ett secondhandtips, mina fynd och om hur vi gör på veckorna.

det har gått fort att hitta rutiner med barnen. Hugos föräldraledighet tog slut när Signe fyllde sex veckor och efter det började vardagen lite mer på riktigt. om jag var nervös? ja, lite. om det varit jobbigt? ja, ibland. om det har gått bra? ja, ja, ja.

det gick fort för mig och Ebbe att återanpassa oss till varandra igen – det är Hugo som har tagit det mesta med honom de senaste månaderna, så en del av min oro låg i hur det skulle gå att hitta tillbaka. men det visade sig vara enklare än jag trodde och nu är både jag och Ebbe trygga i hur våra dagar ser ut.

måndagar och fredagar är han hemma med mig och Signe och då är Hugo hemma tidigt, runt två. tisdagar, onsdagar och torsdagar lämnar och hämtar jag honom på förskolan och de dagarna kommer Hugo hem vid fyratiden.

det är så tacksamt för de femton timmarna som han får vara på förskolan under veckan – att han får leka med sina kompisar, sjunga, dansa och göra sånt som en treåring ska göra. sådant som jag inte kan erbjuda honom. jag tänker också att han behöver få göra sådant som bara är hans och som han inte behöver dela med oss eller med Signe.

och han verkar trivas med det upplägget.

det är också lite lyxigt just nu med de där femton timmarna, för mig. för Signe är ju inte så in i dödens krävande ännu vilket innebär att det finns tid över att göra sådant som jag tycker om. som att åka till Pingstkyrkans secondhand i Mölndal, vilket jag gjorde i onsdags tillsammans med Sofia och hennes bebis som är några veckor äldre än min Sigge.

det var väldigt mycket folk som hängde på låset så det verkar vara ett populärt ställe. jag tyckte det var helt okej och var mer än nöjd med det jag hittade. förutom det på bilderna köpte jag också en brödlåda. jag tror att hela kalaset landade på tre hundra kronor, det som “kostade” var Arabia-kannorna för 175.

så fredagstips då; Pingstkyrkans secondhand i Mölndal – välsorterat med rimliga priser och ett helt okej utbud. bara öppet på onsdagar och lördagar.

6

jag är en skog i en vas.

– ända sedan jag målade sovrummet lila har jag blivit så hungrig på färg igen. helst skulle jag vilja måla en regnbåge med rollern över hela lägenheten men jag förstår att jag måste hejda mig. Hugo må ha rätt så hög toleransnivå för mina kreativa projekt men där tror jag gränsen skulle gå. och på tal om kreativa projekt, det känns som att hjärnan kommer explodera av dem just nu. vad är det frågan om, är det solen? är det för att jag inte kan använda båda händerna mer eftersom Sigge alltid hänger i den ena?

– precis innan jag somnade igår kom jag på att det är så enkelt att vara zen just nu – Signe är ju bara sju veckor, solen skiner och gud vet allt. ska bli spännande att se hur zeeeen jag är om ett par månader när hon kräver mer och jag börjat bli lite uttråkad av att bara mamma mig hela tiden. jag förutspår minst ett mindre (större) sammanbrott någonstans när höst möter vinter. hehe. men det tar vi då.

– jag har börjat se mig bakom axeln och blicka tillbaka mot 90-talet, utan att egentligen veta varför. min mamma, eller kanske var det min pappa, hade ett par koppar med grön kant och ett mörkrött äpple målat mitt på som jag inte kan sluta tänka på. jag undrar vart de tog vägen?

– Ernst. I love you.

– just det; kan man få vara så fräck att man ber några till klicka i här nu när allt går så bra? jo men det får man, tycker jag.

bildkällor finns här i min pinterestmapp stuff.pretty och rubriken verkar ha kläckts av Waldersten.

5

nu så! vi provar en gång till.

så, jag har fått höra från lite här och var att enkäten inte verkar fungera för ganska många så jag provar en gång till med en länk till den istället – tryck bara här istället så borde det gå. jag har också uppdaterat den inbäddade länken.

det här går som tidigare sagt ganska fort, jag vill mest ha lite feedback om vad ni tycker och tänker. om jag når er så som jag hoppas. det är alltså ingenting som har med “målgrupper” eller annonser att göra, utan det här är bara för mig. ingen annan. och vill ni så får ni JÄTTEGÄRNA berätta något om er själva på sista raden, men det är högst frivilligt.

och just det hörni, så jävla fint att så många av er vill ge mig den responsen jag ber om, tack tack och tack för det ♡

Skapa en egen enkät för användarfeedback

0

tempo tempo, kom igen, skynda på, vi hinner, vi ska bara, carpe whatever.

41014677015_d05a5de1d5_h 40107049660_e9fc39ed92_h

gå upp, dricka kaffe, måla naglarna, klä på barn, ta en dusch, dricka kaffe en gång till, packa vagnen och hinna med bussen till Lindholmen.

vi hade kunnat gå men man lär sig  vara restriktiv med aktiviteter när man hänger med en treåring. på grund av den lillas tålamod och ens egen ork. skala ner, planera, prioritera.

Lindholmen street food market var bra, god mat och glad stämning men kanske inte något jag rekommenderar för någon med en på tre år och en på trettio dagar.

tur att vi var fyra vuxna som kunde bolla och balansera ansvar för barn mellan varandra.

håll i handen och helvete vi måste tvätta den där kepsen. ska vi ta en selfie och tror du hon är hungrig.

fajitas, Frida Kahlo-pizza och cava. rekordhög ljudnivå, lite konst och några skopor glass sen tackade vi för oss och åkte båt till Stenpiren för kaffe, tårta och päronjuice på Brogyllens soliga uteservering.

en Signe som inte kunde komma till ro och en Ebbe-Lou som började åla runt på och under stolen. nu är det nog dags för oss, tack för idag, Ebbe sluta gapa, såja såja Signe.

på vägen från ytterdörren till sängen kravlar jag mig ur mina jeans, drar av mig tröjan och kastar örhängena på nattduksbordet. sen kraschar jag och sover i flera timmar.

helg plus nya livet alltså.

herregud.

