lejonungen.

jag vet inte hur jag någonsin ska kunna beskriva kärleken till den här minsta. ja, jag vet jag sa detsamma om Ebbe-Lou, men jag vet inte om man någonsin lär sig att göra det, lär sig att sätta ord på det?

livet tillsammans med henne är ljuvligt, hon hänger mest på, ler och ser sig omkring. jag klär henne med lejon på magen som hon ärvt från sin storebror, lägger mig på täcket bredvid och ser hur hon utforskar allt hon kommer åt med sina knubbiga små krokar till fingrar. ibland vänder hon sig mot mig och försöker fånga mitt ansikte, hon känner på min haka, min mun och på min näsa. när jag pussar henne på kinderna ler hon.

åh som vi älskar henne, allihop. vår sista lilla pusselbit i den här familjen.

6

2 thoughts on “lejonungen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.