Monthly Archives

augusti 2018

Signe, Ebbe, föräldras...

lördagsmorgon, söndagsmorgon


den av oss som tar hand om Signe på natten får sova vidare när Ebbe-Lou tassar in i vårt sovrum och viskar att vi ska gå upp. och allt som oftast är det Hugo som varit upp med Signe och jag som tar morgonpasset med Ebbe.

vi äter frukost på hans rum, leker med tågbanan, läser böcker och pratar. ibland känns det så overkligt, att sitta och samtala med mitt barn. hur gick det egentligen till? när blev han så stor? hur blev hans meningar så rena och hans resonemang så vettiga? varifrån kommer detta oerhörda intresse för vad saker och ting heter, hur man uttalar olika ord och nyfikenhet på världen? han är så vetgirig, vill förstå och veta allt allt allt.

när klockan närmar sig tio brukar Signe vakna och då gör vi en ordentlig frukost med kokta ägg, yoghurt, rågbröd, äppelmos och chiapudding med kokosgrädde, eller så kokar jag gröt på havregryn och steelcut oats. och vi brygger kaffe, dubbelt så mycket än vi brukar.

Signe sitter med och vill också äta det som vi äter – det är en matglad bebis, min lilla minsta. Ebbe-Lou tar sitt uppdrag som storebror på mycket stort allvar och frågar om Signe kan äta det här eller det där och sen matar han henne med sin yoghurt. och vi hindrar honom inte, så länge han är försiktig och hon är nöjd så är det inget att röra i.

han måste också få känna att han kan, att han får ta hand om henne. vi har hela tiden jobbat på det viset – med att låta honom komma och gå som han vill. aldrig tjata, aldrig pressa. vi har bjudit in men allting har varit frivilligt. och vi har aldrig pratat om att han som är storebror borde… för han behöver ingenting, eftersom han inte valt den rollen. men sköter den väl ändå, det gör han verkligen.

0
Vardag, dagbok, samman...

vad jag gör nu, vad ni tycker och hur jag tänker


– jag lovade mig själv att bara göra lite, lite. bli bra på sådant som inte kräver någonting. inga tentor, inga uppsatser, inga inlämningar. ändå sitter jag här med Göteborgs universitet på flera flikar och går igenom schemat för hösten. för jag kunde inte låta bli – jag bad om att få bli omregistrerad för att göra det som inte gick när jag väntade Signe.

men jag har längtat efter att få göra lite mer, att formulera text och känna att jag klättrar uppåt.

herregud går det inte så går det inte, tänker jag. kapsejsar skutan så gör den väl det, men den här gången kommer jag låta den göra det utan mig. jag tänker inte försöka rädda den, nej. jag har lovat mig själv att vinka adjö och låta hela fan sjunka i så fall.

– återkopplingen jag fått har varit otrolig och ni verkar vara rörande överens om vilka kategorier som får högst plus; personligare, vardag, mamahood och min lägenhetinspirerande hem och kläder hamnade däremot längst ner på listan.

bra texter, fina bilder, hög igenkänning, lugnt och skönt tempo, bra mix och personligt och ärligt dök ofta upp i kommentarerna ni lämnade. absolut tydligast var ni med att det är bra som det är och att ni verkligen tycker om den här platsen, vilket gör mig alldeles varm inombords.

vardagskonst är och har alltid varit en digital dagbok och ibland ett sorts dockskåp. här hamnar lite av allt och även om det inte alltid är helt sammanhängande så har hela alltet en sak gemensamt – det är på riktigt.

även om det är planerade inlägg så är dem planerade utefter vad jag tycker om och sådant som jag vill fotografera, skriva om och dela med mig av. om jag skriver inlägg som jag tror att andra kan ha glädje av är det aldrig utan att jag också tyckt om att komponera ihop dem. och då tänker jag främst på till exempel receptinlägg, inredningstankar, barnens kläder, julklappar etc. även

att jag frågar vad ni tycker om att läsa här eller vad ni vill läsa mer av är väl mest för att jag vill höra hur landet ligger, vad ni tänker och ibland kanske också hur ni tänker för det är utvecklande för mig. jag tycker om att omvärdera, vrida och vända på det mesta.

tack för all värme ni ger mig, för allt stöd och alla hejarop – allt det får mig att känna mig trygg i det jag gör här.

