vardag

kompromiss, lunch och paus.

36195228521_41b13ee212_h

Hugo börjar arbeta igen, jag har flera veckor kvar tills min kurs börjar. vi har börjat äta frukost vid köksbordet och varje morgon sitter vi här, brer smörgåsar, häller upp mjölk och säger sätt dig ner tills jag börjar minnas uttrycket myror i rumpan och tänker att kanske ska jag bara låta det vara, kanske kan han få studsa upp och ner på stolen, ner på golvet och sen upp på stolen igen.

kanske hör det till när man är lite mer än två och kanske ska man bara vara glad för att han ens stannar vid bordet. jag bestämmer mig för att nöja mig med det och frukosten blir plötsligt trevligare.

vi håller handen hela vägen till bussen och råkar bli alldeles för tidiga – jag ska hämta mitt nya id-kort men Skatteverket har ännu inte öppnat. vi går till daMatteo. han rör sig fritt inom ett begränsat område, säger HEJ till en blomkruka och alla som går förbi oss, håller sin croissant i handen och utforskar sitt utrymme. morgonsolen skiner mot oss.

på Skatteverket ser alla allvarliga ut och vi stör genast den tysta, tunga stämningen. Ebbe vill inte alls sitta i vagnen, han vill springa kors och tvärs och ropa HEJ åt alla han ser. när jag lyfter upp honom i famnen blir han så arg som en så liten kan bli, men jag släpper inte taget. säger att antingen håller han mig i handen eller så får han sitta i vagnen.

han vill inget av det och protesterar med sin högsta stämma men jag är obeveklig. vakten följer oss med blicken medan jag utövar föräldraskap och medan Ebbe helhjärtat går in i sin roll som förbannad och djupt kränkt snart två och ett halvt-åring.

som om det vore lagstadgat ser jag för jävlig ut på mitt id-kort. men det spelar ingen roll mer, det är inga snygga vakter som ska titta på det längre. det är mest de på postkontoret och kanske en biljettkontrollant som ska se det.

innan vi tar bussen hem går jag in på Brogyllen och köper med lunch åt mig – mandelsmör, jordgubbar och vallmofrön på valnötsbröd. det är det godaste jag vet.

när Ebbe somnar med magen full av köttbullar och mjölk gör jag kaffe, lägger upp min smörgås på en tallrik och låter axlarna sjunka ner. aldrig har en sådan stund betytt så mycket som nu.

6
mamahood 2.0

om att vara gravid igen.

35496178194_d4e52fab6b_h

det känns annorlunda, redan. den här graviditeten börjar på ett annat sätt än den med Ebbe-Lou gjorde. jag går in i vecka fem och har redan börjat må illa, nästan somnat på en parkbänk i Trädgårdsföreningen och jag kan inte äta några särskilda mängder mat utan att må illa. när jag vaknar är magen mjuk och platt (nåja, plattare) och på kvällarna är den stenhård och påminner om en som redan hunnit gå ett par månader och jag tycker den är som allra finast då, när den ser ut som en liten badboll. men alla ‘krämpor’ är ännu sådant som bara kommer och går och ingenting som står i vägen för vardagen, till skillnad från sist.

med Ebbe mådde jag riktigt bra fram till vecka 9 och sen fortsatte det utåt ungefär fram till slutet. men ja, allting kan ju förändras och ingenting går riktigt att förutspå när det kommer till det här, det har jag ju förstått. dessutom är det ju så tidigt att vi kanske inte ens kommer hela vägen. man vet ju aldrig.

när jag plussade var jag så glad att jag började gråta och sedan dess har jag gått runt och upprepat att jag är lycklig. för det är jag. jag är inte bra på att hålla igen och inte ta ut glädjen i förskott – kompromissen är att jag gör det med en stor dos realism vid sidan av. därför är det svårt att inte vara öppen och berätta om det. jag vill inte vara rädd och krampaktigt gå runt och hålla i min hemlighet för mig själv för att kanske… och om det vill sig illa så kommer jag förmodligen vilja prata om det med.

jag ser verkligen fram emot att få revansch på min förra graviditet – att dela den med mina vänner, att dokumentera mer och att njuta mer av den så gott det går. och jag längtar efter att få ta fram alla lådor med kläder vi hade åt Ebbe. jag har sparat allt – babynestet som min kusin sydde, leksaker, bodys – ja allt. det är ytterst få saker vi kommer behöva köpa.

visst märker ni, att jag går igång på det här? att jag är glad? att jag är uppe i det blå och att framtiden liksom bubblar ur mig? jösses, jag hoppas det här går vägen, att den här graviditeten får fortsätta. för i så fall tror jag att tiden framför mig kommer att vara oerhört fin.

ps. ja, hela outfit-idén har jag klippt från Elsa Billgren. omöjligt att låta bli när jag redan hade allt till den här ursnygga kombinationen i garderoben.

