Browsing Category

vardag

mamahood. personligare. vardag

april

med april kom blommande körsbärsträd, magnoliaträd och pioner. i mitt vardagsrum står den allra första, en ljusrosa liten näve som snart ska slå ut till en hopknycklad bunt volanger. med april kom hortensian och det lynniga vädret. det som varje år retar mänskligheten till fördärvet genom att först bjuda på de vackraste av vårdagar för att i nästa andetag ta dem tillbaka och kasta oss åter in i vintertid. aldrig pendlar man väl så ofta mellan hopp och besvikelse, som under april månad? jag väljer den ändå, framför alla de andra elva.

ikväll var jag på teater. först åt jag middag med en vän på en av långgatorna och skyndade sen med en kopp kaffe i handen genom Järntorget, för att hinna med båten över till Lindholmen. föreställningen släpade mig motvilligt sexton år bakåt i tiden och målade upp några av mina mardrömmar från tonåren. jag satt med tårar i ögonen under nittio minuter, blinkade upp mot taket.

i kylskåpet står två olika sorters tårtbottnar, för en gångs skull är jag ute i tid. på lördag kommer min familj för att fira mig, för att leka med Ebbe-Lou och för att göra sådant som jag förmodar att helt vanliga familjer gör vid födelsedagar. vi har på något sätt börjat hitta tillbaka, knyta våra lösa band hårdare. det blir hela tiden bättre. vi blir hela tiden bättre.

när jag hämtar Ebbe-Lou på förskolan säger jag nästan bara tack, hela tiden. därför att jag är så tacksam. för att de vet allt om varenda steg han har tagit under dagen, för att de skickar bilder till mig på honom, för att de anstränger sig så mycket mer än jag vågat förvänta mig. för att de tar så väl hand om det största jag har. ingenting jag någonsin tidigare haft i mitt liv, har gett mig en sådan huvudvärk som tanken på att han ska ha det bra, när han inte är med mig. han är allt. utan honom, finns ingenting. ingenting.

ibland har jag tänkt att jag ska göra någonting. bygga upp någonting här, på den här adressen. men det går inte. jag vill inte. för om jag är här, så kan jag inte vara där. och jag vill så mycket hellre skapa någonting i den riktiga världen. och internet kan aldrig bli en sådan.

jag håller handen på Hugos axel. drar fingrarna igenom hans hår, stryker lätt över det silverfärgade vid tinningen. det har blivit mer av det och mer av kråksparkarna kring ögonen. vi rör oss igenom livet tillsammans. han blir äldre, framför ögonen på mig och med sin hand i min. det finns en känsla i det som jag inte kan beskriva.  under dessa fem år har vi vandrat mil efter mil och vi har blivit till något alldeles annat än vi var för några månader sedan.

i rummet intill sover min familj och i mitt vardagsrum blommar snart årets första pion. och ikväll är det så bra som det kan bli. ikväll behöver det inte bli bättre än så här.

 

4
vardag

magnolia, äppelpaj, ‘åh waow’ och att hitta en balans.

– vi har helg och jag bakar en äppelpaj. två helger i rad har jag letat fram recept i mina nya kokböcker. ägnar sammanlagt timmar åt att laga mat. blandar och mortlar egen curry och låter köttet stå på spisen länge i den gula gjutjärnsgrytan jag köpte en sommar i Strängnäs. följer recepten till punkt och pricka, höftar ingenting. jag bara gör, jag bara följer. ställer fram alla ingredienser och gör precis så som Tommy Myllymäki, Mange Schmidt, Per Moberg och Mia Öhrn säger åt mig.

– jag är inte säker, men jag tror att någon en gång i tiden planterade ett magnoliaträd utanför fönstret till Ebbes rum.

– det regnar nya ord ur munnen på Ebbe-Lou. fönster, lampa, hjul, tack, varsågod, åh waow. ibland längtar jag efter att han ska börja prata mer. ibland efter att han ska prata mindre. det alltid så komplexa i att vilja se någon växa upp, men samtidigt vilja stoppa tiden.

– jag överger fredagsbuketten och tillämpar istället måndagsblomman. om det är någon dag som kräver lite mer liv så är det veckans första dag. dessutom spenderar jag så mycket tid vid mitt skrivbord på veckodagarna och på helgerna är jag knappt hemma alls.