0
Vardag, dagbok, samman...

augusti.


det är väl häromkring som livet kretsar mest – runt barnen. och stundtals är jag så trött på det att jag bara vill skaka av mig allting som när man skakar händerna från vatten, lämna allting och gå. för det är mycket. barn tar tid, barn tar energi.

och att vara mamma är det svåraste och mest krävande jobb jag haft i hela mitt liv och ibland så gör jag det jobbet riktigt dåligt. ibland orkar jag inte alls vara mamma och då är jag bara jag – arg, trött, grinig, less.

jag brukar tänka på mitt föräldraskap som en behållare fylld med kärlek, vettiga värderingar och allt sånt som hör till. och ibland tar det innehållet slut och då blir det som det blir, tills det fyllts på igen.

men det är på sätt och vis befriande, det är också en del av livet – att visa sina barn att man är mänsklig. att kunna säga jag orkar inte just nu. att låta barnen se vart ens gränser gå, att låta dem lära känna en.

det har varit viktigt för mig att hela tiden visa Ebbe att konflikter är ofarliga, att man kan älska varandra samtidigt ändå, att man kan bli sams efteråt. det är okej att inte vara överens, det är okej att bråka ibland. så länge man vet hur man ska sträcka ut en hand och mötas efteråt. så jag kan inte säga att jag står med axlarna nertyngda av ångest över att jag inte mäktar med ibland. för vi vet, i den här familjen, att det är okej.

det känns i hela mig att sommaren är över, kanske har jag skrivit det förr eller så har jag bara tänkt det. men så känns det hela tiden nu. de vita molnen filtrerar ljuset på ett annat sätt, träden rör sig annorlunda i blåsten och igår bäddade jag ner Signe. under en tjock filt med små virkade tofflor på fötterna. jag har lagat olika grytor och hela lägenheten doftar spiskummin, kardemumma och ingefära.

Signe har visat sig vara glad i mat och äter mer än gärna det som serveras fastän hon inte alltid ser särskilt imponerad ut. hon har börjat sova mellan oss igen för vi har märkt att då sover hon som bäst, som längst och utan att vakna alls. två barn som sover hela nätterna, herregud vad fantastiskt. och ett barn man kan klappa lite på eller krama mitt i natten som inte vaknar och k r ä v e r att bli buren tillbaka till sin säng, som egentligen inte alls hade tänkt somna inne hos oss utan bara råkade.

mina vänner kommer ofta och hälsar på oss, de tar sig an barnen så naturligt och det slår mig hur många starka, intelligenta, bra och vettiga kvinnor mina barn är omgivna av. vilken tur vi har, jag och min familj.

jag äter gröt till frukost och kvällsmat, ställer solrosor på bordet och fyller garderoben med mjuka färger och större storlekar. fyller på min kaffekopp och rör mig långsamt.

hösten. äntligen.

0
Personligare

om att vara föräldraledig och korten på bordet

jamen jag gillar det, att vara hemma med barnen. att vara med Signe.
jag tyckte om det med Ebbe med men då hade jag samtidigt någon sorts fix idé om att jag behövde “göra mer”. att det jag redan gjorde inte var tillräckligt. säkert grundade sig väl också rastlösheten i ovetskapen om vad jag skulle ta mig an när föräldraledigheten var slut. jag hade ännu inte bestämt riktning, bestämt mig för vad jag ville göra i livet eller vad jag skulle ‘bli’. nu vet jag vad som väntar mig när jag är klar här, jag vet vad jag ska och kommer att bli. det finns ingen tvekan kring det.

så, jag njuter i fulla drag. och jag sover ihop med henne om jag är trött, jag skiter i disken, går runt i bara underkläderna, kammar inte håret om jag inte orkar och går helhjärtat in i den här rollen just nu och DET ÄR SÅ SKÖNT. så skönt att bara vara på en plats. allt annat är sekundärt.

