Browsing Category

vardag

vardag

från en lördag.

lördagsmorgon och jag kan knappt öppna ögonen därför att jag är så trött. Hugo går upp med Ebbe och stänger dörren till sovrummet. det är fortfarande lite kärvt mellan oss sedan kvällen innan, vi var inte riktigt sams och det känns fortfarande, fastän vi inte hunnit säga något till varandra än.

han kommer in med en kopp kaffe till mig ändå och jag hör Ebbe röja i vardagsrummet medan jag försöker öppna ögonen. till slut kommer jag upp, hjälper Hugo att packa det sista som behövs. idag åker de ifrån mig. de ska till Hugos föräldrar i Skövde och jag ska få tid att läsa inför kommande tentamen. jag pussar dem båda hejdå runt nio-någonting. gör frukost och äter den vid fönstret medan jag ser på när snön faller. det är så tyst.

känner ett tvång av att TA VARA PÅ TIDEN eller att GÖRA NÅGOT nu när möjligheten finns. men jag orkar inte. jag tänker först att jag ska, men går och lägger mig istället. orkar inte åka till något café eller gå på utställning. trots att jag kan.

efter någon timma går jag ut ändå, ner till mataffären och till blomsteraffären. tänker att det är bra för mig att kommit ut. trots att himlen är lika grå som mina väggar i vardagsrummet.

lagar falafel när jag kommer hem, tittar på Masters of sex och tänker att det spelar ingen roll hur mycket tid i världen jag har utan barn – jag vill ändå inte vara utan min lilla. allting är roligare när han är med. nu känns allting tomt.

läser om teorier fram till 01.00, sen diskar jag, ställer allting på sin plats och går och lägger mig. ingen varm Hugo under täcket bredvid, inga små sovande andetag från Ebbe-Lou. trivs inte alls, så här och sista gången jag tittar på klockan är den 04.

0
vardag

från den sista veckan i januari.

han är typ aldrig sjuk sa jag häromdagen och vaknade mitt i natten till en liten snorig näsa. på morgonen stod han i sin säng, hostade och sa ai. lilla hjärtat. mackis framför lilla spöket Laban och sen sa jag hejdå för att åka på en föreläsning.

kryssade mig kors och tvärs förbi bilar och cyklar för en kopp kaffe från Egg & Milk. fastnade i ett samtal om det digitaliserade samhället och sen slängde jag mig ut bland bilister och cyklister igen med hjärtat i halsgropen.

få saker stressar mig så som rusningstrafik. eller trafik överhuvudtaget, därav inget körkort. so there I said it – jag är snart 30 och jag har inget körkort därför att jag blir stressad av trafiken. jag har försökt övervinna min ångest tre gånger, men utan resultat. jag ska dock inte påstå att det grämer mig särskilt mycket. det är väl en sån sak som ger med sig någon gång i livet.

snabbt upp för trappan till den vackra gamla sekelskiftesbyggnaden och som alltid  sätter jag mig längst bak. det är en viktig detalj – att aldrig behöva sitta med någon bakom mig. rygg mot rygg går bra men inte annars.

två timmars föreläsning som ger mig verktyg och sätter namn på sådant jag redan förstått men aldrig riktigt plockat isär och tittat på bit för bit. det här är mitt ämne, jag är säker. även om jag delvis ångrar mig för att jag valde detta så är jag åtminstone i rätt forum. dessutom har jag trevliga klasskompisar och det är fint.

jag möter Hugo och Ebbe-Lou efteråt, vi äter frukost på daMatteo. förkylningen gör Ebbe svårare att imponera på och ögonen har en särskild glans. ändå håller han igång – pratar, skrattar och trycker i sig bitar av en croissant. jag kan inte sluta stryka honom över kinden, säga att jag älskar honom eller pussa honom vid tinningen. han är allt och jag har längtat efter honom. jag gör det ofta nu för tiden, längtar. och saknar. sedan han kom är de känslorna alltid där när vi är ifrån varandra.

imorgon kommer hantverkare hit och det irriterar mig redan, jag är så ärrad sedan Södertälje då de kom och gick, gick och kom, kom och gick stup i kvarten i nästan två år. alltid vänliga, alltid trevliga och alltid där. imorgon kommer de dock bara och byter bänkskiva och hämtar luckor som ska målas om, så det är väl egentligen ingen fara på taket.

0
vardag

en halv måndag.

Hugo och liten åkte till Slottsskogen i måndags, för att titta på pingvinerna, så jag fick vara ensam en stund och skriva mail, ringa telefonsamtal och läsa kurslitteratur. på mig hade jag en kjol jag varit för snål att köpa när jag först såg den i Södertälje. 599 ville Lindex ha för den då, men i vintras hittade jag den här i Göteborg för en femtiolapp. kan ha varit mitt bästa reafynd någonsin.

precis när jag tagit upp boken dansade solen in i rummet, såklart. innan dess var allting grått och mörkt. som en dag i november ungefär.

det här var min utsikt. solkatter. och sladdar jag borde ge mig i kast med. någon gång.

och lampan med lager av damm.

efter ungefär tio sidor hörde jag mina två i trappuppgången. de kom med sushi till lunch.

så här ser det alltid ut nu för tiden – en liten hand som ska plocka åt sig för att smaka.

sen åkte Hugo till jobbet, solen försvann och jag blev kvar med den här bästa kompisen och läste bok, om och om igen.

