Monthly Archives

januari 2019

Vardag, dagbok, samman...

Lite vardag med lite fest

Vi lever i den klassiska bakteriedimman, som så många andra gör under småbarnsåren. Alltid är det någon som är snuvig eller hostig. Eller något annat. Just nu det Signes tur. Min lilla bästis. Vars enda önskan är att a l d r i g vara själv. Hela tiden ska man vara tillsammans annars blir det ingen smilgrop i högerkinden utan bara stora tårar och mungipor ner till knäna.

Här är hon i sin nya, lite mer praktiska, vinterjacka som har dragkedja till skillnad från den andra med bara knappar. Den var det premiär för idag.

Vi tog ingen lång tur utan vi gick en promenad för att köpa semla till kaffet och hämta blommor hos Carolie.

Här är förresten en liten bit av vårat kök. Det här är det första man ser när man kommer in genom ytterdörren.

Åh. Bästa. Kaffe, semla och glada blommor. En sovande bebis och lite Mandelmann’s på det och livet känns nästan lika ljuvligt som om man sovit hela nätter.

Och ja, ni ser rätt – det är Milla som sitter på kökslådan. Ebbe-Lou tryckte bestämt dit klistermärket och jag har inte haft hjärta att ta bort det. Han bor ju här med. Och vilken skada gör lite Milla på en låda? Ingen alls.

Så här blev det med blommorna i varsin karaff – en köpt på IKEA för en tia och en som jag fått av min mamma. Blandat är (godast hehe) bäst.

11
Inredning

Laxrosa

Trillade över de här bilderna från Daniel Heckschers hem och kan inte sluta titta på den rosa färgen som gör sig så bra till den lilla blå bänken.

Till våren hade jag tänkt måla om och jag vet redan nu att ett av rummen ska bli med ljusblå väggar men jag står och väger lite på om det andra ska målas i rosa. Då är den här nyansen ett hett alternativ eller Alcros Pashmina som nämns i texten och som ytterdörren målats i.

Vi kommer ju så småningom att byta rum med barnen så det gäller att tänka till några varv extra, så att jag inte blir stående med en färg som valts utefter deras saker och tvärtom.

Lyxbekymmer, jag vet. Låt oss strunta i dem nu och titta på bilderna istället.

Blandade bilder från sightunseen.com och Residence Magazine

7
Personligare

Tankar om instagram

Jag har ju tidigare lyft tankar om Instagram här och insåg häromdagen att om det är något fenomen jag funderar på mest så är det faktiskt just Instagram. Och eftersom det just nu är uppe på tapeten lite överallt så tar jag mig också friheten att ventilera.

När de ändrade flödet och inte längre gick efter en kronologisk ordning utan istället valde att personifiera det utefter algoritmerna, förändrades allting. Som om man inte redan tänkte nog på det här med ett “snyggt” flöde så skulle man nu också börja jaga engagemang. Och inte nog med det – nu finns en funktion där man kan dölja både inlägg och händelser från en viss person. Förr var man tvungen att avfölja.

Så från att ha varit en kul och relativt enkel värld har det nu blivit en plats med snåriga stigar där man måste vara mycket mer…målmedveten? Strategisk? Och den här dölj-funktionen känns inte alls bra, utan bara trist. Jag blir hellre avföljd än “dold”.

När jag började med Instagram var bildspråket i princip prestigelöst. Man ville visa upp vad man gjort under dagen i ett sorts miniformat eller hitta inspiration hos andra. Det fanns en chans att skapa genuina relationer eftersom de man ville följa syntes i flödet när de lagt upp någonting nytt. Nuförtiden ser jag nästan samma personer eftersom jag inte har tid att gå in och gilla alla för att försäkra mig om att de dyker upp. Jag följer dem ju redan av en anledning.

Det har blivit för krävande.

Sen finns det en annan sak jag tänkt på. Nämligen det personliga varumärket som byggs upp som ett sorts magasin – vi ratar per automatik reklam varje dag så allt som känns som reklam, vare sig det är för en person eller ett företag, det väljer man bort. Eller jag gör det i alla fall. Vilket betyder att jag i regel bara scrollar förbi de flesta, utan att titta på dem för att jag vet att “det här är ytterligare en byggsten i profileringen”. Det i sin tur, tänker jag, leder till att man misstror personen bakom kontot. Eller att man inte känner att det är “genuint” och då ratar man, precis som med andra medier.

