om noll kändiskoll, Falkenberg och en studioplats i Majorna

dagarna i Falkenberg är slut och imorgon åker vi hem. jag har bränt mig för första gången i mitt liv och Signe fick svalka rumpan i en kastrull på balkongen idag. vi har ätit flera paket med glass och druckit litervis med mineralvatten, det är varmt och min rygg är röd och den svider.

på pizzerian satt ett bekant ansikte vid bordet bakom mig, jag tänkte att vi kanske gått i samma skola eller så men när vi gick därifrån berättade Hugo att det var Martin Luuk. och hans bror, Kristian. jag har då ingen koll och minns en kväll i Stockholm på Riche med Bea och Erin som diskret pekade ut Chris O’Neil för mig. någon annan gång var det Petter på Zink Grill. hur ska man ha koll på allihop, egentligen? de är ju så många.

jag har gått Hugo på nerverna och han har gått mig på nerverna, ibland står inga planeter i synk för oss men vad gör det, allt sånt där reder alltid ut sig till slut ändå. vi pratar om ett sommarställe i Falkenberg, eller kanske ett lånbyte nästa sommar. själv tänkte jag vi kunde flytta men Hugo och verkligheten kom fort ikapp – inga jobb och knappt heller någon kvar som jag känner. långa pendlingstider och isolering har aldrig varit vår grej.

innan vi åkte gav jag min mamma våra hemnycklar och fria händer. jag vet att en tapet jag köpt har kommit upp och när hon ringer hör jag pappa babbla i bakgrunden. dem har minsann fått ordning hemma hos oss nu, får jag veta. i köket har hon hängt upp gardiner och jag har ett nytt diskställ. vi, vi har ett nytt diskställ.

i början på augusti får jag tillträde till en ny plats i mitt liv, till ett skrivbord vid Chapmans torg med utsikt över vattnet och Stena Line-båtarna. jag har nämligen blivit med studiokontrakt och ska sitta tillsammans med andra kreatörer och fokusera på ett projekt jag börjat skissa på.

häromdagen var jag ute och sprang i intervaller, jag skulle bara prova och se hur illa ställt det var men jag var starkare än jag trodde, för springa – det har jag inte gjort på säkert tio år. egentligen aldrig, eftersom jag alltid fått problem med astman som nu verkar ha försvunnit. jag fick blodad tand och har börjat röra på mig mer, jag motionerar säger jag med en nöjd min till Hugo och går ingenstans utan mina springskor på fötterna, trots att termometern står på 32. förr var jag alltid besatt av tanken på att bli smal, nu vill jag bli stark. bara stark. det känns som tusen steg framåt på mognadsskalan. en miljon på självkänsloskalan.

10

Falkenberg

– fastän vågorna i havet fortfarande rör sig likadant som förr, fastän att alla gamla hus står där de alltid har stått och fastän att vägarna fortfarande leder till samma platser som förr så är den här staden på sätt och vis alldeles ny för mig.

Falkenberg.

eller egentligen är det nog jag som är ny, jag som ömsat skinn, om och om igen under åren, under månaderna, under dagarna. det är min blick som förändrats, mitt perspektiv.

– min pappa och jag brukade åka till stranden efter att han slutat jobbet. han satte ihop händerna så jag kunde sätta foten där och samtidigt hålla i hans axlar. när jag var redo tog han i och lyfte upp och kastade mig i vattnet.

– jag har badat. jag har valt Ebbe framför bristningar, ärr och magvalkar. jag har valt mig.

– Signe sov i vagnen medan jag gick hela vägen ner till Borgmästaregården för att äta frukost med Helen. vi har inte setts sedan Stockholm, sedan hon flyttade till Australien. det är nästan fem år sedan. jag har saknat henne.

– mitt hår är strävt och jag har små fina pärlor av sand kvar vid vaderna, trots att jag duschat.

– Hugo och jag äter brie, tryffelsalami och päronmarmelad med granatäpple och calvados med solnedgången som kuliss. vi kan höra uppsättningen av Ronja Rövardotter från Vallarna.

– på fredag har vi bokat tre pizzor på lilla Napoli.

