Browsing Category

vardag

vardag

just nu.

hela vår lägenhet går i samma färg känns det som, men det är bra – det är en skön bas att jobba vidare på. på kroken hänger ett av plaggen som kom igår. älskar älskar älskar det.

○ på fredag åker vi till min hemstad Falkenberg över helgen. min bästa vän ska ha examensfest och vi ska bo på Strandbaden och bada på Skrea strand med Ebbe-Lou, promenera och se vad som förändrats under de åren jag inte varit där. av alla platser på hela jorden är Falkenberg min favorit, jag längtar så.

○ tycker den här blusen är så fin, som ett slutresultat från en blandning av en american diner-uniform och något italienskt…60-tal?

○ jag är så glad över att jag hann med så mycket som jag gjorde på universitet trots hela förskolekarusellen. och jag är så glad över att vi bor hemma i Göteborg igen, tänker på det ofta.

○ mina favoritfärger just nu: svart, grön, blå, röd, grå.

○ det här hyllskåpet är alldeles skevt och är ungefär hundra år gammalt. jugend tror jag det hör till. men jag är inte säker, jag har bara försäljarens ord och google att gå på. undrar vart det bott innan det hamnade hos oss.

○ utanför oss blommar det för fullt, så fort någonting vissnar dyker någonting annat upp istället. det är fint.

 

4
vardag

solhatt, pyjamas och annat som är bra.

sommaren har börjat och så även mina veckor ihop med Ebbe-Lou. sammanlagt har vi elva, men vi är ensamma utan Hugo i sju. och hittills har det vart så jädra fint, mest hela tiden. det var verkligen något som hände nu efter han fyllde två och efter att han började prata mer, allt blev liksom enklare och lättare på något sätt. och så känner jag mig lättare i sinnet nu när skolan är över och jag fått veta att jag blivit godkänd på alla inlämningar.

medan Ebbe går runt i solhatt och pyjamas, och serverar mig nappar i koppar som hör till hans teservis, lägger jag över mitt bildbibliotek till Flickr som en backup, det är med en känsla av nostalgi, men inte ledsamhet, jag går igenom det. och med en stor del tacksamhet för att jag ändå levt så många olika sorters liv som jag hunnit göra. jag uppskattar nästan var och ett av dem. särskilt det med Nikita. fina, älskade.

nu ska jag försöka få på Ebbe lite kläder så vi kan gå till lekplatsen, efter jobbet kommer Hugo med ett paket kläder jag beställt och därefter ska jag hänga med Julia. den här tisdagen blir, i all sin enkelhet, helt klart en av de bästa som 2017 bjudit på hittills.

5
vardag

citron + vallmo

det regnar i Göteborg och allting får ett annat djup. jag gick en morgonpromenad och kom hem med en mörkblå jacka istället för en ljus. jag har duschat bort allt regn och äter frukost medan Ebbe leker med sina bilar. igår tog terminen officiellt slut men jag hade redan lämnat in det jag skulle under natten som var, så jag och Ebbe-Lou tog sommarlov en dag tidigare än tänkt.

vi åt lunch i saluhallen och gick på bio. förväntningarna var inte särskilt höga – jag förstår att 40 minuter framför en film på en ny plats är för mycket att begära av en tvååring vars huvudfokus jämt ligger på att utforska världen runtomkring. han fick en tablettask och vi undersökte biografen, provade olika stolar och såg en kvart av filmen. när han ville gå så gick vi.

häromdagen bakade vi en sockerkaka på citron och vallmo. jag hittade receptet här, hos Elsa Billgren och det visade sig vara fenomenalt. jag förberedde med att måtta upp nästan allting i förväg, så som jag brukar göra när min lilla ska vara med och sen är det bara för honom att hälla i och blanda, med lite lite hjälp från mig.

