det första ultraljudet.

jag går på buss 25. det är så varmt. jävla september, kom igen. ge mig kalla vindar och kyla som får mig att huttra. jag är inte bra med värmen, den är så kvävande. vid Domkyrkan går jag av. där står han och ler mot mig. han kommenterar min röda stickade tröja och min gula kjol. säger att jag syns, att jag är så fin i färg.

hand i hand går vi förbi Magasinsgatan och uppför Kungsgatan. idag ska vi träffa vår barnmorska och göra det allra första ultraljudet. Linda, som redan ringt och påmint mig, står i receptionen. jag kan nog aldrig förklara hur det känns att möta en av sina bästa vänner på en sådan här plats så jag nöjer mig med fint, bra, tryggt.

vi pratar en stund och sen är det vår tur att gå in till Lena. jag tycker om henne. hennes röst är mer än vänlig, den klingar liksom snällt. och hon lyssnar på mig när jag förklarar och berättar om det som är viktigt. Hugo sitter bredvid och säger inte mycket alls – det är vi som väntar barn, men det är min graviditet.

Lena släcker ner och slår på skärmen på väggen. jag lägger mig på britsen och drar upp tröjan så att hon kommer åt magen som nu ska synas noggrant. vi ser nästan med en gång att hjärtat slår och att den lilla rör på sig där inne. Hugo går fram och tittar, han är glad och säger titta vilken liten rackare, och redan igång! kommer bli precis som sin storebror!

jag blir mycket mer tagen än vad jag trodde. där inuti min livmoder, som ser ut som ett hjärta, finns det något litet som kan bli precis lika stort och fantastiskt som Ebbe-Lou.

efteråt går vi till Brogyllen och äter lunch. vi tittar på bilden fick med oss och säger inte särskilt mycket. vi flyttades fram ett par dagar och räknades om till vecka 10 istället för vecka 9.

jag återgår till mitt och Hugo till sitt. jag sätter blommorna i vattnet och klär på mig en klänning som inte sitter åt någonstans. tittar på min mage och försöker förstå vad jag såg för några timmar sedan.

i brevlådan kommer ett litet paket med en tröja till Ebbe. jag hänger upp den bredvid den i storlek 54 som jag köpte dagen efter att jag fick veta att vi förhoppningsvis ska bli en till i vår familj. nu hänger dem där och väntar. den ena på vintern och den andra på våren.

8

8 thoughts on “det första ultraljudet.

    1. Fina, blev så glad av det här<3 Allt är bra, men har varit så seg i huvudet den senaste tiden och knappt kunnat formulera en vettig rad eller två. Men nu ser det ut att vända 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.