Men å andra sidan – i en digital värld med ett polerat yttre; vem vill komma in på balen i de trasiga mjukisarna? Man vill ju bli sedd, kanske till och med lite beundrad. Eller åtminstone inte känna sig sämre än alla andra.

Och ja, såklart står jag i samma träsk, jag med. Personligen tror jag inte att jag kommer gå tillbaka till slumpmässigt utvalda bilder i dålig kvalité. Det går liksom inte. Men samtidigt minskar också mitt användande av Instagram bara mer och mer. Särskilt efter att jag stängde ner det ett litet tag på grund av för mycket slöscrollande. Nu är det nere på max 30 minuter om dagen, eftersom jag satt en påminnelse, som jag inte alltid når.

Jag undrar hur länge just Instagram kommer att fortsätta vara så aktuellt som det är och om det inte är dags för en ny konkurrent att komma in på arenan snart. För så brukar det ju vara – det brukar i regel komma en reaktion på allt. Eller så sker den reaktionen i själva appen.

Vad gäller influencer-samarbeten och reklam läser jag titt som tätt om att det är bättre med färre genuina och engagerade följare än många ointresserade. Siffran på “följ” ska med andra ord inte längre vara för hög. Utan tvärtom, och det är också en intressant utveckling.

13
Vardag, dagbok, samman...

Leksaker, randiga örhängen, rosor och syskon


Här har det varit sjukstuga. Så vi har fått underhålla oss på bästa sätt med allt möjligt. Det har bakats kakor, vadats fram i leksaker och så byggde vi en bilbana med tejp på golvet. Jag är, ärligt talat, ganska dålig på lek. När jag var liten tyckte jag om att läsa, rita eller organisera. Inreda åt mina Barbies, men inte leka med dem. Ville absolut inte vara ute i onödan och hade nog rätt svårt för lekar utan tydligt slut. Hugo har inga problem med att köra med bilar i en timme, men mig stressar det. Men jag försöker.

Jag förstod aldrig tjusningen med syskon i samma ålder förrän jag såg de här två. Han är så snäll mot henne. Ofta tar han på sig ansvarshatten och tröstar eller rycker saker ifrån henne som han tror kan vara farliga.

Har sagt det förut men det är sant – hon är hans bästa publik och han hennes bästa underhållning. Här försöker han bygga koja som hon river hela tiden <3

Jag har försökt hålla stilen ändå, trots att vi varit hemma. Här är några favoriter – örhängen köpa på Smyrna Secondhand och ett hårspänne från Vallgatan 12.

Fotograferat har jag också gjort.

Och sen fortsatt vada bland leksaker.

10
Sparat på instagram

everything is shit except you love, färgglad dukning, femme liberté, Karin Larsson och ett enkelt DIY

Bortsett från möblerna (som jag ä l s k a r) så gillar jag den här postern s å mycket. Vet inte hur många gånger jag själv tänkt så när jag tittat på barnen. Trots allt. Bilden kommer från @wildchildcph

En sån här dukning står näst högst upp på min to do-lista. Så satans fint, härligt och glatt. Från @atablestory, som just nu är en av mina största inspiratörer.

Klumpig keramik, lila, turkost och ett puffigt täcke hos @cathdelichtenberg. Stort plus för en morgonrock som inte är i linne, utan mer en sån där som ens föräldrar hade när man var liten. No offence till morgonrockar i linne, jag har en själv. Men det här var mer…mysigt.

Den här såg jag hos @sofiawood och började genast fundera på att måla någonting grönt tills jag kom på vilka hemska reflektioner det skulle bli överallt. Men jag drömmer lite om det fortfarande ändå. Mustiga, skogsgröna väggar.

Att @crazyflowerlady klär sig snyggt är väl kanske inte någon nyhet för den invigde, men den här kombinationen var extra fin. Har spanat på t-shirten så länge nu men är lite tudelad när det kommer till kläder med budskap.

Åh @ullsockan <3 En så himla fin källa till inspiration. En av mina favoriter på internet. Så kreativ och modig. Tyckte verkligen om det här sättet att beskriva sin blogg på. Jätte, jättefint.

Blått som bakgrund är så jäkla härligt, särskilt till så här mycket färg. Älskar dessutom hela röran på bilden. Från @stalksandroots – också en stor inspirationskälla.

Det här är ju inget avancerat men ändå snyggt. Tänker på färgglada molekyler när jag ser detta. Från @davidmatthewking

8
Signe, Ebbe, föräldras...

Om att vara förälder

Visst famlar man för det mesta i mörkret när det kommer till föräldraskapet – det mesta är ju learning by doing men jag har nog ändå tyckt att det har gått bra. Jag har försökt följa barnen och anpassa kraven utefter vart dem befinner sig någonstans mentalt. Eller jag har försökt pricka in kraven, ska väl tilläggas. Men nu börjar jag undra om jag kanske ställt för få krav.

