Monthly Archives

oktober 2018

Signe, Ebbe, föräldras...

ni.


innan klockan är åtta sover båda två. istället för att kasta mig på allt jag längtat efter att göra sitter jag stum i soffan och försöker vänja mig vid all den här tiden vi börjat få på kvällarna, utan barn. den kom så fort den här gången, men jag antar att det blev så eftersom vi redan har rutiner med Ebbe-Lou och att Signe liksom får haka på. hon äter gröt samtidigt som han äter kvällsmat och sen åker pyjamasen på ungefär samtidigt och därefter tar jag och Hugo varsitt barn och säger godnatt. sen ses vi i vardagsrummet när båda somnat. den lilla i sin säng och den minsta i vår.

jag hämtade honom tidigare idag, min äldsta skatt. där sprang han på skolgården när jag kom, i sin orangea väst. han log och ropade mamma och sprang emot mig. och jag lovade mig själv att aldrig glömma, att alltid minnas…

vi tittade på Bamse och bakade äppelpaj efter middagen, han fick rita med mina pennor och sa förlåt när han tappade på golvet. jag klädde honom och Signe varmt, i jacka och halsduk och tog dem med mig ut innan mörkret föll. han ilade runt på sin cykel som han döpt till Blå blixten och Signe halvsov i vagnen. hon fick gunga för första gången i livet och han trillade.

jag vet att det här är en hackig text men det är för att det är mest fragment som pulserar hårt i minnet från idag, sekunder ryckta ur sitt sammanhang. sekunder som jag alltid vill komma ihåg.

2
Fint, bra, jag gillar

Artilleriet och Hanne Kjöller

○ jag fick ett mail i helgen, liksom alla andra på Artilleriets lista för nyhetsbrev, om att de lanserat en ny tjänst; Artilleriet studio som erbjuder privatpersoner och företag hjälp med både inredning och shopping. Intressant för mig ur två perspektiv: 1) jag ville omedelbart boka in en inredningskonsultation. 2) jag upplever samtidigt att Artilleriets status vattnats ur, att folk börjat tröttna på den stilen. Är detta ett sätt att återuppliva intresset eller spinner de bara vidare på den popularitet (som kanske inte alls har minskat, utan tvärtom)?

 

○ Hanne Kjöller levererade, i förra veckan, en välskriven och tänkvärd ledare i DN. Rekommenderar alla att läsa den. Väl rutet om medmänsklighet, självförvållad ensamhet, bristen på empati och överflödet av egoism.
hannekjoller-DN.jpg

0
Vardag

en helg genom telefonen


jag jobbade med allt det här tjusiga från Sannegårdens i fredags. arrangerade och fotograferade till ett inlägg jag hoppas ska bli kul att läsa. allt detta innan Linda hämtade mig för att åka hem till Tove och äta fredagsmiddag och dra internskämt i soffan. vi tre. ihop sedan 2003 <3

på Alkemisten med Malin. cappuccino på havremjölk och latteart som jag fortfarande tycker är rätt så gulligt. annat gulligt är Signes kaninmössa.

vi hade världens finaste Julia och hennes Erik över på middag i lördags efter Ebbes gymnastik. till efterrätt blev det banankaka och en liten bit över till söndagsfikat.


på tal om söndagsfika – älskar de här stunderna med Hugo. kaffe och prat, prat, prat. så fint att vi fortfarande gör det, pratar med varandra.

på lekplatsen med en sömnig och rätt oimponerad kanin.

herregud, så fint.

gick förbi vårt sovrum och hittade honom här. smög lite på honom. tyckte om att han lagt sig i vår säng för att ‘läsa’ lite.

mina två.

Sigge vet hur man hanterar en söndag. som ett riktigt proffs.

0
Fint, bra, jag gillar

mandelkaka med svarta vinbär


har verkligen aldrig fattat vitsen med svarta vinbär förutom som gele till diverse maträtter förrän jag köpte vaniljbullar med svarta vinbär på Cum Pane i Majorna. så när vi lånade hus i somras fanns där mängder med vinbär som jag plockade och googlade fram ett recept till, som jag har för mig kommer från Saltå kvarn – mandelkaka med svarta vinbär. en sån jäkla hit. behövdes inte ens någon sås till. tänkte jag skulle använda mig av samma recept idag men med päron istället för vinbär, tror det kan bli riktigt bra. vet inte om ni är lika glada i att baka som jag är men här kommer receptet på pajen;

Smör 175 g
Mandelmassa 200 g
Rostad mandel 1,5 dl
Kardemumma 2 tsk
Salt 1 nypa
Ägg 4 st
Socker 1 dl

  1. Smörj och bröa en form med löstagbar kant, ca 26 cm i diameter.
  2. Sätt ugnen på 175 grader
  3. Smält smöret.
  4. Riv mandelmassan grovt, finriv det yttersta skalet på citronerna.
  5. Rosta och grovhacka mandeln.
  6. Stöt kardemumman i en mortel.
  7. Rör ihop vetemjöl, bakpulver och salt.
  8. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke.
  9. Blanda sedan ner mandelmassan, citronszest, mandel, kardemumma och det smälta smöret.
  10. Sikta därefter försiktigt ner vetemjölsblandningen och rör om till en slät smet.
  11. Häll smeten i formen och grädda kakan i mitten av ugnen ca 35-40 minuter.
  12. Hacka de rostade mandlarna lätt och strö dem över kakan.