0
vardag

en dagboksanteckning.

min lugg har börjat växa ut
och när solen kommer
stannar den hos oss länge.

vi äter semlor när den lilla sover,
dricker kaffe med Oatley’s iKaffe
som är det godaste jag vet
just nu.

jag läser på om mat som påverkar blodsockret,
om mat som ska vara antiinflammatorisk.

tänker att aldrig ger jag upp semlorna
men kanske någonting annat istället.

hela tiden flyttar jag runt på sakerna här.
provar och känner in. försöker pricka in.
men det tar tid att bli ett med den här platsen.
som det alltid gör.

Ebbe-Lou vill läsa samma bok om och om igen.
Fordon av Jan Lööf.

han tar mitt finger och pekar på detaljerna.
jag berättar, han lyssnar. lampa, hjul, mössa.

sen bläddrar han vidare, ivrigt och bestämt.
så som man kan vänta sig av ett litet barn,
som ännu inte fyllt ens två.

0
vardag

en fredag i januari.

svart kjol, svart polo. jag lyssnar inte riktigt på föreläsningen och efteråt köper jag kurslitteratur på en hållplats. inga nycklar och ingen hemma. jag åker till Domkyrkan och möter Hugo med en gråtig i famnen. spårvagnen kommer om två minuter, säger den digitala skylten. den ljuger inte och snart är vi hemma.

Hugo pussar, vinkar hejhej och låser dörren. jag och Ebbe-Lou fastnar vid köksbordet med kakformar han trär på ett snöre och bilar vi båda kör med över den gamla perstorpsskivan.

medan han säger tut tut och etttvå ee pussar jag kinderna, nacken, axlarna. han är så koncentrerad, så uppe i sitt eget att han knappt märker kärleken jag häller över honom. han är allt, den där lilla människan. allt.

han klättrar ur och i sin säng, till slut somnar han. jag ligger i soffan med en filt över mig och har dragit ner persiennerna – solen tar för mycket plats.

Hugo skickar ett meddelande och skriver fredagsmys!!! och jag tänker att ja, det är det. jag har en en hel vecka på universitetet bakom mig, helgblommor på bordet och har hunnit leka med mitt barn. det är fredagsmys, på allra högsta nivå.

0
hemma. vardag

ljuset.

jag orkar helt ärligt talat inte längre reflektera över hur det känns att gå på GU. det är någonting jag har gjort till förbannelse de senaste dagarna. och det går verkligen upp och ner.

från och med måndagen ökades tempot rejält. nästan varje dag är det föreläsning och direkt efteråt åker jag hem och byter av Hugo. på kvällarna är jag så trött att jag mår illa. men vi gör det bästa av det. sätter upp hyllor  och bakar kladdkaka. tar hand om varandra och pratar med vår allra snällaste röst.

funderar på om vi behöver ett kontor mer än att Ebbe behöver ett eget rum. han sover ju fortfarande hos oss och är för det mesta där vi är. och det han hade i den förra lägenheten stod alltid tomt. precis så som det gör nu.

0
vardag

173 ord.

imorgon börjar jag på universitetet. början på slutet. ett och ett halvt år och sen aldrig mer. det är svårt att sätta ord på vad som känns. kanske är jag nervös, förväntansfull, glad eller ledsen? kanske allt på samma gång. det är så annorlunda den här gången, för det är så tidsbestämt och med en tydlig slutdestination.

de flesta föreläsningarna hålls i en vacker byggnad vid Annedal. på vägen dit kommer jag kunna köpa mitt morgonkaffe på Linné, precis som förr i tiden när jag jobbade på ett fik där i krokarna. kommer äta lunch på långgatorna och passera Järntorget varje dag. vilken fin tillvaro ändå.

jag målade förresten om vardagsrummet igår. ett par timmar och några svordomar tog det. och sen såg jag att jag målat med nästan samma färg som i Södertälje. det var inte riktigt min mening, det bara blev. jag har till och med ställt möblerna på nästan samma sätt. Södertälje light säger Hugo och jag undrar vad det är med mig och vad det här ska betyda egentligen.

0
vardag

om de första sju dagarna.

det har gått sju dagar sedan nyårsafton och jag har knappt haft min dator framme. istället har jag målat om ett skåp vi hittat på blocket, ätit semlor och tittat på Girls. igår sågade Hugo ner granen i bitar och jag målade om sovrummet. jag har tagit ett stort och svårt beslut som fortfarande ger mig ångest men det känns hela tiden lite lättare och jag måste tro på att det jag valt är rätt. jag måste lita på att jag gjorde bra.

jag har några tankar inför det här nya året, några punkter jag hade velat formulera men de måste få ta sin tid innan de får bli till tecken och symboler. så länge sjunker jag in i bilder från en ett annat liv med ett sinnestillstånd och en känsla jag tror att jag äntligen är på väg tillbaka till – trivsamheten och att stå lite still.

0