Browsing Category

vardag

vardag

arabia finland.

mellan alla sjukdomar, hann jag med ett par koppar kaffe och en croissant på Alkemistens lilla uteservering med Malin. tror det var det roligaste jag gjorde under veckan – sitta och gapskratta i solen, åt allt bedrövligt som sker under småbarnsåren och prata om både världsliga och viktiga saker som inredning och hur man spikar upp en tavla.

eftersom det just nu pågår en sorts romans mellan mig och vårt kök just nu ville jag gå till Emmaus och gräva bland porslinet. skrek nästan bingo! när jag hittade de här fina kopparna. gråvita och med en mörk liten tunn kant. sköna att hålla i och lagom för en liten kopp kaffe.

tavlor, möbler och porslin är det jag alltid alltid tittar efter i sådana här butiker och den senaste tiden har jag verkligen haft tur med det senare. allt som oftast är kopparna i espresso-storlek och inte särskilt användbara för mig, men nu har jag hittat ett gäng som är både fina och funktionella. och sådana vet jag inte om man någonsin kan få för många av.

2
vardag

en grön klänning, madeleine-kakor och livet i stora drag.

34539282871_0993b51a8d_h

låt oss hoppas att jag tagit mig igenom den sämsta veckan som kunde komma 2017 – natten till torsdag vaknade jag klockan 02 med tandvärk och fick vara med på den festen fram till 9.30.

det finns alltså ingen tandläkare i Göteborg som tar emot patienter mitt i natten, och det kändes inte lönt att åka till akuten för smärtstillande, när jag visste att väntetiden där säkert skulle bli lika lång som tiden jag skulle få vänta hemma tills min tandläkare slog upp portarna.

sen blev Hugo sjuk och på lördagen när han piggnat till vaknade jag upp med en förkylning.  som en sorts tragisk komedi, alltihop.

men utöver det hann vi med ett par fina stunder med fina fynd på Emmaus (innan sjukdom), obligatorisk tacokväll och misslyckade-till-utseendet-men-lyckade-i-smaken-Madeleine-kakor. och det får vara bra nog, känner jag. det är ju så här livet ser ut generellt – lite bra, lite dåligt och lite bra igen.

jag är fortfarande förkyld men det är överkomligt. så jag snittar om blommor och ställer dem på mitt skrivbord, skriver ihop ett par rader till ett skolarbete och knappar in veckan i kalendern. kokar vatten till en kopp kaffe och hoppas, hoppas på en snällare vecka.

glad måndag, eller hur man nu säger.

3
vardag

chokladtårta.

33479387133_389d142dd6_h

jag gillar att baka och laga mat, det gör jag. men jag är inte särskilt bra på det – jag har en tendens att höfta lite för mycket och inte läsa klart hela receptet.

därför passar jag bäst ihop med okomplicerade och kortfattade recept, som de ur Mia Öhrns bok Franska bakverk. och nu skulle man kunna tro att jag är sponsrad, men det är jag inte. jag vill bara slå ett slag för en bra receptbok med okomplicerade bakverk. hittills har jag tagit mig igenom fyra eller fem recept och alla har fått 5/5. särskilt detta fick full pott, receptet på den franska chokladtårtan.

Fransk chokladtårta
cirka 10 bitar

200 g mörk choklad (jag hade 75%)
150 g rumsvarmt smör (här hade jag extrasaltat Bregott)
2 dl strösocker
4 ägg
1 1/2 dl vetemjöl
Ev vispad grädde och färska hallon1. Sätt ugnen på 175 grader, smörj sen en rund bakform med löstagbar kant, cirka 22 cm i diameter.
2. Smält chokladen över vattenbad, eller i micro om du är vass på det. Jag är det inte så för mig är det ALLTID vattenbad som gäller.
3. Vispa smör och socker mjukt med elvisp.
4. Dela äggen i gulor och vitor. Vispa ner gulorna i smörsmeten.
5. Sikta mjölet och vänd ner i smeten med en slickepott. Vänd även ner chokladen.
6. Vispa äggvitorna styvt i en annan bunke. Helst en av glas eller i rostfritt.
7. Vänd ner vitorna i smeten och blanda till en jämn smet.
8. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen cirka 25 min.
9. Den ska inte vara helt genomgräddad. Låt svalna och ät som den är eller med lättvispad grädde och färska hallon.

