Browsing Category

bröllopet

bröllopet

om att kunna se på det igen, med en annan blick.

det har tagit mig tid, lång tid, att försonas med vårt bröllop och Ebbes dop. det enda jag kunde se framför mig var alla bitar som inte föll på plats.

som ett sorts trauma återuppspelade sig just allt det varje gång jag försökte närma mig den dagen.

men. det är sant att med tiden bleknar alla sår och häromkvällen kunde vi gå igenom bild för bild och skratta åt allt som blev. och plötsligt mindes jag hur vansinnigt goda minpajerna med lemoncurd var, det vackra porslinet och hur fin själva platsen var. och våra närmaste som reste långt ut till ingenstans för vår skull i kalla, mörka november.

jag kunde skratta åt hur Tove kröp runt på golvet och klippte av fransarna på min ofärdiga klänning medan prästen instruerade oss och att vi sen inte fick musiken att fungera till bröllopsmarschen och att det fick oss att se ut som ett luciatåg på ingång. och jag kunde skratta åt hur oerhört religiös Hugo plötsligt blev och prompt skulle ha en präst på plats. trots att han inte kan en halv psalm. möjligtvis ett budord eller två.

en romantikers värsta mardröm, skulle jag vilja våga påstå att det var.

då.

men nu känns det inte längre så. nu efteråt tänker jag att det blev lite så som det brukar bli när vi gör saker – bak och fram, upp och ner men bra till slut. för trots allt som blev fel så var det så mycket mer som ändå blev alldeles rätt.

det var inte den lyckligaste dagen i mitt liv, nej. men det var trots allt en av de finaste. jag önskar bara jag hade kunnat se det lite tidigare.

bilder Sarasblick

4
bröllopet

vår första bröllopsdag.

det var inte tänkt att göra något av vår bröllopsdag, en mörk novembrig måndag drog ner oss båda. och jag hade tusen och åter tusen saker att göra. så vi lät det vara. tänkte att kanske sen.

på söndagen åkte jag för att dränka mina skeva saker, från keramikkursen, i glasyr. kom hem och fann ett fång blommor och några praliner på köksbordet. Hugo nattade Ebbe som skulle sova middag.

telefonen blinkade till – gå ner och släpp in Jonna. gick ner till porten och där stod hon. min bästa. i en vecka hade det varit bestämt, att hon skulle vara med Ebbe-Lou så att jag och Hugo skulle kunna gå ut och äta tillsammans. vilken överraskning.

till slut somnade den lilla och vi sa hejdå, tog spårvagnen till Järntorget för middag på Tacos and Tequilas. ett glas champagne till mig, en öl till honom. tre små förrätter att dela på, tacos till huvudrätt och churros till efterrätt. bara vi. ingen liten att muta med en smula av allt och inga bilar på bordet. bara, bara vi. för första gången på nästan två år.

0
bröllopet

några ord om när vi gifte oss.

bilder Sara Holmberg

idag är det ett år sedan vi gifte oss i Strängnäs.
ett år sedan då frosten låg som ett tunt lager socker
runt allting.

ett år sedan då vi lovade varandra tills döden
skiljer oss åt.

jag var inte särskilt bra på att gifta mig.
tyckte faktiskt inte om det så värst.
det var för mycket ståhej för mig.

Hugo visade sig vara en bridezilla.
och det var svårt att kompromissa.

jag ville så mycket mindre
och han så mycket mer.

dessutom hade vi för lite tid.
och för mycket annat
vid sidan om.

jag kände mig lite som en gäst
på någon annans fest.

vi skulle gett oss minst ett år.
kanske pratat med någon sådan där
professionell.

men jag måste säga
att även om bröllopet i sig
inte blev riktigt rätt
så var vårt fång
av människor
helt perfekt.

för det bästa
med hela vårt
kärleksspektakel
var just våra närmsta.

dessa älskade, som tagit sig
kors och tvärs över landet
för att fira oss.

som sent kvällen innan dukade borden
och köpte pizza.

och som på den stora dagen
tog hand om allt vi inte tänkt på.

för all tid har de vår tacksamhet.

men ja, någon dag tänker vi
att vi ska göra det igen.
fast i ett mindre format

så vi hinner
äta bröllopstårta

och dansa
med varandra.

0
bröllopet

första inlägget undertecknat fru Bergström.

så då blev jag gift i lördags då.

och det hela var så omtumlande
att jag fortfarande inte riktigt hittar orden.

jag pratar mycket om det
men samtidigt inte alls.

försöker landa här hemma och ta itu med allt annat
som blivit till kaos medan vi hade siktet inställt på den där
enda dagen.

alla jag pratat med efteråt säger att det var trevligt, roligt och fint.

någon sa nog också mysigt. jag minns mest den sista stunden bäst, 

då jag och Hugo, ombytta till vanliga kläder, hoppade runt till Robyn

precis innan vi skulle åka.

bröllopet

högt i tak och ljusgrå toner.

FA46FA51

FA44

FA43

fa25

fa24

fa22

fa18

fa7

fa6

fa5

fa2

ljuset, färgerna, höjden, rymden. precis vad jag ville ha och fick, efter många
sena kvällars letande, och med flera andra preliminära lokaler bokade som inte
kändes riktigt rätt. en av de första bitarna

som föll på plats, kanske också en av de svåraste. men värt varenda sekunds
uppgivenhet och sömnbrist.

om en vecka är det ju trots allt på den här platsen där vi kommer haft en av våra
allra största dagar.