Browsing Category

mamahood.

mamahood.

milstolpe

 

33165005065_f6c74b47a1_h

32319804704_66f96c5b0e_h
ikväll sitter här en mamma
som kommer ha svårt att sova inatt.

därför att imorgon börjar han,
den lilla fina, på förskolan.

vår värld
den blir en annan.

och hans värld,
den kommer att
bli större.

det är lite
som om vi haft honom
för oss själva.

fram tills imorgon.

men jag är inte orolig, ängslig
eller rädd.

för jag ser hur han springer
till barnen på lekplatsen.

hur de förtrollar honom
på spårvagnen.

hur han tar dem i handen,
klappar mjukt på kinden.

hur han kramar om,
med sina små armar.

som om han vill berätta
att hej hallå här är jag
vill du leka.

8
hemma. mamahood. vardag

om kommande inskolning och mina träd.

den där förkylningen, den slog hårt. men nu är jag nästan helt bra igen. så jag har städat mitt skrivbord, skrivit en lista på vad som ska göras och ikväll är det slut på att vara sjuk och dags att göra MKV-saker igen.

den här veckan ska vi prova att följa ett recept om dagen, för att få någon ordning här hemma. det är allt för ofta som någon av oss står och river allt ur kyl, frys och skafferi, i hopp om att hitta något till lunch eller middag, i sista stund.

den här veckan börjar dessutom inskolningen på förskolan. jag trodde jag skulle må sämre och vara mer orolig än vad jag är. men det känns helt okej. Ebbe-Lou VILL vara med andra barn och det ger mig ett lugn. det övertygar mig om att det här är rätt, att det kommer bli bra. och jag behöver få tid att läsa och Hugo behöver jobba, så det finns egentligen inga andra alternativ ändå.

som jag har förstått det finns det olika typer av inskolningar men vår håller på i ungefär två veckor. de två första dagarna är jag och Hugo med lite kort (vi tar inskolningen tillsammans), nästkommande två dagar ska vi lämna honom där, utan att vi är kvar alls, och hämta efter 1.5 timme. just det här är jag lite skeptisk mot.

sen kommer några dagar som vi är med igen (till efter frukosten) innan vi säger hejdå och sen hämtar efter lunch. därefter har jag för mig att vi ska hämta honom efter att han vilat eller om det var efter mellanmålet.

jag är inte helt säker på att den här ordningen känns riktigt logisk. men jag antar att jag kommer få klarhet i hur de tänker på onsdag. det finns säkert en eller flera rimliga tankar bakom det hela.

förresten, något helt annat – mina träd. de tog så mycket stryk av all flytt att jag trodde det var över, men de har börjat repa sig. jag har ställt upp dem på ett litet bord så att de inte ska behöva sträcka sig efter solljuset, planterat om dem i större krukor med ny jord och sprayar frekvent vatten på bladen för att de inte ska bli mer uttorkade än vad de blivit.

 

hoppas, hoppas det hjälper.

4
mamahood.

syltkakor med en liten.

32693165871_bcb2b23378_h

för första gången har vi ordentligt med snö. ett tjockt lager att trampa runt på och göra snöbollar av. jag tar fram ytterkläderna och Ebbe svarar med att kasta sig på golvet och skrika neeeeeeie. han  v ä g r a r  gå ut.

jag hänger tillbaka overallen. då skriker han åt mig igen, går och drar i den. jag tar ner den och han gör samma sak som innan. den där proceduren upprepar vi sen en gång till och ursäkta mig men jag blir så jävla trött på föräldraskapet just där och då. det är så svårt därför att det är så ologiskt.

sätter mig i soffan med en kopp kaffe och hämtar andan lite. vill han inte gå ut, så vill han inte. jag vill inte tvinga. letar istället fram ett recept och tänker att vi får prova någonting annat. någonting som är enkelt och snällt nog så han känner att han klarar av det. syltkakor.

jag ställer fram allt vi behöver och en stol så att han når. när han börjar upptäcka vad som pågår tjuter han så glatt att jag tror taket ska lyfta. fastän han inte vet vad som ska hända så vet han att någonting händer – att det finns en stol man får klättra upp på och burkar att peta och titta i. och att allt detta är till honom.

det är inte helt enkelt. mjölet yr och i eftermiddag ska Hugo hitta smet på de mest underliga ställen. men vi har roligt. han upptäcker, provar, utforskar och jag passar mig för att säga nej och ajaj. försöker ge honom fria tyglar i den mån det går och hela tiden är han glad och intresserad. fokuserad och nyfiken. allra roligast är det att hälla i socker och mjöl, att vispa med elvispen och såklart – att hiva i sig sylt, så fort jag vänder ryggen till.