3
hos oss vardag

fem.

34168262762_d1ccd9c752_h 34326221695_4175670895_h

  • att gå ner till förrådet för att leta efter en matta, men att istället komma upp med famnen full av annat för att nu finns det ju äntligen någonstans att ha det.
  • morgonkaffet på en fredag.
  • att komma in i sovrummet och se kassen som Hugo lämnat i all hast med strikta direktiv du får inte öppna än. jag kan se på den skrynkliga utsidan att någon annan redan försökt.
  • att diska upp allt från kvällen innan, byta påslakan och sen sätta sig ner med dagens andra kopp kaffe och läsa recept.
  • Ebbes säng bredvid min, så nära att jag kan höra honom andas innan jag somnar.
3
vardag

Ebbes nya kläder, håkan-kepsen och sånt jag gör idag.

se där, i helgen hade Åhlens 50% rabatt på hela det egna sortimentet för barnkläder. så jag fyllde på Ebbes vårgarderob. man får göra det ungefär var tredje månad – byta ut nästan allting. det är alltid samma visa; över en natt har han vuxit ur det mesta och så står man där handfallen på morgonen och fattar inte vad som hänt.

Kavat-skorna köpte vi för ett tag sedan men det är egentligen först nu det är varmt nog för dem, tycker de är så fina och de får alla tummar upp av Ebbe. tänker att de är bekväma för de breda små fötterna, dessutom enkla att ta av och på själv. kepsen som kommer från Emma och Malena är kanske inte helt godkänd ännu, den kastades ut ur vagnen flera gånger igår, men jag hoppas ändå det ska ge med sig. klart att min unge ska ha Håkan-keps. jag vill förresten också ha en.

nu ska jag alldeles snart leta fram ett par strumpbyxor, dricka upp det sista kaffet och packa väskan för att åka till da Matteo och möta upp några klasskompisar som jag ska skriva en uppsats med. sen ska jag hämta min lilla stjärna vid tre. det blir en bra dag idag, man liksom känner det i luften och sådär.

3
vardag

födelsedagen.

jag möter upp Tove och Linda. dem har jag känt sedan jag var fjorton och sjutton. jag är sen och de är redan vid vår bana. de har valt klot och bytt skor. på bordet bredvid står det drinkar. vi ska bowla. jag öppnar alla presenter de har med sig till mig och sen vinner jag. jag, som knappt hittar till vår bana, trots att den är framför mig.

när vår tid är slut byter vi skor och hämtar ut våra jackor. jag ber om att få resultatet utskrivet. utanför skiner fortfarande solen och i luften är det vår, så som det alltid är runt min födelsedag. vi tar en taxi och åker mot Avenyn. jag ska precis titta ner i telefonen men kommer på mig själv med att istället titta upp – det här är livet. och här vill jag vara. så jag lägger ner den i väskan igen och kastar mig återigen in i samtalet.

det är fyrtio minuter kvar tills vårt bord på Pinchos är ledigt, så vi går till Bellora och köper in några glas prosecco. på uteserveringen är det nästan fullt, men vi lyckas hitta plats i en tom soffa som står mittemot en annan som är full. vi sätter oss nära varandra och slår ihop våra huvuden, sjunker in i ämne efter ämne och stänger alla andra ute.

på Pinchos är det cirkustema. jag har aldrig varit här förut. man beställer in små rätter genom en app i telefonen och drinkarna smakar godis. hallon och saltlakrits, persika, solero och sura flaskor. vi blir sittandes i ett par timmar och när klockan börjar närma sig tjugotvå och trettio börjar jag gäspa. dagen har varit lång – innan jag mötte dessa två höll jag födelsedagsmiddag hemma för min familj. med gräddfläckar på klänningen och med rotfrukter och grönsaker som brändes vid i ugnen.

