Monthly Archives

juli 2017

mamahood 2.0

jag plus en till.

kanske är det nu, sa vi, kanske är det nu som den bästa tiden är. och ett par veckor senare blev jag ståendes med ett svagt litet streck som berättade att någon börjat växa där inuti magen.

det är tidigt och det handen kupar sig runt är en mage som bestämt sig för att börja puta redan nu, trots att det faktiskt mest är jordgubbar och wienerbröd som för stunden upptar störst plats där inne. det som är allra viktigast är ännu ytterst litet.

kanske blir det ingenting alls, jag vet. men jag hoppas så innerligt att det här blir allt.

19
personligare.

ett sovrum, tre notiser.

– det regnar i Göteborg men vi gav oss envist ut ändå för att äta jordgubbar och wienerbröd på Brogyllen och köpa ost i saluhallen till kvällens middag hos ett par vänner.

– hemma serveras kaffet på en silverbricka medan Ebbe sover, vi äter alla frukost ihop på morgnarna, jag och Hugo gör saker på var sitt håll och jag tänker på att jag fick allt jag önskade mig den här sommaren. den här hösten längtar jag efter mer än någonsin.

– jag har uppdaterat sovrummet med en drömfångare jag köpt på Bali, vimplarna vi skulle haft på bröllopet, mina kimonos och den fina gamla lampan jag hittade i Stockholm. och jag har målat om hallen en gång till, nu är den grön.

 

2
inspiration

öppna hyllplan + blåvitt.

alla bilder med källor finns här i min pinterestmapp tres bien

det lilla skåpet vi har ovanför köksbordet är något för litet och ger inte alls tillräckligt med förvaring så jag funderar på att sätta upp två längre hyllplan istället (liksom Johanna Bradford gjort i ett av sina kök).

och ja, sen är väl det sista stora projektet där inne över och jag kan återgå till tallrikar och köksredskap. hela sommaren har jag varit på jakt efter porslin och jag hittade en drös med blåvita engelska tallrikar häromdagen, så den punkten kan jag sätta ett streck över nu. kvar på listan står kökshanddukar, bakskålar och bakredskap. skulle jag hitta en tallrik eller två till skulle jag kanske inte bli allt för ledsen heller.

det var så oerhört länge sedan jag hade ett hem att jobba på kontinuerligt, ett hem som jag kan dränka i omtanke och kärlek, så som den här platsen vi är på nu. jag bär ner saker till förrådet, hämtar upp, borrar, spikar, målar, dammar, diskar och bygger bo.

Hugo låter mig hållas och hjälper till de gånger jag ber honom. men i regel gör jag allting själv. jag får nog medge att fastän det är vårt hem är det jag som bygger det, vilket jag allra helst vill göra ifred och är tacksam över att inte behöva ingå i några särskilda kompromisser. Hugo har bara några få krav – det ska vara praktiskt och han vill att saker ska bli kvar på EN plats och inte ständigt flyttas runt.

snart, lovar jag honom, snart har allt en plats.

 

 

5
mamahood. personligare. vardag

det blir bättre.

vi har inte gjort något särskilt den här sommaren, ändå har det varit en av de bästa jag haft. den var så lagom.

vi har åkt på utflykter, Hugo har visat mig Lidköping, jag har visat honom Falkenberg. vi har badat på äventyrsbad och i svärföräldrarnas trädgård, Ebbe har ätit vinbär och smultron han plockat själv och fått umgås med sin absoluta favoritperson – hans farfar.

för några år sedan skulle jag hellre dö än att ha en sommar likt den här. men allting förändrades när Ebbe föddes. han är det viktiga nu och jag uppskattar det stillsamma mycket mer. det betyder inte att vi inte gör sådant som jag tycker om, men jag har lärt mig att kompromissa och att vissa förväntningar inte går att möta.

jag har inte haft jättesvårt att anpassa mig till livet med barn och bär inte på någon särskilt mörk historia kring det. men vissa saker har naturligtvis varit svårare än andra. som vid ett tillfälle, minns jag, att jag trodde jag skulle bryta ihop av ångest eftersom det verkade som att hela mitt liv från och med nu skulle dikteras av någon annan in i varenda mikrodetalj. allting kändes ändlöst och jag hade så svårt att bara ta det till mig med ro.

det kändes som att vi ALLTID skulle behöva bråka om jacka, mössa, skor, kläder, lunch och ja, allt. att min ork och energi ALLTID skulle försvinna innan vi ens kommit utanför dörren. att vi ALLTID skulle behöva ställa in saker vi planerat för att något inte gått som planerat med typ sovtider och så vidare.

men det blev annorlunda. man lär sig att anpassa sig och samtidigt växer barn upp och livet däromkring blir lite enklare att ha och göra med. friheten kommer sakta men säkert tillbaka fastän det tar tid och kanske inte i precis samma form som tidigare. inget blir sig ju någonsin helt likt livet innan men att det blir bättre är den mest sanna frasen som jag hört under småbarnstiden.