2
mamahood.

ur en dag och om en framtid.

går du upp mumlar Hugo. jag svarar med att sätta mig i sängen. det är kallt och jag drar ihop mig lite som ett dragspel när fötterna når golvet. tar till slut sats och ställer mig upp i det kalla.

med raska steg, knappt hörbara, går jag in till Ebbe-Lou. där står han och pratar rätt ut i den tidiga morgonens mörker. som om han redan hade sällskap. han blir glad när han ser mig. jag tänder hans lilla lampa, drar gardinerna åt sidan. det är frost över allting utanför.

han ger mig sin filt, sin napp och höjer armarna mot mig. jag försöker hålla honom nära. men det är svårt med de långa benen och armarna. kroppen som inte längre hör till en bebis. utan till ett barn. när, när, när?

vatten, filter, kaffe, knapp. i den ordningen. mjölk, koppar, häll upp, häll i och ta med
till sängen. ner under täcket igen och börja dagen på riktigt.

sen följer telefonsamtal efter telefonsamtal. vi står inte längre i förskolekön. vi bekräftade inte att vi ville ha kvar vår plats, i det där brevet vi aldrig fick. det gör mig inte så mycket först för jag vill egentligen ha kvar honom hemma. men så kommer jag på att i januari måste jag vara någon annanstans.

jag kopplas mellan olika personer. den ena är trevlig, den andra är otrevlig och den tredje är ingenting alls. till slut reder det hela ut sig och jag kan börja fånga flyttdatum och sen  en flyttfirma. herregud vilka tråkiga saker att göra.

stänger ner min instagram, för jag orkar inte riktigt med ängsligheten. tar en paus. hejdå till alla likes. klär Ebbe-Lou i allt varmt, den nya gröna mössan skriker han högt och länge om. men jag är förälder och nu bestämmer jag. hand i hand går vi, min lilla och jag. snart är de dagarna slut och jag tänker mycket på det om kvällarna. jag önskar att jag inte haft så bråttom. att jag väntat med min ansökan och stannat hemma ett litet tag till. jag vill bromsa, stoppa. men Hugo lugnar, tröstar.

på öppna förskolan lämnar Ebbe mig. går och leker med andra föräldrar och barn. står en stund och tittar på, när han inte får vara med de stora barnen. nästan rycker på axlarna innan han vänder sig om mot någonting annat.

det kommer gå bra, tänker jag. det kommer gå bra.

0
mamahood. vardag

små bitar ur veckan som varit.

fy fan för vilken vecka det har varit.

några kvällar har jag suttit uppe länge länge för att komponera ihop ett arbetsprov
till en utbildning jag upptäckte av en slump, ganska sent, att en kunde ansöka till.
så jag hade tre dagar på mig istället för trettio. det talar ju för sig självt om hur det
kommer att gå.

mitt i allt började jag må som när jag var gravid med Ebbe-Lou. på torsdagen,
två dagar innan min mens skulle komma tog jag ett test som visade positivt,
trodde jag.

både Hugo och jag blev chockade men glada (nej vi försöker inte) och sen
besvikna när vi insåg att jag inte alls var med barn. sen kom mensen när den
skulle och kvar var vi, snopna och förvånade över vår reaktion.

på lördagen blev Ebbe-Lou riktigt förkyld,  för första gången i hela sitt liv.
han har varit lite snuvig och kanske haft en febertopp tidigare, men ingenting
särskilt ändå. men nu är han hes och lite trasig. jag och Hugo har turats om att
sitta med honom i famnen inatt, stått bredvid sängen när han varit ledsen och vi
inte har kunnat göra något mer.

och det är i de stunderna jag uppskattar som allra mest att vi är två.
som stöttar varandra, avlastar och finns där.

0
mamahood.

i världen som är vår.


29941739815_25b5daad5d_h
vi står varandra så nära, jag och min lilla.
synkroniserade, skulle man kunna kalla oss.

vi är mest sams hela tiden
och jag säger till Hugo
att han behöver aldrig
gå på förskola,
vi kan
stanna här
hela livet
.

ibland vill jag det.
att vi ska stanna här
hela livet.

tillsammans.

med badankor, Alfons Åberg,
och nappar i kastrullerna –
jag hittade en där igår, igen.

det kändes i hjärtat
när jag tog upp den
och la den på diskbänken.

jag vet inte varför
det gjorde så ont.

kanske för att..

jag vet inte.

allt jag vet
är att jag ville spara
ögonblicket.

behålla det
och behålla oss.

att han alltid
ska vara min lilla.

trots att jag vet
att det är så omöjligt.
att han ska gå sin egen väg.
resa jorden, livet runt.

och någon dag bli sin egen
sen kanske någon annans.

jag vet att det blir så.
men jag vill ändå
att han ska vara min.
min lilla.

för all tid.