 

5
mamahood 2.0

jag plus en till.

kanske är det nu, sa vi, kanske är det nu som den bästa tiden är. och ett par veckor senare blev jag ståendes med ett svagt litet streck som berättade att någon börjat växa där inuti magen.

det är tidigt och det handen kupar sig runt är en mage som bestämt sig för att börja puta redan nu, trots att det faktiskt mest är jordgubbar och wienerbröd som för stunden upptar störst plats där inne. det som är allra viktigast är ännu ytterst litet.

kanske blir det ingenting alls, jag vet. men jag hoppas så innerligt att det här blir allt.

19
personligare.

ett sovrum, tre notiser.

– det regnar i Göteborg men vi gav oss envist ut ändå för att äta jordgubbar och wienerbröd på Brogyllen och köpa ost i saluhallen till kvällens middag hos ett par vänner.

– hemma serveras kaffet på en silverbricka medan Ebbe sover, vi äter alla frukost ihop på morgnarna, jag och Hugo gör saker på var sitt håll och jag tänker på att jag fick allt jag önskade mig den här sommaren. den här hösten längtar jag efter mer än någonsin.

– jag har uppdaterat sovrummet med en drömfångare jag köpt på Bali, vimplarna vi skulle haft på bröllopet, mina kimonos och den fina gamla lampan jag hittade i Stockholm. och jag har målat om hallen en gång till, nu är den grön.

 

2
inspiration

öppna hyllplan + blåvitt.

alla bilder med källor finns här i min pinterestmapp tres bien

det lilla skåpet vi har ovanför köksbordet är något för litet och ger inte alls tillräckligt med förvaring så jag funderar på att sätta upp två längre hyllplan istället (liksom Johanna Bradford gjort i ett av sina kök).

och ja, sen är väl det sista stora projektet där inne över och jag kan återgå till tallrikar och köksredskap. hela sommaren har jag varit på jakt efter porslin och jag hittade en drös med blåvita engelska tallrikar häromdagen, så den punkten kan jag sätta ett streck över nu. kvar på listan står kökshanddukar, bakskålar och bakredskap. skulle jag hitta en tallrik eller två till skulle jag kanske inte bli allt för ledsen heller.

det var så oerhört länge sedan jag hade ett hem att jobba på kontinuerligt, ett hem som jag kan dränka i omtanke och kärlek, så som den här platsen vi är på nu. jag bär ner saker till förrådet, hämtar upp, borrar, spikar, målar, dammar, diskar och bygger bo.

Hugo låter mig hållas och hjälper till de gånger jag ber honom. men i regel gör jag allting själv. jag får nog medge att fastän det är vårt hem är det jag som bygger det, vilket jag allra helst vill göra ifred och är tacksam över att inte behöva ingå i några särskilda kompromisser. Hugo har bara några få krav – det ska vara praktiskt och han vill att saker ska bli kvar på EN plats och inte ständigt flyttas runt.

snart, lovar jag honom, snart har allt en plats.

 

 

5
mamahood. personligare. vardag

det blir bättre.

vi har inte gjort något särskilt den här sommaren, ändå har det varit en av de bästa jag haft. den var så lagom.

vi har åkt på utflykter, Hugo har visat mig Lidköping, jag har visat honom Falkenberg. vi har badat på äventyrsbad och i svärföräldrarnas trädgård, Ebbe har ätit vinbär och smultron han plockat själv och fått umgås med sin absoluta favoritperson – hans farfar.

för några år sedan skulle jag hellre dö än att ha en sommar likt den här. men allting förändrades när Ebbe föddes. han är det viktiga nu och jag uppskattar det stillsamma mycket mer. det betyder inte att vi inte gör sådant som jag tycker om, men jag har lärt mig att kompromissa och att vissa förväntningar inte går att möta.

jag har inte haft jättesvårt att anpassa mig till livet med barn och bär inte på någon särskilt mörk historia kring det. men vissa saker har naturligtvis varit svårare än andra. som vid ett tillfälle, minns jag, att jag trodde jag skulle bryta ihop av ångest eftersom det verkade som att hela mitt liv från och med nu skulle dikteras av någon annan in i varenda mikrodetalj. allting kändes ändlöst och jag hade så svårt att bara ta det till mig med ro.