 

5
hos oss

ett par av mina bästa secondhand-fynd och två tips.

i Skövde, Lidköping och Hjo var i princip alla loppisar och secondhand-affärer stängda. vi missade allting med en dag eller så. och så visade det sig, komiskt nog, att de bästa fynden skulle jag lyckas göra här, på Hisingen, bara en kort promenad bort från oss – på Kyrkbytorget Second hand och nyöppnade Hyllis.

5
mamahood.

långfrukost med världsfint sällskap.

jag hade inte särskilt många målbilder under min graviditet – hade ju ingen aning om vad som väntade och hade svårt att relatera till allt alla andra berättade för mig. och fastän jag har en, (ibland för) bra inlevelseförmåga så fungerade den inte alls när jag föreställde mig livet med barn, eller ja förutom vid ett par väldigt få tillfällen.

ärligt talat tror jag inte ens att jag riktigt förstod att jag var med barn utan jag var nog mest ‘bara’ gravid. som en sorts åkomma utan ände. om jag skulle bli gravid någon gång igen tror jag det skulle kännas annorlunda, då vet jag ju vad som komma skall.

i vilket fall – målbilder. en av dem var att bo i Göteborg och promenera i allén under de höga, gröna trädkronorna i Vasastaden. med barnvagnen i den ena handen och en kopp kaffe i den andra. alltså en målbild av en helt vanlig, vardaglig situation på en av de vackraste platserna jag vet, i Göteborg. den målbilden har jag fått uppleva, flera gånger om, så check! på den.

och igår nådde vi en till; långfrukost tillsammans, bara han och jag. Hugo hade varit på svensexa i fjorton timmar och därmed fullt berättigad till sovmorgon.

eftersom brödet var slut bakade jag scones och så hjälptes vi åt att göra smoothie åt honom, kaffe åt mig och tittade på när brödet växte i ugnen. sen blev vi sittandes ganska länge vid frukostbordet och liksom umgicks. nåväl, så gott som det nu går med en tvååring, men jag tänker att kriterierna för det är när alla är på någorlunda samma bana, har ögonkontakt och är medgörliga. och sitter kvar.

det hela var helt enkelt bara så jädrans fint och kanske en av de absolut bästa lördagsmorgnarna jag haft. en sådan som viskar lite om vad det här nya livet har att komma med.

7
personligare.

en sommarkväll med william morris och pinchos.

när vi var i Skövde lämnade vi Ebbe-Lou en kväll med sin absolut bästa kompis – faufaa, för att gå ut och äta. vi hade bokat ett bord på Pinchos men vi var lite tidiga och jag hann in i en butik precis innan stängning och hittade ett kuddfodral som fick det att vända sig i magen av glädje. är det inte märkligt? att en pryl, ett litet tygstycke kan ha den effekten på en?

om det inte vore så fasansfullt dyrt med William Morris-tapeter skulle jag tapetserat om hela lägenheten för länge sen. men det lönar sig inte i en hyresrätt och så tänker jag att det vore fruktansvärt att, vart man än bor – inte få måla om när andan faller på och vara tvungen att leva med en och samma tapet år ut och år in, bara för att den kostat så mycket.

i vilket fall hade vi en fin kväll, vi beställde in nästan för många rätter, som vi delade på och pustade mest ut efter all sol vi fått i oss under dagen. det var kanske inte den mest romantiska kvällen i livet men den var ändå en av de bästa vi haft tillsammans den här sommaren. det måste inte alltid vara stråkkvartett och passionerat hångel. jag tycker så mycket om att umgås med Hugo ändå och särskilt de dagar då jag är lite disträ och lite matt finns det inget bättre sällskap än han. min älskade klippa.

3
hos oss

om en liten skål och om att vara hemma igen.

det har varit så hög efterfrågan på den här servisen att jag bara lyckats få tag på några tallrikar i taget, förutom de jag fick när jag fyllde år. så när jag gick förbi Artilleriet för ett par dagar sedan ryckte jag snabbt åt mig den här lilla skålen. den enda som fanns kvar.

vi kom hem igår, förresten, och ingen är gladare än jag. jag har hunnit köpa blommor att ha på matbordet, gjort om lite i sovrummet, lagat pastasallad och i förmiddags fyndade jag lite finfint porslin här ute på Hisingen. och påbörjat redigeringen av alla bilder jag tagit, under de här dagarna, har jag också. – jisses så många det blev.

men ja, hemma igen och jag är så glad för det att jag inte kan uttrycka det med ord. vårt hem är sannerligen världens bästa plats.

3
livet

i gula sandaler och en mörkblå kjol.





ungefär så här ser våra dagar ut i Göteborg plus en lekplats eller något mer Ebbe-vänligt till på det.

och det räcker bra så, en sväng in till stan, lite gott kaffe, kanske en bra lunch någonstans samt en glad unge är sånt man kan komma ganska långt med.

särskilt om den minsta av oss somnat i vagnen, för en gångs skull, och vaknar på ett strålande humör. måste ha varit för att det vankades kanelbullar, tänker jag.

2