livet

dunderkuren och backdrops

jag vågar knappt skriva det men jag har haft ett par dagar utan någon klåda alls. allting har nästan försvunnit.

har förstått att det är extremt individuellt för vad som hjälper vem men så här har i alla fall jag gjort: två Tavegyl och två Omega 3 Gravid innan läggdags, ett bad om dagen med babyolja från Estelle & Thild, Propyless (som jag använt konstant överallt) och så ett par strykningar (receptbelagd) kortisonkräm där det varit som värst. hittills ser det ut att ha varit min räddning, hoppas det kan hjälpa någon annan.

mitt uppe i den här 100-stegs kuren åkte jag förresten på en febertopp på 40 grader. men det har också börjat lägga sig nu. så vad kommer då härnäst i detta spännande liv? jag vaknar upp utan ett ben? hittar ett hästhuvud vid fotändan? ingenting känns längre omöjligt.

förresten; backdrops. kanske det finaste sättet att bygga ett stilleben mot? att jag glömde det?

5
mamahood 2.0

käftsmällen som landade några veckor innan.

39845516734_ff2407b030_h

jag är atopiker. har alltid varit och lär förmodligen alltid förbli. men jag har inte sett några symtom sedan jag var riktigt liten. inte förrän nu, under tiden som gravid. alla år jag fått vara utan får jag nu tillbaka på en och samma gång. plus graviditetsklåda.

pang krasch poff och hela kroppen var full med små kliande prickar.

så jag länsar apoteket på mjukgörande krämer, äter allergimedicin som slår ut mig och sover inte mer än två timmar om natten. händerna har blivit så illa däran att jag behöver hjälp med att öppna en flaska mineralvatten och när min mamma såg mig häromdagen började hon gråta.

jag är alltså riktigt risig.

idag köpte jag babyolja från Estelle och Thild och kapslar med omega 3 som lovar mirakel. det krävs inte mycket nu innan jag ger mig på rökelse, spökritualer och vigvatten. för nu är jag så jä v la matt.

barnmorskan och läkaren tittar medlidande på mig och mina såriga händer och mumlar mest att det inte finns så mycket man kan göra. de tar blodprover för att försäkra sig om att det inte är något fel med…gallan? levern? jag minns inte. och från att varit en ständig förespråkare av (egna) tidiga förlossningar på grund av inget tålamod, så har jag ändrat mig nu – jag vill inte att Signe kommer tidigare än den 3 april. jag känner mig inte redo. inte än. jag behöver varenda dag av de här sista veckorna som är kvar åt att göra ingenting.

dessutom är snittet lagt en vecka innan beräknad förlossning och det är tidigt nog, tänker jag. men så är det ju det att klådan och eksemet inte lugnar ner sig förrän hon är ute och levern, hormonerna eller hur det nu var kan börja stabilisera sig.

jag känner mig lite lurad. som om jag sprungit rakt in i en vägg, för mestadels har jag känt mig stark under den här tiden, självständig. och nu måste jag plötsligt be om hjälp, förlita mig på andra människor. vilket är fint att jag kan, men trist för att jag trivs i min vardag trots att jag för tillfället inte uträttar några stordåd.

nu är det lite mer mer än fyra veckor kvar innan den planerade operationen äger rum. och för att hålla ut har jag gett mig själv en morgonrock i linne, en skjorta och några mjuka handdukar. och choklad, alltid choklad.

har aldrig känt mig i ett sådant behov av omtanke som nu. för nu orkar jag faktiskt inte knycka mer på nacken, vara käck och traska på som vanligt, vara saklig och förnuftig.

inte ens lite.

 

 

 

5
inspirerande hem övrig inspiration

flott

w o w.

kan man säga något annat om inredningen? troligtvis inte.

glöm allt jag skrev i tidigare inlägg – det är ju här jag ska bo. ska bara hosta upp ett par miljoner först, innan budgivningen är över.

om man är intresserad finns det mer om den här lilla pärlan på Historiska hem.

