mobilbilder

bra hårdag för mig och Signe med babypuder. varför är det så? att hur mycket fint man än förser dem med så är det allt annat som lockar? absolut bäst är förpackningen till våtservetterna.

är det inte konstigt? att byta ut tjusiga Banditen mot superprasslig förpackning?

diadem och volanger. och mascara för första gången på…en eller kanske två månader? plus gammal hårspray i luggen, men det ser man inte, visst?

fina dörrar och hus på vägen till Botaniska. påminner om Notting Hill.

så otippat med en leksaksaffär just här uppe på Linné. har stått här sen…alltid, känns det som.

ah. Göteborg, I love you.

en fin installation i Haga, bredvid leksaksaffären där Ebbe fick välja “vad som helst” för att han slutat med napp. en helt onödig muta visade det sig vara eftersom han kastade nappen i soptunnan efter att jag visat och förklarat varför det var dags att sluta. men ja, lovat är lovat.

promenad till daMatteo efter gymnastiken för att köpa blåbärsbullar och chokladboll.

fullt med folk överallt. så vi köpte med oss från daMatteo på Vallgatan istället.

just det –  vad han valde i leksaksaffären? efter en evighets tjat om “polisbåt med liten gubbe och konditroll med natterier” visade det sig att allt han ville ha var ett eget paraply. och till hans stora lycka började det regna på vägen till spårvagnen.

liten allvarlig tomte med paraply på spårvagnen. gud vad jag älskar honom.

verkligheten. så här ser storhandlingen ut, om den inte görs via nätet. ingen flådig packning,inga små bruna exklusiva papperspåsar. här är det Willys-kassar och matvaror intryckta överallt.

älsklingsbebis.

hårband och älsklingsbebisen igen.

små skatter som jag och Ebbe plockade på vägen från förskolan. så fint att få visa honom det lilla, som vad som gömmer sig inuti ett taggigt skal som trillat ner från trädet.

3

ungefär så här vill jag se ut i höst.

 

håret – diadem, gärna turbanliknande, scarfs och lång lugg med mittbena.

kitschiga örhängen med lite stuns i.

klänningar. gärna mörka, murriga.

mixade mönster, knytblusar, randiga tröjor och kalla färger blandade med varma. med strumpbyxor till.

en stor väska med fint detaljarbete. gärna något mer anonym i färgen. färgglada väskor går också hem, som min nya väska.

 

stora, vida blusar, tröjor med krage i lite retroanda och spets och brodyrer. och volanger,  är så såld på volanger i år. och ränder!

alla bildkällor hittar ni här i min mapp yes yes yes på Pinterest.

3

sommarens sista suck hos botaniska trädgården

efter jag skickat in min tenta bestämde jag mig för en dag utan krav, utan några måsten innan det var dags att börja med nästa tenta. en hel dags föräldraledighet, helt enkelt. så jag förhandlade fram en lagom tid, med en av världens bästa människor, för att åka på utflykt – till Botaniska trädgården.

och vilket ställe, alltså. och vilka hus på vägen dit, vem måste man egentligen sälja sin själ till för att få bo i ett sådant? ska visa någon gång, för ja såklart lät jag kameran gå varm där med.


möttes av detta vackra direkt innanför grindarna.

och en blomsterhandel. om jag hade haft en trädgård…

här tror jag det kan vara fint att dricka kaffe med någon man gillar.
den omtalade café au lait-dahlian.
som sagt, om jag hade haft en trädgård…

också bra plats för kaffepaus. plus bok.

uteserveringen till caféet Any day

aldrig tänkt på att man kan dekorera en sockerkaka så här. så fint.
Linda <3

vet ni vad som är satans fint? det är vänner som bara tar ens bebis ifrån en för att gosa, pussa och ösa kärlek över den.

åh. tycker dem är så fina, båda två.

okej, dags att prata lite om maten. jag tog en höstsallad – fick full pott av mig. ska apa efter här hemma.

Lindas mycket smöriga och mjuka kanelbulle, också full pott.

men! den här kardemummakakan med äpple och syrlig frosting var bäst bäst bäst.

och det var vi fler som tyckte. så mycket att en av oss försökta slänga sig över den, bokstavligen.

Botaniska trädgården och Any day-caféet: 10/10.