 

2
Personligt

uppsats, grinig bebis och arbetsprover.

– jag sitter uppe tidigt igen, vilket betyder att jag skriver en uppsats. den ska in imorgon och jag känner mig oförberedd och disträ. det blir den tredje uppsatsen jag skriver nu i höst men jag har ännu inte tröttnat. önskar bara att jag kunde hitta koncentrationen.
– Signe har inte alls varit sig själv de senaste dagarna. det har varit gnälligt, gapigt och tjatigt. lägger jag henne ifrån mig skrynklar hon omedelbart ihop ansiktet och drar igång missnöjesvalsen. jag läser om sexmånadersfasen, någonting om bebisar och separation, så jag håller henne så nära jag kan och anstränger mig till mitt allra yttersta, för jag tror fortfarande på att mycket trygghet bygger starka och självständiga barn. barn som får sina behov tillgodosedda blir enklare att leva med. men jag har ju bara haft en att pröva min teori på och det kan ju bara ha varit tur.

– i slutet på nästa helg åker jag till Malmö, då ska jag bo på hotell och packar med kläder som är opraktiska, mascara och hårspray. jag ska sova ensam och äta frukost länge. åka till Köpenhamn och leva livet utan barn i ett par timmar. jag ser fram emot det, jag behöver det.

– just nu bollar jag flera projekt samtidigt – jag ska starta upp och sköta sociala medier åt någon annan, skapa bilder och innehåll till ett företag och samtidigt jobbar jag och Ebba med att skapa miljöer och historier att fota. arbetsprover, skulle man kunna säga att det är. arbetsprover som ska raka vägen ner i en portfolio.

nej, nu måste jag verkligen skriva på den där satans tentan, hej.

 

bildkällor: pinterest

0
Vardag

ändrade planer, hästar, huvudrätt och Ebba.

Min lillasyster kom över för att ta hand om Signe en liten stund medan jag och Ebbs, min partner in crime åkte på äventyr. Egentligen hade vi tänkt göra någonting höstligt som att plocka morötter och borsta av oss stadskänslan en liten stund men med den saken blev det ingenting av för allt självplock är slut för säsongen. Vilket vi upptäckte samma dag…men hey man är ju inte den som är den, så vi navigerade bara om det hela lite. Nämligen mot Holmens marknad och en annan secondhandbutik i kvarter så skumma att till och med jag blev nervös.
Holmens bjöd på mer fint än jag har plats så jag fick snällt “prioritera” och köpte två väldigt artsy tavlor och en ny vas. På det andra stället “glömde” jag allt som hade med prioriteringar att göra och köpte en stol.

Vi åkte ut på landet och hamnade vid Gunnebo slott och trädgårdar. Jag har inte sett en häst sedan 2015 i Strängnäs så jag ställde mig och stirrade en stund medan Ebbs betalade för parkeringen. Älskar hästar, tycker dem är så fina.

Och när vi nu ändå snackar hästar – när jag var arton skulle jag make a dream come true och börja rida. Men det blev ett rätt bryskt uppvaknande ur den drömmen, vill jag lova, när jag såg hur ENORMT hästskrället var på nära håll. Jag vägrade dessutom hiva mig upp i manen, för jag tyckte synd om hästen, så jag fick en pall att klättra upp på för att komma upp i sadeln. Det kändes ju sådär. Så jag åkte därifrån med drömmen om att rida barbacka, på en strand i solnedgången, krossad.

Ebba matchar omgivningen.

Omgivningen matchar sig själv.

Drömhuset.

Så fint att peta ner torkade blad och att ha en svart ljusstake istället för mässing.

Här har vi henne, den tuffaste och hårdaste kvinnan jag vet. Så glad att hon är min.

Förrätt: avancerat knäckebröd.

Huvudrätt: äcklig fisk med jättegoda tillbehör.

Efterrätt: kardemummabulle.

Fint och fint.

Häst.

0
Personligt

mitt liv? mitt liv.

– jag lägger henne bredvid mig och slår på Kent, Frida Hyvönen. allt som är vackert lyssnar vi på, allt med fina ord och mjuka toner. till slut somnar hon medan jag stryker henne försiktigt med fingret över pannan, följer ögonbrynen ner mot örat. min lilla, lilla Signe. som jag älskar dig, min skatt.

