Personligt

om ett rosa bord, om att vara spretig och om det som är just nu.

Jag trodde jag skulle vara bättre rustad, mindre åtkomlig för identitetskrisen som skulle uppenbara sig efter att ha blivit mamma en gång till. Men nej, den kom åt mig ändå. Eller kris och kris, det låter så allvarligt, kanske är det identitetsförvirring jag menar egentligen. Fast det låter väl också sådär.

Nåväl, hur det än låter så har någonting hänt. Jag står och stampar och försöker vänja mig vid allt detta nya. Trots att sju månader gått så har jag fortfarande inte lyckats få ihop det gamla jaget med det nya. De rör sig envist mot varandra som olja och vatten.

För det mesta är jag ganska trött. Blek. Jag sover dåligt och när jag är vaken är det som om jag arbetade med tre hjärnor istället för en – den som hanterar allt som rör barnen, den andra som hanterar viljan och fokuset framåt och som aldrig säger nej till någonting längre och så den tredje som är min alldeles egna som hela tiden säger åt mig att sakta ner, som vill ligga på soffan och läsa en tidning. Det är svårt att kombinera dem alla tre.

Sist jag var föräldraledig gjorde jag också en del men jag hade inte så många bollar i luften som nu och det är väl inte alltid optimalt men hur gör man om man inte vill missa livet? Hur gör alla de andra som lyckas äta och ha kakan kvar?

Äsch det ordnar sig säkert, i ett annat liv.

Det är mycket utflykter nu för tiden, både små och stora. Till både nya och gamla secondhandbutiker, nygamla stråk att spatsera på och nya platser att köpa kaffet på. Jag har dessutom målat matbordet, i rosa, för häromkvällen fick jag hjärnsläpp och bestämde mig för att allt var fult och att jag skulle vilja bo mer “Köpenhamnskt”. Hugo fattade ingenting men lät mig hållas, Ebba satt snällt med Signe i knät så jag kunde leva ut med penseln och sen satt jag i soffan och stirrade på mitt bord resten av kvällen och försökte förstå vad som hänt. Jag menar, jag gillar ju färg, men rosa var kanske att ta i. Eller? Jag vet inte ännu.

På tal om utflykter så gjorde vi Hisingen idag och jag hittade vaser och ett smyckeskrin i sten med lite trasiga kanter. Jag älskar det och ska fylla det med mitt allra vackraste krimskrams.

Ebbes Hörna på Vårväderstorget var första stoppet och nästa var Kyrkbyns secondhand. Sen var det fika på Baka som levererat sitt bröd till Johan och Nyström fram till nu (nu byter dem till Gateau) och sen vidare in till Sandra för att hämta upp blommor.

Jag fick höra av två oberoende källor att Steinbrenner och Nyberg har magiska chokladbollar så vi köpte med oss en liten kvartett därifrån på vägen hem till kaffet.

Och ja, jag vet, jag skriver mest som en kratta nu för tiden. Spretigt och dethärharjaggjort-igt. Här finns inget poetiskt alls, inte ens i längst in i hörnen. Men ha lite tålamod ändå, för kanske kommer det tillbaka. Eller så gör det kanske inte det. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag tycker om att komma hit till den här platsen och få vara lite spretig och sånhär-ig. Och att det måste, måste få finnas plats för det med.

0
0

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar