Vardag

syskonrelationer, Hugo och livet som blir med en som är sju månader gammal.

Det här är fantastiskt att se – Signes blick på Ebbe-Lou. Det pratas om att det är lite synd om tvåan som bara måste hänga på och som inte får lika mycket uppmärksamhet som det första barnet, men jag tycker att det är tvärtom.

Ja, Ebbe hade all vår uppmärksamhet men han hade inte det som Signe har – en storebror. Och inte vilken storebror som helst utan en som bjuder in till en treårings knasiga, regellösa och fantasirika värld. Igår hade Signe sin roligaste kväll i livet – hon satt i mitt knä och gapskrattade åt när Ebbe höll på med någon sorts springtävling.

Hon sitter bredvid honom i fåtöljen och petar på honom tills han får nog och håller om henne för att hon ska sitta still, han hämtar brandbilen åt henne, pussar och kittlar henne. Hon tycker han är roligast av oss alla. Och Ebbe-Lou har fått den mest engagerade hejaklacken någonsin.

Han är ingen egentlig pusslare, min son. Inte heller är han helt såld på att rita. Men jag tänker att det är bra för honom så jag jobbar på det. Lockar med spännande pussel och tar mig tiden till att sitta ner och göra det ihop. Alltid inbjudande, aldrig med tvång.

Och när han vill så sätter han ihop det mesta.

Hugo, min kärlek. Världens bästa pappa och så jävla fin. Jag älskar dig. Trots att vi har huvudet åt varsitt håll just nu. Du är min blixt.

Signe, sju månader. Nu börjar en annan fas och ett annat liv och jag måste börja säga nej till mer än tidigare för nu har hon vuxit in till ett litet sällskap som behöver mer uppmärksamhet än tidigare. Så från och med nu består kaffesällskapet på andra sidan bordet mest av den här ljuvliga bästa kompisen.

Ah, se vilka tyger jag hittade på Stoff och Stil häromdagen. Matchande set till barnen – snart check på den!

0
0

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar