personligare.

jag längtar.

jag längtar efter snön, efter frosten som förseglar allting likt ett tunt lager socker. efter en varm kopp som värmer frusna händer och varm choklad som rinner ner i magen. jag längtar efter isfrusna vattenpölar att ställa mig på och höra hur de krasar försiktigt under skorna. efter vantar, mössor och halsdukar.

jag längtar efter de hejdlöst tråkiga och lamslagna dagarna som kommer efter julafton, att promenera i solnedgången som kommer alldeles för tidigt och efter att få dra Ebbe i en pulka. jag längtar efter nybakta kanelbullar och att köpa julklappar. efter känslan av att snart är någonting slut men snart börjar någonting nytt.

jag längtar efter de första knuffarna inifrån magen och jag längtar efter att ta fram alla kläder i storlek 54. jag längtar efter Ebbes blossande kinder i vinterkylan och att stå med honom i famnen och se på snöflingorna som faller.

jag längtar efter att vakna till doften av nybryggt kaffe och långfrukost, efter att gå upp tidigt och steka pannkakor. efter knubbiga bebishänder och en liten nacke att hålla handen under som stöd. efter morgonsolens strålar som letar sig förbi minusgraderna, efter det första tunna lagret snö. efter tomtebloss och julgranar.

jag längtar efter slutet på januari, mitten på februari och början på april.

8

2 kommentarer

  • Reply
    Linda - Friluftsjournalen
    06/09/2017 at 10:50

    Så vackert skrivet! 😃 Längtan är ofta nästan det bästa.

    • Reply
      Sandra Bergström
      07/09/2017 at 09:57

      Tack snälla! Håller verkligen med 🙂

    Lämna en kommentar