Browsing Category

mamahood 2.0

mamahood 2.0 mamahood.

vecka sju.

när Hugo gick på semester gick Ebbe på tvåårstrots de luxe. vi var helt utmattade vissa kvällar och bara stirrade rätt in i väggen. det var s å svårt. vad vi än gjorde så fungerade det inte. men så över en natt kom han igenom den fasen och ut på andra sidan som en liten sol. tålmodig och lättsam. det eviga livet med barn – ingen period varar, på gott och ont.

men det som hänt nu kunde inte komma lägligare. min medicin mot illamåendet hjälper men inte helt. skulle mer vilja säga att det lindrar. dessutom är jag konstant trött och känner mig väl inte på topp. men Ebbe verkar inte ta någon särskild notis kring det hela. han håller sig mest omkring mig och leker där jag är. pussar och ropar UUUUUPP när han vill något och parkerar sina bilar på min mage. världens bästa, finaste, lilla människa.

det är ju inte så att vi inte gör någonting alls. vi gör smoothies, ser på film och ibland går vi ut och äter lite glass i solen. men det är när Hugo kommer hem som det blir riktigt roligt – när de går ut och leker ordentligt.

nästa vecka börjar han på förskolan igen, jag ska läsa till en tenta som jag inte hann skriva förra terminen. då får han leka med andra barn och göra lite annat i ett par tre timmar om dagen. jag tror det blir bra så, med en mjuk start.

idag går jag förresten in i vecka sju. jag och mini har lyckats hållt ihop en vecka till, hurra. jag kan inte äta kött längre och inte heller dricka kaffe. det enda jag vill ha är mineralvatten och frukt. igår åt jag upp en hel vattenmelon. jag drömmer konstiga saker hela nätterna och har redan börjat gå upp och kissa fler gånger per natt. allting börjar så mycket tidigare den här gången än när jag väntade Ebbe. det är nästan så jag börjar undra om det är fler än bara en där inne.

5
hos oss livet mamahood 2.0 mamahood.

ett, två, tre.

– jag har väntat länge på olivkvistarna och tog alla som fanns i butiken förra veckan, tillsammans med en trött dahlia och ett par blodtoppar. skyndade ner dem i en glasburk utan att dra bort alla små blad som hamnade under vattenytan. man kan inte vara ett proffs jämt.

– i lördags kom Malin och Jonathan över med tvillingarna, som fyller två nästa månad. Ebbe var överlycklig men övertrött. han skrek och härjade för glatta livet tillsammans med de andra två. men man såg på ögonen att han var helt slut egentligen, för det är vad man blir när man varit vaken i 16 timmar och vägrat sova middag. jag fick natta honom i min famn, vagga honom precis som när han var liten. han protesterade med slutna ögon men somnade bara ett par minuter senare och sov hela natten.

– jag mår katastrofalt. Hugo kom hem tidigare idag för att vara med den lilla. men från och med imorgon blir det bättre – jag har pratat med barnmorskan idag, som ordnar Lergigan comp åt mig att hämta ut. jag fick en bra känsla när jag pratade med henne, ser fram emot att få komma dit på besök i september. en av mina äldsta vänner arbetar i receptionen på en barnmorskemottagning, så hon satte genast igång med att boka in mig på inskrivning och ultraljud så fort jag fått ett plus. så vansinnigt fint att få dela den här graviditeten med henne även på det här sättet.

5
mamahood 2.0

vecka 6 och ett vallmofrö till hjärta

35659138246_a9d5d18696_h

jag är fortfarande gravid och går in i vecka 6 idag och hittills mår jag bra. trots illamåendet som slog till rejält idag, trots att jag är lite mer trött än innan och trots att jag har börjat känna av foglossning vid höfterna.

i regel tänker jag inte särskilt mycket på det, vilket inte är så konstigt – det är ju inte så mycket än. och jag vet ju inte ens om jag kommer få behålla det. vecka 6, som sagt, det är ju knappt någonting. jag läste dock att det är runtomkring nu som hjärtat börjar slå, hjärtat som inte är större än ett vallmofrö. så kanske är det väl mer ändå.

10
mamahood 2.0

om att vara gravid igen.

35496178194_d4e52fab6b_h

det känns annorlunda, redan. den här graviditeten börjar på ett annat sätt än den med Ebbe-Lou gjorde. jag går in i vecka fem och har redan börjat må illa, nästan somnat på en parkbänk i Trädgårdsföreningen och jag kan inte äta några särskilda mängder mat utan att må illa. när jag vaknar är magen mjuk och platt (nåja, plattare) och på kvällarna är den stenhård och påminner om en som redan hunnit gå ett par månader och jag tycker den är som allra finast då, när den ser ut som en liten badboll. men alla ‘krämpor’ är ännu sådant som bara kommer och går och ingenting som står i vägen för vardagen, till skillnad från sist.

med Ebbe mådde jag riktigt bra fram till vecka 9 och sen fortsatte det utåt ungefär fram till slutet. men ja, allting kan ju förändras och ingenting går riktigt att förutspå när det kommer till det här, det har jag ju förstått. dessutom är det ju så tidigt att vi kanske inte ens kommer hela vägen. man vet ju aldrig.

när jag plussade var jag så glad att jag började gråta och sedan dess har jag gått runt och upprepat att jag är lycklig. för det är jag. jag är inte bra på att hålla igen och inte ta ut glädjen i förskott – kompromissen är att jag gör det med en stor dos realism vid sidan av. därför är det svårt att inte vara öppen och berätta om det. jag vill inte vara rädd och krampaktigt gå runt och hålla i min hemlighet för mig själv för att kanske… och om det vill sig illa så kommer jag förmodligen vilja prata om det med.

jag ser verkligen fram emot att få revansch på min förra graviditet – att dela den med mina vänner, att dokumentera mer och att njuta mer av den så gott det går. och jag längtar efter att få ta fram alla lådor med kläder vi hade åt Ebbe. jag har sparat allt – babynestet som min kusin sydde, leksaker, bodys – ja allt. det är ytterst få saker vi kommer behöva köpa.

visst märker ni, att jag går igång på det här? att jag är glad? att jag är uppe i det blå och att framtiden liksom bubblar ur mig? jösses, jag hoppas det här går vägen, att den här graviditeten får fortsätta. för i så fall tror jag att tiden framför mig kommer att vara oerhört fin.

ps. ja, hela outfit-idén har jag klippt från Elsa Billgren. omöjligt att låta bli när jag redan hade allt till den här ursnygga kombinationen i garderoben.

 

5
mamahood 2.0

jag plus en till.

kanske är det nu, sa vi, kanske är det nu som den bästa tiden är. och ett par veckor senare blev jag ståendes med ett svagt litet streck som berättade att någon börjat växa där inuti magen.

det är tidigt och det handen kupar sig runt är en mage som bestämt sig för att börja puta redan nu, trots att det faktiskt mest är jordgubbar och wienerbröd som för stunden upptar störst plats där inne. det som är allra viktigast är ännu ytterst litet.

kanske blir det ingenting alls, jag vet. men jag hoppas så innerligt att det här blir allt.

19