3
guldkant livet

lagom, balanserat och det bästa av två världar.

jag har älskat den här lägenheten från början. redan när jag fick se den med persiennerna nerdragna och med väl dold potential visste jag att det här var mitt hem. mer än sekelskifte, mer än funkis. mer än någonting annat.

det är en väldigt lågmäld liten trerummare, den gör inte så mycket väsen av sig. men om det är sant att en plats kan ha en själ, då har den här det. och den fångade upp min egen, genast.

jag har plockat fram penseln i varje rum säkert tre eller fyra gånger om och sprungit upp och ner till förrådet med jämna mellanrum för att hitta en ny plats åt sådant jag sparat på i åratal. det har blivit lite av en skattkammare, vårt förråd.

och nu har vi bott här i ett år och snart tre månader och nu när alla väggar fått sin färg är det dags för finliret. inte piffet utan utan själva organiseringen – vart skärbrädorna ska stå, i vilken låda ska köksredskapen ligga, vart ska kokböckerna vara och i vilket skåp ska vi ställa alla konstböcker. alla garderober har anpassats med rätt sorts förvaring och kökshanddukarna ligger längst upp i linneskåpet.

det låter så tråkigt men åh vad jag har längtat efter just det – det tråkiga. att veta vad som händer om en månad eller två, att veta vart allting finns, att äta tacos på fredagar och att veta vart sekatören finns när det är dags att snitta om blommorna. jag har längtat efter en stabil grund att stå på, en konstant sådan som inte rör på sig som är bra som den är men som går att klä upp om jag vill.

så, hurra för vardagsrutiner, regelbundna tvättider, mellanmål och snabbmakaroner. för vackra buketter, röda naglar och glittriga klänningar.

6
mamahood 2.0 personligare.

toner av pasteller och om att vara i ständig reaktion mot det förflutna.

det är fredag, den sista i februari. och snön som täcker marken är så hård att det gör lite ont i fingrarna när jag och Ebbe-Lou försöker rita ansikten i den på promenaden hem efter förskolan. det känns som att den förstått att den måste vara extra tuff just nu, för annars gör sig plusgraderna av med den innan den ens hunnit landa. det kanske pågår ett tyst krig dem emellan – snön mot plusgraderna.

jag känner mig full av liv de flesta dagarna och ler stort mot Hugo när vi sicksackar oss igenom alla människor på Avenyn efter lunchen. håller extra hårt i hans hand, stannar upp, ser honom i ögonen och säger jag väljer dig.

det är de finaste ord jag kan ge honom, jag älskar dig ligger långt efter.

andra dagar är jag alldeles blek och matt. och jag vill inte se honom eller någon annan. förutom Ebbe, alltid Ebbe. han säger så mycket roliga saker nu och det känns som att han växer några millimeter så fort jag tittar bort. han har börjat föra sin talan så väl när det är någonting han vill eller inte. eller ja, så väl som en snart tre år gammal liten typ kan göra.

på Magasinsgatan höll Lilla rummet en utförsäljning av hela sortimentet och jag blev till eld och lågor över allting som fortfarande fanns kvar på hyllorna. när jag visade Hugo alla mina fynd och berättade vad slutnotan landat på blev han nästan kallsvettig. när jag sagt att jag skulle passa på och göra några kap trodde han att jag tänkt på spadar och ballonger. eller liknande.

men i mitt huvud såg jag sängmobiler, studio Matryoshka och den där väggen dedikerad åt Littlephant. sådant som jag egentligen inte kunnat rättfärdiga om inte priset varit så nedsatt. knappt ens då. för låt oss inte sticka under stol med att allt det där är satans dyrt och att till och med en bra rabatt ändå inte får ner priset till en helt rimlig siffra.

men nu är vi mer än förberedda med både gammalt och nytt och jag bygger upp en revansch att kalla duga mot den förra gångens kaos, har jag förstått. mitt enorma kontrollbehov inför förlossningen och tiden efteråt är en reaktion på det som varit innan.

att jag klättrar på stegar och skapar ordning och reda tills jag inte riktigt klarar av att gå mer, är också en reaktion på sist jag var gravid och tvingades kapitulera inför allt jag så gärna ville göra.

så nu gör jag om och nu jag gör rätt.