 

5
mamahood. vardag

om sånt man lär sig med det första barnet.

jag kan inte säga att jag är missnöjd med tillvaron just nu. den är fin och nästan varje dag konstaterar vi att det här var en bra dag, att Ebbe har haft en riktigt bra dag.

till viss del handlar det nog om var vi är – det är inte svårt att komma på saker att göra när man bor så nära stan men jag tänker också att det till stor del handlar om att vi kommit in i att vara familj.

jag tycker inte det var särskilt svårt att bli mamma eller att sätta någon annan först men det tog tid att vänja mig vid att ständigt vara tillgänglig och vid att inte längre kunna göra precis vad jag vill exakt när jag vill.

visst, jag har haft hundar och då är man ju aldrig helt fri men det är någonting annat. med dem i närheten kunde jag ändå sjunka ner i en bok när jag ville, eller gå hemifrån när som helst bara de fått komma ut först.

men nu för tiden är livet så reglerat av frukost, lunch, mellanmål, väder, tillgänglighet, avstånd, humör, aktivitet som passar alla, mat som passar alla osv osv. jag har inga problem med det, liksom jag känner ingen bitterhet över det eller önskar att jag skulle haft ett annat liv, men det har verkligen tagit mig tid att komma in i det. och enkelt, det har det inte varit. jag har kanske tusen exempel på när det gått fel, mest på grund av brist på erfarenhet, dålig planering, olika viljor som vill olika saker och ja, allt.

om vi får fler barn i framtiden måste ju allt sådant bli enklare än vad det varit hittills, för då kan man ju redan ‘allt’ och har lite mer erfarenhet, några fler äss i rockärmen? man är lite mer beredd och kanske lite mer realistisk? kan ju alltid hoppas.

det känns som måndag idag, som en ny vecka. jag skriver restuppgifter som jag fick lägga åt sidan under Ebbes inskolning och jag har knåpat ihop en inköpslista för middagar och mellanmål. när den här veckan är över ser jag fram emot att slippa allt som har med betyg att göra och att bara kunna fokusera på sådant som är roligt, som att laga god mat, träffa bra personer och på att skriva blogg när jag vill utan att känna att ‘jag borde egentligen…’.

snart så.

6
vardag

en klänning, en hund och en tillvaro.

34844251192_11d5cb1e80_h 34875451121_aa9ce901e4_h

 

vissa dagar tvivlar jag på mitt föräldraskap och andra dagar gör jag det inte alls. upp och ner, upp och ner. Hugo och jag har ordnat en gemensam kalender, vår vardag är som ett välstrukturerat tetris. vi försöker hjälpa varandra med luckor av tid och om jag gör så här då kan du göra så här, det där. vi köpslår inte, vi tjafsar inte.

jag stannade upp med idén om en bra garderob men nu ska det bli av. så jag går igenom vad som redan finns, skriver ner vad jag saknar och går igenom vad butikerna har. beställer klänningar och lägger undan sådant som inte längre är jag. köper strumpbyxor och ett, två par skor med bra passform. välklädd, feminin, klassisk och bekväm är kanske några passande ord för vad som börjar bli.

Ebbe-Lou pratar så mycket just nu, han säger åt mig och Hugo att pussas och sätter ihop korta meningar. allt är inte helt tydligt men ju mer han upprepar desto bättre låter det. när vi bakar eller lagar mat är han mycket säkrare på handen – knappt någonting hamnar utanför. han provsmakar alla ingredienser och lyssnar noga när jag berättar vad de heter. min kärlek till honom har fått ett nytt uttryck – ibland när jag tittar på honom är det som att alla mina känslor intensifieras och jag måste blinka bort tårarna som kommer oväntade. innan har det bara varit djupt och lågmält men nu är det som att hjärtat istället vill skrika högt, högt, högt.

vi lagar köttfärssås till middag och han dricker mjölk utan att spilla. det regnar men jag öppnar fönstret ändå. ljuset är så nerdraget och utanför blommar det för fullt. jag trivs så bra här, i vår lägenhet, i vårt mörka kök.

i söndags packade vi skötväskan med allt som kan behövas under en dag med en tvååring och åkte till Skövde för att grilla och bada i en uppblåsbar pool, i mina svärföräldrars trädgård. efter lunchen tog jag med mig kaffet ut och la mig i en av sofforna på altanen. Charlie la sig nedanför och för en liten stund var det bara vi. tänk att det här är vad som finns kvar – jag och Charlie. ingen Katt och ingen Nikita. och vi är inte ens tillsammans mer.

