Browsing Category

vardag

vardag

på, av, på.

tio dagar senast ska man ha anmält sig till tentamen. tio. jag upptäckte den raden igår, när det var åtta dagar kvar. har aldrig missat något sådant, blev så paff. efter att ha läst in till sent på nätterna för att sen fortsätta på morgnarna så skulle jag inte få skriva? kändes så snopet. mailade kursansvarig innan och efter upptäckten; jaha, jag hann inte registrera mig, får skriva vid nästa tillfälle då. penslade på rött läppstift och åkte hemifrån.

en cortado och kanelbulle på daMatteo och en ny jacka. en blå. en sjal till det med, efter påtryckningar från Hugo. bonuscheck på 125 och jag fixar så du får tio procents rabatt. tack så mycket. gick ut ur affären i min nya jacka och bestämde mig för att måla fram ett kontor av den tiden jag skulle använt åt att läsa in resterande teorier.

när den lilla somnat målade Hugo hallen och jag målade rummet som tids nog ska bli till Ebbe. han har inget behov av ett eget rum, det finns ingen anledning att avvara så många kvadrat åt att stå tomt. överallt där vi är – där är han. ibland går han ut och sätter sig själv vid köksbordet och kör med sina bilar. annars är han i vardagsrummet med oss. han har en bit där istället, med alla favoritleksakerna. det räcker.

men det var en svår avvägning att göra, särskilt när de flesta barn (på sociala medier) verkar ha ett eget rum redan när de föds. jag kan visserligen förstå det om barnet ska sova själv, men vår lilla gör inte det. hans säng står fortfarande vid sidan om min och vi vill inte ändra på det. vi provade i den förra lägenheten men det var ingen hit, mest var det kallt att gå upp om han vaknade mitt i natten.

den här morgonen blev jag väckt med kaffe på nattduksbordet och ett mail från min kursansvarige; man behöver inte anmäla sig till första examinationstillfället, det är bara att komma.

 

 

1
vardag

guldkanten.

Ebbe är inte alls glad i att gå ut, han stretade hårt emot när vi stod i kör och sa man måste få lite luft. jag hatade också att vara ute som liten, satt hellre med näsan i böckerna, ritade eller såg på en film. men det tar emot att låta en (snart) tvååring sitta hemma framför Alfons Åberg en hel dag.

jag sitter vid skrivbordet och läser, det står mot fönstret. utanför ser jag mina två. den lilla är fortfarande inte med på noterna, förvandlar sig själv till spaghetti och ringlar ner på marken i protest. det ser så roligt ut när man tittar på, hur den lilla overallen och vintermössan plötsligt sjunker ihop och hur Hugo försöker lirka med honom. till slut lyckas han – Ebbe reser sig upp och börjar traska på.

de kommer tillbaka med semlor och tekakor, precis när det är dags för mig att ta en paus. jag ordnar kaffet och klipper ner mina ranunkler medan kaffekokaren gör sitt. Ebbe-Lou springer lyckligt omkring med sin tekaka och Hugo läser om något nytt program. in i lägenheten börjar våren lysa och jag tänker att det här är en fin stund på en tisdag. inte särskilt händelserik, inte särskilt extraordinär utan bara fin.

0
inredning vardag

att söka ordning i kaos.

 alla bilder kommer från historiska hem, som är min bästa plats i livet just nu.

vi har det rörigt här nu. köksluckorna hämtades förra veckan och köket känns nu som en katastrof. jag får ont i huvudet bara av att gå in där, det är för mycket i skåpen. dessutom läser jag inför min första tentamen och hinner inte måla varken hall eller kök. eller sovrummet, igen.

när jag har en stund över gör jag ingenting särskilt, jag bara finns. tar några andetag, sträcker lite på mig i soffan innan jag går över till dagens nästa moment.

istället för att göra någonting eget konsumerar jag hejvilt sådant som andra gör. men inte längre lika aktivt på Pinterest, utan på mäklarsidor. drömmer om ett färdigt, ordnat hem med tjusiga detaljer, en ostbricka och ett kök som är alldeles för litet för att laga någon mat i men som är s n y g g t.

och de där blå väggarna, de får hjärtat att banka hårdare; det fanns en tid då jag ville ha blå väggar, såpass att Hugo fick släpa hem 20 liter blå färg. men sen ångrade jag mig och färgen åkte ner i förrådet. men nu funderar jag ändå. tänker att kanske….

nåja får helt enkelt konstatera att det är tur att jag inte har någon tid över åt sådana här projekt just nu.