– imorgon ska jag göra geggamoja med Ebbe-Lou. och bada.

8

sommar, sommar – om vad som är viktigt just nu.

när vi vaknar är huset fortfarande varmt sedan dagen innan, jag öppnar upp altandörrarna och in blåser kall luft som svalkar oss. barnen sover utan pyjamas och är ändå alldeles svettiga när de stiger upp.

vi äter bröd från bageriet, danskt rågbröd till mig och Hugo och tekaka med centimetertjockt täcke smör på till Ebbe-Lou. häller upp kaffe som kallnar fort med lite för mycket havremjölk i.

för något år sedan ville jag åka utomlands men Hugo satte sig på tvären – tänk om Ebbe blir sjuk eller om någonting annat händer honom? jag tyckte nog att han var lite väl orolig men eftersom han alltid varit lyhörd inför min oro kände jag att jag måste vara det inför hans.

det tvingade oss till semester på hemmaplan och nu kan jag inte föreställa mig en annan sorts sommar.

jag har förälskat mig i den svenska sommaren med gårdscaféer, loppisar och varma kullerstensgator. allting känns så enkelt och så lagom nu när vi har små.

kanske börjar vi resa sen, när barnen är större och vi kan slappna av lite mer. när vi alla får ut lite mer av resan och gör den tillsammans. nu vill jag bara omge mig med allt som är tryggt, vara där det mesta är sig likt.

vi äter glass, vi går på promenader, leker på en lekplats eller badar. jag och Hugo fångar de minuter vi får, de minuter som blir över när man har hand om varsitt barn. det här är Ebbes sommar, vi är överens om det – barnen först, vi sen. det kommer att löna sig i slutändan.

men vi blandar upp det lite med att välja caféer, glasställen och restauranger som jag letat fram på internet, som säljer hembakta bullar och ordentligt kaffe. vi lagar god mat till oss och ser en film när Signe och Ebbe somnat för natten ger varandra tid att stirra in i telefonen eller ut i luften.

Ebbe umgås mycket med Signe, han kallar henne för lilla bebisbulle och ger henne smackpussar. och hon söker ofta hans uppmärksamhet med menande ljud och blick.

kommer han inom synhåll tittar hon inte på någon annan och han är den hon ler mot mest i den här familjen.

de bygger en relation, de där två, och jag hoppas att de ska stå varandra nära. att de står tillsammans, mot världen, livet och även oss. det är så viktigt att ha en sådan med sig, en alldeles egen vapendragare.

6

vad jag köpt hittills + två secondhandtips i Alingsås

Alingsås har då levererat på loppisfronten under den här veckan och jag har hittat massa saker från min lista. till och med en stråhatt som jag kanske inte nödvändigtvis letat efter, men den som hänger ovanför vår säng där hemma är lite för liten – ett sådant där jaja det blir bra-köp som inte alls blev bra.

det har blivit köksgeråd, porslin, en tavla och lite av varje från Ebbes hörna och en loppis som hålls på lördagar under sommaren – AlléLoppis.

den gröna tallriken är en av mina favoriter, det är en Wexiö från Gustavsberg och jag som samlat på Gröna Anna i flera år växlar nog om till Wexiö istället nu.

den lilla kockum-tratten var nog i halvsämst skick men den kostade inte mer än en femma så det kändes överkomligt.

på loppisen stod en dam med flera kassar barnkläder och jag hittade några fina till Signe som Ebbe-Lou hjälpte mig välja ut. han var förresten ett ypperligt sällskap och fick bland annat ett flygplan som han flög med sin lediga hand medan han flängde efter mig i den andra. älsklingsunge.

ett brödkuponger i originaltryck från 1918 var kanske inte riktigt det jag letade efter men undantag finns det ju alltid lite utrymme för.

c’est tout!

