livet

om ett par byxor, om att inte vilja vara nära, om att leva i olika världar och om en födelsedag.

det började som en hängslebyxa, åt Ebbe-Lou, men efter hundra “jag gillar inte!!!!!!!!” kapade jag överdelen och satte i ett resårband i midjan. nu antar jag att de går an men de de är ännu inte helt färdiga. och fickan ska sys på ordentligt med en grövre tråd. ja, jag syr alltså. tvångssyr faktiskt, skulle jag vilja säga, för att hålla huvudet och händerna sysselsatta.

min medicin verkar ha hjälpt så pass att Signe kan stanna kvar där hon är. och i veckan börjar förberedelserna inför förlossningen – jag har mitt sista möte hos barnmorskan, på torsdag skriver vi in oss på Östra och träffar dem som ska vara med vid operationen och efter helgen, ja, då blir vi fyra.

min mamma hämtade Ebbe-Lou i fredags, så jag och Hugo gick ut och åt middag på Mañana. vi har så mycket på varsitt håll att vi levt i två olika världar under en ganska lång tid nu. och det är ju så livet ser ut i perioder, det är ingenting konstigt med det. tvärtom är det ganska skönt att vi inte delar allt jämt, att man kan komma och gå utan att det behöver betyda att någonting är fel.

ibland har vi tittat upp på varandra över en lunch, en takeaway eller som i fredags, över en middag. och det räcker så just nu. själv vill jag absolut inte närma mig någon annan förutom Ebbe, min kropp är redan ständigt synkad med någon som rör sig och tar för sig i den, att bara tanken på mer än en kram i förbifarten eller att hålla handen på promenaden, får mig att vrida på mig av obehag. men den lilla går alltid an att ha i famnen.

tänk att han fyller tre på söndag, min skatt.

han har önskat sig blå ballonger, hatt, hallontårta och ljus. så idag ska jag baka en tårtbotten och frysa in så att den biten är färdig och slå in resterande paket. vi har inte varit direkt sparsamma i år, jag har till och med vikt mig och köpt figurer ur Cars och Hundpatrullen, som jag kanske inte är helt såld på men som han kommer att älska. och tyvärr är det ju så, att födelsebarnets glädje får gå före mammans ibland.

5

Inga kommentarer

Lämna en kommentar