Inredning

Om att skapa nya traditioner och att bygga jul åt både små och stora

Midsommarafton, påskafton och vad det nu är mer vi har, kan slänga sig i väggen. För mig är det julen som räknas. Från och med den 1 december är det som om en egen klocka i mig går igång. Hela hjärnan ställs om och jag börjar baka bullar, pepparkakor, julpynta och slå in paket. Det kan ju låta som om det vore stressigt men det är tvärtom – jag går ner i varv under alla förberedelser.

När julafton väl är här vill jag duka fram risgrynsgröt på fint porslin och tända stearinljusen och sen vill jag dricka kaffe med Kalle Anka i bakgrunden, äta julmat till middag och se en dålig amerikansk julfilm . Sen är det faktiskt bra för mig.

Jag har aldrig haft några höga krav på själva julafton – jag vill bara att det ska lunka på och vara mysigt. Därifrån jag kommer har det aldrig varit fullt med släkt, familj och traditioner som det hålls hårt på. Ingen har dansat runt granen eller letat efter mandlar i gröten.

Men sedan Ebbe-Lou föddes har jag tänkt mer och mer på hur jag ska ge honom en fin jul. Vilken känsla jag vill att han ska växa upp med. Jag vill att när han, och Signe, minns julen hemifrån ska det vara som ett moln av tomtar, glittrande ljus och doften av kanel och apelsin.

Till skillnad från tidigare känner jag att det i år finns ett litet större allvar kring den här julen, för han har börjat prata om den och förstå att den finns. Kanske minns han lite från förra årets firande men jag tror att han har lärt sig det mesta på förskolan.

Men jag vill gärna ha en blandning av det traditionella och det lite…andra.

Så jag har börjat snegla på jultomtar på loppisar och Artilleriets vision av julen som landat i min mail och tänker att om man bara lyckas hitta den perfekta skärpunkten där emellan så kan det bli precis så magiskt och mystiskt som jag önskar. Att kanske kan jag snickra ihop en julafton som barnen tycker är rolig och som jag tycker är vacker.

bilder från Artilleriet

0
0

You Might Also Like