6

några saker jag letar efter i sommar

jag har börjat ta Ebbe med mig in i secondhandbutikerna fastän det är något svårt att hålla fokus på alla grejer medan jag samtidigt strängviskar rör inte pilla inte akta var försiktig mellan hyllorna.

ibland får han nog och säger högt inför alla att jag vill inte vara här mer, jag gillar inte loppis, jag ska gå till pappa och stampar ut sådär som en treåring med temperament gör. ibland drar han till med DUMMA MAMMA.

någon minut senare skuttar han alltid tillbaka in igen, som om ingenting hänt.

men trots en och en annan sådan incident så har vi faktiskt mest roligt, han och jag. vi visar varandra saker vi hittar och han vill veta hur funkar den? om nästan allt.

sen säger han kommer du ihåg mamma, vi köpte den? när vi kommit hem.

egentligen behöver jag inte koncentrera mig så där överdrivet mycket eftersom jag faktiskt vet vad jag letar efter – den här sommaren har jag gjort upp en plan för vad jag ska ha och hittills har jag följt den med bara någon enstaka avvikelse.

jag har blivit oerhört inspirerad av Elsas gotlandshus och frågade henne om hur man får till stilen och hon svarade i ett inlägg jag återgått till flera gånger under veckan – hitta stilen a la Gotlandshuset.

det inlägget hjälpte mig att strukturera upp – för det är ju i riktning mot den inredningsstilen jag velat komma länge, med en blandning av Babes in Boylands ljuvliga, lite klumpiga och romantiska detaljrikedom, med mera svärta och med Artilleriets stilrena inslag av glas och keramik.

och så självklart en tunn liten röd tråd av skog och natur som möter hav – så som det är i Falkenberg.

så det är alltså Elsas Gotlandshus, Babes in Boyland, The kitchen och Falkenberg som jag byggt upp min inköpslista på. här nedan kommer ett par punkter ur den men för den som vill se resten kan surfa in i mappen leta på Pinterest, där finns också bildkällorna till alla bilderna i inlägget.

– korgar eller stråväskor till förvaring av tyger, kurslitteratur, symaskin, ritpapper och annat som inte används så ofta.
– detaljrika tårtfat

fat att ställa ljus på
mässingsljusstakar, gärna med blomsterornament
– litet galler för nybakt som ska svalna
– bakskålar

-tårtspade, kniv och bakformar
– blandat porslin

– grövre textilier

– dricksglas i klarglas
– assietter i pressat klarglas
– krukor i keramik

– en större och en mindre urna

5

en digital dagboksanteckning.

jag åkte långt ut på Hisingen igår, hela vägen till min gamla lägenhet, som min pappa tog över efter mig. jag har inte varit där på flera år men mycket var sig likt ändå. jag och min mamma bar ut kartonger ur garderoben, kartonger med saker från ett av mina tidigare liv. kartonger som hamnade hos pappa när jag mellanlandade hos honom ett tag.

i en av lådorna hittade jag dagböcker, fotografier, gamla kvitton och små lappar. allting med någon form av minnesanteckning över sig. då slog det mig vilken samlare jag är, hur mycket jag sparar och vilken sentimental människa som bor inuti mig. en som vill minnas allt, varenda känsla och varenda tanke. och allting måste skrivas ner, för annars glömmer jag.

det var först genant att läsa i de gamla dagböckerna och jag tänkte kasta dem, men ju mer jag läste desto mer intressant blev det, som en inblick i en annan människa. och jag förstod hur mycket oro och rädsla jag burit på, liksom mer konkret än vad jag minns.

det var svårt att vara ung och känna så mycket som jag gjorde.

jag slogs även av hur lite jag faktiskt förändrats – hur tidigt jag blev jag och hur jag finns kvar, men med ett par justeringar.

det var tacksamt att upptäcka så här precis efter att jag fått mitt andra barn och försöker hantera vem jag är nu.

mycket fick följa med hem, även sådant som inte var mitt. som en tavla min farmor Alexandra har gjort och kaffekoppar som var min storasysters.

just de där kopparna dök upp i huvudet på mig för ett tag sedan, efter att jag skymtat dem i en serie, men jag kunde inte alls minnas vem som haft dem eller var de kom ifrån. det var först när jag såg dem hos pappa, och mamma påminde mig, som jag kom ihåg.

det är inga trendiga historier, men jag tycker de är så oerhört fina. de är lite beiga med en grön kant och med två röda äpplen mitt på.

jag tycker dem gör sig bra ihop med mitt liv jag lever i nu. livet jag aldrig riktigt trodde att jag skulle ha.

