Browsing Category

hos oss

hos oss personligare.

egentligen.

jag känner
att jag upprepar mig
konstant.

alltid är jag trött
stressad.

eller så är det något
om att solen skiner.

egentligen
tänker jag allra mest
på vad det ska bli av
mig.

på om jag någonsin
kommer att arbeta
med det jag vill.

på om Ebbe
kommer få det bra
på förskolan.

på hur det liv
som vi lämnade
inte längre
finns kvar.

på om vi ska
måla om.

och på hur bekant det är
att möta våren
i Göteborg, igen.

1
hos oss

det som blev kvar.

jag vet inte hur eller varför men det verkar som att en helhet har börjat infinna sig. i min garderob, i mitt hem.  det är slut på våghalsiga försök med starka klara pastelliga färger. de får bara vara med på ett litet, litet hörn då och då. men annars är det i det mörka jag har hittat mig själv i. i de de dova, murriga. stillsamma färgerna.

allt flyttande har på många vis gjort oss gott, för nu finns här bara sådant vi älskar. det som varit tillräckligt viktigt att jämt packa om och bära med. allt annat gavs bort på vägen. i sovrummet hänger kristallkronan jag hittade i Majorna en sen kväll för snart fem år sedan och i vardagsrummet hänger samma tavlor jag haft  i så många andra hem.

det är ingen särskild stil här. jag jagar inte längre ett uttryck. försöker inte prova någon annans heller. utan här finns istället bara det som är viktigt. essensen, kärnan.

av någon anledning trodde jag att jag skulle återskapa mig själv när vi hamnade här. men istället gick jag tillbaka. vår nya soffa är till och med av samma modell som den gamla, men i annan klädsel. som ser nästan likadan ut som den förra.

jag hör ju, hur tråkigt det låter. säkerligen inte alls inspirerande. men det gör ingenting. därför att jag känner mig så trygg i det här. så säker på att detta är jag, en förlängning av mig, av oss att bygga vidare på.

0
hos oss vardag

ljuset.

jag orkar helt ärligt talat inte längre reflektera över hur det känns att gå på GU. det är någonting jag har gjort till förbannelse de senaste dagarna. och det går verkligen upp och ner.

från och med måndagen ökades tempot rejält. nästan varje dag är det föreläsning och direkt efteråt åker jag hem och byter av Hugo. på kvällarna är jag så trött att jag mår illa. men vi gör det bästa av det. sätter upp hyllor  och bakar kladdkaka. tar hand om varandra och pratar med vår allra snällaste röst.

funderar på om vi behöver ett kontor mer än att Ebbe behöver ett eget rum. han sover ju fortfarande hos oss och är för det mesta där vi är. och det han hade i den förra lägenheten stod alltid tomt. precis så som det gör nu.

0
hos oss personligare.

sekunder, sekvenser, detaljer.

ofta blir det som mest fel innan det blir rätt. alla kombinationer utforskas just nu. vilka färger, vilka saker, vilken känsla. borde man ha rivit bort tapeterna innan, vad får väggarna att kännas mer grå än lila och så vidare. bristen på ljus gör det ännu svårare att avgöra.

idag är en av mina sista dagar som helt föräldraledig. från och med måndag tar Hugo vid och så balanserar vi så gott det går fram till den första mars, för då börjar Ebbe på förskola. precis en månad innan sin tvåårsdag och inga heldagar. känns lagom, vi börjar bli redo. han behöver mer och fler än mig. han behöver någonting annat. och jag behöver tid för att komma vidare.

jag vill så mycket, just nu. inspirationen finns där, lusten med. men jag är matt och försöker mest hänga med i vardagen. ta mig igenom den. äta en semla och se på något jag tycker om. måla nattduksbord med en film i bakgrunden.

vet inte vad det är. kanske är det alla omställningar. det har varit ett par turbulenta månader – flytta till Göteborg, läsa två nya kurser, starta upp en bokklubb, göra arbetsprov, gå på intervju, tacka ja, flytta igen, jul, nyår, tacka nej och tacka ja en gång till. ett föräldraskap som ständigt går igenom förändringar, en relation som kräver uppmärksamhet, en förskoleplats på det och en ny lägenhet att vänja sig vid.

jag är helt enkelt så jävla trött. så som man emellanåt också är ibland, bakom lite fina bilder på snittblommor och nybäddade sängkläder.

0
hos oss personligare.

vi har landat.

flytten gick som den gick. i helhet skulle man kanske kalla den helt okej. i vilket fall är det över nu och i skåpen står glas och tallrikar. i garderoben hänger mina klänningar och Hugos skjortor. köket är rosa och mina växter är trötta. tror att jag har övervattnat några och ett par andra har jag nog inte vattnat alls. det är ingen fara.

de senaste två morgnarna har jag och Hugo vaknat med lättare hjärta än på många år. vi trivs. det är mycket som behöver göras här, men vi trivs. det här är en bra plats för oss och vi upprepar det ofta. vi har hamnat rätt, det känns så starkt i oss båda två.

Ebbe-Lou, sover återigen hos oss därför att jag tänker att en liten som precis flyttat kan behöva vara nära sina föräldrar. särskilt på nätterna. han väckte oss klockan sju idag. stod i sin säng och krävde att vi skulle gå upp. jag fick ligga kvar medan de gjorde kaffe som ställdes på mitt nattduksbord. Hugo slog på radion för första gången på månader och jag satt i sängen med mitt kaffe och hörde hur de gjorde smörgåsar och hur den lilla sprang snabbt över det knarrande brädgolvet.

