mamahood 2.0

så här vill jag föda barn, därför att…

…redan när jag väntade Ebbe visste jag att jag inte ville föda vaginalt. jag ville bli förlöst med snitt och så var det med den saken. varför? på grund av rädsla för att tappa kontrollen och därmed fokus som i sin tur skulle leda till ångest och allt som kommer därefter. jag var även rädd för förlossningsskador både vad gällde mig själv och Ebbe-Lou. för att han skulle fastna eller för att något annat skulle gå åt skogen.

jag kommer dessutom från en familj med en hel del instabilitet i bagaget och med en storasyster som dog när jag var femton, så för mig är domedagen på sätt och vis alltid nära. det är en känsla jag aldrig tror att jag kommer kunna skaka av mig. hur bra allting än är finns det alltid en stark känsla av att det alldeles snart kommer att gå illa.

sen tyckte jag väl inte att ett stort snitt igenom buken kändes särskilt kul heller men då skulle jag åtminstone vara omgiven av ett team på flera människor med varsin uppgift och risken för att något skulle gå fel med Ebbe kändes mindre.

jag blev väl bemött av min barnmorska och vården överlag när jag kom med mina önskemål. här var det ingen som försökte övertala mig till någonting. jag gick på möten med en Aurora-barnmorska som svarade på frågor och visade upp  förlossningssalen, alla verktyg, kuvöser och vad de små bebisarna får åka i om de måste iväg akut med helikopter till ett större sjukhus med andra resurser.

jag träffade en förlossningsläkare som gav mig ett a4 med vetenskapliga fakta om båda förlossningssätten och innan jag lämnade mötet sa han att vilket sätt jag än väljer att föda på så kommer det gå bra – de som arbetar med det här gör det varje dag och de vet vad de gör.

slutligen bestämde jag mig för en vaginal förlossning. men med ett sorts förlossningskontrakt i handen som gick ut på att jag själv skulle få välja när det var dags, i den mån det gick naturligtvis, om jag ville bryta för att föda med snitt.

men så gick jag en vecka över tiden, mitt SF-mått hoppade och på överburenhetskontrollen bad jag om en ny viktskattning. 4800 gram fick barnmorskan det till och jag bröt ihop. inte en chans att jag tänkte försöka föda ett så stort barn. förlossningsläkaren ringde upp mig efteråt och föreslog själv ett snitt eftersom “i regel rekommenderar vi inte en förstföderska att föda ett så stort barn“.

nåväl vi kan spola framåt – till själva operationen som skulle göras tidigt dagen efter. jag var nervös, Hugo svimmade och fick ligga utanför med dropp och jag fick hålla narkosläkaren i handen.

och jag älskade hela alltet.

jag kunde lämna över kontrollen utan att oroa mig, jag kände mig så väl bemött och kunde hela tiden fråga vad de gjorde och hur det gick. jag kände allting, fast utan någon smärta, och det var en god stämning under hela operationen. och så läkte jag fort efteråt utan några särskilda men, bortsett från lite sämre känsel längst ner vid magen men det spelar ju ingen roll, tycker jag.

så med allt det här bakom mig vet jag att jag vill bli förlöst med snitt den här gången med. det finns ju inga garantier för att det kommer gå lika bra igen men jag vet vad jag får på ett ungefär och det känner jag mig trygg med.

nu när jag gått mer än halva tiden har jag träffat en läkare för förlossningsplanering där jag lagt fram mitt ställningstagande till förlossningen. läkaren jag träffade poängterade både primär och sekundär förlossningsrädsla eftersom att jag gick igenom en halvakut operation samt att Ebbe faktiskt vägde 5002 gram när han väl kom ut, så det ser ju ljust ut. men det är ännu ett par veckor kvar innan jag vet vad som blir och inte.

35253727955_17eaa5f3ee_h 35088160862_88b522d051_h 35253738645_ce547720eb_h

5

2 kommentarer

  • Reply
    hanna, förbanna
    30/11/2017 at 17:36

    wow, vilken klimp, jag tyckte Tova var stor som på BF+3 vägde 4470g! Skönt att du redan vet hur du vill ha det, hoppas du får som du vill utan att behöva bråka <3

    • Reply
      Sandra Bergström
      04/12/2017 at 13:59

      Haha ja, 4470 var inte så pluttigt det heller! Jo, får hoppas sjukvården inte bråkar med mig bara 🙂

    Lämna en kommentar