4

sommarlovet börjar NU.

det är nu den börjar på riktigt för oss, sommaren. i fyra veckor spelar det ingen roll vad det är för veckodag, ingen behöver gå och lägga sig tidigt.

den här sommaren flyttar vi ingenstans, renoverar ingenting och jag blir inte gravid.

det blir den första på sex år som ingenting stort händer, vi ska bara komma till ro med det vi har, låna ett hus i Alingsås, hyra en lägenhet i Falkenberg, gå på loppisar, bada och hänga på lekplatsen.

jag vill äta jordgubbssmörgåsar med mandelsmör, åka ut på landet, svära över sand som fastnar överallt, klä Signe i solhatt och bygga sandslott med Ebbe-Lou. jag vill sitta uppe med Hugo och äta ost, få saltvattenstrassligt hår och äta pizza i gräset.

det är nu vi får tid för långa frukostar ihop, jag slipper jonglera två barn ensam och när Ebbe frågar vad vi ska göra idag kan jag slå ut med armarna och säga jag vet inte, vad vill du göra?

6

Lomelinos pajer, en trädgårdsbukett och ett recept

jag har fått en ny bok till receptsamlingen, när vi var i Skövde, eftersom det var Mors dag och den här gången blev det Lomelinos pajer.

och jösses vilken tiopoängare till bok – bilderna är så vansinnigt vackra och inspirerande, nästan (men bara nästan) mer än själva recepten.

jag fick även med mig en blombukett, plockad i mina svärföräldrars trädgård. drömmer förresten så mycket om att ha en egen trädgård någon dag, men det är fortfarande ett tag kvar för jag ska bara och jag ska bara…

jag har inte tagit mig tiden att baka något mer ur boken än ett pajskal. eller bakat och bakat, mer mixat samman är det väl jag har gjort.

egentligen hade jag velat följa receptet till punkt men jag hade inte riktigt tid så jag gjorde en egen variant, en som gick lite fortare, med tryffel och vispgrädde;

Pajskal
11 st ballerina kladdkaka
35 g smör

Bryt kakorna och mixa dem
Smält smör och blanda med kaksmulorna till en deg.
Tryck ut degen i en liten springform (ca 20 diameter)

Chokladtryffel
125 g mjölkchoklad
125 g mörk 70% choklad
1,5 dl vispgrädde
1 msk smör

Koka upp grädde
Hacka chokladen
Häll grädden och smöret över chokladen, rör om tills det blir slätt.

Bre först tryffeln över pajbottnen, därefter grädden och avsluta med kakao.

3

om att inreda sovrummet – framtida projekt och inspiration.

jag har fått någon sorts inredningspsykos här hemma. jag vet inte om det är för att jag tillbringar så mycket tid här eller om det har att göra med att jag numer är Sandra 3.0 och att mitt yttre helt enkelt inte är i fas med det inre. jag vill ha en röd tråd och komma ifrån det röriga. jag vill att det ska kännas ombonat och ordnat och inte längre som om slumpen avgjort vart allt ska vara.

jag har börjat med att packa ihop ganska mycket saker jag hållit fast vid i flera år och skänkt bort utan att ägna en tanke åt det i efterhand. tvärtom, det har bara känts skönt. ut med det gamla och in med det nya.

eller så mycket nytt är det faktiskt inte utan jag sållar och ordnar mest bland det jag redan har och ser att det verkar som att jag varit på väg mot en stil men fått infall, tvärbromsat och bestämt mig för att byta till någonting annat och sen gått tillbaka till det första tills nästa infall dykt upp.

så nu försöker jag väl egentligen göra färdigt det jag påbörjat och sovrummet är det rum som får första prio och just nu är det ett par saker som snurrar runt i huvudet på mig: en sänggavel – jag vill ha en mjuk som jag kan luta mig mot när Signe sover på min mage och Ebbe vilar på min arm, en som jag kan ha istället för alla kuddar som alltid hamnar liite fel någonstans bakom ryggen och en som man kan halvsitta mot med med grus i ögonen och kaffet i handen.