3

om att snart vara förbi den första mållinjen.

innan klockan hunnit slå fem sitter jag vid bordet med kaffet, datorn, frukosten och böckerna. sen skriver jag. och läser, medan alla andra sover. det har blivit mitt sätt att få tid på, de där allra dyrbaraste dropparna av tid då allting är alldeles tyst och jag inte behöver stänga andra ljud ute.

imorgon lämnar jag in den, min första uppsats på fem sidor, skriven av mig som tvåbarnsmamma. det kommer kännas stort, som en seger – den har jag skrivit medan barnen sovit, i sina sängar eller bredvid mig. medan barnen varit vakna och suttit i min famn.

den är mitt, alldeles egna bevis, på att jag fortfarande rör mig framåt.

6

nej. jag ammar inte.

Hei ☺️ Stemmer det at du ikke ammer? Jeg har en baby på fire måneder og ammer ikke for jeg har ikke nok melk. Det gjør meg trist til tider. Jeg hadde satt pris på å lese om noen andre som flaskemater. Spesielt noen jeg ser opp til ☺️ Så om du ikke ammer og vil skrive litt om det hadde jeg blitt veldig glad. Tusen takk for veldig fin blogg! Beste hilsen Hilde

hej Hilde!

det stämmer att jag inte ammar Signe, inte heller ammade jag Ebbe-Lou. eller åtminstone inte så som det sägs att man ska göra – på heltid fram tills sex månader, minst. man skulle kunna säga att jag “hobby-ammade” som en barnmorska uttryckte det.

med Ebbe-Lou försökte jag verkligen, men han fick aldrig riktigt till det med greppet. vi provade amningsnapp och hundra främmande barnmorskehänder som skulle klämma och visa. jag mådde inte dåligt över att vi inte fick till det, jag och Ebbe, utan sämst mådde jag på grund av all press från barnmorskorna.

vissa av dem frågade mig inte ens innan dem skulle visa på min kropp och jag hade så mycket ångest att jag ville sjunka igenom jorden. man kan ju undra varför jag inte sa något men mest handlade det väl om att jag ville vara tillmötesgående, vara en “duktig” mamma. observera; samhällssyn som vi matas med, absolut inte min åsikt.

vi hade många svåra vändor där, med amningen på BB och när vi kom hem började nästa vända med bröstpump efter att en påstridig barnmorska som utförde Ebbes hörseltest höjde bröstmjölk och amning så till skyarna att jag inte kunde värja mig. till exempel sa hon att bröstmjölk botar cancer.(….?)

till slut gick min egen mvc-sköterska Therese i taket och sa åt mig att det fick räcka nu och att jag skulle amma när jag ville men med ersättningen som bas. hon oroade sig för att jag fick för lite sömn och efter just det samtalet det så började amningen faktiskt ganska snart fungera, någorlunda. kanske var vi inte direkt ett skolboksexemplar, men det gick.

dock var Ebbe redan så van vid flaskan att vi bara ammade lite till och från fram tills han fyllde tre månader, sen slutade han självmant.

när jag väntade Signe var utgångsläget annorlunda med mer erfarenhet (och faktiskt också ilska från hur jag behandlats förut) i bagaget. jag sa direkt till vid inskrivningen inför operationen att jag inte ville amma och att jag inte ville ha någon hjälp eller samtal om det. jag provar om jag vill, sa jag, men jag vill inte att någon annan ska lägga sig i. absolut, inga problem, fick jag till svar. gissa om jag var förvånad över att det kunde vara så enkelt?

det skulle dock visa sig att jag inte hade så mycket att säga till om för när Signe föddes och kom upp på mitt bröst hittade hon rätt nästan direkt och innan de hunnit sy ihop mig hade hon börjat amma.

men jag kände någonstans att jag ändå inte ville göra det på heltid, jag hade hört för mycket om kvinnor som ammade dagarna in och dagarna ut, om “mänskliga snuttefiltar”, smärtsamma mjölkstockningar, att aldrig få vara ifred. och så det värsta – svåra avslut. jag tror jag skulle ha oerhört svårt att sluta amma innan barnet själv valde att sluta vilket får mig att tro att jag förmodligen skulle hålla på läääänge. så, jag bad om att få ersättning när vi kom upp på rummet.

