Monthly Archives

augusti 2017

mamahood 2.0 mamahood.

vecka sju.

när Hugo gick på semester gick Ebbe på tvåårstrots de luxe. vi var helt utmattade vissa kvällar och bara stirrade rätt in i väggen. det var s å svårt. vad vi än gjorde så fungerade det inte. men så över en natt kom han igenom den fasen och ut på andra sidan som en liten sol. tålmodig och lättsam. det eviga livet med barn – ingen period varar, på gott och ont.

men det som hänt nu kunde inte komma lägligare. min medicin mot illamåendet hjälper men inte helt. skulle mer vilja säga att det lindrar. dessutom är jag konstant trött och känner mig väl inte på topp. men Ebbe verkar inte ta någon särskild notis kring det hela. han håller sig mest omkring mig och leker där jag är. pussar och ropar UUUUUPP när han vill något och parkerar sina bilar på min mage. världens bästa, finaste, lilla människa.

det är ju inte så att vi inte gör någonting alls. vi gör smoothies, ser på film och ibland går vi ut och äter lite glass i solen. men det är när Hugo kommer hem som det blir riktigt roligt – när de går ut och leker ordentligt.

nästa vecka börjar han på förskolan igen, jag ska läsa till en tenta som jag inte hann skriva förra terminen. då får han leka med andra barn och göra lite annat i ett par tre timmar om dagen. jag tror det blir bra så, med en mjuk start.

idag går jag förresten in i vecka sju. jag och mini har lyckats hållt ihop en vecka till, hurra. jag kan inte äta kött längre och inte heller dricka kaffe. det enda jag vill ha är mineralvatten och frukt. igår åt jag upp en hel vattenmelon. jag drömmer konstiga saker hela nätterna och har redan börjat gå upp och kissa fler gånger per natt. allting börjar så mycket tidigare den här gången än när jag väntade Ebbe. det är nästan så jag börjar undra om det är fler än bara en där inne.

5
recept och sånt

rabarber, mandel, honung

 

när vi var i Skövde fick vi med oss ett gäng rabarber från grannarna till mina svärföräldrar. jag frös in hälften och på resten gjorde jag kräm med hallon och sockerkaka med mandel och honung efter det här receptet .

jag gjorde inga större ändringar förutom att jag inte bröade formen med mandel och hade rabarber på toppen. ångrade dock i efterhand att jag inte delade dem i mindre bitar och blandade ner i själva kakan men det kan jag ju prova en annan gång. jag penslade inte heller kakan med honung, helt enkelt för att jag missade sista raden. snabbt ska det gå.

receptet? varsågoda:

ingredienser
– 100 g osaltat smör
0,75 dl mjölk
0,75 dl flytande eller fast honung
2 st ägg
2 dl strösocker
1,5 tsk bakpulver
3 dl (180 g) vetemjöl
1 dl rostad och riven mandel
smör och flagad mandel till formen
1 dl fast eller flytande honung


gör så här
– s
mält smöret i en kastrull. tillsätt honung och mjölk, låt svalna.
– vispa ägg och socker fluffigt med elvisp.
– sikta de torra ingredienserna genom en finmaskig sikt.
– tillsätt mandeln och rör försiktigt ner allt i äggvispet.
– tillsätt smör- och mjölkblandningen och rör om.

– smörj och strö flagad mandel i en form som rymmer 1 ½ liter.
– häll i smeten och grädda i mitten av ugnen 175 grader i cirka 40 minuter.

– stjälp kakan ur formen och låt svalna.
– värm honungen tills den är rinnande och pensla på allt över kakan.

 

2
inspirerande hem

drömhuset

Stadshem förmedlar just nu ett litet hus och jag förstår inte hur man skulle kunna vara annat än lycklig här. det är perfekt och jag skulle tagit det direkt med inredning och allt, om jag kunde.

barnrummet är helt otroligt, som något taget ur en sagoscen i skogen. och den övre hallen i trä är också en favorit.

alla detaljer känns så omsorgsfullt utplacerade och utvalda. det är väl ungefär den känslan jag själv försöker få till här, och att allting på något vis ska hänga ihop. vilket är definitivt enklare sagt än gjort.

ibland tänker jag att det vore tacksamt om någon kunde komma hem till oss och göra en makeover med alla saker vi redan har. liksom ta över allting som har med inredningen att göra och hjälpa mig att se på allting med nya ögon. ja, jag har nog kört fast lite och ja, tålamodet börjar kanske ge med sig lite.

4
hos oss livet mamahood 2.0 mamahood.

ett, två, tre.

– jag har väntat länge på olivkvistarna och tog alla som fanns i butiken förra veckan, tillsammans med en trött dahlia och ett par blodtoppar. skyndade ner dem i en glasburk utan att dra bort alla små blad som hamnade under vattenytan. man kan inte vara ett proffs jämt.

