Browsing Category

hemma.

hemma.

åtta bilder från min favoritplats.

– när allting som ältas ska, har ältats tillräckligt, så brukar det gå över.
som det här med att vara orolig för var jag borde vara när jag fyller 30.
det känns bra nu. det som ska bli, det blir. och hittills är livet i regel väldigt
fint och jag ser istället fram emot att fylla år. när allt kommer omkring har
jag nog kommit ganska långt ändå. det finns mycket litet jag hade velat ha
ogjort.

– idag är det den andra heltidsdagen jag haft och kunnat disponera hemma i lugn
och ro, sedan vi fick barn och jag började studera. det är så här det ska vara,
det här är vad som menas med goda förutsättningar. litteraturen hänger plötsligt
ihop och jag känner mig lättad istället för stressad när jag stänger igen böckerna.

– sakta men säkert börjar jag nå mitt mål – att bara ha saker jag tycker är fina eller
som betyder mycket för mig. igår gav jag bort två kassar med skor och kartongen
med inredning som ska bäras bort till Stadsmissionen växer lite hela tiden.

3
hemma.

monstera obliqua

har jag visat er dessa?
Monstera obliqua kallas de.

jag bad blomsterhandeln, som finns på vägen hem,
att se om de inte kunde ta in en. eller två.

damen jag visade min bild för blev eld och lågor
och någon vecka senare stod där ett helt gäng av dessa,
mitt i butiken.

jag har dem i fönstret
framför skrivbordet.

de blir fort griniga
om jag dröjer för länge
med att ge dem vatten.

de drar tjurigt ihop sig
eller struntar i att hålla upp bladen
och låter dem istället falla ner
på mina saker.

jag tycker det är fint.

att de inte är så stumma
att de kräver.

och att de visar så tydligt
att de minsann lever.

3
hemma. mamahood. vardag

om kommande inskolning och mina träd.

den där förkylningen, den slog hårt. men nu är jag nästan helt bra igen. så jag har städat mitt skrivbord, skrivit en lista på vad som ska göras och ikväll är det slut på att vara sjuk och dags att göra MKV-saker igen.

den här veckan ska vi prova att följa ett recept om dagen, för att få någon ordning här hemma. det är allt för ofta som någon av oss står och river allt ur kyl, frys och skafferi, i hopp om att hitta något till lunch eller middag, i sista stund.

den här veckan börjar dessutom inskolningen på förskolan. jag trodde jag skulle må sämre och vara mer orolig än vad jag är. men det känns helt okej. Ebbe-Lou VILL vara med andra barn och det ger mig ett lugn. det övertygar mig om att det här är rätt, att det kommer bli bra. och jag behöver få tid att läsa och Hugo behöver jobba, så det finns egentligen inga andra alternativ ändå.

som jag har förstått det finns det olika typer av inskolningar men vår håller på i ungefär två veckor. de två första dagarna är jag och Hugo med lite kort (vi tar inskolningen tillsammans), nästkommande två dagar ska vi lämna honom där, utan att vi är kvar alls, och hämta efter 1.5 timme. just det här är jag lite skeptisk mot.

sen kommer några dagar som vi är med igen (till efter frukosten) innan vi säger hejdå och sen hämtar efter lunch. därefter har jag för mig att vi ska hämta honom efter att han vilat eller om det var efter mellanmålet.

jag är inte helt säker på att den här ordningen känns riktigt logisk. men jag antar att jag kommer få klarhet i hur de tänker på onsdag. det finns säkert en eller flera rimliga tankar bakom det hela.

förresten, något helt annat – mina träd. de tog så mycket stryk av all flytt att jag trodde det var över, men de har börjat repa sig. jag har ställt upp dem på ett litet bord så att de inte ska behöva sträcka sig efter solljuset, planterat om dem i större krukor med ny jord och sprayar frekvent vatten på bladen för att de inte ska bli mer uttorkade än vad de blivit.

 

hoppas, hoppas det hjälper.

