Monthly Archives

november 2017

hos oss inredning nordsjö

intense montpellier

○  i samarbete med Nordsjö ○

hejsan hoppsan – nu har jag gått mer än halva tiden. foglossningen förlamar mig delvis och jag måste börja med järn. och så har vi varit på rutinultraljudet och sett att allting står rätt till där inne. nästa milstolpe är den 27 december, då börjar vi mäta magen och gör en massa andra saker jag inte kommer ihåg vi sa att vi skulle göra.

för ungefär en miljon år sedan blev jag tillfrågad av Nordsjö om ett samarbete. jag svarade naturligtvis ja, för att tyglarna var fria och för att det var något jag tyckte lät roligt. det största projektet har varit Ebbes rum men det är inte helt färdigt än så här kommer ett lite mindre – spjälsängen som jag hittade i en secondhandaffär på Hisingen, för 250 kronor.

Ebbe-Lou är en hejare på att ta sig ur en sådan, sedan länge, men det har inte varit något bekymmer med det hittills; han brukar vänta på att vi plockar upp honom. och jag är inte helt redo att låta honom sova i sängen som står i hans rum eftersom jag är rädd att han ska trilla ut. så vi har inte gjort någon affär av att sluta med spjälsängen än.  förmodligen är det en process vi drar igång när vi börjar prata mer om den “riktiga” sängen. allt får ta sin tid, helt enkelt.

i vilket fall så stod alltså en till spjälsäng på min och Hugos lista, för säkerhets skull, innan nästa barns entré. det inköpet låg med andra ord längre fram i tiden men så sprang jag på den här vansinnigt fina som bara behövde lite omtanke.

och när den lilla babblaren sov över hos mormor i helgen började jag måla. Hugo bar upp skyddspapper och jag hittade till och med ett par skyddshandskar. så mycket ordning och reda har det nog aldrig varit på mig vid ett sånt tillfälle.

jag använde mig av en matt snickerifärg i nyansen Intense Montpellier och målade med skumroller på de större ytorna och två olika penslar – en smalare och en bredare i hörnen.

så blev den till slut färdig trots torktider och vilopauser och jag blir lika glad varje gång jag ser den. Ebbe är också rätt nöjd, ska jag be att få tala om, med sin banansäng, magiska skolbussensäng, citronsäng och allt annat man kan referera den gula färgen till.

3
bröllopet vardag

november den 21

idag har vi varit gifta i två år. jag tittar ofta på våra bröllopsbilder och insåg idag hur illa mitt minne egentligen fungerar. länge grämde jag över klänningen, håret och sminket. varför engagerade jag mig inte mer i det? men så kom jag idag på att en av anledningarna till att allting blev svårt var när vi spikade vårt datum och jag insåg att allt jag drömt om plötsligt inte längre fanns kvar.

jag ville ha det enkelt, jag ville inte gå med i mallen. jag ville att det skulle vara på riktigt och inte så iscensatt. jag ville faktiskt inte ens ha en vit klänning men jag gav med mig för Hugos skull som ville annat. jag gjorde ju trots allt redan motstånd till nästan alla förslag han kom med. men pratade ni aldrig om det innan? kan man ju fråga, och det gjorde vi. det var jag som tvärnitade  i sista sekund.

alltid hade jag drömt om en vacker kyrka och en bakelse till klänning, en håruppsättning och kanske till och med en tiara. tills det var dags. då insåg jag att jag faktiskt inte tror på Gud, och att det inte kändes rätt med en präst. vår kompromiss där blev att vigas i festlokalen istället för i kyrkan.

inte ens ringarna blev rätt – jag har alltid föreställt mig en riktig prinsessring med en enorm sten, men när det väl kom till kritan ville jag bara ha en tunn guldring men jag hittade inte det jag sökte och fick ta en bredare sådan och en ganska bred diamantring till. tack och lov tappade jag bort dem dagen efter bröllopet och ett år senare hittade jag två ringar jag verkligen älskar. väldigt tunna och med bara lite, lite krimskrams på.

vilken karusell av ambivalens.

hela tiden kände jag också att jag var otacksam, att jag borde och så vidare.

förvånande nog tyckte jag också det var larvigt att det skulle vara så påkostat och dyrt bara för sakens skull. för första gången i mitt liv drog jag åt handbromsen i den frågan och ville inte.

till slut kom vi äntligen överens om vad vi skulle lägga pengarna på – maten, lokalen, blommorna och dekorationerna. vi hyrde in vintageporslin, gav floristerna fria händer, beställde en flott buffé och hade presskaffe från Johan och Nyström. och lokalen, fortfarande har jag inte hittat någon annan jag tycker är vackrare, ärligt talat. och fortfarande tänker jag på hur goda de små minipajerna med lemon curd var. och den goda champagnen som vi inte snålade på.

nu efteråt hittar vi fragment från vårt bröllop i tistlarna och i ranunklerna, i årets första frost och i kaffet från Johan och Nyström. vi skrattar åt mycket som gick fel men njuter fortfarande av allt det som blev rätt.

och jag, jag fick ju till slut det jag absolut ville allra mest med det där spektaklet – gifta mig med min Hugo. med min blixt.

4
personligare. vardag

fyrverkerier.

– jag har aldrig varit med om att tiden går så fort som nu. jag blinkar och plötsligt har sju, tio, fjorton dagar gått. det är en fin tid just nu.

– Ebbe-Lou pratar och pratar, min mage växer och jag har nu lite mer än hälften av graviditeten avklarad.

– min mamma lagar polsk mat åt mig och Hugos pappa kom med Charlie över en helg. han tvättade våra fönster och satt länge och lekte med Ebbe. jag pussade Charlie och viskade att visst blev det bra till slut.
det är så fint, allt det här – att ha familj.

– på Myrorna har jag fyndat klänningar till mig och små, små kläder åt den minsta som är beräknad att komma i april.

– Ebbe sjunger tipptapp akta dig och säger houlahouppa istället för Bolibompa. det är det gulligaste jag vet.

– förra veckan stod liljor på vårt köksbord och påminde om fyrverkerier.

– jag är tillfreds, med allt. för första gången på flera år.

6
mamahood 2.0 vardag

vecka 18

jag lovade mig själv att jag skulle dokumentera den här graviditeten mycket mer, så det är vad jag gör. och jag köper spjälsäng som Hugo bär hem och små koftor som brevbäraren kommer med.

och jag låter mig själv vara gravid den här gången – när jag är med barn blir jag till ett eget universum med ett eget solsystem och egna planeter. jag går så djupt in i mig själv och den här gången tillåter jag mig att stanna där.

förra gången ville jag bara tvinga mig själv tillbaka till ‘den riktiga världen’. men nu lullar jag mest runt med min mage, bryr mig inte så mycket om att jag glömmer mer än hälften av allt och jag tar emot mitt gravida jag mycket mer.

jag vet ju inte, om det här är sista gången jag bär ett barn – jag har börjat känna att två skulle räcka fint.

så jag låter de runda kinderna vara, jag unnar mig frisörbesök och croissanter. jag låter min familj pyssla om mig och försöker ta till vara på de dagarna som är bra.

12