Browsing Category

vardag

bröllopet vardag

november den 21

idag har vi varit gifta i två år. jag tittar ofta på våra bröllopsbilder och insåg idag hur illa mitt minne egentligen fungerar. länge grämde jag över klänningen, håret och sminket. varför engagerade jag mig inte mer i det? men så kom jag idag på att en av anledningarna till att allting blev svårt var när vi spikade vårt datum och jag insåg att allt jag drömt om plötsligt inte längre fanns kvar.

jag ville ha det enkelt, jag ville inte gå med i mallen. jag ville att det skulle vara på riktigt och inte så iscensatt. jag ville faktiskt inte ens ha en vit klänning men jag gav med mig för Hugos skull som ville annat. jag gjorde ju trots allt redan motstånd till nästan alla förslag han kom med. men pratade ni aldrig om det innan? kan man ju fråga, och det gjorde vi. det var jag som tvärnitade  i sista sekund.

alltid hade jag drömt om en vacker kyrka och en bakelse till klänning, en håruppsättning och kanske till och med en tiara. tills det var dags. då insåg jag att jag faktiskt inte tror på Gud, och att det inte kändes rätt med en präst. vår kompromiss där blev att vigas i festlokalen istället för i kyrkan.

inte ens ringarna blev rätt – jag har alltid föreställt mig en riktig prinsessring med en enorm sten, men när det väl kom till kritan ville jag bara ha en tunn guldring men jag hittade inte det jag sökte och fick ta en bredare sådan och en ganska bred diamantring till. tack och lov tappade jag bort dem dagen efter bröllopet och ett år senare hittade jag två ringar jag verkligen älskar. väldigt tunna och med bara lite, lite krimskrams på.

vilken karusell av ambivalens.

hela tiden kände jag också att jag var otacksam, att jag borde och så vidare.

förvånande nog tyckte jag också det var larvigt att det skulle vara så påkostat och dyrt bara för sakens skull. för första gången i mitt liv drog jag åt handbromsen i den frågan och ville inte.

till slut kom vi äntligen överens om vad vi skulle lägga pengarna på – maten, lokalen, blommorna och dekorationerna. vi hyrde in vintageporslin, gav floristerna fria händer, beställde en flott buffé och hade presskaffe från Johan och Nyström. och lokalen, fortfarande har jag inte hittat någon annan jag tycker är vackrare, ärligt talat. och fortfarande tänker jag på hur goda de små minipajerna med lemon curd var. och den goda champagnen som vi inte snålade på.

nu efteråt hittar vi fragment från vårt bröllop i tistlarna och i ranunklerna, i årets första frost och i kaffet från Johan och Nyström. vi skrattar åt mycket som gick fel men njuter fortfarande av allt det som blev rätt.

och jag, jag fick ju till slut det jag absolut ville allra mest med det där spektaklet – gifta mig med min Hugo. med min blixt.

4
personligare. vardag

fyrverkerier.

– jag har aldrig varit med om att tiden går så fort som nu. jag blinkar och plötsligt har sju, tio, fjorton dagar gått. det är en fin tid just nu.

– Ebbe-Lou pratar och pratar, min mage växer och jag har nu lite mer än hälften av graviditeten avklarad.

– min mamma lagar polsk mat åt mig och Hugos pappa kom med Charlie över en helg. han tvättade våra fönster och satt länge och lekte med Ebbe. jag pussade Charlie och viskade att visst blev det bra till slut.
det är så fint, allt det här – att ha familj.

– på Myrorna har jag fyndat klänningar till mig och små, små kläder åt den minsta som är beräknad att komma i april.

– Ebbe sjunger tipptapp akta dig och säger houlahouppa istället för Bolibompa. det är det gulligaste jag vet.

– förra veckan stod liljor på vårt köksbord och påminde om fyrverkerier.

– jag är tillfreds, med allt. för första gången på flera år.

