Monthly Archives

maj 2017

vardag

en klänning, en hund och en tillvaro.

34844251192_11d5cb1e80_h 34875451121_aa9ce901e4_h

 

vissa dagar tvivlar jag på mitt föräldraskap och andra dagar gör jag det inte alls. upp och ner, upp och ner. Hugo och jag har ordnat en gemensam kalender, vår vardag är som ett välstrukturerat tetris. vi försöker hjälpa varandra med luckor av tid och om jag gör så här då kan du göra så här, det där. vi köpslår inte, vi tjafsar inte.

jag stannade upp med idén om en bra garderob men nu ska det bli av. så jag går igenom vad som redan finns, skriver ner vad jag saknar och går igenom vad butikerna har. beställer klänningar och lägger undan sådant som inte längre är jag. köper strumpbyxor och ett, två par skor med bra passform. välklädd, feminin, klassisk och bekväm är kanske några passande ord för vad som börjar bli.

Ebbe-Lou pratar så mycket just nu, han säger åt mig och Hugo att pussas och sätter ihop korta meningar. allt är inte helt tydligt men ju mer han upprepar desto bättre låter det. när vi bakar eller lagar mat är han mycket säkrare på handen – knappt någonting hamnar utanför. han provsmakar alla ingredienser och lyssnar noga när jag berättar vad de heter. min kärlek till honom har fått ett nytt uttryck – ibland när jag tittar på honom är det som att alla mina känslor intensifieras och jag måste blinka bort tårarna som kommer oväntade. innan har det bara varit djupt och lågmält men nu är det som att hjärtat istället vill skrika högt, högt, högt.

vi lagar köttfärssås till middag och han dricker mjölk utan att spilla. det regnar men jag öppnar fönstret ändå. ljuset är så nerdraget och utanför blommar det för fullt. jag trivs så bra här, i vår lägenhet, i vårt mörka kök.

i söndags packade vi skötväskan med allt som kan behövas under en dag med en tvååring och åkte till Skövde för att grilla och bada i en uppblåsbar pool, i mina svärföräldrars trädgård. efter lunchen tog jag med mig kaffet ut och la mig i en av sofforna på altanen. Charlie la sig nedanför och för en liten stund var det bara vi. tänk att det här är vad som finns kvar – jag och Charlie. ingen Katt och ingen Nikita. och vi är inte ens tillsammans mer.

älskade, snälla hund. hon hör så bra ihop med Hugos pappa och jag känner att ordet matte bleknar mer och mer. här behöver hon aldrig konkurrera om uppmärksamhet eller närhet. hon får istället precis så mycket kärlek som hennes lilla själ behöver. det är på sätt och vis en sorg, att det inte är jag som längre kan ge henne det. men det här är det bästa som kunde bli.

nästa vecka är min första termin på Medie och kommunikationsvetenskap gjord, det är med andan i halsen allting görs just nu men jag tänker hela tiden att snart är det förbi och sen, sen börjar sommaren.

4
vardag

anteckningar.

34675344182_549ca843ca_h

jag träffar gamla vänner och nya vänner, som är genuina och som är trygga. vi sitter på uteserveringar och dricker kaffe, varm choklad, champagne och öl. vi äter lunch och strosar runt i Vasa, kommer varandra närmre, går i armkrok, säger åt varandra att göra eller låta bli, bygger världar och binder hela tiden samman nya trådar av vänskapsband.

jag hånglar med Hugo i soffan och pratar semester.  han kommer fortfarande in med kaffe på morgnarna och när jag möter honom vid Domkyrkan kan jag inte förstå att han är min. vi återupptäcker hela tiden varandra mellan snabbmakaroner och gummistövlar, håller handen och äter middag en sen sommarkväll medan Ebbe är med min mamma. jag köper färgglada praliner och sega kolor, vi sitter uppe för länge och pratar, visar och förklarar. samtalen mellan oss går ännu varma.

vi går på Liseberg med min familj och Ebbe-Lou skrattar sig igenom fyra olika karuseller, han äter våfflor och mjukglass och hoppar mellan våra famnar. det är en fin dag och femton minuter efter att vi klivit innanför dörren somnar han för natten.

utanför fönstret är allting grönt och på morgonen när jag dricker kaffe har jag sällskap av en hare på gräsmattan. jag går förbi Bangatan varje dag och sen lotsar jag barnvagnen över stan tillbaka hem, gör en smoothie åt Ebbe och tittar lite på Loranga och Masarin.

mina minneskort är alltid fulla och jag letar efter en klänning till sommarens festligheter, köper med mig middag hem på kvällen och sluter upp med Hugo och Ebbe-Lou på lekplatsen. tröstar på natten när den lilla vaknar och gör allt för starkt kaffe på morgonen när de har gått. letar fram en kjol ur garderoben jag inte sett på ett tag och sätter upp håret i en knut, skriver dagboksanteckningar, uppsatser och tänker att det här är livet.

det här är livet.