– ibland tänker jag att jag måste sluta skriva här. eller att jag måste börja skriva mycket enklare. varje inlägg tar så mycket tid, så mycket känsla och så mycket tanke. så mycket av mig. men jag har svårt att vänja mig vid det lättsamma, ytliga. men jag kanske bara får lära mig, att allting inte kan vara sådant som känns. att ibland räcker det med en anteckning.

– istället för musik har jag börjat lyssna på podcasts. egentligen har jag lite svårt för dem, många människor är så ointressanta. men Konversation tycker jag om. jag lyssnar på den när jag åker buss, när jag korsar spåren vid Grönsakstorget, när jag köper mjölk och våtservetter, när jag promenerar hem från spårvagnen.

– jag målar möbler och spikar upp tavlor. det börjar bli fint.

5
vardag

om röda hus med vita knutar och hundar med blöta nosar.

vi åkte ut på landet någon gång under påsken.
för att umgås med min familj, för att grilla över en
engångsgrill och för att dricka påskmust.

en del av mig älskar det här med lagårdar, hästhagar
och röda hus med vita knutar mitt i en skog.
jag har länge önskat att få bo så här.
fram tills nu.

det var någonting med ensamheten,
med det ödsliga, tror jag, som fick mig
att ändra mig.

Ebbe-Lou levde livet, så som man gör när man
nyss fyllt två och har en hel värld att upptäcka,
en hel värld som innefattar hundar att klappa,
jordgubbar att äta och trappor att springa i.

medan alla andra tog sig an honom
gick jag och min lillasyster ut tillsammans
med en av hundarna.

för att se mig om och för att min astma
eskalerade inomhus – jag tål inte längre djur.
kan inte andas ordentligt när de kommer för nära,
för länge.

ändå kan jag inte låta bli att klia bakom örat
eller låta en liten nos försiktigt nudda vid min kind.
det ger mig alltid ett par sekunder av något obeskrivligt
som inte går att få av någon människa.

4
vardag

artilleriet, temafest, söndagsdejt och ett nytt skrivbord.

det är lördag och vi är bjudna på födelsedagsfest. temat är högtid och jag ska vara midsommarafton. Hugo ska vara nyårsafton och har en kostym han limmat glitter och stjärnor på. han har dessutom gjort en struthatt av aluminiumfolie och när jag ser honom med allting på, kvällen innan, skrattar jag så tårarna rinner.

jag vinkar hejdå efter frukosten på Alkemisten och tar spårvagnen till Brunnsparken. de ska gå vidare till lekplatsen och jag ska köpa nya skor. återigen köper jag ett par röda, men den här gången blir det en sorts sandaler istället. jag går in på Bunches och kommer ut med tre buntar blommor, köper presenter på Artilleriet och tar spårvagnen hem från Grönsakstorget. solen skiner men i skuggorna ekar fredagens händelse.

mitt i pannkakslunchen plingar det på dörren. in stormar Charlie, som kommit med farfar för att vara med Ebbe. den lilla tappar allt fokus på pannkakorna och tjuter exalterat. när vi sen ska gå följer han oss inte till dörren, putar inte heller med munnen för en puss. istället vinkar han bara lite halvhjärtat innan han återgår till sitt favoritgäng.

kvart över sex vaknar han på söndagen och springer rakt ut ur sovrummet för att väcka farfar. Charlie möter honom med viftande svans redan i dörröppningen. de går till parken, jag dricker en kopp kaffe medan Charlie sover tungt bredvid.

när de kommer tillbaka åker jag och Hugo till en annan del av staden. vi går i ett par secondhandbutiker, vi äter tung pastalunch på Biscotti och dricker kaffe både där och på Marmelad. precis som förr.

med oss hem följer ett skrivbord och lite till. farfar tackar för sig och åker tillbaka till Skövde med Charlie och vi återgår till föräldraskap, middagsplanering och Nicke Nyfiken.

1
vardag

sekunder.

– jag tar ner en väska från det övre hyllplanet i garderoben. försiktigt, i väntan på besvikelse, trär jag en klänning över huvudet. den låter sig föras ner, över magen och över höfterna utan att protestera. jag har haft den i många år och sist jag bar den var jag någon annan. det handlar inte om kropp, inte om tråd men om identitet. om liv som levts och liv som levs. det krockar någonstans, men mycket tyst. som en mjuk mjuk, viskande kollision som ingen annan än jag hör.