vi pussas, kramas och jagälskardighejdå. sen öppnar jag dörren till en taxibil som det står ledig på och åker hem till Hugo som fortfarande är vaken. jag tar försiktigt upp alla mina saker ur Artilleriet-påsarna som jag fått och visar honom. sen tittar jag länge på en bild jag fick av Tove – en bild på oss, från min nittonårsdag.

jag hinner knappt somna innan jag hör hur Ebbe klättrar ur sin spjälsäng och Hugo skyndar upp, natten gick så fort. jag får en kopp kaffe och grattis på födelsedagen älskling. halv tio kommer min mamma och gratulerar mig, sen tar hon Ebbe med sig ut på landet. Hugo går till frisören och sen äter vi wienerbröd på Brogyllen, promenerar hand i hand och köper jacka, skor till honom och en till födelsedagspresent åt mig.

vi äter middag på Tacos and Tequilas och tar en bild under körsbärsträden. när vi är hemma har klockan nästan hunnit bli sex. det är tomt och vi är båda överens om att barnfria timmar i all ära men det räcker så. ingen av oss saknar det gamla livet utan Ebbe-Lou.

någon timme senare står jag och dividerar med en skitförbannad tvååring som inte alls tänker sova fastän ögonen går i kors och tänker trots det att jag står på en rätt bra plats i livet, hur man än vänder och vrider på det.

 

4
mamahood. personligare. vardag

april

med april kom blommande körsbärsträd, magnoliaträd och pioner. i mitt vardagsrum står den allra första, en ljusrosa liten näve som snart ska slå ut till en hopknycklad bunt volanger. med april kom hortensian och det lynniga vädret. det som varje år retar mänskligheten till fördärvet genom att först bjuda på de vackraste av vårdagar för att i nästa andetag ta dem tillbaka och kasta oss åter in i vintertid. aldrig pendlar man väl så ofta mellan hopp och besvikelse, som under april månad? jag väljer den ändå, framför alla de andra elva.

ikväll var jag på teater. först åt jag middag med en vän på en av långgatorna och skyndade sen med en kopp kaffe i handen genom Järntorget, för att hinna med båten över till Lindholmen. föreställningen släpade mig motvilligt sexton år bakåt i tiden och målade upp några av mina mardrömmar från tonåren. jag satt med tårar i ögonen under nittio minuter, blinkade upp mot taket.

i kylskåpet står två olika sorters tårtbottnar, för en gångs skull är jag ute i tid. på lördag kommer min familj för att fira mig, för att leka med Ebbe-Lou och för att göra sådant som jag förmodar att helt vanliga familjer gör vid födelsedagar. vi har på något sätt börjat hitta tillbaka, knyta våra lösa band hårdare. det blir hela tiden bättre. vi blir hela tiden bättre.

när jag hämtar Ebbe-Lou på förskolan säger jag nästan bara tack, hela tiden. därför att jag är så tacksam. för att de vet allt om varenda steg han har tagit under dagen, för att de skickar bilder till mig på honom, för att de anstränger sig så mycket mer än jag vågat förvänta mig. för att de tar så väl hand om det största jag har. ingenting jag någonsin tidigare haft i mitt liv, har gett mig en sådan huvudvärk som tanken på att han ska ha det bra, när han inte är med mig. han är allt. utan honom, finns ingenting. ingenting.

ibland har jag tänkt att jag ska göra någonting. bygga upp någonting här, på den här adressen. men det går inte. jag vill inte. för om jag är här, så kan jag inte vara där. och jag vill så mycket hellre skapa någonting i den riktiga världen. och internet kan aldrig bli en sådan.

jag håller handen på Hugos axel. drar fingrarna igenom hans hår, stryker lätt över det silverfärgade vid tinningen. det har blivit mer av det och mer av kråksparkarna kring ögonen. vi rör oss igenom livet tillsammans. han blir äldre, framför ögonen på mig och med sin hand i min. det finns en känsla i det som jag inte kan beskriva.  under dessa fem år har vi vandrat mil efter mil och vi har blivit till något alldeles annat än vi var för några månader sedan.

i rummet intill sover min familj och i mitt vardagsrum blommar snart årets första pion. och ikväll är det så bra som det kan bli. ikväll behöver det inte bli bättre än så här.

