Vardag, dagbok, samman...

5 små men stora

Ja, vi pratar alla om det men nu har det ju varit bristvara ett tag – ljuset.

Vardagen.

När vi vaknar är vi ensamma, det finns ingen annan här än vi. Hennes kinder är blossande röda, så som de blir när hon har sovit. Lockarna är svettiga och den lilla gropen i kinden gör sig synlig när hon ler yrvaket. Vi stannar kvar en stund, vi har inte bråttom.

Hon sitter i hörnet på diskbänken och skramlar med stekspaden och decilitermåttet. Jag måttar kaffe och vispar samman gröt. Hennes pyjamas är blå med gula citroner på. När hon möter min blick ler hon så att jag ser de fyra sockerbitarna i munnen.

Just nu kan hon bara somna om hon får ligga mage mot mage på mig. Hon somnar med näsan mot mitt nyckelben och sover tungt. Min bekymmerslösa skatt. Som jag älskar henne.

Ranunkel med färg på kanterna.

När han skulle gå på kalas förra helgen valde han kläder själv. Det finaste han kunde tänka sig var en något för liten tröja med Jurassic park på, jeans med regnbågar på knäna och så en kikare runt halsen. Världen ur en treårings ögon, den måste ju vara fantastisk.


9
9

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar