livet

fragment

 

– vi har grälat och när vi lägger oss har jag ångest. trots att vi sagt förlåt och allt är bra nu,
så känns det ändå inte så. när jag somnar gör jag det i en dimma av oro. på morgonen
väcker han mig med kaffe, i min favoritkopp som han stått och diskat. allting känns
trevande, men gesten är kärleksfull. under dagen blir de vassa kanterna från kvällen
innan mjukare.

– jag står framför spegeln och har precis varit gravid. längst ner på magen har jag
stygn och plåster, här och där har jag bristningar. några så ilsket lila att de nästan
blir självlysande. kroppen känns använd, ny och uttänjd. vem ska kunna älska den nu,
undrar jag.

– Hugo är hemma och jag ska vara effektiv. skapa, göra, producera. men jag fastnar
i frukost, lek och konversationer. inget rum går de att stänga ute ifrån, för ljudet rör
sig fräckt vart det vill. tar datorn under armen och chansar. går över gatan och
in på ett café. längst in finns det ett rum, med bara två bord. bingo. och jag
behövde inte ens ta på mig jackan. dubbelbingo.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar