om att försöka ringa in sig själv.

jag blir aldrig en sval och stilren person med designföremål och tomma ytor. och efter en tid på neutral gröngrå mark har jag börjat kasta färg och prylar runt mig igen. det gör sig väl här hemma, det passar bra i ett hem med barn.

jag beundrar de konsekventa, de som lyckas placera ut rätt mängd “färgklickar” i rätt kulörer mellan sina vita väggar, de som kan organisera sina hyllplan sådär enligt “konstens alla regler”.

hos mig är det antingen tomt och stelt eller överbelamrat, som på en loppis där tusen ting och stilar krockar med varandra.

likadant är det med min garderob – i den finns det något för flera personligheter och alla möjliga sinnesstämningar.

ibland är det jobbigt att vara en sådan, att inte vara enhetlig. och jag måste ibland stanna upp för att fråga mig själv –

vem är jag? är jag de grå väggarna eller är jag röran med färg?

jag ser mig omkring och konstaterar försiktigt att allt, kanske är jag allt.

och kanske är det så att min enhetlighet är att jag är allt annat än just det.

6

8 thoughts on “om att försöka ringa in sig själv.

  1. haha, så lustigt det där, det lilla bit av dig och ditt som jag fått sett på nätet känns så väldigt enhetligt! Kanske inte minimalistiskt, men inte heller spretigt. Tror att det är jättesvårt att se sånt där själv, för man själv vet alltid om hur många olika känslor, tankar och aspekter som ligger bakom alla val man tar när det gäller att skaffa sig de kläder eller prylar som tillsammans utgör ens stil. Utifrån sett blir det ju “du”.
    Förövrigt känner jag igen mig i beundran över de där “konsekventa” kände mig ofta lite udda när jag jämförde mig med mina arkitektkollegor som hade sån jäkla ordning och ENHETLIG stil! Nu har jag nog släppt det…

    1. Vad kul, alltid lite roligt att höra/läsa om hur andra ser på en särskilt när det skiljer sig från ens egen självbild. Jag har börjat känna att det finns något skönt i att inte vara SÅ enhetlig, det lämnar mer utrymme för lite kaos, lite liv och lite misstag, så kände jag inte riktigt förr. Men tiden alltså, den gör så mycket med en. Kram Annika <3

  2. Jag tror du bejakar livets alla sidor. Somliga tror jag jagar ihjäl sig efter det rätta, för en stil o just därför kan man nog hos somliga se radikala förändringar medan du bejakar alla sidorna och kör på känslan. Känslan där de känns rätt i nuet.

    1. Tycker det var en så väldigt fin och tänkvärd kommentar, Nana! <3

  3. Jag funderar över liknande tankar ibland. Speciellt känner jag ibland att jag skulle vilja vara den där svala, enkla och liksom sammansatta personen mer än den lite för hetsiga, lite för mycket saker, lite för ombytlig i stil och smak som jag nu börjar landa i att jag nog är. Eller kan man vara lite olika i olika faser i livet? Och vem bryr sig egentligen om att jag har svala, svarta långklänningar bredvid rödrandiga förklädesklänningar, och färgkoordinerad (nåja, lite iallafall) tavelvägg bredvid kaosfull bokhylla…förutom jag själv då, de dagar jag vill vara en sval och sammansatt person 🙂

    1. Jag försöker acceptera eller liksom förstå att jag är nog en person med många sidor helt enkelt, ombytlig. och att jag får se till att försöka hitta lite plats för alla de där sidorna. typ ge dem alla lite utrymme var. Mitt största problem i det här är egentligen impulsen att kasta ut saker eller plötsligt håva in en himla massa. Att gå från noll till hundra beroende vilket humör jag är på. MEN jag har hört att man får bättre kontroll med tiden……….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.