För plötsligt står jag där, alldeles svettig, med en (snart) fyraåring som får ett vansinnesutbrott. Ett, nästan, gränslöst vansinnesutbrott. Mitt i affären.

Utan att gå in på allt för många detaljer så var det resultatet av en maktkamp. Ett ‘jag vill’ mot ‘inte nu’. Snabbt försökte jag värdera situationen utefter abc-skalan men samtidigt handlade det också om principen i sig. Att vara konsekvent, att inte alltid ge efter för tjat. För jag har börjat märka att det är mycket av just det – tjatet.

Efteråt var jag helt dränerad på energi och ärligt talat ganska ledsen. För det blev också haranger av otrevligheter, visserligen på en litens nivå, men ändå – hans ordförråd är välfyllt. Just tal och ordförståelse är hans främsta egenskaper. Och att han är kvicktänkt. Han är duktig, redan nu, på att föra samtal, argumentera och snacka. Mitt barn kan snacka sig förbi det mesta, ibland utan att man själv förstår hur det gick till. Kanske gäller det för alla i den åldern, vad vet jag. Jag har ju bara haft ett.

Men jag var trött igår, less och full av tvivel. Gör jag fel, är jag en dålig förälder, borde jag göra något annorlunda?

Fast samtidigt så vet jag inte, kanske är det bara så det är. Kanske finns det ingenting särskilt som är fel. Kanske är det bara så här det är att vara förälder. Vansinnigt, roligt, tröttsamt, underbart, hoppfullt och hopplöst i en och samma liten ask.

Med en helvetes massa frågetecken bredvid.

5
Blommor Jobb

Behind the scenes, en arbetsplats där jag är min egen chef och om att arbeta med andra

Det här med att samarbeta ihop med Sannegårdens blommor har verkligen artat sig väl och nu har jag fått ta över deras digitala kanaler. Så man kan väl säga att jag nu har en plats där jag på sätt och vis är min egen chef med fria tyglar och där jag själv sätter ramarna. Det är så extremt lärorikt och äntligen får jag utnyttja det jag lärt mig på min content marketing-kurs samt min egen erfarenhet av internetflödet.

Och om man får lov att skryta lite så tog Interflora upp Sannegårdens Instagram som ett av tre bra exempel, på sin stora konferens som de hade i Stockholm häromdagen innan Formex. Gissa om jag blev glad? Kanske allra mest eftersom jag inte har någon kollega i samma bransch som jag kan bolla med, som kan klappa mig på axeln och säga om det är bra eller inte. Jag arbetar ju helt solo med detta. Men där fanns flödet, som jag skapat, på en stor skärm som ett exempel för andra. Det var absolut en milstolpe.

Igår hade jag förberett en fotografering inför det nya temat som vi ska ha under året men bestämde mig för att ta in hjälp av Ebba. Ebba är duktig på att fotografera och enkel att ha en dialog med. Här trampas det aldrig för hårt på tårna och här är alla förslag och idéer öppna för diskussion.

Och ensam är inte alltid bäst – jag kan ibland bli för självkritisk när jag både stylar och sen fotograferar och med Signe i famnen kan det ibland bli svårt att få till det rent fysiskt; det är ju rätt utmanande att ha en nio månader gammal liten knubbis på höften när man fotar. Dessutom tycker jag att det är lärorikt att arbeta med andra, att kunna släppa på kontrollen i vissa moment och fokusera på en sak istället för tio. Jag stylade, Ebba fotade och så gjorde vi varsin sak bra.

Dagens jobb var bland annat två dukningar och ett bordsarrangemang.

Så här såg det ut överallt när vi kom igång – kaos.

Här är oasis som fått dra ordentligt i vatten.


Lite mer blommor.

Ebba in action med första dukningen…

…och den andra.

Paus för semla. Det bästa bakverket i världen.

Ett par timmar senare var vi klara och jag packade ner Signe i åkpåsen för att gå på dejt med Hugo medan Ebbe röjde hos mormor.

Bra torsdag. Jättebra till och med.