trots ersättning fick Signe från start amma hur mycket hon ville och när hon ville. jag tyckte om det, det var mysigare än jag hade föreställt mig och jag tyckte inte det var vidare svårt att amma ute eller att sitta med henne i soffan i flera timmar.

flaskan blev sekundär, som ett lyxigt hjälpmedel som gav mig frihet och en riktigt mätt bebis som sov gott. och så höll vi på tills hon blev ungefär två månader. då kom hon i  någon fas där hon ofrivilligt tappade greppet innan hon var färdig vilket resulterade i hysteriska utbrott som bröt ut på någon sekund och som i sin tur gjorde det omöjligt att fortsätta. så vi släppte det där, på hennes villkor, och så har det varit med den saken.

så nej jag ammar inte, jag har flaskmatat båda mina barn och det gick bra. vi kom varandra nära ändå, Hugo och jag har kunnat dela på nätterna, barnen har vuxit jättefint och legat på övre delen av mittersta kurvan.

Hilde. man gör så gott man kan och det räcker verkligen det med. det räcker mer än gott. och jag förstår att många vill amma, att det finns mycket bra med det. men jag lovar – barn som flaskmatas blir folk, dem också.

stor kram.

40497030175_f1904d7e11_h 26521161427_93aac78f15_h 26521162677_64ac5fb4d6_h 40497028735_360c19b37c_h

8

smack

fredag och jag tänkte pynta den här platsen med de finaste bilderna jag har på mig och Ebbe-Lou som Ebba tagit. Ebba, som jag lärde känna genom universitetet och som jag nu har ett och annat projekt igång med.

min spexiga busrumpa till son, fortfarande fylld med trams och flams trots timmarna på förskolan.

ah. livets finaste unge, tänk att han är min.

6

Rodebjer

jag är ingen väskperson, skor intresserar mig inte så värst heller. men jag har länge tänkt att jag skulle behöva en större väska att ha dator, kamera och anteckningsblock och råkade på den här från Rodebjer för ganska länge sedan. men artonhundra kronor? inte en chans.

glömde den dock inte utan fortsatte spana efter den då och då tills den slutligen dök upp i flödet på rea. och då hade jag dessutom ändrat mig – från att vilja ha den blå så tyckte jag den gula var en miljon gånger finare. så det var väl egentligen tur att jag höll fast vid att inte köpa den tidigare.

nu står den här hemma och mallar sig med alla färger och jag och Ebbe-Lou bråkar om vem som ska ha den – han är mäkta förtjust i att den är så stor och särskilt mycket gillar han det lilla fodralet där en bild, på monsieur själv, passade precis.

5

om vad PMS kan göra med en och barnens höst och vinterkläder

nu börjar det bli rutin av dagarna, jag lär känna Signes mönster och jag börjar förstå när jag kan få saker gjorda och inte. innan dess slår man ju i huvudet i väggen en miljon gånger ungefär, så jag kan väl säga att jag ännu är något mör för tillfället. kanske lite extra med PMS som yr runt i bröstet just nu också. för satan vad det där kan röra runt i hjärtat, alla de där hormonerna. för bara några månader sedan blev jag så förbannad över en struntsak att jag inte ens sa något till Hugo utan bara beställde hem det personbevis som behövs för en skilsmässa. sen glömde jag bort det tills posten kom och Hugo frågade varför vi fått brev från Skatteverket.

vi är ju starka och stabila, jag och Hugo, men när min PMS får frispel så vill jag göra mig av med a l l t, förutom ungarna. jag har rätt mycket flykt inom mig och det förstärks gånger tusen just då. det är tur att vi känner varandra vid det här laget, jag och han, och att det är något vi kan himla med ögonen åt eller ta med humor.

men man kan ju inte ta alla bekymmer med ögonhimlande och humor så förra året bestämde jag mig för att börja hantera det på riktigt och började äta medicin mot min PMS. och hör och häpna: sedan dess har vi inte bråkat. vi är fortfarande inte överens ibland, jag kan fortfarande bli så in i helvetes förbannad men jag har total kontroll över det nu. det är som att jag gått från hudlös till tvärtom. skillnaden är extrem. mitt liv blev så mycket enklare och jag känner att JAG fick komma fram på allvar. JAG som fått stå bakom alla känslostormar och hela tiden försökt hantera allting. så, från att vara känslig, arg och lättirriterad och allt vad det nu är så har jag blivit mycket lugnare, mer eftertänksam och resonerande. mitt vett hinner före mina känslor och det är så vansinnigt skönt med självkontroll.