3

om att förstå den nya tillvaron.

magnolian blommar, körsbärsträden blommar. Hugo och jag har börjat äta frukost tillsammans igen, så som vi gjorde förr, vid ett uppdukat köksbord. med oss finns alltid Signe, i min famn.

om Ebbe-Lou inte redan är på förskolan så dyker han upp lite då och då, tar en ostskiva eller en smörgås med sig och smiter tillbaka till sin plats i fåtöljen och till Pyjamashjältarna.

det här är en del av den, av vår nya vardag. av det nya livet, igen. för det är vad det är nu – ett nytt liv som tar form, nya versioner av oss alla. men jag har, liksom alltid, genast försökt återgå till det jag känner till och jag förstår nu att jag återigen nästan körde mig själv in i väggen, ner i botten när jag åkte hem från Östra dagen efter operationen och därefter försökte fortsätta som om ingenting särskilt hade hänt mig.

morgonen efter den första natten hemma, två dygn efter förlossningen, ville jag ut. vi kom ner till apoteket innan Signe blev otröstlig i vagnen och Hugo fick skynda sig tillbaka hem med henne.

en stund senare kom jag efter, med en bunt blommor i famnen. långsamt långsamt fick jag gå eftersom varje steg ekade i mitt snitt. det kändes som en seger då, men inte nu. varför kunde jag inte bara stannat hemma lite till? vad var det som var så viktigt där ute egentligen? viktigare än att återhämta mig?

som en osynlig spark i solarplexus började ångesten komma. mer smärtsam än jag någonsin upplevt. jag blev med panikångest i tid och otid.

men allting var ju bra?

hormoner, tänkte jag och tog djupa andetag. till slut var det så återkommande att jag började luta mig mot att jag fått en förlossningsdepression. tills jag slog huvudet ihop med en av de vettigaste personerna jag vet och insåg att jag inte alls har en förlossningsdepression men däremot en livskris.

livskris.

det låter så hemskt, så illa. men jag tycker inte det är så farligt. en depression skrämmer mig mer för det är ett snårigare träsk att hitta ur. en livskris handlar om att ifrågasätta, om att omvärdera och om att utvecklas. det är svårt och ibland gör det satans ont men det skrämmer mig inte.

jag är 31 år gammal och jag har två barn, jag är inte färdigutbildad, jag är gift, jag pensionssparar och lever vuxenliv. var jag för ung när jag fick barn? kommer jag och Hugo alltid att hålla ihop? varför känns plötsligt de tio åren mellan oss så mycket mer än tidigare? är jag en bra mamma? tänk om jag råkar förstöra TVÅ människor? vem ska Signe bli?

varför känns det som att alla andra har en så ordnad tillvaro? blir jag färdig med min examen för sent? kommer det ens att bli någonting av mig? tänk om jag blir tvungen att gå tillbaka och montera bilar på Volvo, skumma mjölk eller stå på en vikarielista? tänk om all studietid varit förgäves? hur är man en tvåbarnsmamma, jag har ju precis lärt mig att vara mamma till EN?

vi borde städa oftare, laga bättre mat, varför är min klädstil så rörig, när slutar bäckenet säga stopp och när ska vi hinna städa förrådet? kan jag ha den här tröjan igen och när kommer jag kunna ha den där kjolen jag köpte precis innan jag blev med barn?

vem blir jag den här gången, hur ser en tredje version av mig ut?

frågorna var i princip likadana efter att jag fått Ebbe-Lou. omställningen blev tvungen att utvärderas, spelreglerna var plötsligt annorlunda och allting hade flyttat lite på sig åt ett annat håll. till och med allt jag kände till behövde vändas och vridas på.

men jag glömde bort det, hur det hade varit den där första tiden med identitetsskapandet. och med det där nya livet som plötsligt skulle stöpas i en ny form.

istället försökte jag tvinga mig tillbaka in i det som varit innan den tredje april. trots att ingenting längre är eller någonsin kommer att bli sig riktigt likt igen.

7

artilleriet ur tre andra vinklar än den vanliga.

jag blev 31 i måndags, på aprils sista dag. och för andra året i rad fick jag rätt så generösa presentkort på Artilleriet, så jag har varit där en sväng och plockat ihop lite saker jag gillar. Hugo rullade runt på Signe i vagnen över kullerstenarna medan jag tog den tiden jag behövde i butiken.

jag rörde mig bara inne på köksavdelningen för det är där jag tycker dem är som starkast i utbudet. resterande är lite väl…tungt och kanske till och med lite tråkigt. och dyrt, väldigt dyrt. deras kampanjbilder är alltid magiska i sin styling men det är ju svårt att få ihop något sådant i verkligheten, hemma hos en själv.

men deras detaljer till köket är en helt annan femma. dem styr jag gärna upp mitt köksbord eller mina hyllor med när som helst.

2

min pinterest.

här hänger jag rätt mycket just nu, på Pinterest. så som man gör när man har en bebis på armen jämt.

allt möjligt som kommer i min väg sparas…

…och så en hel del klädinspiration…

…och inredning, naturligtvis.

plus lite annat som hör till jul, kalas och barn.

ja och så lite mer inredning.

och vill någon följa mig där så är det bara att klicka här.

5