– han säger pappa för första gången, dagen innan han fyller två.

–  klockan åtta ska jag skriva tenta. efter tjugo minuter är jag klar men vi får gå först efter en timme. jag åker spårvagn ner till Domkyrkan och promenerar till da Matteo i Victoriapassagen. jag köper frukost och sätter mig med den utanför, trots att det är kallt. vid mina fötter rör sig en liten sparv och fastän jag vet att man inte ska så släpper jag ner några brödsmulor.

– när jag duschar så varmt att kroppen blir alldeles röd, bakom det vita draperiet, funderar jag på katter som sitter under en soffa med gröna blänkande ögon och flygmaskiner som susar iväg under en rosa himmel mot horisonten.

– det är kväll och vi sitter kvar lite längre efter den sena middagen. mitt i samtalet hör vi Ebbe-Lou säga hejhå och pussa tåget, sen kör han det vidare över bordet.

– i en av Hugos konstböcker hittar jag en liten teckning på tunt, tunt papper. det är inget särskilt med den egentligen men jag vet att den kommer från någon som målade, drömde och bodde i Paris. en faster eller kanske gammelfaster. jag ramar in den och ställer upp den på mitt skrivbord.

3
vardag

en vecka med förskolebeslut, genusfotografen och en nygammal klänning.

–  jag har påbörjat ett projekt som varit vilande under en längre tid, så nu har jag ett stycke nymålad säng till Ebbe-Lou ståendes mitt i vardagsrummet. så småningom ska jag måla ännu mer. jag tror det blir fint. sängen blev i vart fall ljuvlig.

– idag fick vi klartecken från föräldrakooperativet – allt är färdigt och vi kan nu säga upp vår plats här. det var alltså så det fick bli. jag kommer skriva ett mer ingående inlägg om just varför vi valde som vi gjorde när tid finns.

– min lugg har börjat växa ut efter mitt tvångsmässiga klipp som sker varje november framför badrumsspegeln med en kass sax. och jag har äntligen lagt upp en klänning jag klippte av i somras men inte hann göra så mycket mer med.

– den här veckan ska jag ägna en hel dag åt att lyssna på föreläsningar om att kommunicera jämställt, normkritiskt och inkluderande. det hör inte till vår utbildning utan hålls av Nationella sekretariatet för genusforskning. en av föreläsarna är Tomas “Genusfotografen” Gunnarsson. det är så spännande och jag längtar så mycket.

5
personligare. vardag

vereco, keramik och en bra lördag som var.

det är den första lördagen det här året som solen väcker mig. jag hinner vara vaken en halvtimme innan mina två vaknar till. frukost till den lilla, frukost till oss, på med kläderna och ut. ut för att bada i solljus från alla håll.

vi går ner till Alkemisten och stöter på gamla bekanta till Hugo. de ska precis gå så vi tar deras plats. solen bränner igenom jackan, igenom mina jeans. Ebbe-Lou knaprar på en croissant och delar ut pussar och skratt. det är någonting nytt med honom, han är mer medveten än innan.

på vägen tillbaka svänger jag av och går hem till Jonna. jag ligger på hennes säng medan hon gör sig i ordning. det påminner mig om när vi var tonåringar.

vi går och äter lunch i saluhallen och jag känner rus av glädje strömma igenom min kropp – tänk att jag kan göra sådant här nu. den här våren är så olik de andra som varit de senaste åren, när jag var så långt ifrån mina bästa vänner. fri, jag känner mig fri.

precis som förr går vi ner till Emmaus. jag letar efter en jacka men hittar istället någonting annat – gröna tallrikar. egentligen ska vi inte ha mer porslin. men när jag nu råkar på de gamla franska Vereco-tallrikarna för en tia styck så blir jag tvungen att fundera lite på saken. eller jag funderar väl kanske inte så mycket egentligen, utan krafsar fort ihop de jag hittar. och kopparna, de får också följa med. en kopp med fat kostar också en tia.

jag går hem med mina fynd och packar upp dem i köket. Hugo diskar och Ebbe-Lou har precis sovit middag. han är alldeles varm och mjuk. det rufsiga håret har vuxit sig långtoch behöver klippas igen.

resten av lördagen går jag omkring med en bra känsla i kroppen. jag känner tacksamhet och uppskattning. att jag tycker så mycket om mitt liv just nu. det är som att allting faller ännu mer på plats än tidigare.

framåt, allting går verkligen framåt.