– i lördags kom Malin och Jonathan över med tvillingarna, som fyller två nästa månad. Ebbe var överlycklig men övertrött. han skrek och härjade för glatta livet tillsammans med de andra två. men man såg på ögonen att han var helt slut egentligen, för det är vad man blir när man varit vaken i 16 timmar och vägrat sova middag. jag fick natta honom i min famn, vagga honom precis som när han var liten. han protesterade med slutna ögon men somnade bara ett par minuter senare och sov hela natten.

– jag mår katastrofalt. Hugo kom hem tidigare idag för att vara med den lilla. men från och med imorgon blir det bättre – jag har pratat med barnmorskan idag, som ordnar Lergigan comp åt mig att hämta ut. jag fick en bra känsla när jag pratade med henne, ser fram emot att få komma dit på besök i september. en av mina äldsta vänner arbetar i receptionen på en barnmorskemottagning, så hon satte genast igång med att boka in mig på inskrivning och ultraljud så fort jag fått ett plus. så vansinnigt fint att få dela den här graviditeten med henne även på det här sättet.

5
mamahood 2.0

vecka 6 och ett vallmofrö till hjärta

35659138246_a9d5d18696_h

jag är fortfarande gravid och går in i vecka 6 idag och hittills mår jag bra. trots illamåendet som slog till rejält idag, trots att jag är lite mer trött än innan och trots att jag har börjat känna av foglossning vid höfterna.

i regel tänker jag inte särskilt mycket på det, vilket inte är så konstigt – det är ju inte så mycket än. och jag vet ju inte ens om jag kommer få behålla det. vecka 6, som sagt, det är ju knappt någonting. jag läste dock att det är runtomkring nu som hjärtat börjar slå, hjärtat som inte är större än ett vallmofrö. så kanske är det väl mer ändå.

10
vardag

en kompott

dagarna, de bara går. jag är med Ebbe från tidig morgon fram till Hugo kommer hem. därefter klär jag upp mig, tar ett paraply under armen och pussar dem båda adjö och går ut för att träffa mina vänner. för att dricka (alkoholfri) champagne och äta pizza på Smörgåsbaren, för en sen middag på DubbelDubbel eller för en jordgubbssmörgås på Brogyllen.

med bussen åker jag över bron och ser ut över vattnet. den utsikten har jag sett så många gånger med alla möjliga himlar ovanför. den är bland det vackraste jag vet och jag älskar att bo på Hisingen just för den.

jag håller mig sysselsatt på dagarna med Ebbe-Lou också. borrar och sätter upp fler hyllor, tar ner ett par andra, betsar ett köksbord och går hem till Malin med tvillingarna. leker på lekplatsen och lagar middagar som Ebbe ändå inte vill äta. jag håller någon sorts ordning i våra rum och äter vattenmelon med vallmofrön.

när det finns en lucka lugn mellan mina projekt är jag ofta så trött att jag inte orkar göra någonting alls, så jag skriver inte, jag tänker inte. jag ligger bara raklång i vår säng, med fönstret öppet och lyssnar på ljuden utifrån en liten stund, med en kaffekopp på nattduksbordet som kallnar och medan Ebbe leker för sig själv ett litet ögonblick.

5
vardag

måndag med en båttur och Trädgårdsföreningen.

häromdagen åkte vi båt, det var Ebbes premiärtur som skulle visa sig bli mycket lyckad dessutom, fastän den var kort.


när båtturen var slut stod vi en stund vid Stenpiren med en missnöjd liten som gärna skulle åkt mer. själv blir jag sjösjuk bara av att stå vid hållplatsen, så för min del var det bra.

vi gick till daMatteo för att äta lunch och närma oss ett sammanbrott, alla tre. den där lille pizzaätaren börjar nämligen bli en rejäl utmaning när han inte får som han vill. plötsligt går han från söt gullrumpa till en hormonstinn och vansinnigt för bann ad tonåring.

här blev vi sen sams, över en glass och några kilometers spring innanför grindarna till Trädgårdsföreningen. mitt barn går helst ingenstans – han vill springa.


när någon började köra en gräsklippare blev han som hypnotiserad och jag passade på att pussa i nacken och på kinderna. nu för tiden är det nästan alltid NEJJJJJJJ annars. men nu tror jag inte han märkte något.

sen sprang han och Hugo i cirklar ett par kilometer till medan jag navigerade vagnen så långsamt att vi tappade bort varandra…

…och jag kunde låtsas vara en helt normal och ensam besökare som inte hade någonting alls att göra med gaphalsen bakom buskarna. eller ja, så normal som man blir med en tom barnvagn då.

sen drack vi kaffe på en bänk innan regnet föll och jag skulle skynda vidare för andra ärenden utan mitt gäng. ärenden som bland annat inkluderade tallriksfynd och prinsesstårta med Linda. helt klart en bra måndag.

