Vardag, dagbok, sammanfattning

den senaste tidens kvadrater och några tankar om instagram.


en dag hemma med båda barnen när jag försökte sy och tillät vad som helst bara jag fick göra klart.


jag har fått äran att ta över Hugos farmors gamla sminkbord. ingen är gladare än Ebbe-Lou….


sommarbebis med knubbiga armar.


våra nya frukostrutiner – storfrukost vid matbordet när vi är lediga tillsammans.


spontan ommöblering och ett babygym jag snickrat ihop.


ny klänning, ny frisyr.


“äsch skitsamma, häll på nytt.”


en liten del av Ebbes rum. och en tomte i maj – frågor på det?


rågbröd, philadelphia, jordgubbar och sesamfrön.


födelsedagspresenter.


en bild från när jag skulle göra slut på mitt presentkort på Artilleriet.


jag och Signe på daMatteo.


ingen förskola så underhållningen stod jag för. “mammas tuschpennor” var oerhört spännande att få låna.


älsklingsunge.


spontan ommöblering. igen.

här är ett par kvadrater från sådant jag postat på instagram i april, maj och juni med utspillt kaffe, Ebbe-Lou med mina pennor, Signe i sann Hellströmsk anda, gula örhängen, Artilleriet, lite stök och så mitt älsklingsporslin.

det är för övrigt så ambivalent med det där forumet för mig – Instagram. och ibland känner jag att det hade varit bättre om jag varit utan det och ibland tvärtom. det är svårt att ha en neutral inställning.

från början, för sisådär sju år sedan tyckte jag det var ett kul format för en minidagbok och ett oerhört smidigt sätt att malla sig lite på hehe. men då var det aldrig tal om annat än bilder från telefonen med för hög ISO och för stark styrka på instagrams egna filter som kladdade ner hela bilden. det var så prestigelöst, det var bara kul. men det har ju förändrats något de senaste åren.

för egen del höjdes ribban när jag bestämde mig för att satsa helhjärtat på Instagram, när vi bodde i Stockholm. herregud så mycket tid jag spenderade på att hitta rätt bilder, skapa ett snyggt flöde, skapa relationer, svara på kommentarer, gilla och fan vet allt.

det var kul, det var det, tills det började ta sig in i mig på allvar eftersom jag kastat mig in i det utan att först förstå att jag måste skilja på mig och internet-jaget. för det finns något farligt i att ge med sig av det som är ens absolut egna till andra människor att recensera, det blir så lätt att liksom låta det äta sig in i ens riktiga liv, i det utanför nätet. och jag hamnade i något sorts limbo mellan mitt ängsligaochbekräftelsesökande-jag och mitt dettagillarjag-jag.

ett konstigt bekymmer, visst? dock ett väldigt modernt och i tiden, måste jag säga. sådär som det brukar vara med i-landsproblem. vilken produkt man är av sin tid (och samhälle).

i vilket fall så har jag hittat tillbaka ganska mycket till mig själv igen. men visst är det fortfarande något väl tillrättalagt – förmodligen släpper jag aldrig riktigt på den garden, men ändå lite mer nu än förut trots att det innebär att jag förlorar en drös med följare varje dag nästan.

tänker att det gör mig gott och att dem som blir kvar i slutändan är de som faktiskt spelar roll. för så är det egentligen med hela internet för mig – det räcker med att jag har en enda person att dela med mig till, en enda person som genuint kan ta emot det jag lämnar ifrån mig för att det ska kännas roligt och lite meningsfullt. sen att jag haft turen att hitta flera, särskilt här, det är ju en helt annan femma.

8

You Might Also Like

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.