färgen blå men känslan röd.

MG7194

ka25

MG7172

Hugo frågar om vi inte ska slå på en låt och dansa med Ebbe-Lou. det gör vi svarar jag.
vi låter musiken fylla vardagsrummet och jag dansar och studsar upp och ner med Ebbe
i famnen medan Hugo dansar fram de märkligaste stegen jag sett. och Ebbe, han skrattar
så mycket att han nästan tappar andan.

när vi står där mitt i allting tänker jag att kanske är det lite så här det är att ha familj. att
stå som två tokar en kväll i vardagsrummet och dansa och tramsa värdigheten ur sig, för
att locka fram högljudda skratt ur det allra käraste man har.

till slut valde vi förresten färg och nu har den stått i sovrummet sedan i lördags och väntat.
det går långsamt den här gången. men det gör ingenting. för jag börjar lära mig tålamod,
 att saker tar tid. och nya recept med grönsaker som färgar händerna lila.

0

6 thoughts on “färgen blå men känslan röd.

  1. Det låter hur mysigt som helst. Tror precis det är det som är att ha en familj, och vad livet egentligen är, att stå och toka på ett köksgolv random vardagskväll <3

    Färgerna på bilden ser fabulösa ut!

  2. Det är så fint att du sätter orden när jag själv inte kan. När jag behöver få dem skrivna så går jag bara in här, och så är behovet fyllt. Så tack för hjälpen, fina.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.