9
en sammanfattning

Om inställningen till långt hår, om att tycka om mer än mindre och en Cajsa Warg-bukett

som godis, alla dessa hårspännen. jag har nog börjat samla. nu när Signe inte längre sover och kräks i mitt hår mer kan jag låta det bli långt igen, precis som innan jag fick nog och kapade av det mitt i natten. visserligen var det knappast med sorg som jag klippte, jag tycker om kort hår. långt känns mest så konstigt, som om man hade en död tofs hängandes på axlarna? men jag tycker ju det är fint med, får kanske jobba lite på inställningen bara.

jag jagar livet just nu. men utan klumpen i magen och utan andan i halsen. ingen puls som tickar farligt fort. det är barnen, Hugo, universitetet, kompisarna och jobbet. det är bara bra saker. jag hinner till och med föna håret, måla naglarna och prata i telefon. och vila med min minsta. jag kan inte minnas när livet var så behagligt senast, om vi nu ska bortse från min konstanta PMS som kommer hand i hand med ägglossning och mens, typ stup i kvarten känns det som.

i vilket fall så var det svettigare förra året, svårare att få allt att gå ihop. och jag var nog ganska matt. det är svårt att vilja så mycket och så gärna jämt. men jag har förlikat mig med det – jag tycker om att leva och jag tycker om att ha lite för mycket än för lite på mitt fat och det är bara så det är. sova, bra, äta bra, vara snäll och säga stopp får vara min hjälp när jag försöker balansera det där fatet.

ljuset. nu är det nära. och en Cajsa Warg-bukett från rester i butiken som gulliga Caroline satt ihop och som jag kände att jag behövde ha i mitt hem. den gör mig lycklig. en helt okonstlad hög av fint.

5
Vardag, dagbok, samman...

Work for it

Här sitter jag och ska skriva det sista på min tentamen som ska in om två dagar. Ser fram emot att lämna in den, att ha sparkat igång 2019 på riktigt. För det är det här året jag tar min examen. Och samtidigt arbetar jag på en fin och spridd portfolio att kunna visa upp.

Jag har inte lessnat på att plugga men det skrämmer mig inte heller att ge mig ut i arbetslivet. Jag längtar efter att få skriva personliga brev och förhoppningsvis komma på intervjuer. Det är också ett steg i livet, ett steg jag gjort förut men med en större osäkerhet och ängslighet. Kommunikatör är ju det jag vill bli, det är ett yrke jag är säker på passar mig. Riktigt den gnistan hade jag kanske inte när jag sökte arbete som montör på Volvo.

Visserligen har jag en liten dröm vid sidan om allting – när jag är äldre skulle jag vilja skola om mig för att arbeta med barn, som förskolepedagog. Innan vi lämnade Göteborg för Stockholm hade jag varit i den branschen i två år. Jag började som vikarie och fick längre och längre uppdrag, till slut fick jag förfrågan om att antingen ha en egen förskoleklass eller arbeta som en av tre förskolepedagoger på en förskola. Dock outbildad, så jag erbjöds senare möjligheten till att utbilda mig samtidigt som jag arbetade där.

Men så flyttade vi och jag började läsa Modevetenskap och så blev jag med barn. Och en sen natt när Ebbe var några månader gammal sökte jag på måfå in till Språk-och kommunikationsprogrammet i Eskilstuna och kom in. Och det blev också rätt, så rätt att jag till och med satsade på kurser från Berghs och Forsbergs.

Nu är jag här på min näst sista termin vid Medie-och kommunikationsprogrammet. Vilken jäkla resa ändå. Man tror att det ska bli på ett sätt men så blir det någonting annat. Älskar när livet gör så.

Ja nu blev det en resumé men ibland måste man verkligen göra så, gå bakåt, lite mer konkret. Titta på vad och hur för att minnas varför man gör detta. Det är ju inte bara en kass tenta jag skriver utan den är ju ett steg framåt mot det jag verkligen vill göra. Och plötsligt kände jag mig mer motiverad.

Så nu kör jag. Nu skriver jag färdigt.

4
Sparat på instagram

Måla på tyg, göra en mobil, den perfekta färgkombinationen och en magnifik bukett.

Ja, jag gav upp instagram-stoppet. Istället satsar jag på självbehärskning. Här kommer några fina grejer som låg i min sparat-mapp:

Färgkombinationen!!!! Vill ha den överallt. Från @lottulin

Den här är allt annat än den vanliga, klassiska fredagsbuketten. Som ett konstverk. Från Stalks & Roots

Måla på tyg! Har tänkt på det flera gånger men aldrig riktigt kommit fram till vad jag ska göra med det. Kanske en lampskärm? Från @siricarlen

7