6
mamahood 2.0

baby baby

– när jag var på mötet angående förlossningen gjordes ett ultraljud där det konstaterades att jag bär runt på mycket fostervatten. möjliga anledningar till det kan vara en okontrollerad graviditetsdiabetes hos mig eller något fel på barnet. eller så finns det inga särskilda anledningar alls utan det bara är så.

läkaren som gjorde ultraljudet kunde se att Sigges genomflöde fungerade som det skulle men skickade mig enligt riktlinjer på specialistultraljud. ett glukostest var redan inplanerat eftersom att jag fött ett stort barn tidigare och då görs det som rutin vid nästa graviditet, av någon anledning.

diabetes hade jag inte så då var det bara det där satans ultraljudet kvar. man (jag) vill ju aldrig utmärka sig under en graviditet, just då vill man (jag) helst bara vara som “alla andra” eftersom allt som får andra inom vården att höja lite på ögonbrynen får min puls att genast ticka fortare.

i alla fall, idag åkte jag till Östra för en träff med två specialister som såg en välmående bebis i min mage. en som dessutom uppskattas väga 2 600 g (REDAN!). och vad gäller vattenmängden så fann man inget skäl till varför.

tydligen är det bara så att jag och Hugo lyckas koka ihop stora ungar och att min livmoder gillar att samla vatten – den gjorde nämligen likadant med Ebbe-Lou, fast då var det ingen som reagerade. alls (?).

– från och med idag är det exakt sex veckor kvar till förlossningen och jag har svårt att tänka på så mycket annat än den och tiden efteråt. jag organiserar nästan maniskt här hemma men det känns så vansinnigt viktigt att ta kontroll över det som går. särskilt eftersom vi redan har en liten som måste få en så smidig och stressfri övergång som möjligt, och det tror jag bara blir om jag och Hugo försöker förenkla tillvaron i den mån vi kan redan nu.

när jag kommer hem från förlossningen vill jag kunna slappna av med vetskapen om att allt vi behöver finns innanför våra väggar så att jag kan ägna mig åt barnvagnspromenader och att fokusera på hur Ebbe-Lou hanterar omställningen. jag skyr tanken på kaos och att “behöva fixa” någonting och vill att det ska vara så enkelt som möjligt att leva här. det mesta som det berör är praktiska och materiella ting. såklart – vi vet ju ingenting om vilken bebis vi får eller hur Ebbe kommer reagera.

så när Ebbe var hos mormor i helgen betade vi av den milslånga listan och köpte ordentligt med förvaring till barnens garderob, två större tvättkorgar, en till sittdel till dubbelvagnen, filtar, skötbädd, magdroppar, nappflaskor, babyolja, ett paket blöjor, ett större minneskort, mjuka underkläder till mig att ha efter förlossningen, och födelsedagspresenter till Ebbe, som fyller år två dagar innan Signe är tänkt att komma och så vidare och så vidare.

jag har sorterat Ebbes babykläder och packat upp inför den första tiden, fört över föräldradagar åt min mamma för veckan som hon ska ha Ebbe-Lou och på fredag blir en mindre köksrenovering klar.

det som återstår nu är att göra lunchlådor, att piffa lite till i Sigges hörna och att måla klart i lägenheten, sortera förrådet (igen), hämta vagnen som vi ställt hos Hugos föräldrar i Skövde, skriva lista till operationsteamet och så en rejäl storstädning. det är faktiskt mest roliga saker, förutom den där sista punkten då, och den har jag faktiskt tänkt lämna åt Hugo.

– bilderna i kollaget har ingenting med någonting praktiskt att göra alls. de är bara inspiration för själva piffet som mest ska vara fint att titta. sådant behövs faktiskt med. dessa plus fler finns i min nya mapp på pinterest baby baby.

5
mamahood 2.0

du.

det är lördag och du har varit vaken sedan klockan fyra. när du vaknade ropade du på din pappa och när han kom in satt du i den gula fåtöljen och berättade att du hade en kråka i din säng med massa vassa tänder. men du var inte rädd, du bara satt där och väntade på pappa.

inget bröd till frukost så jag stekte ägg och bacon åt oss, jag ställde fram yoggi och dukade med krokodilen åt dig. på något sätt fick vi på dig morgonrocken du fått i julklapp av Anita och Victor. du röt åt oss, så som tigerungar gör. sen spexade du till det med att göra en hatt av din skål. på bordet stod en vallmo som inte riktigt kunde slå ut ordentligt.

du fick själv välja tröja och ville ha den med alla valarna på. jag föreslog byxorna med regndropparna. det gick fort att klä dig – sedan jag berättade att mormor skulle komma kunde du inte tänka på annat och var mer än medgörlig.

att vara med mormor eller farfar och få hjälpa till i tvättstugan eller gå med till förrådet är det bästa i livet, enligt dig. och chokladbollar.

otåligt väntade du och fördrev tiden med att hoppa i den stora sängen, sova räv och flytta stolar till alla fönster för att kunna se ut. förutom i sovrummet då, där sängen stod så lägligt.