med andra ord ska det vara en lite högre i tyg (jag är dock öppen för att ändra mig om min kära svärfar bestämmer sig för att köra hit de gamla järnsängarna från vinden i Skövde någon dag).

löst eller åtdraget tyg spelar inte så stor roll, jag gillar båda men vill nog egentligen helst ha något mitt emellan. ljust beige eller ljust grått tycker jag är allra finast men det får bli det tyg som jag hittar här hemma, för jag ska naturligtvis bygga ihop sänggaveln själv, mvh Ernst.

den största utmaningen ligger i att inte behöva anstränga mig allt för mycket eller låta kostnaden skena iväg, men det är väl inte helt omöjliga kriterier, tänker jag.

nästa grej – piffet, som det så fint kallas. överdrivet långa knopplister bredvid sängen att hänga morgonrockar och väskor på (jag har faktiskt redan snickrat ihop en), tavlor eller lampor som inte är centrerade ovanför sängen eller vid nattduksbordet. Hugo har en riktigt gammal som han köpt i Paris för många år sedan, kan bli så att den äntligen får komma upp på väggen…

skulle även gärna ha en stor korg på golvet att lägga alla kuddarna i, men det finns det plats för hos oss. synd, tycker det är så fint.

något mer som skulle göra sig fint på väggen, istället för tavlor, är någonting grönt. antingen en bunt eukalyptus som på den nedersta bilden eller…vaddetnuär som hänger på den första.

alla bilder + källor finns i min pinterestmapp dröm dröm

5

till Ebbes höst och vintergarderob

uttrycket må vara slitet men inte mindre sant för det – han växer så det knakar, Ebbe-Lou. och eftersom han byter storlek på ungefär en natt så jag har börjat köpa en, två storlekar större för att inte längre behöva handla en hel uppsättning NU eftersom det blir både stressigt och dyrt.

den här gången har jag dessutom tagit det ytterligare ett steg och börjat fylla på hans höst och vintergarderob med kläder från rean vilket gör att jag klappar mig själv på båda axlarna. min självgodhet känner inga gränser just nu, hehe.

kanske kommer jag till och med handla mer begagnat nu när jag försöker ha lite framförhållning och därmed får lite mer tid på mig. visserligen har jag använt mig av appen Reshopper tidigare men det vore ju skönt att slippa frakt för varje plagg.

tycker så mycket om den här färgskalan. den känns höst


…och går fint ihop med byxorna ↑ jag sydde åt honom när jag var gravid med Signe.

okej, rosa är kanske inte så mycket höst men jag tänkte att det kunde vara bra att mjuka upp det lite. förutom att kläderna ska vara mjuka, sköna och lekvänliga så ska de också vara ‘snälla’ med mjuka färger och motiv.

på tal om ‘snälla’ kläder – jag skulle köpa en keps åt honom och gick till H&M. där hittade jag färgglada kepsar men ingen som kändes helt rätt. jag frågade efter fler och blev hänvisad till “pojkavdelningen”. där hängde en svartvit variant med Musse Pigg – jackpot; Ebbe älskar Musse.

men först efter att han förtjust ryckt av prislappen och fått på sig kepsen så ser jag varför den hängde på pojkavdelningen – Musse god damn Pigg ser asförbannad ut. då kom jag ihåg att just det, aggressiva kläder för pojkar och mjuka, gulliga för flickor.

så ledsamt, provocerande, irriterande.

men det är så det ser ut och jag jobbar istället på att vara en motpol till samhällets mansideal – för jag ser det ärligt talat som ett måste, som en plikt jag har; att fostra honom till att bli en mjuk, omhändertagande och empatisk person.

det betyder inte att jag nödvändigtvis väljer bort någonting (förutom sådant som är uppenbart) men däremot försöker jag lägga till och blanda upp det hela.

dessutom ska kläderna fungera till båda barnen – Signe ärver ju allting efter sin storebror så det är ytterst lite nytt som jag har köpt till henne, eftersom jag hade henne i åtanke redan innan det ens var tal om ett till barn.

allt, förutom tröjan med båtarna och hängslebyxorna har jag beställt från Boozt och kommer från Molo. de andra två är från Bobo Choses och dem har jag köpt genom Babyshop.

5