7
personligare. vardag

skriv att kärleken är evig, inte döden.

– jag har börjat läsa igen och gör det lite överallt. på Gateau, på spårvagnen, när jag går över ett övergångsställe. just nu läser jag Drömfakulteten, Berättelse om ett äktenskap och någon som handlar om sånt som går illa på en färja. jag minns inte vad den senare heter men den innehåller två saker som får det att vända sig i mig – att någonting hemskt och okontrollerbart är på väg att hända och att det händer på en plats som man inte kan ta sig ifrån. och just det – vatten, det är den tredje ingrediensen som gör mig vinglig; tanken på att drunkna. kanske var det faktiskt Färjan den hette, kommer jag på nu.

– pionerna blommar aldrig ut som de ska, jag känner mig enkelspårig och kaffet är kallt.

– i garderoben ligger alla mina kläder slängda på golvet, trots ständiga löften om en bättre ordning. kanske är det bara så att det aldrig kommer att bli. det är en ledsen hög, en ratad hög som blev till under dagarna när allting var fel, när allting var för långt, för kort, för stort eller för litet.

skriv att kärleken är evig, inte döden står det i Drömfakulteten. kan det stämma, kan kärleken överleva, likt ett eko över tid, rum och liv? jag hoppas det. jag hoppas det så innerligt.

– igår var jag hos optikern. min syn har blivit sämre och nu har jag månadslinser. men dem fick jag inte utan att vara med på linsträning. jag satt mitt emot en främmande man och där satt vi och tittade upp och petade i tunna små sladdriga linser i ögonvitan och blinkade bort tårar. så intimt ändå, att göra med någon man aldrig träffat förut. han tappade linsen på golvet och den tredje personen som satt bakom oss var rädd för att något skulle bli fel. han svor och hon lät ledsen. jag visade mig ha en fallenhet för det hela och fick gå efter tolv minuter istället för sextio. jag fick så mycket beröm att jag var på gränsen till att bli mallig. en så knasig sak att vara bra på, att sätta i och ta ur linser. kan jag skriva det på mitt CV?

– fredag. nu börjar fredag.

3
mamahood. personligare.

om vad som varit, om vad som är och om vad som blir.

för några veckor sedan satte jag årets första syren i en vas.
den tog mig tillbaka till en barndom i Falkenberg,
en barndom som pågick bland låga betonghus
och höga syrenbuskar.

den stod på bordet i ett par dagar och påminde mig om
sommarlov, asfalt och ett rosa kök. om solbrända armar,
tidiga sommarmorgnar och väntande kompisar.

ibland tänker jag på det; på hur mycket en barndom består av.
som en samlad tid av miljontals ögonblick.

ibland tänker jag på det, att så som jag minns min
– så ska Ebbe minnas sin.

och jag vill fylla den med nybakade kanelbullar,
ett oändligt tålamod och pussar i nacken.

med färgglada klossar och närvaro, knattebio, tacofredag
och lördagsfrukost.

men det händer att det slinker in ett ryt,
lite frustration och helt vanlig falukorv.

kläder med fläckar som inte går att tvätta bort,
en för kort stund på lekplatsen och för lång tid framför teven.
djupa suckar och jagorkarintemer.

det händer.

jag kan inte bygga honom en tillvaro
på bara regnbågar och enhörningar.

men jag tror

eller nej

jag vet
att det blir bra ändå.

3
vardag

arabia finland.

mellan alla sjukdomar, hann jag med ett par koppar kaffe och en croissant på Alkemistens lilla uteservering med Malin. tror det var det roligaste jag gjorde under veckan – sitta och gapskratta i solen, åt allt bedrövligt som sker under småbarnsåren och prata om både världsliga och viktiga saker som inredning och hur man spikar upp en tavla.

eftersom det just nu pågår en sorts romans mellan mig och vårt kök just nu ville jag gå till Emmaus och gräva bland porslinet. skrek nästan bingo! när jag hittade de här fina kopparna. gråvita och med en mörk liten tunn kant. sköna att hålla i och lagom för en liten kopp kaffe.

tavlor, möbler och porslin är det jag alltid alltid tittar efter i sådana här butiker och den senaste tiden har jag verkligen haft tur med det senare. allt som oftast är kopparna i espresso-storlek och inte särskilt användbara för mig, men nu har jag hittat ett gäng som är både fina och funktionella. och sådana vet jag inte om man någonsin kan få för många av.

2
vardag

en grön klänning, madeleine-kakor och livet i stora drag.

