Monthly Archives

december 2017

guldkant

på Olskrokstorget

häromdagen var jag där, på Olskrokstorget. i rött läppstift och i rosa jacka trotsade jag det typiska Göteborgsvädret som det jämt görs så stor affär av.

när lunchsmörgåsar och lussebullar med Linda var uppätna gick jag in på Myrorna innan jag tog bussen mot Hjalmar Branting. dem vet vad dem ska ta betalt för prylarna där, det är ett som är säkert men ibland kan man fynda. som julgranskulor i glas i originalkartongen, för 5 kronor styck. och en pastellig klänning till en liten alldeles särskild för 75.

kvällens tips med andra ord; Myrorna på Olskrokstorget.

0
livet mamahood.

glitter

svart kjol, svart t-shirt och ett glittrigt halsband. ett bord på la Sombrita reserverat åt oss och medan vi väntar på våra tapas beställer vi in öl till Hugo och drinkar till mig. jag sitter där med min mage och dricker mojitos och daquiris. jag vet inte om de som sneglar åt mitt håll förstår att det inte finns någon alkohol i det jag dricker.

för fem år sedan satt jag vid ett annat bord i samma lokal, med ett annat sällskap och drack samma drinkar men utan någon modifikation. jag hade en guldglittrig kjol till min svarta t-shirt och jag såg Hugo innan han såg mig. Hugo som varit ute med sina kompisar och som nu kommit för att möta upp och ta mig med hem.

vi var så vansinnigt nykära.

mina högklackade skor gick inte att gå i, så jag envisades med att göra Hugo nervös och gick barfota nästan hela vägen till Stigbergstorget.

samma kväll när jag låg med huvudet i hans knä sa han att han älskade mig. han sa det så odramatiskt, som om han sagt det hundra gånger förr fastän att det här var den allra första.

vi pratar om den kvällen nu när vi sitter där, gifta och med en liten i min mage och med en annan liten som sover hos sin mormor.

istället för att äta efterrätten där går vi hand i hand genom Vasa till Avenyn för att äta kolor och dricka kaffe på Johan & Nyström. sen tar vi spårvagnen hem.

söndagsfrukosten äter vi på samma ställe som vi drack den där sista koppen kaffe på kvällen innan. vi sitter länge, pratar och ser hur Avenyn vaknar till liv.

runt lunch får vi hem en liten sjuk med feber, hosta och rinnande näsa. natten blir svår och fastän han vaknar med bara några spår kvar från förkylningen får han bli hemma. rösten är hes och han hostar fortfarande lite grann.

men han är pigg nog för att ‘hlippa’, ‘hjimma’ och ‘littra’. och signera julkort.

5
kläder och sånt

några av Hanna Stefanssons bästa

jo men det är nog så, att Hanna Stefansson är min största stilcrush just nu.

en av mina absoluta favoritgrejer som hon gör är att sätta ihop två likadana färger fast i olika nyanser och material, som den gröna tröjan och kjolen. eller bär en flådig, ursnygg klänning bara sådär.

och att hon inte bara bär EN stil, utan att hon blandar, det blir aldrig tråkigt.

27167993839_d35d7d934c_o

24080211357_b87238025c_o

alla bilder kommer från hannas blogg, klicka på bilden för att komma till respektive inlägg.

4
mamahood 2.0

halvvägs i min röda klänning

– det är ju en tid sedan jag tog mig dit, till halvlek. det var i ungefär samma veva som jag hittade den röda klänningen på Myrorna. och de små babyplaggen som kostade ungefär trettiofem och tjugofem kronor stycket.

– vi var på ultraljud för ett tag sedan. vi vet vad det blir för något och vi har ett namn som vi båda tycker väldigt mycket om. eller, jag älskar det och kan inte tänka mig något annat.

– både jag och Hugo grät under ultraljudet,  jag av lättnad, för att allting såg bra ut och för att minstingen var så pigg. tänker att det var lite likadant för Hugo. bilden vi fick med oss var alldeles suddig på grund av allt sprattlande.

– jag väger mig inte alls, för på fel dag kan det slå helt fel. så är det, när man fortfarande har en sorts viktstörning.

