du och jag. min blixt.

chokladbollar rosa nejlika slow coffeechokladbollar silverranka slow coffee artilleriet
rosa nejlika fredagsbukett chokladbollar vintage bordchokladbollar silverranka slow coffee artillerietchokladbollar rosa nejlika slow coffee chokladbollar

Hugo nattar vår lilla och jag blandar kakao med havregryn, socker, smör och lite till. när
Ebbe-Lou somnat kommer Hugo in till mig. han ställer in middagens disk i maskinen och
jag kokar vatten och tar fram kaffekopparna. bär in allting till vardagsrummet, går ut i
köket och säger att det är färdigt nu.

osten och vinet har bytts ut, de snäva klänningarna och jeansen från förr likaså. vi sitter
mittemot varandra med rykande kaffe, chokladbollar och med Håkan Hellströms dialekt
som ger oss en bit av hemma.

två föräldrar, den ena med otvättat långt hår i en slarvig knut. i skräddarställning och
kimono på pinnstolen. den andra med en avlägsen febers matthet kvar, i en urtvättad
tröja. en variant av nutidens vi.

vi blir sittandes länge. kanske två, kanske tre hela timmar. dricker kaffe som kallnar
snabbt, äter tills vi inte riktigt orkar mer och gör listor inför en efterlängtad framtid
som kan vara närmare än vi vågat tro.

dagen går från eftermiddag till kväll och vi har varit med varandra i flera år. ändå pratar
vi fortfarande med varandra, lyssnar och uppmuntrar. lägger fram förslag och snickrar
fram nya. stöter den enas tanke mot den andras idé och när han sitter där mittemot mig
och vi bara är så tänker jag att det är precis så här som jag vill att det ska vara. för mellan
oss, i all sin stillsamhet, sprakar fyrverkerierna starkare än tusen nyårsnätter samtidigt.

0

14 thoughts on “du och jag. min blixt.

  1. Här sitter jag ca 23.30 med rykande kaffe. Kom precis in efter att ha varit ute och spanat efter norrsken. Tyvärr blev det molnigt… Så läser man lite bloggar och kommer hit. Fantastiska bilder som vanligt, med djup, känsla och en härlig atmosfär. och så orden du skriver. Så starka och målande. De berör och lämnar mig med egna tankar om än det ena än det andra. Tack!

  2. Jag kan inte förklara varför heeeelt, men det kom två, ja till och med tre, tårar av det där. Hur bra är inte det där livet ändå?!? Bäst!

  3. Ingen kan beskriva vardagskärlek som du. Får man säga "vardagskärlek"? Det låter lite som någon slags slentrianmässig kärlek, men det jag menar är den stora, fina, varma kärleken som finns i vardagen en bra bit efter den första himlastormande förälskelsen.

  4. Sandra, vardagskonstens mästare. Kommer hem från en fartfylld semesterhelg och längtar till stillheten du skriver om. Du är bäst!

  5. Precis så <3 Det stora i det lilla.
    Så väldigt vackert skrivet, och jag kan känna vartenda ord i mig själv och den jag älskar. Förutom att dricka kaffe på kvällen då. Den vanan har jag aldrig förstått 😉

  6. Haha, det är resultatet av överdrivet kaffedrickande – man blir immun till slut. Vad kul att du hittat hit förresten, tycker mycket om din fina, inspirerande blogg! <3

  7. Älskade att läsa det första du skrev, det är precis det jag vill göra, beskriva vardagskärleken. Och ja! Vardagskärlek är det bästa som finns! Det är den som håller ihop allting. Stor kram <3

  8. Tack själv, till dig, som skriver något sådant här till mig. Och som så fint tar emot det jag lämnar ut.

  9. Vad fint att ens ha möjligheten att titta efter norrsken. Ibland kan jag drömma om att packa ihop allting och flytta ut på landet, få uppleva den typen av liv. Någon gång kanske, antar att det finns en tid för allt. Och du, tack för dina varma ord. Värdefulla, för mig. Kram.

  10. Jag ville kommentera den vackra känslan och estetiken i dina bilder, men blev helt tagen av dina ord. Så jävla vackert. Jag blir glad utifrånochin.

  11. Och jag blir glad för att du tycker det. Alltid så tacksamt när ens ord landar så rätt, puss <3.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.