34539282871_0993b51a8d_h

låt oss hoppas att jag tagit mig igenom den sämsta veckan som kunde komma 2017 – natten till torsdag vaknade jag klockan 02 med tandvärk och fick vara med på den festen fram till 9.30.

det finns alltså ingen tandläkare i Göteborg som tar emot patienter mitt i natten, och det kändes inte lönt att åka till akuten för smärtstillande, när jag visste att väntetiden där säkert skulle bli lika lång som tiden jag skulle få vänta hemma tills min tandläkare slog upp portarna.

sen blev Hugo sjuk och på lördagen när han piggnat till vaknade jag upp med en förkylning.  som en sorts tragisk komedi, alltihop.

men utöver det hann vi med ett par fina stunder med fina fynd på Emmaus (innan sjukdom), obligatorisk tacokväll och misslyckade-till-utseendet-men-lyckade-i-smaken-Madeleine-kakor. och det får vara bra nog, känner jag. det är ju så här livet ser ut generellt – lite bra, lite dåligt och lite bra igen.

jag är fortfarande förkyld men det är överkomligt. så jag snittar om blommor och ställer dem på mitt skrivbord, skriver ihop ett par rader till ett skolarbete och knappar in veckan i kalendern. kokar vatten till en kopp kaffe och hoppas, hoppas på en snällare vecka.

glad måndag, eller hur man nu säger.

3
mamahood.

Hugo + Ebbe.

Hugo vinkar
hejhej
kommer snart

och går till tvättstugan.

Ebbe står och tittar
på den stängda dörren
i ett par sekunder.

sen går han in på sitt rum.

när jag kommer efter
står han på armstödet
till den gula fåtöljen

med näsan mot fönstret
och upprepar tyst

pappa.

ingen i vår familj
undkommer magsjukan,
inte ens Hugo.

han är så utslagen
att han blir liggandes i sängen
hela dagen.

Ebbe hämtar sina leksaker
och sätter sig på golvet,
med ryggen mot sängkanten.

då och då klättrar han upp
och bygger en koja under täcket

klappar på huvudet
säger pappa?
och pussar på näsan.

4
inspiration

gröna skåp och vita pioner.


alla bildkällor finns här 

detta; grågröna möbler, trädetaljer och olika nyanser av gult tillsammans med vita kontraster. skulle gärna blanda ner lite mer svart och någonting mönstrat – sen är det nog så fint som det kan bli.

 

4
hos oss

det lilla köket

en söndag när Hugos pappa tog hand om Ebbe åkte vi till Majorna för att äta lunch och gå i de gamla secondhandbutikerna vi brukade titta in i förr. vi hittade köksprylar, ett skrivbord och så det här fina, skeva…hyllskåpet(?), som vi gav en hundring för.

men eftersom jag inte klickade med den pastelliga färgen i köket så ville jag inte sätta upp någonting innan jag målat över den, vilket jag tog mig an i lördags efter att Ebbe somnat för natten.

för övrigt var det en väldigt knepig magsjuka han drabbades av – den slog till och höll i sig ungefär fem timmar och försvann sen för att komma tillbaka igår och efter det var den borta. jättevanligt med återfall, förklarade barnmorskan på BVC när jag ringde och frågade.

nåja, tillbaka till köket. jag är alltid som mest kreativ när Hugo inte är hemma och kan stoppa mig. färgen här är ett resultat av just en sådan impuls och är en mix av tre färgburkar jag hade hemma när jag skulle måla sovrummet och inte hade tålamod nog att ordna med en annan färg. den är väldigt grå, lite grön och ganska varm.

just nu har vi Perstorpbordet som Hugo köpte i Skövde inför visningen av lägenheten i Majorna och de svarta pinnstolarna han hade när vi träffades. jag skulle vilja ha ett bord i trä, men är så tacksam för det här varje gång jag skrubbar bort Ebbes teckningar av tusch, som han envist ritar där när jag inte ser. trots ständiga uppmaningar om att RITA PÅ PAPPPPPPEREEEEEEET.

utan att sätta upp en ordentlig gardinstång eller sy någonting så blev dukarna vi hade på bröllopet till temporära gardiner. tycker om tanken på att vid de tygstyckena har minst tolv personer som vi tycker om ätit, druckit och förhoppningsvis haft det trevligt.

de blå salt-och pepparkaren hittade jag på Älvsjömässan när jag var höggravid. de hör till serien Blå eld och formgivaren heter Hertha Bengtson.

34516822146_4deb3e627b_h

blommorna hamnade i en glasburk, också något vi köpte till bröllopet.

den här kaffeapparaten som jag egentligen inte gillar, men som är det bästa jag vet efter en dålig natt eller en tidig morgon när Ebbe studsar upp och ner i sängen och gapar MAAAAAAAMA hundra gånger på fyra sekunder.

finaste lilla köket jag haft, jag lovar.

4