Monthly Archives

maj 2017

mamahood.

en strålande lördag, artilleriet, krysantemum och en ganska jobbig vändning.

natten till lördagen packade Hugo en väska och åkte till Budapest med jobbet. det var inget särskilt tårfyllt farväl för vi var inte alls sams innan jag gick och la mig. och nej, vi är inte ett av de där paren som “aldrig lägger oss som ovänner”. ibland är det faktiskt skönt att  bara gå och lägga sig mitt i allt, vakna och ta ett nytt grepp om allting.

Ebbe-Lou, som börjat sova hela nätter, väckte mig klockan sju. mackis och Alfons åt honom och kaffe till mig. jag smsade med Hugo som mellanlandade i Berlin och därefter rasslade kärleksorden in. och ut. fastän det var bra länge sedan vi grälade så rörde det inte upp särskilt mycket. när det väl händer att vi grälar är det alltid stress, PMS eller för lite sömn med i spelet. ibland också brist på uppskattning – vi missar helt enkelt varandra då och då, när vardagen kräver som mest av oss. men det är ingenting som är farligt, vi är rätt så trygga. rätt så orubbliga och jag är aldrig särskilt orolig för oss. ärligt talat.

jag klädde upp min bästa hälft i ny sommarjacka och den fina kepsen. han såg ut som en fräsig miniversion av Peter Siepen och sa “ärta” och “hoppsan” hela vägen till Domkyrkan. han lärde sig de orden dagen innan och nu säger han dem hela tiden.

på Artilleriet köpte jag nya dricksglas och bad dem beställa in några tallrikar, betalade för mig och köpte med mig kaffe och kanelbullar från daMatteo innan vi tog spårvagnen hem igen. de säljer verkligen de absolut godaste bullarna, gjorda på surdeg. inte så mycket fyllning. lite mer vuxna, kanske man skulle kunna säga om man vill vara sån.

tog en bild på magnolian som snart blommat klart, utanför Ebbes fönster. för visst är det väl ändå en magnolia? ja, jo men det är det.

egentligen skulle jag bara ha EN blomma men kom som vanligt hem med fler. men je ne regrette rien, som jag brukar säga, fast på svenska för jag kan inte uttala det ordentligt på franska. trots två franska pojkvänner och flertalet franskalektioner.

jag har en ny kamera, en enklare variant. här provar jag selfie-funktionen. hejhej!

Ebbe åt en smörgås medan jag gjorde något så o-bloggigt som korv med bröd till lunch. sen hjälpte han mig duka. superfin lunch, inget tjafs, ingen som gled ner för stolen och ingen som behövde lyfta ut någon ur köket.

och sen, för första gången på flera veckor, somnade han när jag försökte få honom att sova middag. jag smög ut, gjorde en kopp kaffe och åt en kanelbulle. tänkte att det här är livet, att allt är underbart och var så jäkla odrägligt nöjd. sen vaknade Ebbe gråtandes och hade kräkts ner hela sin säng. han hade fått magsjuka. ridå.

4
mamahood.

t maaama.

killikillikill här kommer mammalarmet säger jag och kittlar honom i nacken. han skrattar så han kiknar, vänder sig om och vill att jag ska göra det igen. han borde sova men han kommer inte till ro, säger de på förskolan. de har försökt med allt de kommer på och sträckt sig till en promenad i vagnen och en flaska välling. det är ett projekt, att få honom och somna. alla pedagogerna säger det nästan i kör när jag kommer – han sov inget idag heller och jag säger tack för allt det där extra, som de gör på eget initiativ.

när vi kommer innanför dörren lyfter jag honom ur vagnen. han klär av sig ytterkläderna och jag packar upp matvarorna jag handlade på vägen. krossade tomater, basilika, snabbmakaroner, mjölk och jordgubbar. när en av skorna inte går att få av ropar han på mig. jag lirkar ut den lilla foten och pussar honom fort på magen. ska du hjälpa mig laga mat undrar jag. m säger han glatt och springer till köket.

jag ställer fram allting på diskbänken, han drar själv fram en stol och klättrar upp. sen måttar vi vatten, mjöl och bakpulver till pizzadegen. hjälps åt att bre ut tomatsåsen och jag ger honom en skål med ost, champinjoner och skinka. en del av det lägger han försiktigt på pizzan, en del av det kastar han bara på. medan jag diskar upp och vi väntar på att ugnen ska bli varm petar han i sig små ostsmulor.

efter middagen tar jag fram saxen och sätter honom på en stol framför Katten Gustav. han vill inte men han går med på det ändå. det blir inte så jämnt men sist vi gick till en frisör kom vi ut med en halv frisyr och tårar rinnandes nerför kinderna. egentligen vill jag inte klippa av den där fina kalufsen men det börjar bli varmt och luggen börjar närma sig ögonfransarna.

efteråt åker han ner i badet och när han börjar hiva ut vattnet på golvet får det vara färdigbadat. när jag fått på honom pyjamasen tar han ner min smyckeslåda och går noggrant igenom den. han ger mig sen halsband efter halsband. t maaaama säger han och lägger dem framför mig.

just idag är vi synkroniserade. inga tvåårs-utbrott och ingen mamma som sitter vid köksbordet och suckar in i en vägg av utmattning.

när klockan närmar sig sju gör jag välling, letar upp Alfons, filten och nappen. bäddar ner honom i hans säng, pussar godnatt och säger jag älskar dig sen lägger jag mig bredvid och väntar tills han somnar.