men ja, jag ville väl egentligen mest skriva om hösten, om hur mitt planeringssinne går igång inför varje årstid, särskilt sedan vi fick Ebbe-Lou. så jag har beställt hem höst och vinterkläder åt båda barnen för att slippa handla i panik sen. jag känner mig aldrig så kass som när det börjar bli kallt och Ebbes vantar är försvunna eller när gummistövlarna är för små när regnet öser ner.

det här året köpte jag kavatkängor och gummistövlar åt honom på rean i somras, så dem bara väntar på att det ska bli kallt ute och idag beställde jag en varmare jacka för kyligare dagar (han har ett skalset och en overall också för när det blir riktigt jävligt ute och som han kan leka i på förskolan precis hur han vill), en polokrage som värmer hela halsen och lite av bröstet, en lite lättare tubhalsduk, flera par vantar eftersom dem jämt försvinner (glömmer ALLTID sy på ett litet snöre och en gosig mössa som han förhoppningsvis inte kommer svettas så fruktansvärt i. och så slank visst en tröja och ett par byxor slank också med av bara farten.

 

till Signe har vi en åkpåse och en mössa som Ebbe haft, så här behövs inga skor, skalkläder eller overaller utan bara en jacka, polokrage och några tumvantar. och hängselbyxor som värmer överkroppen lite mer än vanliga byxor. och som inte har någon resår i midjan runt den där lilla knubbiga magen. och två bodies, bara för att dem var fina.

 

allting kommer från Zara, förutom polokragarna och vantarna i flerpack – de är från H&M.

7

9 september 2018

det har regnat i Göteborg idag. det har regnat mycket och Ebbe har stått på en stol och tittat ut och frågat om han får känna på regnet. Hugo har stått i vardagsrummet och försökt bestämma sig för vem han ska rösta på och jag som tänkt gå ett lite mer grönt håll till mötes ändrade mig tvärt och återgick till rött.

det är svårt att bryta gamla vanor, svårt att byta färg. jag gjorde det förra gången, försökte byta och röstade på Miljöpartiet men ångrade mig så i efterhand. så det här året gav jag det till Socialdemokraterna eftersom de tar sig an så många av mina så kallade hjärtefrågor. Vänstern fick mina röster i landsting och kommunval.

Ebbe-Lou fick följa med mig in i båset. han frågade varför han inte fick vissla och jag försökte förklara att det är en viktig dag idag och att man behöver koncentrera sig när man skriver. jag försökte förklara att idag ska vi välja ut vem som ska bestämma i Netteborg – hans ord för Göteborg. men vad förstår en treåring av en sådan mening? när jag var färdig lät jag honom lämna fram mina kuvert, sen vinkade han hejdå och trampade ut i sina gummistövlar.

han fick byta kläder när vi kom hem, efter att ha hoppat i varenda vattenpöl på vägen från vallokalen. jag bakade en paj på blåbär, hallon och björnbär och när Signe somnat tog jag henne med mig till sovrummet och började bygga ihop min tenta som jag ska skriva. i dagsläget skriver jag på två stycken samtidigt.

nu är klockan snart tio, barnen sover och jag sitter i vardagsrummet med Hugo och våndas över det jag ser på tv-skärmen. vilket Sverige går vi och lägger oss till inatt? inte gult, hoppas jag, inte gult.

5

lejonungen.

jag vet inte hur jag någonsin ska kunna beskriva kärleken till den här minsta. ja, jag vet jag sa detsamma om Ebbe-Lou, men jag vet inte om man någonsin lär sig att göra det, lär sig att sätta ord på det?

livet tillsammans med henne är ljuvligt, hon hänger mest på, ler och ser sig omkring. jag klär henne med lejon på magen som hon ärvt från sin storebror, lägger mig på täcket bredvid och ser hur hon utforskar allt hon kommer åt med sina knubbiga små krokar till fingrar. ibland vänder hon sig mot mig och försöker fånga mitt ansikte, hon känner på min haka, min mun och på min näsa. när jag pussar henne på kinderna ler hon.

åh som vi älskar henne, allihop. vår sista lilla pusselbit i den här familjen.

6