0
vardag

från en lördag.

lördagsmorgon och jag kan knappt öppna ögonen därför att jag är så trött. Hugo går upp med Ebbe och stänger dörren till sovrummet. det är fortfarande lite kärvt mellan oss sedan kvällen innan, vi var inte riktigt sams och det känns fortfarande, fastän vi inte hunnit säga något till varandra än.

han kommer in med en kopp kaffe till mig ändå och jag hör Ebbe röja i vardagsrummet medan jag försöker öppna ögonen. till slut kommer jag upp, hjälper Hugo att packa det sista som behövs. idag åker de ifrån mig. de ska till Hugos föräldrar i Skövde och jag ska få tid att läsa inför kommande tentamen. jag pussar dem båda hejdå runt nio-någonting. gör frukost och äter den vid fönstret medan jag ser på när snön faller. det är så tyst.

känner ett tvång av att TA VARA PÅ TIDEN eller att GÖRA NÅGOT nu när möjligheten finns. men jag orkar inte. jag tänker först att jag ska, men går och lägger mig istället. orkar inte åka till något café eller gå på utställning. trots att jag kan.

efter någon timma går jag ut ändå, ner till mataffären och till blomsteraffären. tänker att det är bra för mig att kommit ut. trots att himlen är lika grå som mina väggar i vardagsrummet.

lagar falafel när jag kommer hem, tittar på Masters of sex och tänker att det spelar ingen roll hur mycket tid i världen jag har utan barn – jag vill ändå inte vara utan min lilla. allting är roligare när han är med. nu känns allting tomt.

läser om teorier fram till 01.00, sen diskar jag, ställer allting på sin plats och går och lägger mig. ingen varm Hugo under täcket bredvid, inga små sovande andetag från Ebbe-Lou. trivs inte alls, så här och sista gången jag tittar på klockan är den 04.

0
vardag

från den sista veckan i januari.

han är typ aldrig sjuk sa jag häromdagen och vaknade mitt i natten till en liten snorig näsa. på morgonen stod han i sin säng, hostade och sa ai. lilla hjärtat. mackis framför lilla spöket Laban och sen sa jag hejdå för att åka på en föreläsning.

kryssade mig kors och tvärs förbi bilar och cyklar för en kopp kaffe från Egg & Milk. fastnade i ett samtal om det digitaliserade samhället och sen slängde jag mig ut bland bilister och cyklister igen med hjärtat i halsgropen.

få saker stressar mig så som rusningstrafik. eller trafik överhuvudtaget, därav inget körkort. so there I said it – jag är snart 30 och jag har inget körkort därför att jag blir stressad av trafiken. jag har försökt övervinna min ångest tre gånger, men utan resultat. jag ska dock inte påstå att det grämer mig särskilt mycket. det är väl en sån sak som ger med sig någon gång i livet.

snabbt upp för trappan till den vackra gamla sekelskiftesbyggnaden och som alltid  sätter jag mig längst bak. det är en viktig detalj – att aldrig behöva sitta med någon bakom mig. rygg mot rygg går bra men inte annars.

två timmars föreläsning som ger mig verktyg och sätter namn på sådant jag redan förstått men aldrig riktigt plockat isär och tittat på bit för bit. det här är mitt ämne, jag är säker. även om jag delvis ångrar mig för att jag valde detta så är jag åtminstone i rätt forum. dessutom har jag trevliga klasskompisar och det är fint.