 

9
vardag

magnolia, äppelpaj, ‘åh waow’ och att hitta en balans.

– vi har helg och jag bakar en äppelpaj. två helger i rad har jag letat fram recept i mina nya kokböcker. ägnar sammanlagt timmar åt att laga mat. blandar och mortlar egen curry och låter köttet stå på spisen länge i den gula gjutjärnsgrytan jag köpte en sommar i Strängnäs. följer recepten till punkt och pricka, höftar ingenting. jag bara gör, jag bara följer. ställer fram alla ingredienser och gör precis så som Tommy Myllymäki, Mange Schmidt, Per Moberg och Mia Öhrn säger åt mig.

– jag är inte säker, men jag tror att någon en gång i tiden planterade ett magnoliaträd utanför fönstret till Ebbes rum.

– det regnar nya ord ur munnen på Ebbe-Lou. fönster, lampa, hjul, tack, varsågod, åh waow. ibland längtar jag efter att han ska börja prata mer. ibland efter att han ska prata mindre. det alltid så komplexa i att vilja se någon växa upp, men samtidigt vilja stoppa tiden.

– jag överger fredagsbuketten och tillämpar istället måndagsblomman. om det är någon dag som kräver lite mer liv så är det veckans första dag. dessutom spenderar jag så mycket tid vid mitt skrivbord på veckodagarna och på helgerna är jag knappt hemma alls.

– ibland tänker jag att jag måste sluta skriva här. eller att jag måste börja skriva mycket enklare. varje inlägg tar så mycket tid, så mycket känsla och så mycket tanke. så mycket av mig. men jag har svårt att vänja mig vid det lättsamma, ytliga. men jag kanske bara får lära mig, att allting inte kan vara sådant som känns. att ibland räcker det med en anteckning.

– istället för musik har jag börjat lyssna på podcasts. egentligen har jag lite svårt för dem, många människor är så ointressanta. men Konversation tycker jag om. jag lyssnar på den när jag åker buss, när jag korsar spåren vid Grönsakstorget, när jag köper mjölk och våtservetter, när jag promenerar hem från spårvagnen.

– jag målar möbler och spikar upp tavlor. det börjar bli fint.

5
vardag

om röda hus med vita knutar och hundar med blöta nosar.

vi åkte ut på landet någon gång under påsken.
för att umgås med min familj, för att grilla över en
engångsgrill och för att dricka påskmust.

en del av mig älskar det här med lagårdar, hästhagar
och röda hus med vita knutar mitt i en skog.
jag har länge önskat att få bo så här.
fram tills nu.

det var någonting med ensamheten,
med det ödsliga, tror jag, som fick mig
att ändra mig.

Ebbe-Lou levde livet, så som man gör när man
nyss fyllt två och har en hel värld att upptäcka,
en hel värld som innefattar hundar att klappa,
jordgubbar att äta och trappor att springa i.

medan alla andra tog sig an honom
gick jag och min lillasyster ut tillsammans
med en av hundarna.

för att se mig om och för att min astma
eskalerade inomhus – jag tål inte längre djur.
kan inte andas ordentligt när de kommer för nära,
för länge.

ändå kan jag inte låta bli att klia bakom örat
eller låta en liten nos försiktigt nudda vid min kind.
det ger mig alltid ett par sekunder av något obeskrivligt
som inte går att få av någon människa.

4