personligare.

en sommarkväll med william morris och pinchos.

när vi var i Skövde lämnade vi Ebbe-Lou en kväll med sin absolut bästa kompis – faufaa, för att gå ut och äta. vi hade bokat ett bord på Pinchos men vi var lite tidiga och jag hann in i en butik precis innan stängning och hittade ett kuddfodral som fick det att vända sig i magen av glädje. är det inte märkligt? att en pryl, ett litet tygstycke kan ha den effekten på en?

om det inte vore så fasansfullt dyrt med William Morris-tapeter skulle jag tapetserat om hela lägenheten för länge sen. men det lönar sig inte i en hyresrätt och så tänker jag att det vore fruktansvärt att, vart man än bor – inte få måla om när andan faller på och vara tvungen att leva med en och samma tapet år ut och år in, bara för att den kostat så mycket.

i vilket fall hade vi en fin kväll, vi beställde in nästan för många rätter, som vi delade på och pustade mest ut efter all sol vi fått i oss under dagen. det var kanske inte den mest romantiska kvällen i livet men den var ändå en av de bästa vi haft tillsammans den här sommaren. det måste inte alltid vara stråkkvartett och passionerat hångel. jag tycker så mycket om att umgås med Hugo ändå och särskilt de dagar då jag är lite disträ och lite matt finns det inget bättre sällskap än han. min älskade klippa.

3

4 kommentarer

  • Reply
    Annette
    20/07/2017 at 21:01

    Så fint! Och kuddfodralet är ju fantastiskt.

    • Reply
      Sandra Bergström
      22/07/2017 at 07:32

      Tack <3 Visst är det, blir glad varje gång jag ser det i soffan 🙂

  • Reply
    Hey Emelie
    28/07/2017 at 14:28

    Mysigt att få ha såna kvällar ibland. Och superfint kuddfodral. Helt rimligt att det sprätter till av glädje 😉

    • Reply
      Sandra Bergström
      30/07/2017 at 20:26

      Men visst är det! Min man förstod inte aaalls grejen med kuddfodralet haha 🙂

    Lämna en kommentar