vecka sju.

när Hugo gick på semester gick Ebbe på tvåårstrots de luxe. vi var helt utmattade vissa kvällar och bara stirrade rätt in i väggen. det var s å svårt. vad vi än gjorde så fungerade det inte. men så över en natt kom han igenom den fasen och ut på andra sidan som en liten sol. tålmodig och lättsam. det eviga livet med barn – ingen period varar, på gott och ont.

men det som hänt nu kunde inte komma lägligare. min medicin mot illamåendet hjälper men inte helt. skulle mer vilja säga att det lindrar. dessutom är jag konstant trött och känner mig väl inte på topp. men Ebbe verkar inte ta någon särskild notis kring det hela. han håller sig mest omkring mig och leker där jag är. pussar och ropar UUUUUPP när han vill något och parkerar sina bilar på min mage. världens bästa, finaste, lilla människa.

det är ju inte så att vi inte gör någonting alls. vi gör smoothies, ser på film och ibland går vi ut och äter lite glass i solen. men det är när Hugo kommer hem som det blir riktigt roligt – när de går ut och leker ordentligt.

nästa vecka börjar han på förskolan igen, jag ska läsa till en tenta som jag inte hann skriva förra terminen. då får han leka med andra barn och göra lite annat i ett par tre timmar om dagen. jag tror det blir bra så, med en mjuk start.

idag går jag förresten in i vecka sju. jag och mini har lyckats hållt ihop en vecka till, hurra. jag kan inte äta kött längre och inte heller dricka kaffe. det enda jag vill ha är mineralvatten och frukt. igår åt jag upp en hel vattenmelon. jag drömmer konstiga saker hela nätterna och har redan börjat gå upp och kissa fler gånger per natt. allting börjar så mycket tidigare den här gången än när jag väntade Ebbe. det är nästan så jag börjar undra om det är fler än bara en där inne.

6

8 thoughts on “vecka sju.

  1. åh, kommer ihåg när jag väntade Tova och spydde varje himla morgon (minst) fram till … ja, vecka 18? Sedan började jag ta Postafen och mådde bara illa resten av tiden, men spydde inte i alla fall. Hoppas det lägger sig snabbt för dig! <3

    1. Postafen slår ut mig helt. Jag har bara kräkts en gång hittills men däremot konstant illamående och trött. Blä.

  2. Usch lider verkligen med dig! Efter förra graviditeten trodde jag inte de kunde bli värre men de kunde det… men idag (23) väntar ultraljud kanske känns allt efter det lite lättare… vi får se!

    1. Skönt att allt gick bra! Ser fram emot att göra mitt så småningom!

  3. De där faserna ja. Men de är väl ändå fantastiska de små livet, hur de testar men ändå tillslut följer med. Mitt i bergochdalbanan har man helt tappat vad som är upp och ner men så vips står man där med fötterna på jorden 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.