. jag får ont i huvudet bara av att gå in där, det är för mycket i skåpen. dessutom läser jag inför min första tentamen och hinner inte måla varken hall eller kök. eller sovrummet, igen.

när jag har en stund över gör jag ingenting särskilt, jag bara finns. tar några andetag, sträcker lite på mig i soffan innan jag går över till dagens nästa moment.

istället för att göra någonting eget konsumerar jag hejvilt sådant som andra gör. men inte längre lika aktivt på Pinterest, utan på mäklarsidor. drömmer om ett färdigt, ordnat hem med tjusiga detaljer, en ostbricka och ett kök som är alldeles för litet för att laga någon mat i men som är s n y g g t.

och de där blå väggarna, de får hjärtat att banka hårdare; det fanns en tid då jag ville ha blå väggar, såpass att Hugo fick släpa hem 20 liter blå färg. men sen ångrade jag mig och färgen åkte ner i förrådet. men nu funderar jag ändå. tänker att kanske….

nåja får helt enkelt konstatera att det är tur att jag inte har någon tid över åt sådana här projekt just nu.

0