– tiden går fortfarande orimligt fort. nu är det mindre än sjutton veckor kvar. sjutton fredagar till. jag minns när jag tänkte att det var trettio kvar. känns som att det bara var häromdagen.

– det börjar känns tungt och jag behöver mer tid för att återhämta mig. men annars är jag rätt så igång. går på bio med Hugo, går ut och äter middagar, träffar mina kompisar, sätter upp gardiner, pysslar med Ebbe-Lou, syr spjälskydd och så vidare och så vidare.

– i februari ska jag på ett möte om förlossningen. det känns lite sent med tanke på att jag är beräknad i april. men innan dess är det jul, nyår och glukostest så tidsplanen är väl helt i sin ordning förmodar jag.

5
guldkant personligare.

familjekonstellationer, vår första advent och två enkla recept på julgodis.

det här året har verkligen gått i familjens tecken för mig. jag och min lillasyster har alltid haft en ganska lätt relation men min mamma och jag, vi har fått jobba på vår och ännu är vi inte färdiga. vi omformar hela tiden och jag ställer högre krav än vad jag tidigare gjort och min mamma anstränger sig till sitt yttersta.

det är ingenting jag tar för givet.

det hände något när jag blev med barn, plötsligt behövde saker och ting i min tillvaro förändras. det fanns inte längre plats för någonting instabilt, opålitligt eller ångestladdat.

och jag gick ganska långt för att visa min beslutsamhet, långt nog för att ställa saker på sin spets, långt nog för att ta beslut som vi alla kommer ha ont av resten av livet. konsekvenser som var tvungna att bli och som var viktiga för att kunna lägga en ny grund. ibland måste man riva ner gamla konstellationer för att kunna bygga upp nya.

idag är jag oerhört tacksam över att ha den mamman som jag har, i mitt liv. kanske är Ebbe-Lou den allra gladaste – han dyrkar sin mormor. mormor är allt, för honom och det gör mig alldeles mjuk inombords.

jag började fundera på allt här ovan när jag försökte få ihop middagen med min lillasyster och lunchen med min mamma som jag haft i veckan, fastän att det bara är måndag?

men så kom jag på att det redan är torsdag, trots att det känns som om det var nyss vi firade första advent med risgrynsgröt och godis jag kokat ihop kvällen innan.  det var en fin dag, den första advent, men med en liten dos ångest i kanterna för mig. det har börjat bli lite så – ett par dagar är jag så uppåt att jag nästan är hög för att sen ha en dag som jag liksom kraschar lite på. hormoner, hormoner.

jag såg till att ta igen mig med en filt i soffan och med att titta på mina två som hade fullt upp med att klä sig i hatt, äta godis och “laga” väggen.

vilken oerhörd lycka ändå, att det var dessa två som blev mina.

recept på godiset? varsågoda;

wienernougat
250 g nougat
100 gram mörk choklad
200 gram mandelspån

rosta mandeln, smält nougaten, rör i chokladen och blanda ner mandeln.
rör runt och stjälp upp i pralinformar eller en form klädd med bakplåtspapper (så gjorde jag). låt stelna över natten, skär upp i lagom bitar och förvara i kylskåpet.

chokladbräck
100 gram mörk choklad
100 gram ljus choklad
200 gram grovhackade hasselnötter.

smällt chokladen, rör ner nötterna och häll ut det på bakplåtspapper. platta till röran lite.
strö flingsalt över, skär upp och så in i med det i kylskåpet när det svalnat.

4
kläder och sånt övrig inspiration

rosa jacka, ja tack!

jag har följt Hanna Stefansson till och från sedan tiden då hon bodde i Frankrike och hennes blogg är fortfarande en av de bästa jag vet. eller ja, snyggaste kanske är mer rätt ord – jag älskar älskar hennes utstrålning och klädstil.

igår gick jag så långt bak i arkivet att jag hamnade i oktober från 2016. jag kom hit och fann mig själv stirrandes på kappan. började frenetiskt att söka och hittade den på House of Sunnys hemsida, rätt bra nedsatt dessutom – från 150 till 38 £! om jag beställde den omedelbart? ja!

tycker om att modellen är oversize och med ett knytskärp i midjan. är så trött på alla herrmodeller som ändå aldrig sitter vidare vettigt på mig – alltid för stora på övre delen av kroppen och alltid lite för små vid höfterna.

den här kappan lär väl precis gå att knäppa med tanke på min mage som växer och växer, men äsch, den är ändå snygg.