älskade, snälla hund. hon hör så bra ihop med Hugos pappa och jag känner att ordet matte bleknar mer och mer. här behöver hon aldrig konkurrera om uppmärksamhet eller närhet. hon får istället precis så mycket kärlek som hennes lilla själ behöver. det är på sätt och vis en sorg, att det inte är jag som längre kan ge henne det. men det här är det bästa som kunde bli.

nästa vecka är min första termin på Medie och kommunikationsvetenskap gjord, det är med andan i halsen allting görs just nu men jag tänker hela tiden att snart är det förbi och sen, sen börjar sommaren.

4
vardag

anteckningar.

34675344182_549ca843ca_h

jag träffar gamla vänner och nya vänner, som är genuina och som är trygga. vi sitter på uteserveringar och dricker kaffe, varm choklad, champagne och öl. vi äter lunch och strosar runt i Vasa, kommer varandra närmre, går i armkrok, säger åt varandra att göra eller låta bli, bygger världar och binder hela tiden samman nya trådar av vänskapsband.

jag hånglar med Hugo i soffan och pratar semester.  han kommer fortfarande in med kaffe på morgnarna och när jag möter honom vid Domkyrkan kan jag inte förstå att han är min. vi återupptäcker hela tiden varandra mellan snabbmakaroner och gummistövlar, håller handen och äter middag en sen sommarkväll medan Ebbe är med min mamma. jag köper färgglada praliner och sega kolor, vi sitter uppe för länge och pratar, visar och förklarar. samtalen mellan oss går ännu varma.

vi går på Liseberg med min familj och Ebbe-Lou skrattar sig igenom fyra olika karuseller, han äter våfflor och mjukglass och hoppar mellan våra famnar. det är en fin dag och femton minuter efter att vi klivit innanför dörren somnar han för natten.

utanför fönstret är allting grönt och på morgonen när jag dricker kaffe har jag sällskap av en hare på gräsmattan. jag går förbi Bangatan varje dag och sen lotsar jag barnvagnen över stan tillbaka hem, gör en smoothie åt Ebbe och tittar lite på Loranga och Masarin.

mina minneskort är alltid fulla och jag letar efter en klänning till sommarens festligheter, köper med mig middag hem på kvällen och sluter upp med Hugo och Ebbe-Lou på lekplatsen. tröstar på natten när den lilla vaknar och gör allt för starkt kaffe på morgonen när de har gått. letar fram en kjol ur garderoben jag inte sett på ett tag och sätter upp håret i en knut, skriver dagboksanteckningar, uppsatser och tänker att det här är livet.

det här är livet.

7
personligare. vardag

skriv att kärleken är evig, inte döden.

– jag har börjat läsa igen och gör det lite överallt. på Gateau, på spårvagnen, när jag går över ett övergångsställe. just nu läser jag Drömfakulteten, Berättelse om ett äktenskap och någon som handlar om sånt som går illa på en färja. jag minns inte vad den senare heter men den innehåller två saker som får det att vända sig i mig – att någonting hemskt och okontrollerbart är på väg att hända och att det händer på en plats som man inte kan ta sig ifrån. och just det – vatten, det är den tredje ingrediensen som gör mig vinglig; tanken på att drunkna. kanske var det faktiskt Färjan den hette, kommer jag på nu.