jag lovade att mormor skulle komma efter att du vilat och den nattningen gick som en dans.

medan pappa bäddade om dig satt jag i soffan, drack kaffe och tänkte på att det här är vår tid. på att det här är en del av din barndom. helgmorgnar med långfrukost, en tigermorgonrock, en stor säng att hoppa och leka i och en mormor att vänta på.

inte långt efter att du vaknat kom hon. du hade redan på egen hand bestämt dig för att du skulle åka med henne hem och släppte henne inte ur sikte.

du klädde på dig ytterkläderna, packade din lilla ryggsäck och ställde fram hennes skor. det var ingenting att dra ut på mer, det var bara att åka. och ett par pussar och några jag älskar dig senare var du borta, och förmodligen den lyckligaste treåringen på flera mils avstånd.

livet med dig, min lilla skatt, livet med dig.

6
livet

magi i kristall och ett nytt men gammalt sovrum

39380399005_f42f6f3d84_h

jag försökte komma överens med den himmelsblå färgen, det gjorde jag verkligen. den klara, ljusa. men det gick inte alls. ingenting av det jag har hemma gick att blanda samman med väggarna, det blev bara rörigt.

så häromdagen tog jag med mig Ebbe-Lou och gick ner till förrådet och började titta i färgburkarna. och där hittade jag en väggfärg som jag glömt bort. en färg som använts i en hall utan ljus och som inte kunde leva upp till sin potential och därefter föll i glömska.

jag tog med mig den och började måla och sen fortsatte jag bara. inte alls illa för en höggravid kvinna, tycker jag.

och som jag älskar det här rummet nu. ofta ställer jag mig och tittar in, suckar nöjt och är så glad att färgen fanns kvar.

sen gick det fort att hitta en massa grejer att ställa in och hänga upp – en gammal spetsbit jag fått av en kompis i Stockholm, min mammas kristallvas, fågeln från Artilleriet, utrivna Picasso’s ur en av Hugos gamla konstböcker, vimpeln från numero 74 och tyget från Afroart som blev till kuddar. det är ärligt talat det roligaste sättet att inreda på – att ge gamla älskade saker, som man vägrat göra sig av med, liv igen.

och buketten, den är kanske den allra vackraste jag fått i mitt liv; vi firade alla hjärtans dag med en lunch, en semla och ett besök till Blomrum där jag fick välja ut vad jag tyckte bäst om. jag pekade på nästan allt som fanns i sortimentet och floristen satte ihop det mest magiska.

så den dagen var det absolut en mycket nöjd fru som kysste sin man adjö innan det var dags att åka med spårvagnen hem.

och tänk förresten, att snart är det sex år sedan han slog ner i mitt liv. min älskade blixt med kråksparkar, pensionsförsäkringar och kanelbullar. han som läser instruktionsmanualer, som frågar om jag vill ha hans vantar när det är kallt och som packar Ebbes ryggsäck varje dag.

han.

vilken lycka.

7
livet

fem korta

– det är fredag och jag har haft Ebbe-Lou hemma idag. det gick att se redan igår när jag hämtade honom, på den där lilla näsan, att någonting var på gång. när vi kom hem slog förkylningen ut så idag blev han kvar här med mig.

– han sover middag nu, i vår säng och jag sitter bland kuddarna i soffan med ett täcke över benen. jag väntar på min lillasyster som snart kommer med semlor och för att laga tacos med oss till middag.

– i vardagsrummet ligger det makaroner på bordet, ett par småbilar och en dammsugare på golvet. i ett hörn står en överfylld låda med alla kläder i storlek 56 som Ebbe haft. och filtar, handdukar och all annan textil som hörde den första tiden till. vi har börjat fundera på vart allting ska vara och jag har valt ut kläder som ska med till BB. det kretsar mycket runt det där nu, att vi ska bli fyra. alla pratar vi om bebisen. Ebbe med.

– rent estetiskt var livet vackrare i Södertälje men själsligt är det som allra vackrast här hemma i Göteborg. men om ett år eller så tror jag att den lilla lägenheten vi bor i nu kommer slå den förra med hästlängder. allting måste bara få lite tid att hitta sin plats.

– det är fortfarande bara februari men våren smyger redan runt hörnet och jag går igenom arkivet och påminns ännu mer om hur magisk den tiden faktiskt är.

snart, snart är den här.

 

10