sommar, sommar – om vad som är viktigt just nu.

när vi vaknar är huset fortfarande varmt sedan dagen innan, jag öppnar upp altandörrarna och in blåser kall luft som svalkar oss. barnen sover utan pyjamas och är ändå alldeles svettiga när de stiger upp.

vi äter bröd från bageriet, danskt rågbröd till mig och Hugo och tekaka med centimetertjockt täcke smör på till Ebbe-Lou. häller upp kaffe som kallnar fort med lite för mycket havremjölk i.

för något år sedan ville jag åka utomlands men Hugo satte sig på tvären – tänk om Ebbe blir sjuk eller om någonting annat händer honom? jag tyckte nog att han var lite väl orolig men eftersom han alltid varit lyhörd inför min oro kände jag att jag måste vara det inför hans.

det tvingade oss till semester på hemmaplan och nu kan jag inte föreställa mig en annan sorts sommar.

jag har förälskat mig i den svenska sommaren med gårdscaféer, loppisar och varma kullerstensgator. allting känns så enkelt och så lagom nu när vi har små.

kanske börjar vi resa sen, när barnen är större och vi kan slappna av lite mer. när vi alla får ut lite mer av resan och gör den tillsammans. nu vill jag bara omge mig med allt som är tryggt, vara där det mesta är sig likt.

vi äter glass, vi går på promenader, leker på en lekplats eller badar. jag och Hugo fångar de minuter vi får, de minuter som blir över när man har hand om varsitt barn. det här är Ebbes sommar, vi är överens om det – barnen först, vi sen. det kommer att löna sig i slutändan.

men vi blandar upp det lite med att välja caféer, glasställen och restauranger som jag letat fram på internet, som säljer hembakta bullar och ordentligt kaffe. vi lagar god mat till oss och ser en film när Signe och Ebbe somnat för natten ger varandra tid att stirra in i telefonen eller ut i luften.

Ebbe umgås mycket med Signe, han kallar henne för lilla bebisbulle och ger henne smackpussar. och hon söker ofta hans uppmärksamhet med menande ljud och blick.

kommer han inom synhåll tittar hon inte på någon annan och han är den hon ler mot mest i den här familjen.

de bygger en relation, de där två, och jag hoppas att de ska stå varandra nära. att de står tillsammans, mot världen, livet och även oss. det är så viktigt att ha en sådan med sig, en alldeles egen vapendragare.

6

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.