4
vardag

kompromiss, lunch och paus.

36195228521_41b13ee212_h

Hugo börjar arbeta igen, jag har flera veckor kvar tills min kurs börjar. vi har börjat äta frukost vid köksbordet och varje morgon sitter vi här, brer smörgåsar, häller upp mjölk och säger sätt dig ner tills jag börjar minnas uttrycket myror i rumpan och tänker att kanske ska jag bara låta det vara, kanske kan han få studsa upp och ner på stolen, ner på golvet och sen upp på stolen igen.

kanske hör det till när man är lite mer än två och kanske ska man bara vara glad för att han ens stannar vid bordet. jag bestämmer mig för att nöja mig med det och frukosten blir plötsligt trevligare.

vi håller handen hela vägen till bussen och råkar bli alldeles för tidiga – jag ska hämta mitt nya id-kort men Skatteverket har ännu inte öppnat. vi går till daMatteo. han rör sig fritt inom ett begränsat område, säger HEJ till en blomkruka och alla som går förbi oss, håller sin croissant i handen och utforskar sitt utrymme. morgonsolen skiner mot oss.

på Skatteverket ser alla allvarliga ut och vi stör genast den tysta, tunga stämningen. Ebbe vill inte alls sitta i vagnen, han vill springa kors och tvärs och ropa HEJ åt alla han ser. när jag lyfter upp honom i famnen blir han så arg som en så liten kan bli, men jag släpper inte taget. säger att antingen håller han mig i handen eller så får han sitta i vagnen.

han vill inget av det och protesterar med sin högsta stämma men jag är obeveklig. vakten följer oss med blicken medan jag utövar föräldraskap och medan Ebbe helhjärtat går in i sin roll som förbannad och djupt kränkt snart två och ett halvt-åring.

som om det vore lagstadgat ser jag för jävlig ut på mitt id-kort. men det spelar ingen roll mer, det är inga snygga vakter som ska titta på det längre. det är mest de på postkontoret och kanske en biljettkontrollant som ska se det.

innan vi tar bussen hem går jag in på Brogyllen och köper med lunch åt mig – mandelsmör, jordgubbar och vallmofrön på valnötsbröd. det är det godaste jag vet.

när Ebbe somnar med magen full av köttbullar och mjölk gör jag kaffe, lägger upp min smörgås på en tallrik och låter axlarna sjunka ner. aldrig har en sådan stund betytt så mycket som nu.

6
mamahood 2.0

om att vara gravid igen.

35496178194_d4e52fab6b_h

det känns annorlunda, redan. den här graviditeten börjar på ett annat sätt än den med Ebbe-Lou gjorde. jag går in i vecka fem och har redan börjat må illa, nästan somnat på en parkbänk i Trädgårdsföreningen och jag kan inte äta några särskilda mängder mat utan att må illa. när jag vaknar är magen mjuk och platt (nåja, plattare) och på kvällarna är den stenhård och påminner om en som redan hunnit gå ett par månader och jag tycker den är som allra finast då, när den ser ut som en liten badboll. men alla ‘krämpor’ är ännu sådant som bara kommer och går och ingenting som står i vägen för vardagen, till skillnad från sist.

med Ebbe mådde jag riktigt bra fram till vecka 9 och sen fortsatte det utåt ungefär fram till slutet. men ja, allting kan ju förändras och ingenting går riktigt att förutspå när det kommer till det här, det har jag ju förstått. dessutom är det ju så tidigt att vi kanske inte ens kommer hela vägen. man vet ju aldrig.

när jag plussade var jag så glad att jag började gråta och sedan dess har jag gått runt och upprepat att jag är lycklig. för det är jag. jag är inte bra på att hålla igen och inte ta ut glädjen i förskott – kompromissen är att jag gör det med en stor dos realism vid sidan av. därför är det svårt att inte vara öppen och berätta om det. jag vill inte vara rädd och krampaktigt gå runt och hålla i min hemlighet för mig själv för att kanske… och om det vill sig illa så kommer jag förmodligen vilja prata om det med.

jag ser verkligen fram emot att få revansch på min förra graviditet – att dela den med mina vänner, att dokumentera mer och att njuta mer av den så gott det går. och jag längtar efter att få ta fram alla lådor med kläder vi hade åt Ebbe. jag har sparat allt – babynestet som min kusin sydde, leksaker, bodys – ja allt. det är ytterst få saker vi kommer behöva köpa.

visst märker ni, att jag går igång på det här? att jag är glad? att jag är uppe i det blå och att framtiden liksom bubblar ur mig? jösses, jag hoppas det här går vägen, att den här graviditeten får fortsätta. för i så fall tror jag att tiden framför mig kommer att vara oerhört fin.

ps. ja, hela outfit-idén har jag klippt från Elsa Billgren. omöjligt att låta bli när jag redan hade allt till den här ursnygga kombinationen i garderoben.

 

5