det kändes som att vi ALLTID skulle behöva bråka om jacka, mössa, skor, kläder, lunch och ja, allt. att min ork och energi ALLTID skulle försvinna innan vi ens kommit utanför dörren. att vi ALLTID skulle behöva ställa in saker vi planerat för att något inte gått som planerat med typ sovtider och så vidare.

men det blev annorlunda. man lär sig att anpassa sig och samtidigt växer barn upp och livet däromkring blir lite enklare att ha och göra med. friheten kommer sakta men säkert tillbaka fastän det tar tid och kanske inte i precis samma form som tidigare. inget blir sig ju någonsin helt likt livet innan men att det blir bättre är den mest sanna frasen som jag hört under småbarnstiden.

 

5
hos oss

ett par av mina bästa secondhand-fynd och två tips.

i Skövde, Lidköping och Hjo var i princip alla loppisar och secondhand-affärer stängda. vi missade allting med en dag eller så. och så visade det sig, komiskt nog, att de bästa fynden skulle jag lyckas göra här, på Hisingen, bara en kort promenad bort från oss – på Kyrkbytorget Second hand och nyöppnade Hyllis.

5
mamahood.

långfrukost med världsfint sällskap.

jag hade inte särskilt många målbilder under min graviditet – hade ju ingen aning om vad som väntade och hade svårt att relatera till allt alla andra berättade för mig. och fastän jag har en, (ibland för) bra inlevelseförmåga så fungerade den inte alls när jag föreställde mig livet med barn, eller ja förutom vid ett par väldigt få tillfällen.

ärligt talat tror jag inte ens att jag riktigt förstod att jag var med barn utan jag var nog mest ‘bara’ gravid. som en sorts åkomma utan ände. om jag skulle bli gravid någon gång igen tror jag det skulle kännas annorlunda, då vet jag ju vad som komma skall.

i vilket fall – målbilder. en av dem var att bo i Göteborg och promenera i allén under de höga, gröna trädkronorna i Vasastaden. med barnvagnen i den ena handen och en kopp kaffe i den andra. alltså en målbild av en helt vanlig, vardaglig situation på en av de vackraste platserna jag vet, i Göteborg. den målbilden har jag fått uppleva, flera gånger om, så check! på den.

och igår nådde vi en till; långfrukost tillsammans, bara han och jag. Hugo hade varit på svensexa i fjorton timmar och därmed fullt berättigad till sovmorgon.

eftersom brödet var slut bakade jag scones och så hjälptes vi åt att göra smoothie åt honom, kaffe åt mig och tittade på när brödet växte i ugnen. sen blev vi sittandes ganska länge vid frukostbordet och liksom umgicks. nåväl, så gott som det nu går med en tvååring, men jag tänker att kriterierna för det är när alla är på någorlunda samma bana, har ögonkontakt och är medgörliga. och sitter kvar.

det hela var helt enkelt bara så jädrans fint och kanske en av de absolut bästa lördagsmorgnarna jag haft. en sådan som viskar lite om vad det här nya livet har att komma med.

7
personligare.

en sommarkväll med william morris och pinchos.

när vi var i Skövde lämnade vi Ebbe-Lou en kväll med sin absolut bästa kompis – faufaa, för att gå ut och äta. vi hade bokat ett bord på Pinchos men vi var lite tidiga och jag hann in i en butik precis innan stängning och hittade ett kuddfodral som fick det att vända sig i magen av glädje. är det inte märkligt? att en pryl, ett litet tygstycke kan ha den effekten på en?

om det inte vore så fasansfullt dyrt med William Morris-tapeter skulle jag tapetserat om hela lägenheten för länge sen. men det lönar sig inte i en hyresrätt och så tänker jag att det vore fruktansvärt att, vart man än bor – inte få måla om när andan faller på och vara tvungen att leva med en och samma tapet år ut och år in, bara för att den kostat så mycket.

i vilket fall hade vi en fin kväll, vi beställde in nästan för många rätter, som vi delade på och pustade mest ut efter all sol vi fått i oss under dagen. det var kanske inte den mest romantiska kvällen i livet men den var ändå en av de bästa vi haft tillsammans den här sommaren. det måste inte alltid vara stråkkvartett och passionerat hångel. jag tycker så mycket om att umgås med Hugo ändå och särskilt de dagar då jag är lite disträ och lite matt finns det inget bättre sällskap än han. min älskade klippa.

3