– pionerna blommar aldrig ut som de ska, jag känner mig enkelspårig och kaffet är kallt.

– i garderoben ligger alla mina kläder slängda på golvet, trots ständiga löften om en bättre ordning. kanske är det bara så att det aldrig kommer att bli. det är en ledsen hög, en ratad hög som blev till under dagarna när allting var fel, när allting var för långt, för kort, för stort eller för litet.

skriv att kärleken är evig, inte döden står det i Drömfakulteten. kan det stämma, kan kärleken överleva, likt ett eko över tid, rum och liv? jag hoppas det. jag hoppas det så innerligt.

– igår var jag hos optikern. min syn har blivit sämre och nu har jag månadslinser. men dem fick jag inte utan att vara med på linsträning. jag satt mitt emot en främmande man och där satt vi och tittade upp och petade i tunna små sladdriga linser i ögonvitan och blinkade bort tårar. så intimt ändå, att göra med någon man aldrig träffat förut. han tappade linsen på golvet och den tredje personen som satt bakom oss var rädd för att något skulle bli fel. han svor och hon lät ledsen. jag visade mig ha en fallenhet för det hela och fick gå efter tolv minuter istället för sextio. jag fick så mycket beröm att jag var på gränsen till att bli mallig. en så knasig sak att vara bra på, att sätta i och ta ur linser. kan jag skriva det på mitt CV?

– fredag. nu börjar fredag.

3
vardag

arabia finland.

mellan alla sjukdomar, hann jag med ett par koppar kaffe och en croissant på Alkemistens lilla uteservering med Malin. tror det var det roligaste jag gjorde under veckan – sitta och gapskratta i solen, åt allt bedrövligt som sker under småbarnsåren och prata om både världsliga och viktiga saker som inredning och hur man spikar upp en tavla.

eftersom det just nu pågår en sorts romans mellan mig och vårt kök just nu ville jag gå till Emmaus och gräva bland porslinet. skrek nästan bingo! när jag hittade de här fina kopparna. gråvita och med en mörk liten tunn kant. sköna att hålla i och lagom för en liten kopp kaffe.

tavlor, möbler och porslin är det jag alltid alltid tittar efter i sådana här butiker och den senaste tiden har jag verkligen haft tur med det senare. allt som oftast är kopparna i espresso-storlek och inte särskilt användbara för mig, men nu har jag hittat ett gäng som är både fina och funktionella. och sådana vet jag inte om man någonsin kan få för många av.

2
vardag

en grön klänning, madeleine-kakor och livet i stora drag.

34539282871_0993b51a8d_h

låt oss hoppas att jag tagit mig igenom den sämsta veckan som kunde komma 2017 – natten till torsdag vaknade jag klockan 02 med tandvärk och fick vara med på den festen fram till 9.30.

det finns alltså ingen tandläkare i Göteborg som tar emot patienter mitt i natten, och det kändes inte lönt att åka till akuten för smärtstillande, när jag visste att väntetiden där säkert skulle bli lika lång som tiden jag skulle få vänta hemma tills min tandläkare slog upp portarna.

sen blev Hugo sjuk och på lördagen när han piggnat till vaknade jag upp med en förkylning.  som en sorts tragisk komedi, alltihop.

men utöver det hann vi med ett par fina stunder med fina fynd på Emmaus (innan sjukdom), obligatorisk tacokväll och misslyckade-till-utseendet-men-lyckade-i-smaken-Madeleine-kakor. och det får vara bra nog, känner jag. det är ju så här livet ser ut generellt – lite bra, lite dåligt och lite bra igen.

jag är fortfarande förkyld men det är överkomligt. så jag snittar om blommor och ställer dem på mitt skrivbord, skriver ihop ett par rader till ett skolarbete och knappar in veckan i kalendern. kokar vatten till en kopp kaffe och hoppas, hoppas på en snällare vecka.

glad måndag, eller hur man nu säger.

3