3
inredning vardag

tryggt men främmande men tryggt.

bilder:
historiska hem

det är något med den här platsen. med möblerna. på något vis påminner de mig om mitt barndomshem där det blandades hejvilt med tunga gamla möbler och kitschiga detaljer från 80-talet. där fanns bland annat också bitar från min farmors hem och vackra glas i kristall och andra detaljer som min mamma köpt under alla de resor vi gjorde.

på flera av bilderna kan jag se delar ur inredningen som jag vet precis hur de känns, när man håller dem i handen. och fiskbensparketten, takhöjden och de gamla dörrarna, de känner jag ju igen, från vår gamla lägenhet.

märkligt ändå att denna helt främmande plats kan kännas så oerhört mycket som hemma.

3
vardag

några favoriter, ett beslut, en seglare och ett litet tåg.

  • jag vaknade innan Hugo och Ebbe-Lou, av morgonsol. jag minns inte när det hände sist.
  • efter frukosten kom en målare som ska ta hand om tak, väggar och snickerier i köket.
  • jag var på ett möte med föräldrakooperativet igår och när jag kom hem tog jag ett beslut om hur vi ska göra med hela förskolekarusellen. när det var gjort bestämde jag mig för att lägga det åt sidan ett litet tag.
  • Hugo skruvade fast en hasp till kontoret = no more teckningar i mina kursböcker by Ebbis.
  • idag kom jag äntligen igång med min essä som jag ska skriva. det har verkligen varit svårt den här gången, att läsa på högre nivå. kämpigare, större uppförsbacke, svårare att hitta fokus. men idag lossnade det.
  • hela vardagsrummet har varit dränkt i sol sedan jag vaknade.
  • idag satt jag för första gången i år på en uteservering och drack kaffe. som sällskap hade jag en gammal seglare jag aldrig träffat förut. jag minns inte vad han hette men jag minns att hans namn betydde lilla tåget. fint.
4
hemma. mamahood. vardag

om kommande inskolning och mina träd.

den där förkylningen, den slog hårt. men nu är jag nästan helt bra igen. så jag har städat mitt skrivbord, skrivit en lista på vad som ska göras och ikväll är det slut på att vara sjuk och dags att göra MKV-saker igen.

den här veckan ska vi prova att följa ett recept om dagen, för att få någon ordning här hemma. det är allt för ofta som någon av oss står och river allt ur kyl, frys och skafferi, i hopp om att hitta något till lunch eller middag, i sista stund.

den här veckan börjar dessutom inskolningen på förskolan. jag trodde jag skulle må sämre och vara mer orolig än vad jag är. men det känns helt okej. Ebbe-Lou VILL vara med andra barn och det ger mig ett lugn. det övertygar mig om att det här är rätt, att det kommer bli bra. och jag behöver få tid att läsa och Hugo behöver jobba, så det finns egentligen inga andra alternativ ändå.

som jag har förstått det finns det olika typer av inskolningar men vår håller på i ungefär två veckor. de två första dagarna är jag och Hugo med lite kort (vi tar inskolningen tillsammans), nästkommande två dagar ska vi lämna honom där, utan att vi är kvar alls, och hämta efter 1.5 timme. just det här är jag lite skeptisk mot.

sen kommer några dagar som vi är med igen (till efter frukosten) innan vi säger hejdå och sen hämtar efter lunch. därefter har jag för mig att vi ska hämta honom efter att han vilat eller om det var efter mellanmålet.

jag är inte helt säker på att den här ordningen känns riktigt logisk. men jag antar att jag kommer få klarhet i hur de tänker på onsdag. det finns säkert en eller flera rimliga tankar bakom det hela.

förresten, något helt annat – mina träd. de tog så mycket stryk av all flytt att jag trodde det var över, men de har börjat repa sig. jag har ställt upp dem på ett litet bord så att de inte ska behöva sträcka sig efter solljuset, planterat om dem i större krukor med ny jord och sprayar frekvent vatten på bladen för att de inte ska bli mer uttorkade än vad de blivit.

 

hoppas, hoppas det hjälper.

4