6
mamahood 2.0 vardag

vecka 18

jag lovade mig själv att jag skulle dokumentera den här graviditeten mycket mer, så det är vad jag gör. och jag köper spjälsäng som Hugo bär hem och små koftor som brevbäraren kommer med.

och jag låter mig själv vara gravid den här gången – när jag är med barn blir jag till ett eget universum med ett eget solsystem och egna planeter. jag går så djupt in i mig själv och den här gången tillåter jag mig att stanna där.

förra gången ville jag bara tvinga mig själv tillbaka till ‘den riktiga världen’. men nu lullar jag mest runt med min mage, bryr mig inte så mycket om att jag glömmer mer än hälften av allt och jag tar emot mitt gravida jag mycket mer.

jag vet ju inte, om det här är sista gången jag bär ett barn – jag har börjat känna att två skulle räcka fint.

så jag låter de runda kinderna vara, jag unnar mig frisörbesök och croissanter. jag låter min familj pyssla om mig och försöker ta till vara på de dagarna som är bra.

12
hos oss inredning vardag

vardagskonst + desenio

det här inlägget presenteras i samarbete med Desenio

idag hörni, idag kommer jag med en rabattkod som jag fått ihop med ett samarbete, koden ”VARDAGSKONST” ger 25% rabatt hos Desenio mellan 31 oktober-2 november (gäller ej handpicked posters eller ramar).

jag har fått samarbetsförfrågningar förr, särskilt många när jag var väldigt aktiv på instagram. en del har varit skrattretande just för att de klätt sina erbjudanden i så himla illasittande kostymer. liksom sneaky. men nu har jag två som känns rimliga och bra, ett som ligger lite på is och så det här, med Desenio, och jag är så glad i dem båda.

när det kommer till väggkonst är jag för kräsen och för snål. jag är helt enkelt för petig och för ombytlig för att det ska vara värt för mig att lägga flera tusen på sådant här. och dessutom väldigt tveksam – tänk om färgerna ser illa ut i verkligheten, tänk om det känns glansigt och fult?

men så gjorde jag det här samarbetet med Desenio och svaret på de frågorna blev; inte alls. färgåtergivningen är toppen, papperet är liksom lite grövre och jag är väldigt nöjd med kvalitén. dessutom är priserna helt överkomliga.

och min favoritkategori är naturligtvis den här; den botaniska.

6
vardag

sockermålning, en vänskap värd att anstränga sig för och ett par stänk av rosa.

– min lillasyster har börjat på folkhögskolan jag gick på för flera år sedan. jag åkte dit för att bjuda henne på lunch på Tacos and Tequilas. det var länge sedan jag stod i hissen upp till det våningsplanet. under det året var jag nykär flera gånger om och gick jämt med huvudet i det blå. i min klass gick Sebastian som sen gifte sig med min äldsta vän Tove.

– jag introducerade sockermålning för Ebbe-Lou men var inte beredd på hur svårt det kunde bli att försöka ge en liten envis några direktiv. till slut blev jag tvungen att släppa taget och låta honom få utforska det hela själv. och tur var väl det, för hans sätt att måla på gav ett mycket vackrare resultat än mitt. rätt åt mig.

– nu när hösten är här, när jag mår bättre, när basen är lagd vill jag vältra mig i färg. jag började med rosa och ska nog fortsätta med gult.

– en morgon möter jag en av mina Lindor för frukost. croissanter, prinsesstårtor och varm choklad fyller vi bordet med på uteserveringen. våra första år ihop var något turbulenta, så som det kan bli när två personer vill ha det på sitt alldeles egna vis. men vi återfann varandra alltid, bandet oss emellan växte sig starkare och idag vet vi hur vi ska hantera det som kan bli svårt. få relationer är värda den sortens arbete men den här var verkligen det.