jag möter Hugo och Ebbe-Lou efteråt, vi äter frukost på daMatteo. förkylningen gör Ebbe svårare att imponera på och ögonen har en särskild glans. ändå håller han igång – pratar, skrattar och trycker i sig bitar av en croissant. jag kan inte sluta stryka honom över kinden, säga att jag älskar honom eller pussa honom vid tinningen. han är allt och jag har längtat efter honom. jag gör det ofta nu för tiden, längtar. och saknar. sedan han kom är de känslorna alltid där när vi är ifrån varandra.

imorgon kommer hantverkare hit och det irriterar mig redan, jag är så ärrad sedan Södertälje då de kom och gick, gick och kom, kom och gick stup i kvarten i nästan två år. alltid vänliga, alltid trevliga och alltid där. imorgon kommer de dock bara och byter bänkskiva och hämtar luckor som ska målas om, så det är väl egentligen ingen fara på taket.

0
vardag

en halv måndag.

Hugo och liten åkte till Slottsskogen i måndags, för att titta på pingvinerna, så jag fick vara ensam en stund och skriva mail, ringa telefonsamtal och läsa kurslitteratur. på mig hade jag en kjol jag varit för snål att köpa när jag först såg den i Södertälje. 599 ville Lindex ha för den då, men i vintras hittade jag den här i Göteborg för en femtiolapp. kan ha varit mitt bästa reafynd någonsin.

precis när jag tagit upp boken dansade solen in i rummet, såklart. innan dess var allting grått och mörkt. som en dag i november ungefär.

det här var min utsikt. solkatter. och sladdar jag borde ge mig i kast med. någon gång.

och lampan med lager av damm.

efter ungefär tio sidor hörde jag mina två i trappuppgången. de kom med sushi till lunch.

så här ser det alltid ut nu för tiden – en liten hand som ska plocka åt sig för att smaka.

sen åkte Hugo till jobbet, solen försvann och jag blev kvar med den här bästa kompisen och läste bok, om och om igen.

0
vardag

en dagboksanteckning.

min lugg har börjat växa ut
och när solen kommer
stannar den hos oss länge.

vi äter semlor när den lilla sover,
dricker kaffe med Oatley’s iKaffe
som är det godaste jag vet
just nu.

jag läser på om mat som påverkar blodsockret,
om mat som ska vara antiinflammatorisk.

tänker att aldrig ger jag upp semlorna
men kanske någonting annat istället.

hela tiden flyttar jag runt på sakerna här.
provar och känner in. försöker pricka in.
men det tar tid att bli ett med den här platsen.
som det alltid gör.

Ebbe-Lou vill läsa samma bok om och om igen.
Fordon av Jan Lööf.

han tar mitt finger och pekar på detaljerna.
jag berättar, han lyssnar. lampa, hjul, mössa.

sen bläddrar han vidare, ivrigt och bestämt.
så som man kan vänta sig av ett litet barn,
som ännu inte fyllt ens två.

0
vardag

en fredag i januari.

svart kjol, svart polo. jag lyssnar inte riktigt på föreläsningen och efteråt köper jag kurslitteratur på en hållplats. inga nycklar och ingen hemma. jag åker till Domkyrkan och möter Hugo med en gråtig i famnen. spårvagnen kommer om två minuter, säger den digitala skylten. den ljuger inte och snart är vi hemma.

Hugo pussar, vinkar hejhej och låser dörren. jag och Ebbe-Lou fastnar vid köksbordet med kakformar han trär på ett snöre och bilar vi båda kör med över den gamla perstorpsskivan.

medan han säger tut tut och etttvå ee pussar jag kinderna, nacken, axlarna. han är så koncentrerad, så uppe i sitt eget att han knappt märker kärleken jag häller över honom. han är allt, den där lilla människan. allt.

han klättrar ur och i sin säng, till slut somnar han. jag ligger i soffan med en filt över mig och har dragit ner persiennerna – solen tar för mycket plats.

Hugo skickar ett meddelande och skriver fredagsmys!!! och jag tänker att ja, det är det. jag har en en hel vecka på universitetet bakom mig, helgblommor på bordet och har hunnit leka med mitt barn. det är fredagsmys, på allra högsta nivå.

0