4
hemma. personligare.

egentligen.

jag känner
att jag upprepar mig
konstant.

alltid är jag trött
stressad.

eller så är det något
om att solen skiner.

egentligen
tänker jag allra mest
på vad det ska bli av
mig.

på om jag någonsin
kommer att arbeta
med det jag vill.

på om Ebbe
kommer få det bra
på förskolan.

på hur det liv
som vi lämnade
inte längre
finns kvar.

på om vi ska
måla om.

och på hur bekant det är
att möta våren
i Göteborg, igen.

1
hemma.

det som blev kvar.

jag vet inte hur eller varför men det verkar som att en helhet har börjat infinna sig. i min garderob, i mitt hem.  det är slut på våghalsiga försök med starka klara pastelliga färger. de får bara vara med på ett litet, litet hörn då och då. men annars är det i det mörka jag har hittat mig själv i. i de de dova, murriga. stillsamma färgerna.

allt flyttande har på många vis gjort oss gott, för nu finns här bara sådant vi älskar. det som varit tillräckligt viktigt att jämt packa om och bära med. allt annat gavs bort på vägen. i sovrummet hänger kristallkronan jag hittade i Majorna en sen kväll för snart fem år sedan och i vardagsrummet hänger samma tavlor jag haft  i så många andra hem.

det är ingen särskild stil här. jag jagar inte längre ett uttryck. försöker inte prova någon annans heller. utan här finns istället bara det som är viktigt. essensen, kärnan.

av någon anledning trodde jag att jag skulle återskapa mig själv när vi hamnade här. men istället gick jag tillbaka. vår nya soffa är till och med av samma modell som den gamla, men i annan klädsel. som ser nästan likadan ut som den förra.

jag hör ju, hur tråkigt det låter. säkerligen inte alls inspirerande. men det gör ingenting. därför att jag känner mig så trygg i det här. så säker på att detta är jag, en förlängning av mig, av oss att bygga vidare på.

0
hemma. vardag

ljuset.

jag orkar helt ärligt talat inte längre reflektera över hur det känns att gå på GU. det är någonting jag har gjort till förbannelse de senaste dagarna. och det går verkligen upp och ner.

från och med måndagen ökades tempot rejält. nästan varje dag är det föreläsning och direkt efteråt åker jag hem och byter av Hugo. på kvällarna är jag så trött att jag mår illa. men vi gör det bästa av det. sätter upp hyllor  och bakar kladdkaka. tar hand om varandra och pratar med vår allra snällaste röst.

funderar på om vi behöver ett kontor mer än att Ebbe behöver ett eget rum. han sover ju fortfarande hos oss och är för det mesta där vi är. och det han hade i den förra lägenheten stod alltid tomt. precis så som det gör nu.

0
hemma. personligare.

sekunder, sekvenser, detaljer.

ofta blir det som mest fel innan det blir rätt. alla kombinationer utforskas just nu. vilka färger, vilka saker, vilken känsla. borde man ha rivit bort tapeterna innan, vad får väggarna att kännas mer grå än lila och så vidare. bristen på ljus gör det ännu svårare att avgöra.

idag är en av mina sista dagar som helt föräldraledig. från och med måndag tar Hugo vid och så balanserar vi så gott det går fram till den första mars, för då börjar Ebbe på förskola. precis en månad innan sin tvåårsdag och inga heldagar. känns lagom, vi börjar bli redo. han behöver mer och fler än mig. han behöver någonting annat. och jag behöver tid för att komma vidare.

jag vill så mycket, just nu. inspirationen finns där, lusten med. men jag är matt och försöker mest hänga med i vardagen. ta mig igenom den. äta en semla och se på något jag tycker om. måla nattduksbord med en film i bakgrunden.

vet inte vad det är. kanske är det alla omställningar. det har varit ett par turbulenta månader – flytta till Göteborg, läsa två nya kurser, starta upp en bokklubb, göra arbetsprov, gå på intervju, tacka ja, flytta igen, jul, nyår, tacka nej och tacka ja en gång till. ett föräldraskap som ständigt går igenom förändringar, en relation som kräver uppmärksamhet, en förskoleplats på det och en ny lägenhet att vänja sig vid.

jag är helt enkelt så jävla trött. så som man emellanåt också är ibland, bakom lite fina bilder på snittblommor och nybäddade sängkläder.