Hugo pussade oss båda hejdå runt åttatrettio-någonting och vår första vardag härifrån var igång. jag packade upp kartong efter kartong fram till klockan elva, då tog jag Ebbe-Lou med mig för en promenad ner till Alkemisten. jag drack en cappuccino och med Ebbe delade jag en kanelbulle. kändes fint att ha något så bra så nära.

och jag inser nu, när jag skriver dessa rader, att för första gången på åtta år känner jag mig äntligen hemma. som att jag har landat. inte i något vackert för stunden, inte i något jag snart ska lämna. utan här, i vårt hem, på vår plats. i min stad.

0
hos oss personligare.

några favoriter och ett par tankar om julen.

vi gjorde fredag på stan idag, jag och Ebbe-Lou. jag köpte med mig fika från daMatteo, en bunt tulpaner i lila att ställa på köksbordet och två små bilar från leksaksaffären som den lilla lekte med fram tills han somnade.

nu sitter jag i ett mörkt vardagsrum därför att solen har gått ner och jag har inte orkat tända lampan. jag letar i arkivet och hittar ett par kombinationer som blivit mer lyckade än andra, så idag visar jag några favoriter en gång till.

vattnet kokar i köket och jag väntar på att liten ska vakna och på att Hugo snart ska komma hem. ännu en vecka har gått och snart är hela året slut. trots att det känns som att det var nyss det började.

en av mina grannar har satt upp juldekorationer som lyser så starkt och galet att de skulle kunna framkalla ett anfall. en annan hade spikat upp ett tomtehuvud på sin ytterdörr som Ebbe-Lou stirrade på varje gång vi skulle gå förbi. nu är den borta, kanske tyckte någon annan att den såg lika läskig ut som jag gjorde.

vi har ingenting uppe som vittnar om jul, men så fort vi klistrat upp namnet på ytterdörren är det jag som beställer hem en gran. vi har inte haft någon sedan jag var gravid eftersom vi helt enkelt inte orkade efter bröllopet förra året och bestämde oss för att låta julafton vara en vanlig dag bara.

dessutom renoverade vi badrummet så hur mycket glitter och julkulor vi än hade strösslat runt i lägenheten hade vi ändå inte kommit närmare någon känsla av jul. men detta året ska jag bannemej ha allt som hör till.

0
hos oss personligare.

vi ska flytta.

det verkar som att vi har haft turen på vår sida, igen.
lägenhetsbytet vi ansökt om ser ut att gå vägen.

men först ska en lägenhetsbesiktning göras.
en slags kontroll, försäkran om att vi inte har…
ja, jag vet inte. slagit den i spillror, kanske.

när det är gjort ska vi skriva kontrakt.
och förhoppningsvis flytta snart.

jag är redan där. inte alls kvar här.
just nu skruvar jag upp en hylla
i vardagsrummet.

ställer ut mina växter,
radar upp pennorna
på skrivbordet.

i tankarna.

funderar, resonerar mycket
med mig själv om väggfärger.
om en vi haft och om en vi har.

den grå vi hade på vår förra plats
i både sovrum och vardagsrum
var så mjuk där solen inte låg på.
men i varmt ljus blev den nästan
beige.

och jag gillar inte beige.

i den här lägenheten har vi målat
väggarna gröna.

när det är ljust ger de mig energi,
fyller min själ med färg.

när det är mörkt drar de ner mig,
gör mig trött och tar all min kraft.

kanske blir det en ljusare variant
av den gröna i ett soldränkt sovrum.
och kanske blir det den grå i köket
som bara har morgonsol.

vilket bekymmer
vilken huvudvärk.

– den allra finaste
jag har, just nu.

 

0
hos oss vardag

micro management needed

min man brukar tycka att jag har ett litet problem med kontrollbehovet.
micro management,  tror jag det är han brukar säga.

visst, jag håller med till en del. det kan gå lite långt ibland.
särskilt vad gäller inredningen.

så igår gav jag honom fria tyglar.

du måste kolla vart den hamnar, sa han om hyllan som skulle sättas upp.
nämen du fixar det, svarade jag. trodde jag. för att sen upptäcka att han
satt den så högt att den hånglar med taket.

och idag vaknar jag till att Trump blivit president.
vad är det som händer egentligen.

ps. ni skulle gärna fått se resultatet av hyllan, men min kamera kan inte
zooma ut så långt. jag skulle behöva ett teleobjektiv för det.

0
hos oss personligare.

när siffrorna blir till människor.

kanske låter vi det alltid vara så här. sovrummet i vardagsrummet.
förresten, kanske flyttar vi snart igen. en ansökan om ett lägenhetsbyte
med en annan familj har gjorts. men det tar mellan 4-8 veckor innan vi
får svar. svårt, tråkigt, trist.

jag vill tacka er för alla fina svar jag fick i det här inlägget.
så oerhört fint att ni tog er tiden att skriva till mig, både här
och på mail. jag blev ganska ställd av all den värme ni gav mig.
fick också mer lust att skriva igen. ibland behöver man väl bara
en vänlig knuff i rätt riktning, som jag fått nu. finns det någon mer
som vill ge mig lite återkoppling så är det fritt fram.

tack, än en gång. ni är bäst.

0
hos oss

om att prova sig fram.

det flyttas omkring mycket här just nu.
skulle tro att det är nu jag börjar bo in mig på riktigt.

provar olika konstellationer hela tiden.

nu står sängen i vardagsrummet eftersom vi tänker
att Ebbe ska börja sova ensam.

hans rum ligger vägg i vägg med det rummet
så då är det inte många steg fram ifall han vaknar.

och så hör jag dessutom minsta gäspning,
vilket ger mig ett lugn.

så småningom ska vi börja måla i hans rum
och i det som ska bli vårt riktiga sovrum.

men inte än.
just nu trivs jag så här.

0