om noll kändiskoll, Falkenberg och en studioplats i Majorna

dagarna i Falkenberg är slut och imorgon åker vi hem. jag har bränt mig för första gången i mitt liv och Signe fick svalka rumpan i en kastrull på balkongen idag. vi har ätit flera paket med glass och druckit litervis med mineralvatten, det är varmt och min rygg är röd och den svider.

på pizzerian satt ett bekant ansikte vid bordet bakom mig, jag tänkte att vi kanske gått i samma skola eller så men när vi gick därifrån berättade Hugo att det var Martin Luuk. och hans bror, Kristian. jag har då ingen koll och minns en kväll i Stockholm på Riche med Bea och Erin som diskret pekade ut Chris O’Neil för mig. någon annan gång var det Petter på Zink Grill. hur ska man ha koll på allihop, egentligen? de är ju så många.

jag har gått Hugo på nerverna och han har gått mig på nerverna, ibland står inga planeter i synk för oss men vad gör det, allt sånt där reder alltid ut sig till slut ändå. vi pratar om ett sommarställe i Falkenberg, eller kanske ett lånbyte nästa sommar. själv tänkte jag vi kunde flytta men Hugo och verkligheten kom fort ikapp – inga jobb och knappt heller någon kvar som jag känner. långa pendlingstider och isolering har aldrig varit vår grej.

innan vi åkte gav jag min mamma våra hemnycklar och fria händer. jag vet att en tapet jag köpt har kommit upp och när hon ringer hör jag pappa babbla i bakgrunden. dem har minsann fått ordning hemma hos oss nu, får jag veta. i köket har hon hängt upp gardiner och jag har ett nytt diskställ. vi, vi har ett nytt diskställ.

i början på augusti får jag tillträde till en ny plats i mitt liv, till ett skrivbord vid Chapmans torg med utsikt över vattnet och Stena Line-båtarna. jag har nämligen blivit med studiokontrakt och ska sitta tillsammans med andra kreatörer och fokusera på ett projekt jag börjat skissa på.

häromdagen var jag ute och sprang i intervaller, jag skulle bara prova och se hur illa ställt det var men jag var starkare än jag trodde, för springa – det har jag inte gjort på säkert tio år. egentligen aldrig, eftersom jag alltid fått problem med astman som nu verkar ha försvunnit. jag fick blodad tand och har börjat röra på mig mer, jag motionerar säger jag med en nöjd min till Hugo och går ingenstans utan mina springskor på fötterna, trots att termometern står på 32. förr var jag alltid besatt av tanken på att bli smal, nu vill jag bli stark. bara stark. det känns som tusen steg framåt på mognadsskalan. en miljon på självkänsloskalan.

10

2 thoughts on “om noll kändiskoll, Falkenberg och en studioplats i Majorna

  1. Du har så fint instagramkonto och blogg! En favorit helt klart. Lägger alltid upp så fina bilder, så härligt ljus i dom, använder du nåt speciellt filter? 😍

    1. Tack snälla! 🙂 Ja använder mig oftast av filtret a6 i VSCO, men drar ner det lite för att det inte ska bli så hår. Och så höjer jag nästan alltid exponeringen 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.