4
vardag

en kompott

dagarna, de bara går. jag är med Ebbe från tidig morgon fram till Hugo kommer hem. därefter klär jag upp mig, tar ett paraply under armen och pussar dem båda adjö och går ut för att träffa mina vänner. för att dricka (alkoholfri) champagne och äta pizza på Smörgåsbaren, för en sen middag på DubbelDubbel eller för en jordgubbssmörgås på Brogyllen.

med bussen åker jag över bron och ser ut över vattnet. den utsikten har jag sett så många gånger med alla möjliga himlar ovanför. den är bland det vackraste jag vet och jag älskar att bo på Hisingen just för den.

jag håller mig sysselsatt på dagarna med Ebbe-Lou också. borrar och sätter upp fler hyllor, tar ner ett par andra, betsar ett köksbord och går hem till Malin med tvillingarna. leker på lekplatsen och lagar middagar som Ebbe ändå inte vill äta. jag håller någon sorts ordning i våra rum och äter vattenmelon med vallmofrön.

när det finns en lucka lugn mellan mina projekt är jag ofta så trött att jag inte orkar göra någonting alls, så jag skriver inte, jag tänker inte. jag ligger bara raklång i vår säng, med fönstret öppet och lyssnar på ljuden utifrån en liten stund, med en kaffekopp på nattduksbordet som kallnar och medan Ebbe leker för sig själv ett litet ögonblick.

5
vardag

måndag med en båttur och Trädgårdsföreningen.

häromdagen åkte vi båt, det var Ebbes premiärtur som skulle visa sig bli mycket lyckad dessutom, fastän den var kort.


när båtturen var slut stod vi en stund vid Stenpiren med en missnöjd liten som gärna skulle åkt mer. själv blir jag sjösjuk bara av att stå vid hållplatsen, så för min del var det bra.

vi gick till daMatteo för att äta lunch och närma oss ett sammanbrott, alla tre. den där lille pizzaätaren börjar nämligen bli en rejäl utmaning när han inte får som han vill. plötsligt går han från söt gullrumpa till en hormonstinn och vansinnigt för bann ad tonåring.

här blev vi sen sams, över en glass och några kilometers spring innanför grindarna till Trädgårdsföreningen. mitt barn går helst ingenstans – han vill springa.


när någon började köra en gräsklippare blev han som hypnotiserad och jag passade på att pussa i nacken och på kinderna. nu för tiden är det nästan alltid NEJJJJJJJ annars. men nu tror jag inte han märkte något.

sen sprang han och Hugo i cirklar ett par kilometer till medan jag navigerade vagnen så långsamt att vi tappade bort varandra…

…och jag kunde låtsas vara en helt normal och ensam besökare som inte hade någonting alls att göra med gaphalsen bakom buskarna. eller ja, så normal som man blir med en tom barnvagn då.

sen drack vi kaffe på en bänk innan regnet föll och jag skulle skynda vidare för andra ärenden utan mitt gäng. ärenden som bland annat inkluderade tallriksfynd och prinsesstårta med Linda. helt klart en bra måndag.

4
vardag

kompromiss, lunch och paus.

36195228521_41b13ee212_h

Hugo börjar arbeta igen, jag har flera veckor kvar tills min kurs börjar. vi har börjat äta frukost vid köksbordet och varje morgon sitter vi här, brer smörgåsar, häller upp mjölk och säger sätt dig ner tills jag börjar minnas uttrycket myror i rumpan och tänker att kanske ska jag bara låta det vara, kanske kan han få studsa upp och ner på stolen, ner på golvet och sen upp på stolen igen.

kanske hör det till när man är lite mer än två och kanske ska man bara vara glad för att han ens stannar vid bordet. jag bestämmer mig för att nöja mig med det och frukosten blir plötsligt trevligare.

vi håller handen hela vägen till bussen och råkar bli alldeles för tidiga – jag ska hämta mitt nya id-kort men Skatteverket har ännu inte öppnat. vi går till daMatteo. han rör sig fritt inom ett begränsat område, säger HEJ till en blomkruka och alla som går förbi oss, håller sin croissant i handen och utforskar sitt utrymme. morgonsolen skiner mot oss.

