vecka 18

jag lovade mig själv att jag skulle dokumentera den här graviditeten mycket mer, så det är vad jag gör. och jag köper spjälsäng som Hugo bär hem och små koftor som brevbäraren kommer med.

och jag låter mig själv vara gravid den här gången – när jag är med barn blir jag till ett eget universum med ett eget solsystem och egna planeter. jag går så djupt in i mig själv och den här gången tillåter jag mig att stanna där.

förra gången ville jag bara tvinga mig själv tillbaka till ‘den riktiga världen’. men nu lullar jag mest runt med min mage, bryr mig inte så mycket om att jag glömmer mer än hälften av allt och jag tar emot mitt gravida jag mycket mer.

jag vet ju inte, om det här är sista gången jag bär ett barn – jag har börjat känna att två skulle räcka fint.

så jag låter de runda kinderna vara, jag unnar mig frisörbesök och croissanter. jag låter min familj pyssla om mig och försöker ta till vara på de dagarna som är bra.

14

10 thoughts on “vecka 18

    1. Jo men jag tänker nog att det gör det 🙂 Puss, snart flyttar ni förresten! Heja!

  1. Alltså åh, vad fin du är Sandra. Så himla fin. Och ert hem (as usual) jag vill också ha mer växter som ni.
    Och jag blir så himla avis på dig, jag vill också vara gravid. Jag vill också bära ett barn, också känna de där känslorna du beskriver för det låter helt fantastiskt. HEEEELT fantastiskt! Jag längtar så oerhört efter den här tiden. Jag fattar så klart att det inte bara är en dans på rosor men din beskrivning gör att jag längtar något så in i bomben efter att bli gravid. Jag hoppas att den kommer snart, hihi. Och jag tycker att det låter helt rätt att välja att vara i din egen värld, det låter underbart faktiskt.

    1. Sanna, alltid så varma och fina kommentarer från dig <3 Det ÄR ashäftigt och jobbigt på samma gång men den här gången mest bra faktiskt 🙂 jag hoppas det kapitlet kommer till er snart, men just nu är jag faktiskt väldigt avis på det äventyret du och Roberto har framför er med London! Även om jag såklart förstår att det inte är helt enkelt, men ändå - vad ni vågar!!! Blir så inspirerad! <3

    1. Jag hoppas det med, för din skull! Det är så tungt nog som det är med alla krämpor <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.