Monthly Archives

februari 2017

vardag

från en lördag.

lördagsmorgon och jag kan knappt öppna ögonen därför att jag är så trött. Hugo går upp med Ebbe och stänger dörren till sovrummet. det är fortfarande lite kärvt mellan oss sedan kvällen innan, vi var inte riktigt sams och det känns fortfarande, fastän vi inte hunnit säga något till varandra än.

han kommer in med en kopp kaffe till mig ändå och jag hör Ebbe röja i vardagsrummet medan jag försöker öppna ögonen. till slut kommer jag upp, hjälper Hugo att packa det sista som behövs. idag åker de ifrån mig. de ska till Hugos föräldrar i Skövde och jag ska få tid att läsa inför kommande tentamen. jag pussar dem båda hejdå runt nio-någonting. gör frukost och äter den vid fönstret medan jag ser på när snön faller. det är så tyst.

känner ett tvång av att TA VARA PÅ TIDEN eller att GÖRA NÅGOT nu när möjligheten finns. men jag orkar inte. jag tänker först att jag ska, men går och lägger mig istället. orkar inte åka till något café eller gå på utställning. trots att jag kan.

efter någon timma går jag ut ändå, ner till mataffären och till blomsteraffären. tänker att det är bra för mig att kommit ut. trots att himlen är lika grå som mina väggar i vardagsrummet.

lagar falafel när jag kommer hem, tittar på Masters of sex och tänker att det spelar ingen roll hur mycket tid i världen jag har utan barn – jag vill ändå inte vara utan min lilla. allting är roligare när han är med. nu känns allting tomt.

läser om teorier fram till 01.00, sen diskar jag, ställer allting på sin plats och går och lägger mig. ingen varm Hugo under täcket bredvid, inga små sovande andetag från Ebbe-Lou. trivs inte alls, så här och sista gången jag tittar på klockan är den 04.

0
vardag

från den sista veckan i januari.

han är typ aldrig sjuk sa jag häromdagen och vaknade mitt i natten till en liten snorig näsa. på morgonen stod han i sin säng, hostade och sa ai. lilla hjärtat. mackis framför lilla spöket Laban och sen sa jag hejdå för att åka på en föreläsning.

kryssade mig kors och tvärs förbi bilar och cyklar för en kopp kaffe från Egg & Milk. fastnade i ett samtal om det digitaliserade samhället och sen slängde jag mig ut bland bilister och cyklister igen med hjärtat i halsgropen.

få saker stressar mig så som rusningstrafik. eller trafik överhuvudtaget, därav inget körkort. so there I said it – jag är snart 30 och jag har inget körkort därför att jag blir stressad av trafiken. jag har försökt övervinna min ångest tre gånger, men utan resultat. jag ska dock inte påstå att det grämer mig särskilt mycket. det är väl en sån sak som ger med sig någon gång i livet.

snabbt upp för trappan till den vackra gamla sekelskiftesbyggnaden och som alltid  sätter jag mig längst bak. det är en viktig detalj – att aldrig behöva sitta med någon bakom mig. rygg mot rygg går bra men inte annars.

två timmars föreläsning som ger mig verktyg och sätter namn på sådant jag redan förstått men aldrig riktigt plockat isär och tittat på bit för bit. det här är mitt ämne, jag är säker. även om jag delvis ångrar mig för att jag valde detta så är jag åtminstone i rätt forum. dessutom har jag trevliga klasskompisar och det är fint.

jag möter Hugo och Ebbe-Lou efteråt, vi äter frukost på daMatteo. förkylningen gör Ebbe svårare att imponera på och ögonen har en särskild glans. ändå håller han igång – pratar, skrattar och trycker i sig bitar av en croissant. jag kan inte sluta stryka honom över kinden, säga att jag älskar honom eller pussa honom vid tinningen. han är allt och jag har längtat efter honom. jag gör det ofta nu för tiden, längtar. och saknar. sedan han kom är de känslorna alltid där när vi är ifrån varandra.

imorgon kommer hantverkare hit och det irriterar mig redan, jag är så ärrad sedan Södertälje då de kom och gick, gick och kom, kom och gick stup i kvarten i nästan två år. alltid vänliga, alltid trevliga och alltid där. imorgon kommer de dock bara och byter bänkskiva och hämtar luckor som ska målas om, så det är väl egentligen ingen fara på taket.

0
vardag

en halv måndag.

Hugo och liten åkte till Slottsskogen i måndags, för att titta på pingvinerna, så jag fick vara ensam en stund och skriva mail, ringa telefonsamtal och läsa kurslitteratur. på mig hade jag en kjol jag varit för snål att köpa när jag först såg den i Södertälje. 599 ville Lindex ha för den då, men i vintras hittade jag den här i Göteborg för en femtiolapp. kan ha varit mitt bästa reafynd någonsin.

precis när jag tagit upp boken dansade solen in i rummet, såklart. innan dess var allting grått och mörkt. som en dag i november ungefär.

det här var min utsikt. solkatter. och sladdar jag borde ge mig i kast med. någon gång.

och lampan med lager av damm.

efter ungefär tio sidor hörde jag mina två i trappuppgången. de kom med sushi till lunch.

så här ser det alltid ut nu för tiden – en liten hand som ska plocka åt sig för att smaka.

sen åkte Hugo till jobbet, solen försvann och jag blev kvar med den här bästa kompisen och läste bok, om och om igen.

0