på Skatteverket ser alla allvarliga ut och vi stör genast den tysta, tunga stämningen. Ebbe vill inte alls sitta i vagnen, han vill springa kors och tvärs och ropa HEJ åt alla han ser. när jag lyfter upp honom i famnen blir han så arg som en så liten kan bli, men jag släpper inte taget. säger att antingen håller han mig i handen eller så får han sitta i vagnen.

han vill inget av det och protesterar med sin högsta stämma men jag är obeveklig. vakten följer oss med blicken medan jag utövar föräldraskap och medan Ebbe helhjärtat går in i sin roll som förbannad och djupt kränkt snart två och ett halvt-åring.

som om det vore lagstadgat ser jag för jävlig ut på mitt id-kort. men det spelar ingen roll mer, det är inga snygga vakter som ska titta på det längre. det är mest de på postkontoret och kanske en biljettkontrollant som ska se det.

innan vi tar bussen hem går jag in på Brogyllen och köper med lunch åt mig – mandelsmör, jordgubbar och vallmofrön på valnötsbröd. det är det godaste jag vet.

när Ebbe somnar med magen full av köttbullar och mjölk gör jag kaffe, lägger upp min smörgås på en tallrik och låter axlarna sjunka ner. aldrig har en sådan stund betytt så mycket som nu.

6
mamahood. personligare. vardag

det blir bättre.

vi har inte gjort något särskilt den här sommaren, ändå har det varit en av de bästa jag haft. den var så lagom.

vi har åkt på utflykter, Hugo har visat mig Lidköping, jag har visat honom Falkenberg. vi har badat på äventyrsbad och i svärföräldrarnas trädgård, Ebbe har ätit vinbär och smultron han plockat själv och fått umgås med sin absoluta favoritperson – hans farfar.

för några år sedan skulle jag hellre dö än att ha en sommar likt den här. men allting förändrades när Ebbe föddes. han är det viktiga nu och jag uppskattar det stillsamma mycket mer. det betyder inte att vi inte gör sådant som jag tycker om, men jag har lärt mig att kompromissa och att vissa förväntningar inte går att möta.

jag har inte haft jättesvårt att anpassa mig till livet med barn och bär inte på någon särskilt mörk historia kring det. men vissa saker har naturligtvis varit svårare än andra. som vid ett tillfälle, minns jag, att jag trodde jag skulle bryta ihop av ångest eftersom det verkade som att hela mitt liv från och med nu skulle dikteras av någon annan in i varenda mikrodetalj. allting kändes ändlöst och jag hade så svårt att bara ta det till mig med ro.

det kändes som att vi ALLTID skulle behöva bråka om jacka, mössa, skor, kläder, lunch och ja, allt. att min ork och energi ALLTID skulle försvinna innan vi ens kommit utanför dörren. att vi ALLTID skulle behöva ställa in saker vi planerat för att något inte gått som planerat med typ sovtider och så vidare.

men det blev annorlunda. man lär sig att anpassa sig och samtidigt växer barn upp och livet däromkring blir lite enklare att ha och göra med. friheten kommer sakta men säkert tillbaka fastän det tar tid och kanske inte i precis samma form som tidigare. inget blir sig ju någonsin helt likt livet innan men att det blir bättre är den mest sanna frasen som jag hört under småbarnstiden.

 

5
vardag

8 frågor till er

det finns ett kommentarfält för den som vill lämna några ord och det finns en knapp i form av ett hjärta som man kan trycka på om man vill, men det här är en otvungen plats och jag är glad för sällskapet som jag har – jag ser ju på statistiken – att ni finns här.

och en gång bad jag om respons och fick den mest kärleksfulla, det var som att landa i ett litet nät av kärlek, sammanflätat av människor jag aldrig mött – vilket förstärkte min känsla av gemenskap här något så oerhört.

men nu har jag knåpat ihop ett litet frågeformulär för att jag skulle vilja veta vad ni tycker om den här platsen just nu, vad ni är intresserade av och när ni tittar in här. jag vill, då och då, helt enkelt veta mer.

det är 8 frågor allt som allt och ni hittar dem här nedan.

1