0
mamahood.

om att möta behov och att hitta rätt.

vi är inte helt bra på att köpa saker åt Ebbe-Lou.
eller kanske ska jag säga engagerade. 

oftast väntar vi tills vi ser ett behov, ett intresse
och då försöker vi svara på det.

just nu är till exempel bilar och bollar roliga.
och att leka kök.

just det sista är vansinnigt roligt. så roligt att han
river ut alla kastruller och går sen runt med en i handen
och med en slev i den andra och bjuder mig och Hugo
att smaka på vad som tillagats.

så i helgen lät jag några beställningar gå iväg och när vi gick
en promenad i Haga hittade jag ett par fina små bilar som
det lekts med flitigt här varje dag nu.

med hem följde också den fina tröjan från Polarn & Pyret,
när vi köpte höstkläder åt honom. tycker så mycket om deras
färgglada plagg och har handlat där jämt sedan han föddes.

förresten, det här med att köpa höstkläder och leksaker för
första gången till någon, det är ju verkligen någonting särskilt.
liksom svårt, att veta vad man ska ha och behöver.

skaljackor, med eller utan flis, vinterjacka, höstjacka, kängor,
gummistövlar med eller utan foder, tumvantar, mössor, halsdukar
i den ena formen eller det andra. med vilka saker utvecklas en ettåring,
en 1.5-åring och vad leker alla andra med?

kan visa vad vi köpte åt vår lilla, någon dag, kom jag på nu.
kanske hjälper det någon annan som varit lika vilsna som vi.

0
mamahood. vardag

bland rävar och kaffe.

 

det regnar, jag läser böcker, Ebbe-Lou skriker
för full hals när han inte får som han vill.

det känns som tusen nålar bakom pannan
när han gör så men jag älskar det ändå.

för han vet, kan och vill.

och vi kan alla fara,
när vi ställer oss i hans väg.

vilket vi måste göra, därför att vi måste
vara föräldrar. som säger nej, stopp, appapp, 
NEJ.

det hör till att hindra honom
från att klättra upp på toalettstolen
och slå på kranen.

att vränga små lypsyl-korkar
ur fingrarna på honom.

och att hejda honom från att springa runt,
halka på det blöta badrumsgolvet.

vår kaffebryggare är tillbaka och jag brygger
kopp efter kopp. bäddar med lite sträva påslakan
som tvättades ur för länge sen.

regn, böcker och barn som vill.
vardagarna. som de bläddrar förbi.

mamahood.

en sorts kärleksförklaring.

den prickiga pyjamasen, de knubbiga händerna och den fokuserade blicken.
den varma nacken och den lilla frisyren som formades mot kudden inatt.

pratet, skrattet, rösten seglar in i bröstet och slår ner som explosioner, eld
och smällare.

min. vår. liten. älskade.

nej. känslorna låter sig helt enkelt inte tyglas med bokstäver idag.

mamahood.

bästa vänner, fingerfärg och livet med dig.

det är bara vi. Hugo är inte hemma.
till morgonkaffet tittar vi på Alfons Åberg,
sen klär vi på oss. jag lyfter upp honom på
toalettstolen, borstar de åtta små tänderna.
strumpor på, och skorna med. hejdå lägenheten
säger vi med vinkande hand.

jag hann inte äta frukost så jag köper med mig
från daMatteo. Jonna är redan där. hon tar vagnen
och jag äter min croissant och dricker mitt kaffe
på vägen mot Haga.

hon himlar med ögonen åt mig och ger mig några
väl valda ord när jag talar om min oro, om mina
sanningar som jag hittat på alldeles själv i mörkret.

hon vet precis hur hon ska göra för
att släcka den eld jag själv har skapat.
 
de leker i parken, Jonna och Ebbe-Lou. han tar henne
i handen och iväg på äventyr. då och då kastar han en
blick åt mitt håll men mest håller han sig inuti deras värld.

jag hör dem båda skratta och jag ser hur hon kastar honom
upp i luften, han skrattar så där tyst som man gör när ljudet
inte längre når ner i magen.

på vägen hem blir jag med två nya böcker, ett valnötsbröd
och en jordgubbsbakelse.

han somnar sen fort. jag dricker en kopp kaffe och äter min bakelse.
jag är ganska trött. det blir mycket usch, ajaj, nej, ta av dig skorna, 
ge mig den, jag älskar dig, du är bäst på en dag.

när han vaknar lyssnar vi på ljudbok. Lotta på Bråkmakargatan
fångar honom så att han bara står alldeles stilla och lyssnar i nästan
fyrtio minuter. eller ja, han sitter också, i sin låda.

vi målar med fingerfärg överallt. han förstår hur det ska gå till men
kan inte låta bli att se vad som händer om man målar lite på magen.
jag frågar om vi ska bada och han svarar med lyckliga ljud och ett
gapskratt.

i badet samsas vi med badankor och andra leksaker. länge blir vi
sittandes där, jag och min lilla älskade som mycket koncentrerat
häller ut vattnet utanför badkaret.

vilken vardag vi har ändå, med många skuggor och så men också
med så många fantastiska ögonblick jag aldrig hade velat vara utan.

älskade lilla unge. du är det bästa jag har.