– en kväll vill Ebbe sova med oss. Hugo bäddar åt sig själv på soffan och båda barnen somnar nästan omedelbart. och jag, jag ligger vaken och tittar på mina två i ljuset av gatuskenet utifrån. det här är vad som blev, tänker jag, det här är mitt liv och dessa är mina barn. det känns så overkligt, ibland har jag lite svårt att knyta an till allt det här. att förstå att allt det här är mitt. att livet jag lever tillhör mig och att jag inte alls är någon som bara står och tittar in.

– min lillasyster kommer förbi allt oftare. hon är nitton år gammal, jag är trettioett och vi är så olika. men vi trivs ändå ihop. hon pusslar med Ebbe-Lou, håller Signe utan att blinka och frågar mig om råd. det är fint, tycker jag. att få ha en riktig syskonrelation, att få en andra chans efter att min storasyster gick bort och allt gick i stöpet.

– nästan allt jag kan, det samlar jag på. som några kvistar från murgrönan vi hade på vårt bröllop. jag ger den en ny vas men glömmer bort vattnet så den torkar ut förutom en liten kvist. den får nytt liv i en annan vas men jag kan inte låta bli att undra om jag kanske bara borde bli bättre på att släppa taget. men om jag inte sparar sånt som jag kan se, som jag kan ta på, hur ska jag då komma ihåg allting? minnet sållar ju på egen hand och ibland måste jag liksom överlista det.

– jag hittar en liten nyckelpiga på fönsterbrädan. men den är inte röd, den är orange. kanske lite gul. som om också den tar sats för någonting nytt. eller åtminstone provar.

0
Vardag

tajts, våfflor med ädelost, ny tonalitet, en sjuk bebis och kul saker som är på gång.


Jag lyxlirade med Ebba häromdagen på Gunnebo slott. Så här snyggt klädd var hon. Själv kom jag på mig med att ha gått ut i tajts. Tajts jag haft på mig flera dagar i rad. Kände mig kanske inte helt klädd för ändamålet när jag upptäckte det. Men bekvämt, det var det.

Denna stackars söta fina älskade bebis har hållit mig och Hugo uppe två nätter i rad med feber och hosta. Och det enda som får henne att somna om är att ligga i min famn och lyssna på när jag sjunger en hemmasnickrad variant av Imse vimse spindel (mammas lilla spindel). Prova sjunga den tolv gånger på en natt, det blir en upplevelse, lovar.

Det är fredag och i vanlig ordning brukar vi hålla tacomiddag men jag kan inte tänka på annat än det här – våfflor med ädelost. Gott!

Hej! Jag provar nytt bildspråk, ny tonalitet som egentligen är en gammal tonalitet men ny här. Ingenting kommer att försvinna härifrån utan istället tänkte jag fläta in mer. Jag är så trött på att måla in mig själv i ett hörn med restriktioner – jag vill alltid ha allt, så det går ju ändå inte ihop. Jag har börjat skriva krönika, tackat ja till ett hemmahos-reportage och inlett ett superfint…samarbete(?) med en kompis som är florist. Och jag kan redan nu säga att NEJ det kommer inte vara den typen av samarbete där jag hämtar upp en färdig bukett, tack och hej titta här så fint. Nej, nej. Det här kommer bli kul, lovar det också.

0
Signe, Ebbe, föräldras...

Signe Victoria Karin Maria

det har gått en hel månad sedan den här tillställningen var – Signes dop. jag, Ebbe-Lou åkte dit tidigare och förberedde det sista som jag och min mamma inte hunnit göra kvällen innan. som att ställa fram blommor och bakverk. jag hade tänkt baka allting själv men i jag släppte det i slutändan och beställde både bröd och blandade bakverk från franska bageriet Boulangerie Ducoin. bageriet där jag och Hugo jämt handlade frukost och pain au chocolates, när vi bodde i Majorna och var elektriskt nykära. det enda jag bakade var citron och vallmokakor och en chokladkaka. skönt att göra så ibland, att välja bort.
jag satte hortensior, vallmokapslar och olivkvistar i vaser, klädde Ebbe i skjorta och ställde upp dörren för alla som kom för tidigt och ville hjälpa till eller säga hej. jag glömde mina skor hemma och fick gå med mina turkosa sneakers in i kyrkan och tänkte att ibland är jag en så typisk småbarnsförälder, så långt inne i smeten att jag knappt hittar ut.

Signe slocknade sittandes efter några minuter in på ceremonin och vaknade inte förrän efter att allt var slut. och Ebbe, han var mest glad åt sina kusiner, särskilt den lilla blonda som lärde honom att hoppa ner från deras våningssäng förra året, rakt ner i ett tvivelaktigt kuddhav. tänker alla ungar borde ha en sån, en kusin full med hyss och bus.

allt som allt var det verkligen en så fin dag som det kunde bli. med vackert septemberväder, glada människor och kärlek. oerhört mycket kärlek.

tänk, att det skulle kunna bli så här fint med allting till slut.

alla bilder har superduktiga Ebba tagit.

0