6
livet

december och öppningen av Johan & Nyström.

december, december.

äntligen.

jag sitter i köket och äter julgodis med det första ljuset tänt och med fönstret öppet. utanför är det frost och det isiga sprider ut sig här inne. jag har inga strumpor på mig och jag fryser om fötterna.

men det har jag längtat efter – jag tål aldrig värmen lika bra som kylan.

Ebbe-Lou har numer jämt röda äppelkinder som jag värmer mellan mina händer efter att han varit ute. på morgonen vill han att jag tar med mig täcket ut till soffan. han kryper ner och värmer sina små fötter mot mina ben och ingen av oss vill höra Hugo säga någonting om förskolan, mössan eller vantarna.

jag glömmer bort att jag är gravid men den minsta påminner mig med en knuff. jag klappar på magen och lovar att jag inte glömde helt.

december månad började jag med att slå in julklappar åt alla barn på både min och Hugos sida. när mörkret föll målade jag läpparna mörkt röda och klädde mig i en klänning med segelbåtar på. till det bar jag en röd tröja som Hugo någon jul fått av min mamma.

jag åkte till Valand och där stod han och väntade. sen gick vi hand i hand till öppningen av Johan & Nyströms flaggskeppsbutik, som de kallar den, på Avenyn. ner i min inkorg hade en inbjudan trillat, några dagar tidigare och självklart var det Hugo som var min plus en. Johan & Nyström är ju vårt – bröllopskaffet som vi fick levererat, uppmåttat i tjugofem-trettio presskannor till Strängnäs för två år sedan.

det var så väldigt fint uppstyrt där inne. kaffet var mjukt och stämningen var hög. jag lärde mig begreppet “mocktail” och åt säkert tio snittar med varmrökt lax. Hugo fanns hela tiden nära men snurrade runt en del på egen hand.

lokalen var nästan sterilt inredd, som om det vore en rektion på allt det yviga och bohemiska i stan. de hade kaffe på tapp och jag fann en plats vid fönstret jag tror kommer att bli en favorit framöver.

vi blev inte kvar särskilt länge för vi hade en liten som skulle komma hem, så efter ett långt, och faktiskt ganska djupt, samtal med brödleverantörerna gick vi därifrån med kaffebönor och fina böcker. hem till pussel, pyjamas och bubbelbad med vår lilla älskade.

helt klart en fin första december.

7
livet

uncensored och Julia Peirone

det är synd att Röhsska gjort bort sig så mycket att de måste hålla stängt för allmänheten i en evighet. annars är det en av mina mest omtyckta platser i Göteborg. en sådan dit man går trots att man redan sett allting tusen gånger om.

istället gick jag till Göteborgs konstmuseum i onsdags för Julia Peirones utställning Girls, Girls, Girls som var föga imponerande bortsett från en kort videosekvens.

det som retade mig allra mest var nog att alla ‘modeller’ hörde till den vita norm-kategorin. det kändes tröttsamt, men kanske var det en grej det med. jag vet inte. inte heller visste någon som arbetade där om varför det var så. jaja, här och här kan man läsa recensioner, om man vill. den hyllas, helt klart.

innan utställningen bjöd Hugo mig på lunch och efteråt träffade jag min lillasyster för varm choklad på Berzelii som har blivit en favoritplats – här finns all choklad som kan önskas. dessutom ligger Adlibris nyöppnade butik vägg i vägg och dit är det alltid fint att gå och bläddra i lite böcker efteråt.

min lillasyster som har all koll i världen på det som är värt att veta om smink fick med mig till Sephora. själv har jag inte längre någon koll alls och gick mest runt och fascinerades av allt glitter medan min lillasyster gick loss i någon kollektion som Rihanna släppt. men stort tack till henne för det, som fick mig att upptäcka det finaste läppstiftet någonsin.

tydligen ska det vara anpassat åt så många hudtoner som möjligt och jag måste säga att jag är helt tagen av nyansen. och hållbarheten – låter man det vila en liten stund efter att man smetat på det så håller det bannemej hela dagen utan att torka ut. uncensored heter nyansen, för den som undrar.

4