4
hemma.

monstera variegata

jag har återigen börjat botanisera bland krukor, blad och vattentemperaturer. fyller hyllplan och fönsterbrädor med sticklingar som fått jord istället för vatten och med nya växter som måste samsas med de äldre om den lilla plats som finns.

och egentligen skulle jag bara köpa lite blommor den där förra tisdagen, men så fick jag veta att monsteran jag frågat om, den skulle kanske gå att ta in åt mig. det fanns någon som hade en kvar. jag skulle fundera lite på det, men hann gå halva vägen hem innan jag ringde och sa att jag tar den. två dagar senare bar jag den till lägenheten och ställde den mitt på golvet i vardagsrummet.

nu står den i sovrummet och jag ser den varje gång jag tittar in från hallen. har inte ångrat det en sekund – att den fick flytta in hos oss.

3
hemma. vardag

fem.

34168262762_d1ccd9c752_h 34326221695_4175670895_h

  • att gå ner till förrådet för att leta efter en matta, men att istället komma upp med famnen full av annat för att nu finns det ju äntligen någonstans att ha det.
  • morgonkaffet på en fredag.
  • att komma in i sovrummet och se kassen som Hugo lämnat i all hast med strikta direktiv du får inte öppna än. jag kan se på den skrynkliga utsidan att någon annan redan försökt.
  • att diska upp allt från kvällen innan, byta påslakan och sen sätta sig ner med dagens andra kopp kaffe och läsa recept.
  • Ebbes säng bredvid min, så nära att jag kan höra honom andas innan jag somnar.
3
vardag

Ebbes nya kläder, håkan-kepsen och sånt jag gör idag.

se där, i helgen hade Åhlens 50% rabatt på hela det egna sortimentet för barnkläder. så jag fyllde på Ebbes vårgarderob. man får göra det ungefär var tredje månad – byta ut nästan allting. det är alltid samma visa; över en natt har han vuxit ur det mesta och så står man där handfallen på morgonen och fattar inte vad som hänt.

Kavat-skorna köpte vi för ett tag sedan men det är egentligen först nu det är varmt nog för dem, tycker de är så fina och de får alla tummar upp av Ebbe. tänker att de är bekväma för de breda små fötterna, dessutom enkla att ta av och på själv. kepsen som kommer från Emma och Malena är kanske inte helt godkänd ännu, den kastades ut ur vagnen flera gånger igår, men jag hoppas ändå det ska ge med sig. klart att min unge ska ha Håkan-keps. jag vill förresten också ha en.

nu ska jag alldeles snart leta fram ett par strumpbyxor, dricka upp det sista kaffet och packa väskan för att åka till da Matteo och möta upp några klasskompisar som jag ska skriva en uppsats med. sen ska jag hämta min lilla stjärna vid tre. det blir en bra dag idag, man liksom känner det i luften och sådär.

3
vardag

födelsedagen.

jag möter upp Tove och Linda. dem har jag känt sedan jag var fjorton och sjutton. jag är sen och de är redan vid vår bana. de har valt klot och bytt skor. på bordet bredvid står det drinkar. vi ska bowla. jag öppnar alla presenter de har med sig till mig och sen vinner jag. jag, som knappt hittar till vår bana, trots att den är framför mig.

när vår tid är slut byter vi skor och hämtar ut våra jackor. jag ber om att få resultatet utskrivet. utanför skiner fortfarande solen och i luften är det vår, så som det alltid är runt min födelsedag. vi tar en taxi och åker mot Avenyn. jag ska precis titta ner i telefonen men kommer på mig själv med att istället titta upp – det här är livet. och här vill jag vara. så jag lägger ner den i väskan igen och kastar mig återigen in i samtalet.

det är fyrtio minuter kvar tills vårt bord på Pinchos är ledigt, så vi går till Bellora och köper in några glas prosecco. på uteserveringen är det nästan fullt, men vi lyckas hitta plats i en tom soffa som står mittemot en annan som är full. vi sätter oss nära varandra och slår ihop våra huvuden, sjunker in i ämne efter ämne och stänger alla andra ute.

på Pinchos är det cirkustema. jag har aldrig varit här förut. man beställer in små rätter genom en app i telefonen och drinkarna smakar godis. hallon och saltlakrits, persika, solero och sura flaskor. vi blir sittandes i ett par timmar och när klockan börjar närma sig tjugotvå och trettio börjar jag gäspa. dagen har varit lång – innan jag mötte dessa två höll jag födelsedagsmiddag hemma för min familj. med gräddfläckar på klänningen och med rotfrukter och grönsaker som brändes vid i ugnen.

vi pussas, kramas och jagälskardighejdå. sen öppnar jag dörren till en taxibil som det står ledig på och åker hem till Hugo som fortfarande är vaken. jag tar försiktigt upp alla mina saker ur Artilleriet-påsarna som jag fått och visar honom. sen tittar jag länge på en bild jag fick av Tove – en bild på oss, från min nittonårsdag.

jag hinner knappt somna innan jag hör hur Ebbe klättrar ur sin spjälsäng och Hugo skyndar upp, natten gick så fort. jag får en kopp kaffe och grattis på födelsedagen älskling. halv tio kommer min mamma och gratulerar mig, sen tar hon Ebbe med sig ut på landet. Hugo går till frisören och sen äter vi wienerbröd på Brogyllen, promenerar hand i hand och köper jacka, skor till honom och en till födelsedagspresent åt mig.

vi äter middag på Tacos and Tequilas och tar en bild under körsbärsträden. när vi är hemma har klockan nästan hunnit bli sex. det är tomt och vi är båda överens om att barnfria timmar i all ära men det räcker så. ingen av oss saknar det gamla livet utan Ebbe-Lou.

någon timme senare står jag och dividerar med en skitförbannad tvååring som inte alls tänker sova fastän ögonen går i kors och tänker trots det att jag står på en rätt bra plats i livet, hur man än vänder och vrider på det.

 

4