det betyder inte att jag inte bryr mig om någonting annat längre, men jag är helt enkelt tillfreds.

men visst vid sidan om föräldraskapet finns det såklart mer, men utan krav på prestation. det har börjat klia lite i fingrarna efter något som är mitt eget, därav platsen i studion. för jag behöver struktur emellanåt. jag tänker bygga ihop en del arbetsprover och jag tänker att jag ska lära mig mer om sociala medier. och fokusera på Vardagskonst eftersom jag inte har några väggar kvar att måla i den här lägenheten mer.

det handlar allra mest om en längtan efter att lära mig mer, inte om att tvångsmässigt ‘göra’.

och jag skulle vilja lära mig att strukturera upp lite mer, bygga upp kontinuerligt innehåll, spinna vidare på olika idéer och helt enkelt lära mig att skapa en bra, inspirerande och innehållsrik blogg. i kursen content marketing som jag läste på Berghs pratade vi om bricks and feathers – alltså tyngre och lättare innehåll. bricks är mer arbetat och tar mer tid medan lättare är, ja, sådant som tar mindre tid att producera helt enkelt och det är något jag skulle vilja lära mig att göra på ett sammanhållet sätt

vid sidan om vill jag även bli bättre på att skriva mer nyanserat, med flera tonaliteter och på olika sätt, jag vill bli bättre på att skriva krönikor, artiklar och kanske till och med debattinlägg.

så. nu när jag har lagt mina kort på bordet – har ni något tips, något förslag? kanske på inlägg jag kan skriva, något ämne ni hade velat att jag fördjupade mig i eller spann vidare på? eller någonting annat?

a l l t är av intresse.

0
Vardag, dagbok, samman...

tack

tack tack tack alla snälla ni som tog er tiden att svara här, jag fick så jäkla mycket fint av er och vill att ni ska veta att jag uppskattar det verkligen så mycket.
jag kommer stänga ner den här enkäten snart men om det finns någon mer som vill lämna ett par svar  så vore det snällt.

och nej, det är inte i reklam eller marknadsföringssyfte. det är för mig, bara mig.

Skapa en egen enkät för användarfeedback

0
Vardag, dagbok, samman...

hej.

“livet smakar aldrig så gott som efter en graviditet” säger jag till min barnmorska på en av kontrollerna och nästan skäms för hur snusförnuftig jag låter. men jag menar det, det är sant.

när Ebbe väcker mig har Hugo redan gått till jobbet. klockan är 07.45 och Signe sover fortfarande. vi smyger ut ur sovrummet, han vill ha en rund smörgås och jag brer extra mycket smör på den. till mig gör jag två koppar kaffe och väntar på att den minsta ska vakna.

vid elvatiden ringer det på dörren, Jonna kommer in till oss med sitt högljudda skratt som jag älskar så, och dyker rakt in i Ebbes sfär istället för min. jag sätter Signe i famnen på henne med och passar på att bädda sängen, plocka undan leksaker och ställa fram mellanmål.

när Hugo kommer hem säger jag hejdå. Ebbe frågar vart jag ska och jag säger att jag ska ha mammatid nu.får jag följa medundrar han och jag svarar nähä du, inte en chans, inga små busungar får följa medoch han skrattar och säger men snäääällla.

jag får en puss på höften och en puss på munnen och det sista jag ser innan jag stänger dörren är hans leende som sträcker sig från det ena örat till det andra när han säger heiiidå mamma!. älskade, älskade unge, vad var livet innan dig?

jag går av på Chapmans torg och förbi Taube-huset. jag slår in koden och bestämmer mig för att fönsterplatsen bredvid Frida ska bli min. sen sitter jag ett par timmar och gör, gör, gör. passar på att vattna alla blommor och åker hem till Hisingen igen. det är verkligen nu det händer, det är nu jag landar lite mer i mig själv. precis som jag gjorde efter Ebbe.

jag tar en dusch, äter kvällsmat och borstar tänderna. sen smyger jag in och lägger mig och lyssnar på hur min rultiga, ljuvliga bebis ligger och sover bredvid. det är sant, att livet aldrig smakar så gott som efter en graviditet.

0