0
hemma. personligare.

vi har landat.

flytten gick som den gick. i helhet skulle man kanske kalla den helt okej. i vilket fall är det över nu och i skåpen står glas och tallrikar. i garderoben hänger mina klänningar och Hugos skjortor. köket är rosa och mina växter är trötta. tror att jag har övervattnat några och ett par andra har jag nog inte vattnat alls. det är ingen fara.

de senaste två morgnarna har jag och Hugo vaknat med lättare hjärta än på många år. vi trivs. det är mycket som behöver göras här, men vi trivs. det här är en bra plats för oss och vi upprepar det ofta. vi har hamnat rätt, det känns så starkt i oss båda två.

Ebbe-Lou, sover återigen hos oss därför att jag tänker att en liten som precis flyttat kan behöva vara nära sina föräldrar. särskilt på nätterna. han väckte oss klockan sju idag. stod i sin säng och krävde att vi skulle gå upp. jag fick ligga kvar medan de gjorde kaffe som ställdes på mitt nattduksbord. Hugo slog på radion för första gången på månader och jag satt i sängen med mitt kaffe och hörde hur de gjorde smörgåsar och hur den lilla sprang snabbt över det knarrande brädgolvet.

Hugo pussade oss båda hejdå runt åttatrettio-någonting och vår första vardag härifrån var igång. jag packade upp kartong efter kartong fram till klockan elva, då tog jag Ebbe-Lou med mig för en promenad ner till Alkemisten. jag drack en cappuccino och med Ebbe delade jag en kanelbulle. kändes fint att ha något så bra så nära.

och jag inser nu, när jag skriver dessa rader, att för första gången på åtta år känner jag mig äntligen hemma. som att jag har landat. inte i något vackert för stunden, inte i något jag snart ska lämna. utan här, i vårt hem, på vår plats. i min stad.

0
hemma. inredning

några favoriter och ett par tankar om julen.

vi gjorde fredag på stan idag, jag och Ebbe-Lou. jag köpte med mig fika från daMatteo, en bunt tulpaner i lila att ställa på köksbordet och två små bilar från leksaksaffären som den lilla lekte med fram tills han somnade.

nu sitter jag i ett mörkt vardagsrum därför att solen har gått ner och jag har inte orkat tända lampan. jag letar i arkivet och hittar ett par kombinationer som blivit mer lyckade än andra, så idag visar jag några favoriter en gång till.

vattnet kokar i köket och jag väntar på att liten ska vakna och på att Hugo snart ska komma hem. ännu en vecka har gått och snart är hela året slut. trots att det känns som att det var nyss det började.

en av mina grannar har satt upp juldekorationer som lyser så starkt och galet att de skulle kunna framkalla ett anfall. en annan hade spikat upp ett tomtehuvud på sin ytterdörr som Ebbe-Lou stirrade på varje gång vi skulle gå förbi. nu är den borta, kanske tyckte någon annan att den såg lika läskig ut som jag gjorde.

vi har ingenting uppe som vittnar om jul, men så fort vi klistrat upp namnet på ytterdörren är det jag som beställer hem en gran. vi har inte haft någon sedan jag var gravid eftersom vi helt enkelt inte orkade efter bröllopet förra året och bestämde oss för att låta julafton vara en vanlig dag bara.

dessutom renoverade vi badrummet så hur mycket glitter och julkulor vi än hade strösslat runt i lägenheten hade vi ändå inte kommit närmare någon känsla av jul. men detta året ska jag bannemej ha allt som hör till.

0
hemma. vardag

micro management needed

min man brukar tycka att jag har ett litet problem med kontrollbehovet.
micro management,  tror jag det är han brukar säga.

visst, jag håller med till en del. det kan gå lite långt ibland.
särskilt vad gäller inredningen.

så igår gav jag honom fria tyglar.

du måste kolla vart den hamnar, sa han om hyllan som skulle sättas upp.
nämen du fixar det, svarade jag. trodde jag. för att sen upptäcka att han
satt den så högt att den hånglar med taket.

och idag vaknar jag till att Trump blivit president.
vad är det som händer egentligen.

ps. ni skulle gärna fått se resultatet av hyllan, men min kamera kan inte
zooma ut så långt. jag skulle behöva ett teleobjektiv för det.

0